fredag 19 december 2014

Vägval

Jag har skrivit om 2015 nyligen och det känns lite som jag står vid ett vägval i min träning.
På skylten som pekar rakt fram står det "Fortsätt som idag". På skylten som pekar höger står det "Spring mer", på skylten som pekar vänster står det "Spring färre mil men öka intensiteten".


Så här års spretar funderingarna alltid åt många håll samtidigt när jag är ute och springer. Dels tycker jag det är skönt att bara vara ute och röra på mig helt utan målsättningar. Å andra sidan finns ett sug efter fart och fartträning, vilket jag känner igen sedan tidigare.

Kanske skulle jag kunna springa ännu lite mera men den totala tid och fokus jag lägger på löpning med träningen, träningsdagbok och bloggen, podcasts, sociala medier o s v vill jag inte öka utan då måste något minska eller försvinna! Stänga träningsdagboken, blogga mer sällan och istället springa fler mil, då kanske jag skulle kunna hitta utrymme för 1-2 mil till i veckan men där någonstans tror jag gränsen går för hur mycket jag vill träna och jag känner nog redan nu att jag ligger ganska nära gränsen vid hur mycket tid jag vill lägga på löpningen. Kanske skulle jag skada mig men en större risk tror jag är att glädjen i träningen går förlorad och den blir ytterligare ett "måste" med högre mängd. Dessutom ger interaktionen med andra mycket tillbaka så att helt ta bort det vore tråkigt!

Springa mindre då men öka intensiteten? Nja, jag vet jag. Det har varit ett intensivt år och jag har använt löpningen som återhämtning mer än tidigare och jag har känt att det varit både nödvändigt och välgörande med egen tid - att kort få "pausa" och ge mig ut och springa en sväng. Lugna distanspass där fokus inte legat på att prestera och pass som inte slitit, där jag snarare motionerat och varit ute och rört mig än "tränat" i betydelsen ökat min kondition. Jag följer löpare som springer mindre och klart snabbare än jag och där går i princip varje träningspass i hög fart och jag vill inte träna så. Det framstår allt tydligare för mig att jag just nu behöver de lugna passen! Samtidigt gäller det att det inte blir för mycket lugn distans på min veckodos, vilket jag ibland känt tendenser till, utan andelen fartpassen måste ändå vara relativt hög om jag vill fortsätta utvecklas vilket jag såklart vill.

Det lutar nog ändå att jag ändå följer skylten som pekar rakt fram. Det har fungerat bra hittills och varför skulle det inte göra det även i fortsättningen? Sedan är det ju också så att vägen sällan är spikrak, det finns gott om avtagsvägar där jag tillfälligt kan prova nya saker - vägar som leder in på krokigare och backigare vägar som går i samma riktning som den stora vägen och som gör att jag förr eller senare också kommer tillbaka till densamma. Längs de vägarna kan jag ändra min träning under nästa år och under perioder prova nya saker, precis som jag brukar variera mig och förhoppningsvis fortsätta utvecklas i rätt riktning.

Det är kanske det som kallas att gå min egen väg?

torsdag 11 december 2014

Premiär för Löparsnack!

Så har Podcasten Löparsnack haft premiär, lyssna HÄR och kom gärna med synpunkter och feedback här på bloggen, på Löparsnacks Facebooksida eller på Twitter under hashtaggen #löparsnack. Du kan också maila dina tips, tankar och åsikter till loparsnack@irismedia.se.

Det finns mycket att prata om och jag tror verkligen på formatet med ett samtal om löpning mellan löpare och tillsammans kan vi göra detta till något riktigt intressant och bra, det är jag helt övertygad om!

Trevlig lyssning!


onsdag 10 december 2014

Tidiga tankar om 2015

Många planerar nästa säsong så här års, kanske t o m har anmält sig till ett eller flera lopp redan. Ett stort lopp där förhoppningsfulla löpare fick positiva eller negativa besked nyligen var Berlin Marathon, populärt hos svenska löpare för den snabba banan och närheten och lättheten att ta sig dit.

