lördag 31 januari 2015

Hur gick det här till?

Vad kul att förra inlägget blev så välläst, över 500 visningar på jogg.se (där bloggen också visas automatiskt). Jag ser nu att det här inlägget är en slags fortsättning.

Jag följer ett femtiotal personer på Jogg.se. Det är andra t ex bloggare och löpare jag brukar träffa på tävlingar. Med "följer"menas att jag ser deras pass i träningsflödet och att deras träningsmängd syns i min "kompislista" och många av dem tränar mycket! Ett par löpare har kapacitet att tävla på SM och då är det kanske inte så konstigt med närmare 50 mil löpning i månaden, några har fokus på ultra och springer många och långa pass i terräng på helgerna.  De flesta är liksom jag ambitiösa, målmedvetna motionärer mitt i livet. Flera har sprungit över 30 mil i januari vilket imponerar på mig och det är något jag aldrig gjort. Extra imponerande då januari inte bjudit på alltför roliga förhållanden ur löparsynpunkt med varierat underlag med både snömodd och is.

Jag själv har tränat på bra utan någon direkt struktur och inte har jag räknat kilometer eller haft något mål heller. Lite yrvaket förvånat summerar jag ändå en riktigt bra träningsmånad med drygt 250 km löpning vilket bara är marginellt mindre än jag skrapade ihop januari 2014 när jag var helledig! Januari 2014 och januari 2015 påminner förresten om varandra både ur löpsynpunkt och vädersynpunkt. Här är tre bilder från pass januari 2014


Min "egen" Abborrebacke 400m brant backe - fina grejer :-)


Fyra intervallpass, två backpass på löpband, en tävling på 3000 m, ett par fartlekspass, ett långpass på 22 km i snöiga förhållanden och resten distans. Det har också blivit några dagar med både lunch-och kvällspass vilket såklart hjälper till! Långpasset skulle egentligen varit ett till men jag kortade av just det passet eftersom det var ett slitsamt och tråkigt pass! Jag har dock några halvlånga distanspass som nästan når upp till de 90 minuter som jag definierar som långpass.

Ett nyckelpass för att ha en bra mängd förra året var att någon kväll i veckan springa ett lite längre pass uppemot 15-17 km, ofta hade det passet kvalitetsinslag i form av tröskel eller marafart eller liknande. Några sådana pass har jag inte fått till i januari och till ganska stor del beror det på underlaget som inte inbjudit till snabbare löpning. Det har slitit ganska bra och varit jobbigt i farter som normalt inte är jobbiga men det är ju januari och bara att gilla läget!



"Istället för att gå i andras fotspår, varför inte gå där ingen tidigare gått och lämna ett spår" eller hur var det nu ordspråket löd? I vilket fall som helst tycker jag bilden symboliserar januari på ett bra sätt! 

Februari är en kort månad och vad februari kommer bjuda på återstår att se, jag tänkte träna ungefär som i januari, några fartpass på band så länge snön ligger (just nu kommer det ju mera...). Jag hoppas på ett par långpass också. Det blir inga tävlingar utan det är fokus på vardag och träning. Hoppas inleda med ett halvlångt distanspass imorgon kväll. Gott så!

tisdag 27 januari 2015

Olika perspektiv

Läser SJ's kundtidning Kupé på väg hem från jobbet och en bilaga om "skönare vardag" om bl a träning. Där står: "Pendlar man och har flera barn, då är det inte rimligt att hinna gå till en lokal och träna tre gånger i veckan. Det går ut över livet och närheten i relationen" och min första reaktion är blandad. Jag tänker att perspektiven är väldigt olika, att tre gånger i veckan hinner alla, om de vill. Sedan tänker jag att så behöver det faktiskt inte vara. Lång resväg, obekväma och/eller oflexibla arbetstider, andra åtaganden kanske omöjliggör det men jag tror inte det är så vanligt.



Nu var ju namnet på bilagan "Skönare vardag" och inte "Hur kommer du i toppform" men jag tänker på alla oss som väljer att träna lite mer än så och att det visst går men att var och en av oss måste känna efter var gränsen går i just ditt liv, i din(a) relation(er), med dina jobbtider, din restid till jobbet, dina övriga intressen/prioriteringar. Helt enkelt hur stor plats träningen får ta! Nyckelorden här är "lustfylld" i ingressen ovan och att inte bara "kunna" utan att också "vilja". Om att etablera den där vanan och tycka om det även om varje pass knappast är "lustfyllt", speciellt inte den här årstiden!

