Vara snäll mot sig själv!

Det känns oförskämt bra just nu och jag tycker faktiskt att jag är både smart och snäll mot mig själv, t ex igår kväll. Jag hade tänkt springa distans men det blåste 10 sekundmeter, var någon minusgrad och underlag var 100% ojämn blankis eftersom blötsnön som inte plogats bort frusit till is. Jag hade dessutom tränat tisdag och onsdag och orkade inte ge mig ut i kylan och halkan när klockan passerat 20:00. Hade det varit för ett tag sedan hade jag säkert stressat ut på några kilometers distans som i bästa fall gett något om jag förmått hålla ner farten men förmodligen mest gjort mig sliten! Dessutom hade jag planerat för löpning både fredag, lördag och söndag så fem pass ändå den här veckan och en vilodag gjorde mig bara gott!!

Snabbdistans raka vägen till ortopedakuten?

Eller så beror den positiva känslan just nu på att mina ben blivit så långa...

Loppsäsongen närmar sig och jag velar om jag ska skippa Stockholm Maraton - BG Nilesjö chefredaktör för Spring tyckte ju det men samtidigt var det väldigt kul i fjol och många av mina löparkompisar ska springa. Samtidigt brukar jag springa vartannat år och nästa år när det är 40-årsjubileum och helt ny bana vill jag definitivt stå på startlinjen! Kanske springer jag utan att ha det som säsongens stora mål som Stockholm Marathon annars brukar bli för mig. Dessutom är jag redan nu i väldigt bra form och som känslan är nu skulle jag nog kunna springa några minuter snabbare än tre timmar utan att gå på max. Anmäld är jag inte och jag tror jag dröjer lite till att bestämma mig. Lite fler lopp hoppas jag på, det har jag bloggat om tidigare, en ny halvmara i Västerås i april blir det förhoppningsvis och förhoppningsvis också något millopp under våren.

Äldre blir jag ju hela tiden och förhoppningsvis också lite klokare på kuppen, jag inser mer och mer att vad som sker utanför löpningen påverkar träningen väldigt mycket! På jobbet ser inte mina framtidsutsikter bra ut nu och det gör också att jag är extra snäll mot mig själv, gör det jag ska men i övrigt prioriterar det jag mår bra av, t ex lunchträning. Idag blev det t ex ett riktigt bra pass med hela 20 st trehundringar i 3:20-fart/k uppdelade på fyra serier så 4x5x300m med 200m joggvila i 5:30-fart och 500m serievila i 5:30-fart, totalt 14 km på en timma, och så några extra hundra meter för att ta den här bilden då förstås :) Efter vilodagen igår var det pigga och springglada ben hela passet!

Efter jobbet idag ska jag hämta ut ett löparrelaterat paket på posten, kanhända att nästa blogginlägg handlar både mer om det och om jobbsituationen. Trevlig helg på er!

4x5x300m i 3:20-fart på jobbets löpband och några hundra meter till och ett antal bilder för att hitta någon där löpsteget ser bra ut också :)

Kilometerstolpe!

En milstolpe i mitt löparliv, eller snarare en kilometerstolpe uppnåddes idag på platsen på bilden vilket föreställer ena hörnet på jobbgymmet. Ett nytt löpband har nyligen köpts in och det går upp till 20 km/h vilket det gamla skrället till löpband som lät som en hel mekanisk, fabrik inte orkade.

Ett första testpass förra veckan med tusingar gick oväntat bra inkl 2x1000m i 3:20-fart (18 km/h). Det går ju att misstänka att det nya bandets fabriksinställningar är helt åt fanders men det gick inte orimligt lätt utan bara lite mer kontrollerat än tidigare. Det går därför lika bra att misstänka att min form är god.

Hursomhelst, till saken. Jag har länge varit sugen på att ”maxa” 1000m, en gång har jag sprungit på 3:08 utomhus som del av ett kortare intervallpass och ett drömmål är ju att någon gång fixa en kilometer under tre minuter med någotsånär bibehållen värdighet. Ett utmanade mål för mig! 

Därför provade jag idag på bandet, efter att först ha provat ett par km i 4:00-fart och en km i 3:30-fart och döm om min förvåning när jag märkte att 20 km/h eller 3 min/km inte var så farligt! Visst var det jobbigt, visst blev jag trött, visst kom jag upp i 198 i puls, min egenuppmätta maxpuls (länge sedan) är 203 men det var inte kämpa-för-livet-för-att-hålla-mig-kvar-arrghh-bara liiite-till-inte-ramla-av-nu-helt okontrollerat sluggande-flåsa-så-jag-dör-jobbigt! Tvärtom. Nu vet jag att jag klarar det på ett bra sätt.