Jag vann en startplats till lotteriet 2014 som jag sedan inte utnyttjade och sett i backspegeln var det helt rätt beslut! Jag hade inte orkat ladda om så snart efter Stockholm och Berlin skulle i alla fall jag springa, inte enbart för skojs skull utan för att försöka utnyttja den flacka banan för att göra en snabb tid.

Jag har många gånger beklagat att Stockholm Marathon ligger där det ligger i början på sommaren men har efterhand ändrat åsikt i princip 180 grader! Visst, om vintern blir sträng får man börja maraträningen med en del kalla och snörika långpass (förmodligen inte inför 2015) men ju närmare loppet man kommer desto mer vårlikt blir det och i april-maj när maraformen ska toppas är det alltid fantastiskt att träna löpning (om man inte är pollenallergiker that is, vilket jag inte är). Stockholm Marathon kommer jag inte springa 2015 trots att det målet brukar ge mig en bättre struktur i träningen än de säsonger jag inte sprungit (2011 och 2013).

Målgång på Stadion på Stockholm Marathon 2014. Klockan stannade några meter senare på 2:50:43 -
ett oförglömligt minne och en prestation jag fortfarande är stolt över!

När man gått i mål på Stadion kan man ägna sig åt återhämtning och lustfylld, kravlös och lätt sommarträning när Sverige är som vackrast i försommarskrud. Sommaren brukar innebära fantastisk löpning och jag tränar också gärna hårda, snabba pass härliga sommarkvällar, kanske med bad efter, men just kravlöst och mindre strukturerat. Sommaren och semester brukar också, för mig, innebära lite mindre träning än vanligt när rutinerna försvinner eller i alla fall ser lite annorlunda ut.

Berlin Marathon med sin snabba bana lockar även mig och någon gång hoppas jag stå på den där startlinjen men att under juli och augusti - sommar och semester - bedriva målinriktad maraträning när det kanske är väldigt varmt och mycket annat som pockar på uppmärksamhet, lata dagar på badstranden t ex, det lockar inte alls, i alla fall inte just nu!

Vad gäller mitt 2015 får jag anledning att återkomma, efter ett väldigt lyckat 2014 är jag lite inställd på en mellansäsong. Att tro att jag ska fortsätta sätta PB på alla distanser är inte realistiskt. Kanske tävlar jag lite mindre, kanske provar jag lite nya tävlingar än de gamla vanliga, kanske t o m lite nya sträckor. Kanske provat jag 3000 m inomhus i vinter, kanske försöker jag hitta någon tävling som välkomnar veteraner på 1500 m i vår, det vore roligt, och lite läskigt! Kanske överraskar jag med att springa Salomon Trail Tour i Trosa i vår när Trailloppet Åda Wild Boar upptas i Salomon-cirkusen?! Kanske springer jag ändå halvmaran Kungsholmen Runt i maj som vårens stora eller enda mål? Det ryktas nämligen om SM-status för Kungsholmen Runt! Många kanske, jag vet inte idag! Något Berlin Marathon 2015 står inte på schemat! Däremot kommer jag hänga på låset den 15/1 för att anmäla mig till höstens New York City Marathon när jag nu äntligen klarat den tidigare, lite svårare tidskvalgränsen. Det ironiska i att de till 2015 ändrar kvalgränserna så att det nu blir betydligt lättare att kvala in och därmed större konkurrens om platserna hoppas jag inte ska inverka negativt på min chans att få en startplats...

För övrigt tränar jag på riktigt bra, en hel del transportlöpning och lugn distans och i måndags på min födelsedag, 5x3 min på band i 3:30-fart med 2 min joggvila, en jobbig men kontrollerad födelsedagspresent!

söndag 7 december 2014

Fartlek med skritt, trav och galopp avslutar veckan!