Till sist så tänker jag på de jag följer som tränar väldigt mycket mera än jag, dubbelt eller tre gånger så mycket som jag, trots att de är mitt uppe i livet med jobb och familj och jag tänker att förmodligen har de både en väldigt förstående familj och dessutom har de säkert också optimerat en stor del av tillvaron för att tillåta en riktigt hög dos med träning. Avståndet till jobbet är säkert relativt kort - kanske möjliggör det träning på väg till/från jobbet. Tiden hos samma arbetsgivare är säkert relativt lång och ambitionen att träna mycket är säkert uttalad även hos arbetsgivaren och kanske möjliggör det träning nästan varje lunchrast.Det kan vara ett skört "bygge" där det räcker med att arbetsplatsen flyttar längre bort, ens partner får nytt jobb med nya tider eller att något av barnen vill prova på någon ny fritidssysselsättning som det ska skjutsas till några gånger i veckan eller något annat så fungerar det inte längre. Eller så gör drivkraften hos dessa individer att de helt enkelt hittar utrymme ändå eller inte hamnar i de här situationerna, men någonstans måste det ändå kosta på om tränningsdosen närmar sig 10-15 timmar i veckan och ska samsas med jobb och familj?

Jag vet inte riktigt nu vart det här inlägget tar vägen. Jag känner just nu att vi har balans hemma hos oss vad gäller hur mycket vi tränar. Visst händer det att vi tröttvardagstjafsar om vem som ska träna men överlag ger vi varandra utrymme. Så mycket mer träning än nu ryms dock inte, just nu, utan att det går ut över livet och jag känner heller inte just nu någon önskan efter att öka träningen.

Det är helt OK att inte vilja träna, ingen ska behöva höra predikningar om träningens förträfflighet om de inte vill. Är det fullt upp är det fullt upp och då behöver inte träningen bli ytterligare en stress men jag är övertygad om att för många handlar det mycket mera om att inte vilja än att inte kunna.

Dagens pass tog ingen gemensam tid i anspråk då det blev ett lunchpass på hamsterbandet, 2x 6-4-2 min i 3:45/3.30/3:20-fart, totalt 12 km bra känsla!

lördag 24 januari 2015

"Min hund är så rädd för män i röda tröjor som springer"

Citatet är ordagrant återgivet från gårdagens löprunda. Om hundar och löpning finns mycket skrivet. Hundägare retar sig på löpare som kommer snabbt bakifrån och skrämmer både hund och ägare. Löpare retar sig på hundar som ofta springer lösa och skrämmer löpare eller stör träningspassen.

Jag gillar djur och hundar och är inte hundrädd och tycker heller inte det är ett stort problem utan tycker att det mesta går att lösa med lite hänsyn. Självklart förstår jag löpare som inte tycker det är så kul att bli jagad av "Fido" som bara "vill leka lite" för han är ju så snäll egentligen och jag kan också förstå hundägare som blir irriterade på löpare som utan att ha gjort något väsen av sig springer snabbt förbi tätt intill och får både hundägare och hund att sätta hjärtat i halsgropen.

Jag har märkt att hundar - trots rykte om god hörsel - ofta hör relativt dåligt när man kommer springandes ifatt dem. Min lösning är nästan alltid en harkling när jag är ca 50 m bakom hund med ägare. Då uppfattar hunden mig och oftast ägaren som då håller håller in hunden/kortar in kopplet varpå jag säger tack när jag springer förbi.

Löpning berikar sannerligen livet och igår var jag med om något både ovanligt och fascinerande på löprundan (ett fartlekspass i nysnö med två längre fartökningar i ca 4:20-4:30 fart med en avslutade kilometer i strax under 4 min/km). När jag har 300 m kvar på den sista snabba kilometern händer följande. Jag möter en hund med ägare (man i femtioårsåldern) på cykelvägen. Jag ser att hunden (som inte är kopplad) är lite stirrig och hoppar runt husse. Jag springer förbi dem helt utan problem då hundägaren plötsligt ropar åt mig:

Hundägaren: "Ursäkta, snälla kan du hjälpa mig? Kan du stanna?"
Jag som i princip var klar med passet, stannar (snäll som jag är). Självklart vill jag hjälpa till med vad det nu är han vill ha hjälp med.
Hundägaren: (och nu citerar jag verkligen ordagrant här) "Min hund är så rädd för män i röda tröjor som springer. Kan han bara få hälsa på dig?"
Jag blir helt häpen "Vad i helv..." men säger naturligtvis inte det utan istället: "OK". tar av mig glasögonen så hunden ser mina ögon, sätter mig på huk, sträcker fram handen och pratar vänligt med vovven, någon slags mellanstor terrier. Hunden vågar sig verkligen inte fram men viftar på svansen och bjäbbar lite bakom husse. Efter en kort stund vågar den sig fram och nosar på min hand, hälsar på mig och cirklar ett varv runt mig med viftande svans och jag får t o m klappa den lite kort. Ägaren tar mig i hand, tackar och utbrister "Det var verkligen helt perfekt det här". innan vi skiljs åt. 

Jag fortsätter med 300 m till i högre fart för att avsluta min fartökning innan jag joggar ner en kilometer runt kvarteret där jag igen ser hund och husse på avstånd. Efteråt är jag fascinerad. Jag förstår att en hund kan vara rädd, t ex för löpare men just för "män i röda tröjor som springer"?? Jag är också fascinerad över hundägaren som uppenbarligen tyckte det var en strålande idé att jag avbröt mitt träningspass för att hjälpa honom med hundens rädsla. Jag hade själv inte kommit på tanken tror jag, om jag varit hundägaren i fråga!

Bild från annat tillfälle i år men jackan (som är mer orange än röd) var densamma igår. Inte ser jag väl så farlig ut? 
Säga vad man vill om löpning men tråkigt är det inte i alla fall!

torsdag 22 januari 2015

Distans distans armhävningar och New York City Marathon 2015!

Sent i fredags kväll när jag hade svårt att sova, endorfinstinn efter tävlingen på 3000m så såg jag på jogg.se att flera hade fått besked om att de fått startplats i TCS New York City Marathon. Jag loggade in på hemsidan och möttes av detta! Pulsen tog ett skutt det måste jag medge!

jag siktar på att ta med min fru och åka över några dagar, ska bara undersöka möjligheterna till ledighet och logistiken med höstlov /barnvakt och lite andra detaljer först men vi har tid på oss att ordna det praktiska!

Jag har drömt om att någon gång få uppleva New York Marathon och staden New York som jag aldrig besökt trots att jag varit i USA på jobb ett antal gånger! Jag vet redan att jag kommer springa det här loppet med det största målet att uppleva snarare än pressa mig till något personbästa men jag gissar att jag kommer återkomma flera gånger till hur jag tänker framöver! Fantastiskt roligt ska det bli, såklart!


Sedan håller jag ju på med min armhävningsutmaning och ni är många som följer mig i det, 60 om dagen är vad som gäller och vi är nu inne på andra veckan och jag känner i alla fall att känslan är lättare nu och träningsvärken mindre, än de tre-fyra första dagarna. Kanske kroppen redan börjat anpassa sig till belastningen? Därför försöker jag variera lite i utförandet. Jag fixar redan idag 60 på raken om jag gör dem "normalfort" och "normaldjupt" utan att fuska alltför mycket men ofta gör jag 40+20 där jag ser till att göra de sista 20 extra långsamt och extra djupt med händerna längre bak och inte vinkla ut armbågen (så här) och då blir det genast mer utmanande=bättre träningseffekt! Lite synliga resultat tycker jag faktiskt börjar synas också!

I övrigt rullar det på utan någon större struktur, lugn distans i vinterväglag är vad som gällt sedan i fredags. Sonen har haft feber hela veckan vilket påverkat logistiken och träningen.

söndag 18 januari 2015

Race Report Scandic Indoor Games 2015 3000 m

Förberedelserna och hur jag tänkte innan loppet kan ni läsa om i förra inlägget. Väl på plats i Storängshallen i Huddinge var det full aktivitet och jag träffade genast en massa trevliga löparbekanta, glada Hais-are i form av trevliga Kim aka Springande snickaren, Rille, Johan, Atonio, Enhörningen Anders Grahl m fl. 

Efteranmälan!
Glada HAIS-are
Start för A-heatet! 

