Efter uppresa med Tobias träffade vi snabba Tove, trevligt att hälsa och igen grattis till en toppen-prestation! Uppvärmningen blev drygt 4km då det förutom jogg från bilen också blev lite banbesiktning, det var säkert misstag nr 1.
I startfållan perfekt sällskap av Kent och Erik, herrar med bra kapacitet! Konstaterade vid startskottet att vi stod på tok för långt bak (misstag nr 2) och när de pep iväg längs kanterna fastnade jag bakom andra löpare. Det lättade något efter första kilometern som gick på ganska exakt fyra minuter men var fortfarande trångt och jag var liksom fast tempomässigt. Jag försökte lägga i nästa växel, såg Kent och Eriks ryggar 50m framför mig men det hände ingenting och jag kom inte närmare. Här skulle jag tryckt på hårdare och kommit ikapp för att få draghjälp, misstag nr 3. Löpningen var spänd och tråkig och tekniken kantig och tanken som dominerade efter ett par kilometer var att kliva av vid varvning. Det hände sedan inget speciellt, sprang om Lennart vid krönet på en ganska tuff backe vid ca 3km och vi var överens om att det gick tungt. Fick några peppande ord från en löpare jag senare identifierade som Andreas, tack för det! Banan var helt OK, blött och grus men ingen is att tala om, de två egentliga backarna som fanns var båda lite brantare än jag föreställt mig, speciellt den 1 km innan varvning och jag hade trötta ben på krönet.
 |
| På andra varvet ihop med löpare 269, bloggläsare Fredrik som hälsade före loppet. Trevligt! Bild från http://www.sprangdu.se/ |
Kilometrarna rullade på i jämn takt strax över 4 min/km, förlorade några sekunder på km 8 och 9 i backarna men tydligen avancerade jag några platser i resultatlistan ändå och när jag var seg i backarna var andra segare! Ansträngningen var hög men inte så hög som den "ska" vara på ett millopp, kanske är det en efterhandskonstruktion men jag hade gott och väl kunnat fortsätta i alla fall ett varv till utan problem. Efter nittiograderssvängen tog jag mig samman och gjorde en markant farthöjning hela långa upploppet och lämnade löparna runt om mig långt bakom mig. Som Magnus uttryckte det från åskådarplats, "Du såg både beslutsam och småirriterad ut". Väl i mål blev jag yr men var inte speciellt trött. Faktiskt inte heller speciellt besviken, där och då, med lite distans på senare på kvällen var besvikelsen kraftigare.
Jag kan skylla på lätt snorighet, trängsel inledningsvis som gjorde att jag fastnade, jag kan skylla på en massa saker som dagsform men det handlar om inte det. Min bestämda uppfattning är att det varit såhär länge nu, på varje tävling efter Stockholm marathon 2012 faktiskt, Telge Stadslopp 5 km i augusti 2012 undantaget, där jag sprang fort och så bra jag kunde.
Om jag skulle försöker beskriva hur det känns så är det väl ungefär så här: Benen är sega och surnar direkt i uppförsbackar, det finns ingen överväxel, jag försöker driva på men det fungerar bara korta stunder sedan faller jag tillbaka i en mera kontrollerad "bekvämlighetzon". Jag har inget djävlaranamma/pannben att driva på och bita ihop överhuvudtaget. En känsla av uppgivenhet och att det är tråkigt, ett konstaterande att "jaha, det funkar inte att springa fort idag heller" infinner sig ganska snabbt. Jag spänner mig dessutom och löptekniken blir kantig och dålig. Klart det har en negativ effekt på min prestation!
Jag konstaterar några saker.
- Längre uppvärmning än max 2km ska jag sluta med, jag har provat det nu några lopp och jag verkar inte tjäna något på det, snarare precis tvärtom, jag sparar hellre på energin till startskottet har gått!
- Jag kan mycket bättre än så här, jag behöver "bara" lite hjälp med att plocka fram det! Sprang ju sub40 (på löpband) för ett veckor sedan utan större problem.
- Jag låg 5-10 pulsslag lägre än normalt när jag springer 10km, snittade 181 bpm igår, även om kylan kanske bidrog till det (snittade 186 på Påsksmällen april 2012 i temp strax över nollgradigt). Som en jämförelse har jag sprungit halvmara med 185 i snittpuls, låt vara på det varmare Stockholm halvmarathon 2011.
- Återigen, jag hamnar i någon slags bekvämlighetsszon jag inte förmår ta mig ur. Det finns ingen femte växel att peta i. Det finns heller absolut ingen pannben just nu!
- Kanske är det helt enkelt så att jag bara, just nu, kräver för mycket av mig själv? Släpper jag på kraven kanske både löpglädjen och resultaten återkommer? Men hur?
- Jag känner mig väldigt villrådig om vägen framåt! Träna mer? Träna mindre? Har faktiskt ingen aning! Kom gärna med input här annat är ordet "dagsform"! Mitt eget recept lyder; helvila hellre än lugna distanspass för att samla mängd, högre fart/Bättre kvalité nu på samtliga pass men också mer vila mellan. Vad tror ni om det?