Dags att summera ännu en träningsvecka. En vecka där jag sprungit fem pass vilket är riktigt bra! Nästan bara korta pass, transportlöpning och nästan enbart lugn distans och förutom en snabbdistans på band på 7 km, där jag ökade farten progressivt från 4 min/km ner till 3:30-fart på sista kilometer och det kändes kontrollerat. Idag var tanken att avsluta veckan med en dryg timmas fartlek och fartlek blev det men i övrigt fanns inga likheter med vad jag planerat.

Dottern på 15 år frågade om jag inte ville med och springa med henne med pannlampa i skogen när hon skulle rida ut i skogen med hästen vi hyr och då var valet lätt! Det blev fartlek bredvid hästen i fyrtio minuter, på mjuka, sugande, sandiga stigar i mörkret i pannlampornas sken. Skritt och trav och inga problem att hänga med men när dottern drev upp hästen i lätt galopp förvann de snabbt i mörkret framför mig trots att jag pressade upp benen i halvmarafart på stigen. Jag sprang före ibland, vände tillbaka, blandade lätt jogg och prat med dottern med korta fartökningar. Det roliga med kombinationen mörker och stig är att det känns som om det går mycket fortare än det egentligen gör!

Två nöjda "löpare", kraftfodret får han dock ha ifred...


Veckan som kommer, har jag inte planerat vad gäller träningen och det behövs inte heller, mitt mål sedan ett tag tillbaka, har varit att komma upp i en total träningsmängd i mil i år på 260 mil eftersom det skulle innebära att jag snittat fem mil i veckan under hela året, mitt förra mängdrekord var på 228 mil och knappt 200 timmar från förra året och jag är nu redan klart förbi det både i tid och distans.

Jag stressar alltså knappast just nu för att "klara av" eller "hinna med" träningen och det är bra eftersom det är ganska mycket annat som ska hinnas med i december. Så har det verkligen varit i veckan som varit och så kommer det vara i veckan som kommer även om det till stor del är roliga aktiviteter. Veckan ska innehålla ett intervallpass i 5km-fart har jag tänkt och kanske något eller några transportlöpningspass.

Fick också denna lilla graverade silverpeng i veckan. VDM-silver M40 Maraton från årets Vintermarathon.

onsdag 3 december 2014

Löparsnack! En ny podcast om löpning


Eftersom jag avslutade förra arbetsveckan genom att lämna jobbet i löparkläder gjorde jag det omvända i måndags morse och inledde veckan med att springa till jobbet. På eftermiddagen var jag tillsammans med Ann-Sofie och Eva, två fantastiska tjejer i mitt nätverk av löpande vänner som jag aldrig lärt känna om det inte vore för den här bloggen, inbjuden till Iris Media för att under ledning av journalisten och redaktören Agnete Dannenberg spela in pilotavsnittet av en ny podcast om löpning som snart kommer att ha premiär - Löparsnack. Det finns ett fåtal podcasts om löpträning men Löparsnack kommer till skillnad från de flesta andra att bestå av samtal mellan en grupp löpare och inte av att en enskild gäst intervjuas.

Vi hade en väldigt trevlig timma, som dock gick alldeles för fort, i den lilla studion. Det kändes nervöst och lite stelt i ungefär en minut sedan flöt samtalet bra. Vi pratade om vinterlöpning i första avsnittet, om säsongen som varit, om löpning under och efter graviditet (Ann-Sofie), om att hantera smärtan under långa utmaningar som 100 Miles, Ö till Ö och maraton och en hel del annat. Jag fick kanske inte med allt jag ville säga, kommer i efterhand såklart på massa bra saker och jag hade mera att prata om men jag tror ändå det blev riktigt bra och jag tror verkligen på den här formen och tror att det här kan bli riktigt bra!

Avsnitt nummer två är redan inspelat och utan att avslöja för mycket kan jag säga att det kommer att ha fokus på traillöpning, upplevelser och ultra men en inspirerande samling människor vid mikrofonerna! Som sagt, jag tror verkligen på konceptet och ser fram emot att höra resultatet av inspelningen som jag tror kommer ha premiär nästa vecka! Löparsnack finns på Instagram, Twitter och Facebook, gå in och gilla sidan får du nyheter om podcasten i ditt flöde!