Gav mig iväg på en uppjogg utomhus och lyckades springa fel men fick ihop knappt tre km med några stegringar på slutet. Sedan in i hallen och hålla igång lite samtidigt som A-heatet pågick med David Nilsson som hare och där Anders Grahl sprang jämnt mot Huddinges John Kingstedt och där Grahl till slut spurtvann med några hundradelar. Ställde upp för start bredvid Kim och Antonio som hade anlitat Uhrbom som hare för sub 10.

Ett sista lycka till av Antonio!
Starten gick och jag kom iväg på yttervarvet efter Uhrbom och Antonio och när banorna gick ihop fick jag ytterligare en löpare framför mig som jag passerade på en gång. Hann tänka att det "känns lätt", en tanke som höll i sig ungefär 100 m. Uhrbom och Antonio hängde jag med ungefär ett varv innan de fick en liten lucka på ca 5 m men min plan var att prova varv på 40s vilket jag också gjorde de två första varven men de sprang någon sekund fortare. Luckan växte lite upp till kanske 10 m och bakom mig hade jag inget sällskap utan fick springa resten av loppet helt själv. Minns att jag passerade första kilometern ett par sekunder över 3:20 på egen klocka men jag var redan trött och alla som sprungit 3000 m påstår att andra kilometern är väldigt jobbig och här blev jag nog lite uppgiven av att se att avståndet framåt hela tiden ökade och lite feg också men jag var redan trött! 


Varvtiderna höll jag inte reda på så noga och inte fick jag några varvtider heller utan jag gjorde så gott jag kunde ändå men tröttheten tilltog, både flåset och benen kändes tunga! Jag började i alla fall varva löpare på den andra kilometern och ganska snart var jag inne på de sista fem varven och den sista kilometern. Riktigt trött nu men med målgång i sikte tyckte jag att jag kämpade men utan flyt alls och när jag här fokuserade på att springa med högre stegfrekvens tyckte jag faktiskt jag kom igen lite trots att jag var riktigt trött. Varvade ytterligare några löpare och plötsligt var det bara ett par varv kvar, fick speakerrapporter från Uhrbom och Antonio som nu låg ca 100m längre fram och på slutet närmade sig så när jag var på väg ut på mitt sista varv så spurtade Antonio mot mål med en Uhrbom bredvid som som knappt verkade trött utan peppade och hejade sista 100m. Sista varvet går det alltid att trycka på hur trött man än är och det gjorde jag i ett försök att i alla fall komma under 10:30 vilket jag ändå inte lyckades med. Jag stängde av klockan på 10:34 strax efter mållinjen och 10:34 och en andraplats (om inte Uhrbom räknas) i heatet blev det till slut också i resultatlistan.

Kim sprang bra och tog ut sig! 
Stannade kvar ett tag och pratade med folk och hade det trevligt. Förbundskaptenen i friidrott och stjärnsprintern Irene Ekelund var i publiken och överlag var det fin stämning i hallen. Att springa 3000m var en nyttig erfarenheter. Jag visste att sub10 skulle bli ett väldigt tufft mål men hade gärna sprungit på 10:15 istället för dryga 10:30. Jag har en förkylning i kroppen på som jag inte skyller på. Jag är inte i någon toppform just nu utan tror att den här tiden går att förbättra en hel del. Dels genom mer farttträning, genom att våga (plåga sig) mera i mittenpartiet av loppet och också våga mer direkt från start. Det är ju ingen tvekan om att min "talang" i den mån jag har någon är mot uthållighet och de längre sträckorna och inte fart och korta sträckor. Jag tror också att så här korta sträckor för mig kräver klart bättre uppvärmning med stegringar så att pulsen är högre på startlinjen. Då ska det tydligen bli lättare att möta den första vågen av mjölksyra, ett tips jag fått från mer erfarna löpare. 

En ny erfarenhet, en ny sträcka, ett personbästa och en trevlig kväll, det räcker ganska långt! 

fredag 16 januari 2015

Fegade nästan ur men bara lite

Kryptisk och bra rubrik va'?

Idag var planen att göra debut på sträckan 3000 m på Scandic Indoor Games i Storängshallen, Huddinge. Jag har länge velat prova den distansen samtidigt som jag har väldigt respekt för den korta sträckan och den höga hastighet och därmed "lidandet" det oundvikligen medför.