Nästa lopp blir Kungsholmen Runt 21,1km 4 maj. Våren huvudmål och en satsning mot ett personbästa låg i planen. Planen nu är istället att ha kul för det brukar jag ha på halvmara. En rimlig målsättning är att visa för mig själv att jag är bättre än så här genom att springa mer än dubbla sträckan fortare än igår. Hur svårt kan det va'? Nu jävlar! Reset! Imorgon ska jag springa fort på lunchen!
Video målgång: Premiärmilen
Kalla fakta:
Killen längst till vänster i bilden med nummer 245 är Johan, och han är min löparkompis :-).
SvaraRaderaAnnars tror jag att det är helt rätt att springa fort. Jag tror att du blir bra på det du tränar på. Tränar du på att springa fort så blir du bra på att springa fort :-). Jag tror på långa intervaller med kort vila och tröskelträning. Detta för att få mer klipp i steget och träna förmågan att pressa dig lite mer :-). Snabbhet har du redan så korta intervaller tror jag inte är lika viktigt.
Dock tror jag att det är för nära inpå loppet för att springa fort redan imorgon. Ett lättare distanspass imorgon tror jag är OK, men fort, då är det nog bäst att vänta till på torsdag åtminstånde.... :-).
backe och tyngre styrketräning än du är van vid
SvaraRaderaStaffan, jag tycker helt klart att du ska gå tillbaka i träningsdagboken och försöka hitta tillbaka till det du gjort rätt tidigare, för du har helt klart gjort många saker rätt förut - det visar dina fina tider.
SvaraRaderaGör det så är jag övertygad om att vi får se dig knäcka på Lidingöloppet i höst!
Exakt så började jag känna det som förra året, och jag har ingen direkt förklaring till det. Det var som om kroppen inte svarade så bra på träningen längre. Jag försökte ett tag, men tröttnade till slut. Hoppas du lyckas vända det.
SvaraRaderaDu gör som vanligt en grundlig analys själv och jag är inte rätt person att råda dig om den fortsatta träningen. Dock tror jag att det just nu vore bra för dig att släppa lite på kraven och komma ihåg varför du gillar att springa. Min uppfattning efter att ha följt din blogg hyfsat länge är att det inte primärt är distanspassen som triggar dig, utan kvalitet. Kortare och tuffare. Därför tror jag på din sista punkt gällande mer helvila och mer kvalitet.
SvaraRaderaJag fick en liten "dipp" rent humörmässigt efter att INTE slagit mitt rekord vid Hässelbyloppet förra året. En kort analys var att med takt med rekorden, stegrade kraven något överjävligt har jag förstått. Så nu igår, så tänkte jag att vara lite mer tillbakadragen när det gällde målsättning.
SvaraRaderaTror att många av svaren finns i kommentarerna ovan. Känner igen mig i misstagen. Körde själv en alltför ambitiös uppvärmning inför Sthlm HM senast och hamnade alltför långt tillbaka i startgrupp 1. Stressad vid start, olustkänsla och dålig teknik ledde till ett riktigt dåligt lopp (för mig). Jag känner igen mig i detta. Backa bandet ;-). Har för första gången i vinter kört riktigt bra kvalitetspass på löpbandet MEN det är inte samma sak som utelöpning - löpband är löpband och du kanske blev lite för säker… Utelöpning & löpband går inte att jämföra…
SvaraRaderaJag tror som Lennart på; långa intervaller men med joggvila (bättre för tröskeln än för VoMax), tröskelträning samt att du behöver få till några bra LP på +25k inför Kungsholmen runt. Annars är en klassiker backvarv med progressiv fart på varven som också bygger pannben (som du kanske upplever att du saknar just nu ;-))Vidare tror jag att mer backträning och ffa långbacke som inte är för brant och som ger teknik, uthållighet & styrka. Räkna tiden i backen och inte längden. Kör också grundläggande löpskolning för att hitta känslan och för att få upp muskelminnet.
Du kommer igen!!
Oj så mycket respons, roligt!
SvaraRaderaDu är klok Lennart, jag har heller inte tänkt mig toksnabba intervaller idag utan lite snabbare distanslöpning.
Anonym, det där rådet som styrka har jag fått förut av en namne till mig, kommer tyvärr inte hända är jag rädd, styrketräning är inte min bästa gren!
Kanske det Gabriel, våren 2012 innan maran periodiserade jag min träning och var i väldigt fin form, likaså vår-sommar 2011 var en fin period med träning ungefär som nu, får se om jag kan hitta några skillnader...
Intressant MagnusN! Och tråkigt! Du hittade alltså ingen väg ur det? Du har väl inte lagt av att springa? Ser dig på forumet på jogg.se ibland men bloggen är stängd?
Nej inte slutat helt, men springer för hälsans skull, vilket är en helt annan sak än att jaga tider..ganska skönt.
RaderaJag kan tänka mig att det var rätt mycket "proppen ur" efter Stockholm Marathon och att du haft svårt att ladda om på riktigt efter det. Och är inte huvudet med så går det inte att springa riktigt fort, framför allt på 10 km, det gör ont.