Igår hann jag också med ett tidseffektivt träningspass på lunchen, sju kilometer progressiv snabbdistans på löpband där jag ökade farten från 4 min/km till 3:30 min/km på sista kilometern. Känslan i kroppen är bra men då jag nu sprungit tre dagar i rad tar jag en planerad vilodag idag. 

torsdag 27 november 2014

Teori och praktik!

Löpning är enkelt! Vill man bli bra är det bara att springa så mycket som möjligt, se bara på Anders Gärderud. två pass om dagen, sju dagar i veckan, 52 veckor om året i tio år. Bit av en kaka! Eller så väljer man en annan väg mot sina målsättningar! Hjälp i form av träningsprogram, coacher och träningsråd saknas sannerligen inte! För en ovan löpare torde risken att springa vilse bland alla, ofta motstridiga råd och rekommendationer, vara hög! Med tiden, eller snarare med många löpta mil i benen kommer erfarenhet och (förhoppningsvis) självkännedom om ens egna styrkor och svagheter.

En ny kalkylator för att förutsäga tider på olika distanser har sett dagens ljus, Marcus Nilsson har utifrån tabellerna i sina utmärkta böcker skapat en kalkylator som jag lekt lite med och den talar om några saker för mig.

Skärmdump härifrån.

Den talar om att jag presterat väldigt jämnt i år på distanserna 10-42,2 km. Knappar jag in mitt Stockholm Marathon-resultat som i bilden ovan, diffar tiderna jag gjort i år på 10-21,1 km med bara 8 respektive 7 sekunder. Den talar om att jag sprang väldigt väldigt bra på halvmaraton och maraton men att jag kanske kunde sprungit några sekunder snabbare när jag persade på milen i augusti.

Vad den framförallt säger är att jag varit tränad specifikt för uppgiften, tränad för att springa de olika distanserna så bra som möjligt!

Jag gillar att träna specifikt, dvs att träna i den fart jag förhoppningsvis ska klara att tävla i. Det innebar mycket löpning i 4 min/km innan maran i våras. Ett annat mål i år var att springa en mil under 37 minuter, en snittfart på 3:42 min/km, ett mål jag jagat i flera år. Alltså tränade jag mycket i den farten inför det målet, träning som var tuff men som också hjälpte mig prestera på övriga distanser. Jag minns två knallhårda pass från våren, 10x1000 m med 1 min vila, 3:39 min/km i snitt och 8x1000 m 1 min vila, 3:32 min/km i snitt där jag var så trött efter sista att jag höll på att ramla av stenen jag satt mig på.

Just nu är jag inte i den här formen som bilden visar och det är OK men jag vill tillbaka dit och helst också förbi och här har jag vägledning svart på vitt vad jag behöver träna i för farter. Uthålligheten är inte problemet just nu utan det är farten som inte finns där och när jag väl börjar fokusera på lite tuffare pass igen i min träning vet jag precis vilka farter jag behöver träna i. Enkelt som sagt!

Jag har länge betraktat tröskelträning som träning strax under 4 min/km. Att få svart på vitt att det ska gå så snabbt som 3:46 min/km känns tufft dock. Kanske ska börja med boule istället? Nej, fanken heller, idag blev det praktik på hamsterbandet på lunchen, 10 km där jag provade några av de här farterna - 1500m (3:20'/km)+2x1000+(3:30, 3:45'/km), 1500m (3:45'/km).Tufft såklart med 3:20-fart men inte alldeles omöjligt. Dock är bandlöpning (utan lutning) en annan gren än löpning ute! Löpning kan göras svårt men också enkelt. Just Do It som det heter!



tisdag 25 november 2014

En riktigt bra träningshelg - backar, tvåminutare och lite progressivt!

Kan se tillbaka på en bra träningsvecka och en bra träningshelg, fem träningspass och ännu en vecka med 50+km in på kontot. Väldigt många sprang Tunnel Run i helgen, jag gjorde det inte då jag känner mig helt färdigtävlad för i år och att trängas i en asfaltstunnel med 40.000 lockade inte så det var aldrig aktuellt.