Drömmålet för mig är att springa 3 km under 10 minuter vilket är väl så utmanande eftersom det innebär 3:20-fart och det är snabbt för mig! I tre kilometer dessutom. Jag har testat 3:20-fart en del i vinter på löpband och där känns det som om det går snabbare än utomhus, förmodligen för att min kadens på band är lägre än ute och jag får därmed kämpa mer. Utomhus på bana, på kortare intervaller, är inte 3:20-fart någon större utmaning! I tisdags provade jag 2000 m följt av lite fartlek och sedan 1000 m till i 3:20-fart och det var väldigt tungt!

Då jag aldrig har sprungit sträckan finns ju allt att vinna och det blir ju personbästa bara jag kryper över mållinjen men det är som om tio minuter är det jag måste klara av trots att jag inte riktigt har kapaciteten. Just nu. Därför har jag faktiskt våndats en del i veckan huruvida jag faktiskt skulle våga springa. Löpning är min hobby, mitt stora intresse och något jag gör för att jag tycker det är roligt. Då känns det kontraproduktivt att gå omkring och ha ångest! Samtidigt skulle jag ångra mig om jag inte vågade prova så när det blev fredag var det dags att bestämma mig. När jag jobbat klart, hämtat barn och fixat mat så hade jag en dryg halvtimma på mig att byta om och sätta mig i bilen och åka till Huddinge och efteranmäla mig. Velade men nyfikenheten vann över prestationsångesten och jag åkte iväg och att komma till Storängshallen och tjöta med alla trevliga löpare är alltid lika trevligt!

Är det något jag lärt mig genom min löpning med åren är att när det det gäller de tuffare målsättningarna så måste jag vilja tillräckligt mycket! Utan en väldigt tydlig målbild och en beredskap att göra jobbet för att ta mig dit blir det sällan bra. Samtidigt, jag vet, det är alltid bra att tävla även om formen inte är på topp, tävling är bästa träning bla bla bla.

Idag hade jag ingen tydlig målsättning men gjorde nyttiga erfarenheter och hade roligt även om det som vanligt var nervöst innan start. Det kommer en race rapport senare. Jag sprang i mål på en andraplats i B-heatet efter 10:34. En tid jag inte är speciellt nöjd med och som borde gå att förbättra en hel del med bättre form, utan snorigheten i veckan och att våga (lida) klart mer. Kul var det och PB blev det ju även om Antonio som vann heatet på strax under tio minuter lite skämtsamt kallade mig fegis efter loppet. :-)

Så jag fegade ju inte ur utan sprang loppet och fegade bara lite, under genomförandet :-)



Nu till något annat roligt, igår öppnade anmälan till TCS New York City Marathon och jag skickade in en non-guaranteed entry application, vilket är vad som gäller när man som jag klarat av kvaltiden i ett icke-NYRR-sanktionerat lopp. Anmälan är öppen t o m 15 februari så nu återstår att hålla tummarna några veckor!

måndag 12 januari 2015

1800 armhävningar - är ni med?

Idag är jag trött i höftböjarna efter att ha sprungit nästan två timmar i nysnön igår. Jag har också konstigt nog träningsvärk i triceps efter att ha kört löjligt få armhävningar efter några av passen på sistone.

Jag skrev senast i årssammanfattningen att jag inte får till någon styrketräning. Jag verkar inte behöva det för att undvika att bli skadad heller. Det jag ibland kan drista mig till är några core-övningar och armhävningar efter löppass och just armhävningar tycker jag är bra. En noggrant utförd, långsam armhävning - inte sådana där slarvigt utförda armhävningar som syns i diverse instruktioner och program som t ex "100 pushups") - är bra styrketräning åt både axlar, rygg, armar och hela core-paketet. Dessutom är den enkel att utföra. Även om jag inte får till någon styrketräning gillar jag den lite tightare känslan i kroppen efter t ex armhävningar och jag hade ambitionen med 50 armhävningar per dag en månad i våras, något jag misslyckades med, det höll i ca två veckor.

Nu tänkte jag köra igen med start på dag, 60 per idag i 30 dagar - 1800 armhävningar. "Reglerna" jag tänker följa är dessa; Armhävningarna kan utföras närsomhelst men åtminstone 40 måste utföras vid samma tillfälle för att undvika att de 60 sprids ut på för många "set" under alltför lång tid under dagen. De 40 kan göras som 4x10 eller 2x20 med vila mellan men vid samma träningstillfälle. That's it, inga andra "regler". Så kommer jag göra, ni behöver inte ha det upplägget utan kör som det passar er för det vore roligt om vi blev fler som kör den här utmaningen! Redan har ett tiotal personer på Twitter och på jobbet hakat på och jag hoppas vi blir många fler!