SvaraRaderaFör att hitta glädjen tror jag ett tips kan vara att testa något helt nytt bara för att komma igång igen:
- Tävla på kortare distanser, 3000 m, 1500 m eller kanske tom 800 och 400 m bara för att få springa fort.
- Gå med i en klubb och få ny inspiration. Som bonus kan du vara med på t.ex. Veteranmästerskap och testa korta banlopp utan att behöva skämmas bland en massa ungdomar :)
- Spring en massa terräng om du inte gjort det tidigare
Hej,
SvaraRaderaEn sak som jag varit dålig på är perspektivet, att man faktiskt sprungit rätt bra ändå trots att träningen gått dåligt över längre tid, uppvärmningen gått dåligt och man varit sjuk eller ur form. Personligen tar det också tid för mig att "tävla mig i form", dvs få ut max på tävling vilket är några procent mer än att ta ut mig max på träning.
Hursomhelst,
Angående mer mängd vs. kvalitet tror jag det beror på vad din kropp svarar bäst på. Jag svarar bäst på längre intervaller (1000-ingar, 2000-ingar, 4-minutersintervaller etc.)och med ökad volym i behaglig fart än vad jag gör på kortare intervaller (400-ingar, 200-ingar etc.) som är i överfart. Prova att öka volymen under ett tag kanske?
Vill fördjupa dig mer kan du läsa detta om du inte gjort det tidigare
http://nitrovegan.blogspot.se/2013/01/distanstraning-hur-mycket-och-varfor.html
//Jonas
När det gäller träningsupplägg har jag nog inte så mycket klokt att komma med, i alla fall inget lika klokt som det du själv - och dina engagerade kommentatorer - föreslagit.
SvaraRaderaMen en sak är jag säker på - att du gjorde helt rätt som inte klev av! Jag anar att en del av ditt "problem" är hjärnspöken som riskerar attt leda till självuppfyllande profetior. Genom att fullfölja trots att du redan tidigt insåg att sub-40 inte var görbart gav du ändå hjärnspöket ett slag på käften. Tror jag.
Och du. Straffa inte kroppen genom att springa fort för tidigt. Du har ändå tävlat vilket innebär en rejäl urladdning.
Louise, tack! Jag tror du är inne på rätt spår! Jag ska se till att köra med av den träning jag gillar och skippa en del utfyllnadskilometer nu. Har en del idéer faktiskt!
SvaraRaderaJag känner ju igen mig i det där Andreas, har man en gång kommit under 40 minuter vill man inte tillbaka oavsett vilken form man är i, ett dumt sätt att resonera men så fungerar jag!
Magnus E, tack för bra input, joggvila är jag oftast inte så bra på, springer för fort och det blir för liten skillnad mot intervallen, får fundera på det! Tack för påminnelsen också om långpass, får försöka få in ett par i april innan Kungsholmen men kanske inte så långa som +25km. Ja, nu slutar vi med långa uppvärmningar!! Backvarv/terrängintervaller har jag lite tankar på i sommar innan en eventuell Lidingöstart.
SvaraRaderaBra tips Robert, klubb har jag ju funderat på innan men samtidigt har jag svårt med träning på fasta tider! korta tävlingar är det ju samtidigt inte gott om som klubblös!
SvaraRaderaJag tycker det låter som om någon lagt kryptonit i Stålmannens (Staffans) ficka! ;)
SvaraRaderaTack för bra input Jonas, jag vet inte riktigt vad jag svarar på men har tidigare upplevt bra effekt och dessutom gillar jag långa intervaller som t ex 4x2000m, tränar även mental tuffhet. Korta intervaller är roligt och bra för tekniken men jag är mer osäker på vad det ger en motionär som jag. Ökad volym, nja, har inte riktigt lust. Hela förra året var en volymökning och det gav ju bra effekt på maran men inte i övrigt, drar nog hellre ner lite på mängden och ökar intensiteten när jag väl springer!
SvaraRaderaJa, hjärnspöken och lite för höga krav Sofia, så är det och det kändes faktiskt bra att fullfölja trots att inte tiden blev vad jag ville. Det gick ändå rätt fort på dagens pass Sofia men det kändes bra i alla fall!
Hur var det nu Daniel, kryptonit, mår Stålmannen dåligt av det eller är det därifrån som Stålmannen får sina krafter? Jag är för dåligt påläst märker jag :)
Den försvagar honom och kan också döda honom i värsta fall...Kolla eventuella fickor!!! ;)
SvaraRaderaDu anar inte vad jag hittade i bakfickan på tightsen, nu djävlar :D
SvaraRaderaHärligt!!!
SvaraRaderaKan bara instämma i Sofias kommentar - jag har heller inget att råda dig om i träning, men jag tror också att det mest är hjärnan som bråkar med dig. Riktigt bra att inte kliva av. Träningsmässig är jag säker på att du hittar rätt igen. Vårsolen kommer strax att skrämma bort de där hjärnspökena ska du se! :-)
SvaraRadera:-) Daniel
SvaraRaderaTack igen för pepp Andreas, det har bara positiva effekter! Vi får se, jag märker att vårvärmen har en positiv effekt på mig nu generellt, hoppas det gäller träningen också!