Förkylningskänningen från i början på veckan flög sin kos och jag blev sugen på något annat än bara lugn distans. När tågkaos förhindrade mig att komma till jobbet på fredagen körde jag ett backpass på lunchen med tre helt olika backar (lång brant, kort brant, lång flack), där jag sprang varje backe fem gånger med joggvila ner. Jag har känt att min backtålighet inte är så bra just nu och det blev ett ganska tufft pass på syrastumma i slutet i den 300m långa flackbacken som avslutade passet.

I lördags sprang jag 90 minuter vilket är ett kort långpass i min bok och trots att jag faktiskt bara råkade springa 89 minuter och 41 sekunder så fuskbokförde jag det som ett långpass i träningsdagboken. Efter en mil lade jag in 5x2 min med 2 min joggvila och jag hade svårt att tro på vad klockan visade! Jag tyckte jag sprang riktigt fort, nästan hårt men klockan envisades med att visa vad som ungefär är halvmarafart. Jag blev trött i alla fall och det var ju meningen. Jag avslutade passet riktigt bra genom att höja farten progressivt i 15 minuter från ca 4:40-fart ända ner till 3:30-fart den sista biten med ganska bra känsla och kunde jogga ner riktigt trött och nöjd.

I söndags kväll avslutade jag helgen med att jogga väldigt lätt en dryg halvtimma utan att bry mig om klockan! Jag känner mig inte snabb just nu och är inte snabb heller och det är helt OK. Det är långt till något behov av någon toppform men jag vet vad jag behöver förbättra och hur jag ska träna vilket jag kommer skriva om i nästa inlägg.

Avslutningsvis klagar många på mörkret och visst är även jag trött men att just springa i det kompakta novembermörkret tycker jag är ganska mysigt så länge det inte också regnar och blåser! Avslutar därför med några bilder från igår från cykelvägen som går mellan vårt bostadsområde och barnens skola. Oräkneliga löpsteg på den här sträckan har jag sprungit under åren och några till blir det senare ikväll!



Mörkt men tryggt och lite mysigt!

torsdag 20 november 2014

Aldrig jämföra!

Förra veckan gick det riktigt bra att träna efter maran även om inledningen av veckan var lugn. Den här veckan eller egentligen från i söndags har det gått klart trögare. Sprang en timma distans i söndags och jag var för varmt klädd, det var tungt, segt och tråkigt och jag fick verkligen kämpa mig runt i låg fart och med dålig känsla. Transportlöpning x2 tisdag-onsdag med ungefär samma känsla, segt och jobbigt med högre puls än vanlig trots lugn fart.

Återigen är jag lite småförkyld som så ofta i år, små känningar som det aldrig blir något av. Någon enstaka natt var inte sömnen av önskad kvalité när Nora tyckte det var mysigt att tidigt på natten krypa så nära mig som det fysiskt var möjligt. Småsaker visst men småsaker som påverkar. Dessutom sitter såklart maran i fortfarande, det är bara drygt tio dagar sedan och jag har inte tänkt att träna något annat än ganska lugnt nu ändå men jag tränar hellre lugnt med en bra och lätt känsla än dito med en tung och seg känsla.

Ikväll hade jag tänkt springa ett lättare backpass med 3x5 backar med lite olika karaktär (lång flack, kort brant) med joggvila ner. Ambitionen var ingen superfart utan bara komma upp lite i steget men jag känner mig inte helt OK och väljer att vila istället om nu inte kilometersamlaren i mig gör att jag ändå sticker ut på en superlugn kort jogg lite senare men jag tror inte det ger så mycket. Nackdelen med en träningsdagbok och en träningssite som jogg.se är att jag ser hur mycket andra tränar och det är lätt att bli stressad och ryckas med i milsamlande utan syfte trots att jag nu "varit med" ett tag. Dumt såklart, bara jag kan avgöra hur jag känner mig och bara jag kan avgöra hur mycket tid jag vill och kan lägga på träning.. Aldrig jämföra! Det tål att upprepas, aldrig jämföra men det finns ändå korta stunder, alltid bara när jag inte känner mig helt hundra, när jag ibland önskar att jag bara sprang ett par gånger i veckan utan någon som helst ambitioner eller målsättningar.