Dagens 60 är gjorda (40+20 där de sista 20 var riktigt djupa och långsamt utförda). Om en månad är jag starkare i bålen och hela kroppen, något min löpning vinner på och känslan i kroppen är klart tightare.

Nu kör vi, hänger ni med? Starkare och snabbare om en månad! 

torsdag 8 januari 2015

Diverse tankar om bloggen och framförallt mina tankar om "sponsring"

I takt med att bloggen växt får jag ofta förfrågningar att skriva om, länka till, göra reklam för allt möjligt, ni anar inte knasigheterna som föreslås, nätcasinon/olika spelsiter är t ex vanligt förekommande, naturligtvis går det bort. Direkt. webb-byråer, olika hälsosajter eller webbutiker för t ex kosttillskott förekommer också ofta.

Jag skriver ibland om produkter, t ex skor, elektronik eller kläder, oftast saker jag köpt själv. Jag kan absolut tänka mig att skriva om produkter under några förutsättningar. Det ska absolut vara produkter jag kan tänka mig att använda eller redan använder  och vet att jag uppskattar för deras funktionalitet för det jag utövar - löpträning.

Några företag har jag själv valt att närma mig och då strukturerat presenterat vad jag kan erbjuda dem i form av exponering, antalet besök på sidan o s v och det är de utbytena som fungerar bäst och ger både mig och företaget något mera bestående än bara ett enstaka inlägg. Att det framförallt är svenska företag är heller ingen slump. Det gäller Garmin (som såklart inte är svenskt), Craft, Salming och X-Kross och nu senast också Icebug då jag kommer springa i deras dubbade skor i vinter. Jag har länge varit nyfiken på att jämföra greppet hos deras dobbar jämfört med mina Best Grip-dubbade DS Trainers jag sprungit med i flera år nu. De här företagen är producenter av produkter jag uppskattar och använder mig av regelbundet i min löpning och jag har inga problem att vara öppen med att jag ibland mottar produkter från dem eller för den delen, att vara aktiv och göra reklam i sociala medier för de här företagen. För att jag gillar det de tillverkar och vad de står för!




De som tycker jag är mutad eller köpt får tycka det, jag är helt öppen med mina samarbeten. När jag skriver om en produkt jag fått uppger jag alltid att jag fått den från leverantören och inläggen är dessutom taggade med "Reklam" för tydlighetens skull. Jag skriver fritt vad jag tycker om produkterna vare sig det är ris eller ros trots att ingen någonsin aktivt uppmanat mig att skriva - bara att komma tillbaka med feedback direkt till företaget - och inläggen är aldrig varken korrigerade eller granskade av fabrikanten före publicering.  Jag har aldrig tagit emot kontant ersättning för att skriva om en produkt och kommer aldrig göra så heller.

Jag inser alltmer att det här inlägget kommit att bli närmast in policy för samarbeten, kanske skriver jag om det till det om det nu behövs.

Jag har sprungit några pass i de två Icebug-modeller - Aurora BUGrip som är en dubbad sko främst tänkg för terräng och DTS som står Distance Training Shoe som är just det, en dämpad ombonad sko tänkt för distanslöpning men ännu så länge är det för tidigt för att komma med några omdömen annat än att jag noterat att greppet är bra mycket bättre än Best Grip och att det är en lustig känsla att springa rakt över isiga partier med fullgott fäste. Jag kommer att skriva mer om hur jag upplever skorna efter fler mil i dem.

Icebug Aurora BUGrip



I övrigt springer jag lite med inspirationen på sparlåga just nu. Jag har både sprungit tvåhundringar och 8x1000m progressivt från 4:00-3:25 min/km (på löpband) sedan förra inlägget samt distanspassen men just distanspassen har känts ganska sega och tråkiga. Jag har också varit/är småförkyld vilket också drar ner känslan en del men förr eller senare vänder det!  Ikväll fick dock Icebugen på bild ovan bekänna färg och det rejält, då jag sprang 12km i omväxlande lerigt och isigt terrängspår. Jobbigt men skitroligt och med fantastiskt grepp hela vägen!