torsdag 28 maj 2020

Hej loppsaknaden - nu känns du!

Vi är i en vecka som brukar vara speciell för mig och tusentals andra, Stockholm Maraton-veckan. Jag konstaterat lite förvånat att jag har 135 mil i benen i år och utan att ha kollat är jag ganska säker på att jag aldrig tidigare har haft den mängden i benen innan maran och då har jag ändå inte maratränat i år. Visst har jag sprungit några långpass på ca 25 km och också ett på drygt 30 km men i vanliga fall skulle jag ha avverkat betydligt fler långpass varav 5-6 st på +30 km och ett par stycken uppemot 35-37 km inkl fartökning nu.

Motivationen har det alltså inte varit något fel på den här Coronavåren, tvärtom, och jag är i ganska bra form om än inte toppad med fartuthållighet för en mara.

Den här veckan skulle jag nu handlat rödbetsjuice, jagat gels av det märke jag vill ha, ätit Bassett's vingummin som kolhydratsuppladdning, druckit juice och ätit extra mackor, hämtat nummerlappen på mässan och förberett tävlingsoutfiten. Jag skulle känna den härliga blandningen av nervositet, förväntan, pirr i magen och den där känslan av en hel massa energi i kroppen som bara väntas på att få släppas lös och ben som med mer vila skulle vara alltmer springsugna. Jag skulle se fram emot hela dagen - lördagsmorgonens resa in till Stadion med kompisar. Hänget och peppet innan, känslan i startfållan, energin, förväntan, gemenskapen, musiken, speakern som räknar ner till start. Själva loppet givetvis där så många brukar heja och hälsa, den härliga målgången på Stadion och det sköna hänget i Östermalms IP efteråt och att lägga ytterligare en Finishertröja till samlingen som sedan tillfredsställt bekräftelsebehovet veckorna efteråt.


Test av tävlingsklädseln hemma i trädgården veckan före Stockholm Maraton 2014...

...och bild från det där sköna hänget på Östermals IP med en ljummen, blaskig öl i handen

Jag  trodde jag skulle sakna tävlandet mer än jag gjort men kanske är det för att jag haft andra saker som byte av jobb och sonens (nu coronapåverkade) studentfirande nästa vecka att fokusera på, men nu känns loppsaknaden och då skulle jag inte ens springa Stockholm Maraton i år! När jag kvalade in till Chicago bestämde jag tidigt att det fick räcka att fokusera på en mara 2020. Nu blir det nog inte någon.

Igår kom nyheten att SAS startar flygtrafik till bl a Chicago igen men ett lopp där i oktober är ingenting jag fokuserar på eller ens är sugen på just nu. Jag har hotell bokat (men avbokningsbart och inte betalt än) men inte flyg. Arrangören öppnade 5 maj för att det går att skjuta upp sin startplats till 2021. Nackdelen med det är att jag då får betala anmälningsavgiften en gång till och det är jag i dagsläget inte så intresserad av så nu avvaktar jag. Allt beror på hur pandemin utvecklar sig.

Jag är just nu tveksam till om det blir några stora maratonlopp vare sig i Stockholm (eller London, Boston, Chicago) eller andra stora arrangemang som konserter eller liknande i höst, tyvärr. Berlin Maraton är inställt och jag tror flera stora lopp följer. Om Stockholm Maraton blir av tror jag det kommer bli ett radikalt annorlunda och mindre arrangemang än vi är vana vid, med väldigt lågt internationellt deltagande. Även om det kommer alltfler signaler om att världen så sakta öppnar upp igen så är USA hårt drabbat av Covid-19 och kanske införs det karantänsregler för resande in i eller ut från USA eller andra restriktioner. Jag är inte alls intresserad av varken karantän eller att jogga 42,2 km med mask utan publik vilket också diskuterats utan är inställd nu på att jag får springa Chicago maraton ett annat år. Tränar bra gör jag uppenbarligen ändå och skulle det mot alla odds visa sig möjligt att springa maraton i USA i oktober finns gott om tid mot slutet av sommaren att börja spetsa till formen och fartuthålligheten. Det vore faktiskt spännande att se vad som går att göra med t ex en kortare uppladdning på t ex 10 veckor efter en längre period med bra träning, något jag kan testa inför vilken mara som helst framöver.