Att jag skrivit i några inlägg att jag nu bara vill "mysjogga" resten av året betyder inte enbart lugn distans, det skulle bli för tråkigt utan jag vill köra lite kvalité också. Grundträning är inte enbart distanslunk men jag väntar ännu ett tag med den högre farten. Många löpare har precis genomfört sin säsongsvila med 1-2 veckor nästan helt utan löpning och det vore kanske en bra idé efter en höstmara men jag kör på några veckor till och hoppas att det ska kännas OK och kommer ta en dryg veckas vila i december istället!

Avslutar med en bild från Hagaparken från gårdagens transportlöpning

fredag 14 november 2014

Återhämtad

Veckan efter maran har, som sig bör, karakteriserats av återhämtning. Jag erkänner att jag varit rejält sliten trots en prestation på loppet som var några procent ifrån max. Ett lopp och en säsongsavslutning som jag är nöjd med, jag öppnade offensivt som jag lovat mig själv men justerade ner farten när jag märkte att det tidigt i loppet kändes ganska jobbigt. Jag hade gärna sprungit ett par minuter snabbare men givet förberedelserna och hur jag känt mig i kroppen innan loppet är jag klart nöjd med att springa några minuter snabbare än tre timmar! Det var en skön känsla att springa över mållinjen med armarna i vädret, trött men nöjd över hela den här säsongen. Ett fint ögonblick att återkomma till under vinterträningen!

Vader och framsida lår var rejält ömma ett par dagar efteråt men framförallt är det ryggen som besvärat mig - lustigt eftersom jag hade ont i ryggen veckan innan Stockholm marathon också. Detta är dock lite kraftigare och beror på att jag vred till ryggen när jag monterade ner studsmatta helgen före maran. Det kändes bra före loppet men 42,2 km asfalt i hygglig fart var inget som musklerna i rumpa och ryggslut uppskattade... Kanske ska ägna ryggmusklerna lite uppmärksamhet i vinter? Tips på övningar mottaget tacksamt trots att ni vet hur dålig jag är på att styrketräna!

En pryl jag faktiskt använder regelbundet - foamroller

Jag promenerade och "foamrullade" söndag och måndag. Jag och yngsta sonen gick en "utflykt" till skogen med pannlampa och gick några vändor i min branta "sprintbacke". Bra återhämtning för mig och bra träning för honom då han fått rådet av sjukgymnasten att gå i branta backar efter sitt benbrott. En trevlig och spännande stund och ett litet äventyr en vardagskväll, mycket uppskattat av oss båda!

Sedan i tisdags har jag sprungit varje dag men korta och väldigt lätta pass runt halvtimman. En runda med min fru med några lätta fartökningar, en sväng med pannlampa i skogen och de här korta passen har effektivt hjälpt mot träningsvärken i benen och sedan igår känner jag mig fult återhämtad. Att jag inte tog ut det där sista i lördags spelar nog stor roll! Idag på lunchen sprang jag runt Brunnsviken i riktigt fart - onödigt hög fart kanske men känslan var väldigt bra - och det var första normallånga träningspasset efter loppet.

Jag låter mig dock inte riktigt luras av kroppen. Även om den signalerar att den är pigg och återhämtad är den inte det ännu varför jag kommer springa med handbromsen i ännu en period. Imorgon vilar jag och på söndag blir det bara ett lugnt pass. Jag kommer springa en del pass nästa vecka men det blir lite mindre träning än vanligt och i lugnare fart! Trevlig helg alla läsare!

