Loggar ut ett par dar...

Idag åker vi till Bjursås för några dagars skidåkning med familjen. Trots att vi är trötta på vinter och snö ska det bli kul att bränna lite lagg i pisterna. Barnen uppskattar det definitivt och vi tänkte även försöka ställa Eskil som snart fyller fyra på ett par skidor för första gången.

Foto: Viktor Kättström, http://www.freeride.se/

Löparskorna följer såklart med. Eftersom jag sprang ett bra långpass igår så blir det rätt lugnt men någon runda ska jag väl få till. Det erbjuds ju ganska bra förutsättningar för backpass om inte annat...

Får försöka klara mig utan bloggen ända tills på torsdag - lite separationsångest faktiskt :)

Att springa längs barndomens stigar...

Jag och barnen packar in oss i bilen i helgen och drar 30 mil söderut till farmor och farfar i Figeholm medans min fru jobbar.

Figeholm är en liten sommaridyll (men rätt dött resten av året) vid Smålandskusten där jag växte upp och som få personer kan peka ut på kartan. Tänk norra spetsen på Öland och dra en linje på kartan rakt in till fastlandet så hamnar du rätt. Om jag istället säger Oskarshamn som ligger 20km längre söderut, brukar åtminstone någon tänka "Gotlandsbåten" (såvida ni inte är från 08 eller norrut, då tänker ni Nynäshamn nu eller hur?) eller "Kärnkraftverk" vilket väl är vad Oskarshamn mest är känt för.

Så här vackert är det längst ut i havsbandet bland de 6000 öarna i skärgården. Så långt ut i havsbandet kommer man dock inte med löparskor såvida inte de är

extremt stora, luftfyllda och motor-eller segelförsedda förstås...

Löparskorna är med och jag hoppas hinna med ett lite nostalgiskt pass bland barndomens gator, torg och stigar längs med havet...

Edit; löparskorna följer kanske inte med trots allt, känner mig lite sliten och småförkyld...

Jag säger Trevlig Helg!

En härlig flashback och lunchpass

På hemväg från jobbet i fredags satt jag och lyssnade på Lars Winnerbäck i iPoden och fick en sådan härlig flashback av låten "Stockholms-kyss".

"Ingen glittrar som dig Stockholm

Ingen har lockat mig som du

Du var sval när jag kom hit

och du är svalare nu.

Men jag har känt hur mina steg

har fått en gata här att gå

i ditt regn fick jag den kraft jag

skulle få".

De raderna tog mig tillbaka till Skeppsbron och andra varvet på Stockholm Marathon i våras när jag behövde musiken för att få krafter. Att de var på uphällningen syns tydligt på bilden ovan. Tankens kraft är stor, behöver jag säga att jag klev av bussen med ett stort leende på läpparna?

Idag blev det för övrigt lunchpass igen, 8,2 km @4:27 min/km (äntligen ett pass som hänvisar till bloggens titel) med progressivitet från 5:30 till 4:10-4:05 ungefär och känslan var lätt, lätt och återigen skäl till ett leende.

Dags igen...

jaha, då var det dags igen.

Efter flera års symptomfrihet gick jag och kollade mina blodvärden i veckan. Jag har en tioårig historia av blödningsanemi, förmodligen ett litet kärl som ligger och läcker i tarmen någonstans...hade 60 i Hb(!) när det upptäcktes 1997. Trots otaliga och ibland också osannolika undersökningar har man aldrig hittat något. Fynden idag var Hb 121 vilket är lite klent för en kille men värre var att järndepåerna var så låga, S-Järn var 5 (ref 9-34) och S-Ferritin var 20 (30-350). Det järn jag får i mig via kost och de förbaskade Duroferon jag knaprar ibland förbrukar jag alltså, det lagras inte upp i depåer. Nu blir det höjd Duroferon-dos till en om dagen och ny kontroll om 6 veckor...surt.

Ska jag se det positivt så har jag nu något att skylla på om det går åt fanders på Stockholm halvmarathon imorgon...skit samma, nu kör vi!!!

Ett inlägg i debatten

Är det någon mera än jag som tycker att tonläget i debatten om svininfluensan börjar bli en aning för uppskruvat? Fick detta fina bidrag från en kollega. Alla har fått första höstförkylningen och ändå vågar man knappt nysa (OBS i armvecket!) av rädsla för att bli betraktad som Persona Non Grata av omgivningen.

Vad gäller löpningen finns inte mycket att tillägga, oootroligt löpsugen fast jag faktiskt sprang lätt i tisdags. Förkylningen är saaakta på väg att emigrera från bihålorna, hoppas den är helt borta till på lördag. Jag har ju lovat mig själv att inte springa förrän loppet på lördag men det kanske ändå får bli ett par kilometers jogg ikväll med några lätta fartökningar...

Helgen börjar...

Som Snorkfröken redan träffande beskrivit landade Runners World i brevlådan i torsdags och jag som normalt brukar kasta mig över den upptäckte till min förvåning att det inte brådskade att läsa den nu! Det kan ha att göra med att den Photoshoppade tjejen på omslaget igen konkurrerat ut kända löparprofiler som Wissman, Ewerlöf och Musse.

Fredag förmiddag och endorfinrus efter morgonens sköna 15km-pass. Full fart på jobbet hela dagen fram till att jag bestämde att det var dags att ta helg.

Nu lördag som inleddes med att Eskil 3 år tittade på klockradion och med ett leende utbrast; "Titta pappa, det står Linda, Staffan och Eskil". Klockan visade alltså 07:23. Ingen större skillnad på digitala siffror och bokstäver när man är 3 år...

L överraskade genom att ge sig ut och springa en runda kl 06:30 eftersom hon vaknade tidigt. Jag tycker hon är otroligt duktig, hoppas hon fortsätter nu när det blir lite kallare och mörkare. Idag är ingen löpning inplanerad för egen del men förmodligen blir det lite balansplatta senare idag.

Imorgon söndag är det fullt upp med stora barnens fotbollsklubbar (matcher, caféförsäljning m m) men jag ska försöka få till en kortare runda imorgon kväll. Kanske blir det en snabbdistans om huvudet är med mig.

Trevlig helg!