DEN känslan - inte mycket som slår den! 20 meter kvar av Stockholm Maraton 2016

onsdag 13 maj 2020

Running hacks - byt innersula vid smärta eller problem

Det finns dagar då jag fortfarande känner mig ganska snabb med en samarbetsvillig kropp och inte fullt så gammal som de 48 år jag faktiskt är. Men det finns också dagar när jag känner mig långsam, stel och gammal med en kropp som inte riktigt är med på noterna och de dagarna tenderar att bli fler nuförtiden och främst gäller det mina fötter för tillfället. Jag kämpade med en mild hälsporre våren 2018 och blev av med det genom en rad av åtgärder inkl naprapathjälp. Det grundläggande problemet var stelhet och dålig rörlighet i både fot och fotled.

Hälsporren försvann men jag har fortfarande lite känningar av och till i den andra foten vilket jag misstänker beror på att den fotleden också är ganska stel. Jag kan bli riktigt sliten i fötterna dagen efter ett pass med hög fart och speciellt om jag också använt tunna skor. Inte heller med mer dämpade skor är smärtfrihet garanterad. Skor är lite av ett lotteri och generellt verkar jag behöva mer dämpning och/eller lite mjukare skor numera. Det blir dyrt att köpa skor och sedan tvingas konstatera att de inte fungerar att springa i.

Reebok Floatride Energy köpte jag som mängdsko förra året. De kom med en platt, sneakersliknande innersula som jag bytte ut då jag tyckte foten gled runt inne skon som är långsmal i passformen. Jag använde istället en innersula från en äldre sko jag kasserat efter lång tids problemfri användning

Efter att ha använt skorna ca 40 mil slutade jag använda dem då de orsakade fotsmärta och PF-känningar efter varje pass. Efter en paus på några veckor tog jag fram dem igen och bytte tillbaka till originalinnersulan och efter att ha avverkat drygt 15 mil löpning till i skon så fungerar det nu klart bättre. Foten kan fortfarande vara stel och öm ibland på morgonen men det finns inget tydligt tidssamband mellan fotsmärta och pass löpta i just Reebokskon.

Så det blir ett tips i det här inlägget som kanske sparar er några tusenlappar också. Att byta innersula i en sko är ett billigare alternativ om du får ont i foten jämfört med att köpa nya. Nu bytte jag tillbaka till originalsulan men det kan lika gärna hända att den orsakar fotsmärta såklart och det kan därför vara en bra idé att spara någon/några innersulor från skor du inte längre använder.




tisdag 5 maj 2020

Volymvågen

En volymvåg sveper över löpar-Sverige. På elitnivå har Sveriges framgångar på framförallt medeldistans de senaste åren men även nu på långdistans tillskrivits en tillbakagång till träning som var rådande för flera decennier sedan där grunden var en hög träningsvolym, snarare än lägre volym och högre intensitet vilket både skadat många talangfulla löpare och lett till uteblivna framgångar. Det talas mycket mer om volym, trösklar och löpekonomi snarare än maximalt syreupptag idag och Norge-inspirerade dubbeltröskel har blivit ett begrepp även i motionärskretsar.

Volymvågen har även dragit in över motionärerna och i kombination med Covid-19 har många extra tid att träna och jag imponeras över fokuset många har! Trots frånvaron av tävlingar så tränas det otroligt mycket mängd av väldigt många, motionärer som med råge passerat veteranålder och är mitt i livet med familj och karriär men ändå avverkar tolvmilaveckor på löpande band. Imponerande som sagt! Föga förvånande då kanske att många också är i väldigt bra form och det persas på testlopp, virtuella lopp och små spontana löparsammankomster.  Själv är jag inte riktigt i den toppformen även om formen är långt ifrån dålig, tvärtom. Det är väl snarare så att målsättningarna är lite för höga sett till den form jag är i och då gör det ingenting att det är tomt i tävlingskalendern även om jag saknar mycket runt tävlandet vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Poddar har kommit att bli det bloggarna var för tio år sedan och jag lyssnar mycket på poddar och det är intressant att fundera kring vilken roll de nu spelar i att inspirera motionärer till löpträning. Maratonlabbet, Springsnyggtpodden, RW-podden är favoriterna, valda avsnitt av Maratonpodden, Tyngre Träningssnack, Kommentatorerna, The Science of Sports, Strength Running och Popcast är några andra.