söndag 9 november 2014

Race Report Vintermarathon 2014 - 2:55:52 15:e plats och VDM-silver

Dags då att summera årets sista tävling, Vintermarathon, där en intensiv sista vecka inkl en lättare förkylningskänning  och lite ryggont (vilket jag hade innan Stockholm också!) gjorde mig tveksam till start ända till kvällen före loppet. Att min vapendragare David kastade in näsduken kvällen före p g a förkylning gjorde det inte bättre. På tävlingsdagen vaknade jag och det kändes bra i kroppen med bara lite lätt snuva så jag åt en stadig frukost innan jag trampade till tåget där jag fick sällskap av en annan Nykvarnslöpare i den arla och kyliga morgonstunden. Efteranmälde mig smidigt och pratade lite med klubbkamrat Eva innan det var dags att traska bort till starten som i år låg där målet var förra året. Det var kallt och rått men jag klädde mig helt rätt i shorts (de flesta hade långa tights), calf sleeves för värmen, en tunn Craft-underställströja, klubblinnet, buff, handskar och keps och på fötterna mina tävlingsskor senaste året - Asics DS Racer 10 som jag är väldigt nöjd med även om sulan börjar bli riktigt sliten. Jag var lite rädd att det skulle vara halt med den slitna sulan då banan innehåller en del nittiograderssvängar - en oro som var obefogad.

Lämnade överdragskläderna, klämde i mig ett par energigeler och träffade nyblivna tvillingpappan Spårvägen-Jonas som skulle springa Vinterloppet som ett träningspass och vi joggade upp lugnt ett par kilometer längs extraslingan på första varvet. Känslan var bra, benen pigga. Jag hälsade på flera bekanta t ex Jonas från Varberg som också bloggar och som jag inte träffat förut, tog plats längst fram i starten mellan Anders Östlund Västerås och Jonas Buud och kom iväg precis som jag ville helt utan trängsel.

Ut på första långa varvet efter start. Foto: Gabriel Littson Enning.
På första varvet i sällskap med löpare med röd nummerlapp som sprang Vinterloppet, ett varv på 8,9 km. Foto: Gabriel Littson Enning.

Foto: Carina Borén

Jag hade innan bestämt mig för att åtminstone prova PB-fart 4 min/km och det gick ungefär i den farten första milen, 39:56 på egen klocka men då pep den en bra bit före skylten och så fortsatte det en bra stund. Jag hade dock inte så bra känsla, det kändes motigt förutom korta partier, hade negativa tankar om varför jag gör detta, letade t o m anledningar att kliva av och jag tyckte backarna på varvet kändes tunga redan från start. Efterhand kände jag att det inte skulle gå att kämpa mig i mål på något nytt personbästa när en del kilometertider hamnade en bit över 4 min/km och jag slutade då att pressa mig det där lilla extra då det ännu var tidigt i loppet och sprang istället på ett mera kontrollerat sätt med jämnare ansträngning och lät farten bli vad den blev.

En gel i vardera hand och alltså tidigt i loppet, Hade några löpare framför mig men fick tidigt en lucka till löpare bakom mig. Foto: Carina Borén

Jag passerade löpare och blev passerad av någon enstaka, en rödklädd kille, nr 89 på bilden nedan, som sakta gled ifrån mig på andra varvet. En IK Akele-löpare i början på tredje varvet (tror jag) och så kom en löpare från Västerås LK och lade sig framför mig och vi gjorde sällskap något varv. Jag passerade halvmaran på låga 1:26 och nu kändes det bättre än i början och tankegångarna var mer positiva. Jag hade sedan länge börjat varva löpare och en del av dem peppade och hejade. Såg att Jakob höll jämn fart för sub3 bakom mig när jag mötte honom på Bergiusvägen varje varv. Jag tyckte det var mer löpare på banan i år trots marginellt fler anmälda. Jag hade med mig IPoden och hade haft tankar på att för första gången springa med musik på tävling ifall det blev tråkigt men den fick stanna kvar i shortsfickan hela loppet. Fjärde varvet hände inget speciellt vad jag minns, det var skönt att börja räkna ner backarna även om kilometertiderna nu snarare låg kring 4:10 min/km eller t o m något långsammare ibland.