Återstår bara den lilla detaljen att också klara det ”på riktigt” ute. Är det fler än jag som upplever löpning på löpband vs ute som helt olika grenar ibland? Det finns inte på kartan att jag idag skulle klara 1 km ute på tre minuter. I vår med shorts och linne ökar chansen men jag skulle fortfarande vara en liten bit ifrån, tror jag. Det finns naturligtvis bara en sak att göra och det är att prova så småningom så här har ni mitt löfte på att det testet kommer i vår!

Med hustru och de yngre barnen iväg på lite minisportlov tänker jag faktiskt springa en gång till idag och det i form av ett långpass ikväll! Är det sportlov så är det! Pizza ihop med tonåringarna och en öl till mig och det låter som en bra kväll! 

Snabb löpning kräver snabba skor! 

Teori och praktik!

Löpning är enkelt! Vill man bli bra är det bara att springa så mycket som möjligt, se bara på Anders Gärderud. två pass om dagen, sju dagar i veckan, 52 veckor om året i tio år. Bit av en kaka! Eller så väljer man en annan väg mot sina målsättningar! Hjälp i form av träningsprogram, coacher och träningsråd saknas sannerligen inte! För en ovan löpare torde risken att springa vilse bland alla, ofta motstridiga råd och rekommendationer, vara hög! Med tiden, eller snarare med många löpta mil i benen kommer erfarenhet och (förhoppningsvis) självkännedom om ens egna styrkor och svagheter.

En ny kalkylator för att förutsäga tider på olika distanser har sett dagens ljus, Marcus Nilsson har utifrån tabellerna i sina utmärkta böcker skapat en kalkylator som jag lekt lite med och den talar om några saker för mig.

Skärmdump härifrån.

Den talar om att jag presterat väldigt jämnt i år på distanserna 10-42,2 km. Knappar jag in mitt Stockholm Marathon-resultat som i bilden ovan, diffar tiderna jag gjort i år på 10-21,1 km med bara 8 respektive 7 sekunder. Den talar om att jag sprang väldigt väldigt bra på halvmaraton och maraton men att jag kanske kunde sprungit några sekunder snabbare när jag persade på milen i augusti.

Vad den framförallt säger är att jag varit tränad specifikt för uppgiften, tränad för att springa de olika distanserna så bra som möjligt!

Jag gillar att träna specifikt, dvs att träna i den fart jag förhoppningsvis ska klara att tävla i. Det innebar mycket löpning i 4 min/km innan maran i våras. Ett annat mål i år var att springa en mil under 37 minuter, en snittfart på 3:42 min/km, ett mål jag jagat i flera år. Alltså tränade jag mycket i den farten inför det målet, träning som var tuff men som också hjälpte mig prestera på övriga distanser. Jag minns två knallhårda pass från våren, 10x1000 m med 1 min vila, 3:39 min/km i snitt och 8x1000 m 1 min vila, 3:32 min/km i snitt där jag var så trött efter sista att jag höll på att ramla av stenen jag satt mig på.

Just nu är jag inte i den här formen som bilden visar och det är OK men jag vill tillbaka dit och helst också förbi och här har jag vägledning svart på vitt vad jag behöver träna i för farter. Uthålligheten är inte problemet just nu utan det är farten som inte finns där och när jag väl börjar fokusera på lite tuffare pass igen i min träning vet jag precis vilka farter jag behöver träna i. Enkelt som sagt!

Jag har länge betraktat tröskelträning som träning strax under 4 min/km. Att få svart på vitt att det ska gå så snabbt som 3:46 min/km känns tufft dock. Kanske ska börja med boule istället? Nej, fanken heller, idag blev det praktik på hamsterbandet på lunchen, 10 km där jag provade några av de här farterna - 1500m (3:20'/km)+2x1000+(3:30, 3:45'/km), 1500m (3:45'/km).Tufft såklart med 3:20-fart men inte alldeles omöjligt. Dock är bandlöpning (utan lutning) en annan gren än löpning ute! Löpning kan göras svårt men också enkelt. Just Do It som det heter!