Foto: Gabriel Littson Enning
Foto: Gabriel Littson Enning
Foto: Gabriel Littson Enning
Foto: Gabriel Littson Enning

På näst sista varvet tröttade Västeråslöparen i långa backen upp mot Naturhistoriska och jag lämnade honom bakom mig och även Akele-löparen hade tröttnat framför mig och någon kilometer senare passerade jag även honom vid vätskekontrollen nedanför Lappkärrsberget. En bit innan jag gick ut på sista varvet passerade jag även den rödklädda löparen som passerade mig tidigt i loppet och jag var hade därmed plockat några placeringar efter att ha fått speakerrapport vid varvningarna om att jag låg på 17-18:e plats. Vissa löpare som jag lade märke till p g a klädsel eller löpsteg varvade jag för andra och en löpare t o m för tredje gången! En bit innan jag gick ut på sista varvet hörde jag ledarcyklistens ringklocka bana väg för ledande Jonas Buud men jag hann ut på det sista varvet innan hans målgång och slapp därmed bli varvad i år! Ansträngningen var högre nu såklart, benen tröttare, framförallt baksida lår och rumpa protesterade och stramade även om de inte krampade.Jag började räkna på tider och insåg att det skulle sluta någonstans runt 2:55 men ett tag var jag ändå lite orolig att jag inte skulle rå på min egen tid från 2013 2:57:02. Jag fortsatte springa igenom loppet på ett kontrollerat sätt trots de allt tröttare benen. Med bara 1 km kvar kom en ung kille och sprang om mig och peppade mig att hänga på sista biten men jag höll min kontrollerade fart då jag redan beslutat mig för att inte maxa sista biten som jag gjorde 2013, Lite tidsjakt på tiden från 2013 blev det ändå. Jag ökade farten marginellt i slutet men inte förrän jag passerade starten för sista gången höjde jag farten markant de sista 300 m mot målet och det var skönt att avsluta loppet i nedförsbacke innan jag kunde gå i mål nöjd med armarna uppsträckta i luften på sluttiden 2:55:52 (netto)/2:52:53 brutto vilket räckte till till DM-silver och en femtondeplats. Jag var trött såklart men väldigt glad att vara i mål!

Efteråt började jag frysa ganska omgående trots att jag snabbt bytte om till torra kläder. Med lite skakiga händer intogs cola, bulle, kaffe och banan medans jag pratade med Jakob, Eva och många andra. Efter en stund kände jag dock att det var dags att dra sig mot T-banan vilket jag gjorde under trevligt samspråk med flera andra löpare.

Jag är nöjd med mitt lopp, jag gjorde så gott jag kunde för dagen, försökte på PB som jag planerat trots att jag visste att det var att sätta målet väldigt högt. Trots att formen är bra så har jag varit småförkyld en del i höst och det har varit väldigt intensivt både hemma och på jobbet en period och jag är lite allmänt "nerkörd" och springer ändå relativt kontrollerat en bit under tre timmar på min sjunde mara (den fjärde sub3) och tar dessutom ett DM-silver (guldet var jag chanslös på, Daniel Nilsson, FK Studenterna 2:42) och det var ganska känslosamt att gå i mål och "stänga" den här fantastiska säsongen!

Många hejade på mig, okända löpare som var ute och tränade motsolsvarv, Lennart och Gabriel från Jogg som var ute och fotade och flera kom fram och berömde mitt sätt att skriva både här på bloggen och i forumet på Jogg.se och det är allt lika trevligt och det betyder mycket att jag kan inspirera andra!

Tävlingssäsongen började i mars med 5000m inomhus och efter åtta tävlingar i år och en fantastisk säsong känner jag väldigt mycket att jag nu vill ta en paus från tävlandet, prestationerna, ambitionerna och mysjogga sköna distanspass resten av året. Tack för att ni läst ända hit - årets sista race rapport - och tack igen för alla trevliga möten under dagen! Det sociala i samband med löpartävlingar när jag nu kommit att bli en så pass "offentlig person" genom den här bloggen betyder mycket för mig!