Johan och Erik som producerar Maratonlabbet och också John och Manne, upphovsmännen till Springsnyggtpodden tränar alla mycket, framförallt Erik i Maratonlabbet och John som är elitlöpare sedan många år. Eriks utveckling på maraton från att klara sub3 efter att podden startades till att nu springa under SM-kvalgränsen inspirerar många givetvis. Mig också! Samtidigt har jag lite svårt att relatera dels till volym på uppåt 20 mil i veckan och hur jag ens skulle få in en sådan volym i mitt liv. Varken Johan, Erik, Manne eller John har såvitt jag förstår vanliga "åtta-till-fem"-jobb utan arbetar mer oregelbundet och/eller på frilansbasis vilket förmodligen ger andra förutsättningar att både träna på dagtid, hålla en hög volym och kanske också få en bättre återhämtning? Sedan kan säkert andra problem uppstå med oregelbundna arbetstider såklart med påverkan på sömn och återhämtning. Jag vet inte mer om deras vardag än vad som framkommer i deras poddar vilka jag som sagt gillar skarpt!

Jag har sedan länge landat i att en volym på mellan 40-70 km/vecka där årssnittet per vecka brukar hamna mellan 50-60 km fungerar bra i mitt liv utan att kosta på för mycket, väl medveten såklart, vilket jag skrivit många gånger i den här bloggen nu, att det gör att jag aldrig kommer nå min fulla potential som löpare vilket förutom högre volym också kräver klart lägre ålder än min nuvarande och det blir ännu svårare att försöka mig på ;)

Egentligen är det så självklart enkelt att allas våra liv ser olika ut med olika sysselsättningar, olika tid till vårt förfogande, olika små och stora val och prioriteringar vi gör mer eller mindre omedvetet hela tiden. Inget är rätt och fel såklart men det kan vara värt att reflektera kring att vår vardag kan se väldigt olika ut, vilka tider vi kan och vill träna på och vilken volym som passar i ens eget liv innan man inspireras för mycket av en podd eller någon annan löpare och försöker köra samma upplägg själv. Det är så oerhört lätt att falla in i jämförandet av tider, prestationer, mål och träningsvolym som löpare! Been there, done that, didn't get the T-shirt...

På tal om volym så har jag haft en helt ledig vecka och då ägnat mig åt att öka volymen och få extra vila. Det blev en riktigt bra träningsvecka som såg ut så här:

Måndag: 20 km lugn distans i kuperat motionsspår
Tisdag: 16 km distans
Onsdag: 11 km morgonjogg och intervaller på bana på eftermiddagen 1600m+10x400m+1600m, totalt 9,3 km.
Torsdag: 12 km morgonjogg
Fredag: 15 km lättare fartlek på band
Lördag: Morgonjogg 10 km.
Söndag: 14 km inkl en progressiv stege 3000-2000-1000-1000-500m

Det har gått väldigt bra på det hela taget och volymen stannade på dryt 107 km. Jag har en tid varit ganska stel i höger fot och fotled och haft lite hälsporrekänningar i samma fot men foten är mjukare nu än i början av veckan. Jag har varierat skor och sprungit de flesta av passen på mjukt underlag som gräs eller grus och lyckades få till en bra mix av lugnare pass i tillräckligt långsamt tempo och en intensitet på fartpassen som inte gav något slitage vilket inte alltid är så lätt.



Jag har tidigare fått lyckade resultat av att då och då öka träningsvolymen ganska dramatiskt under någon enstaka vecka. Nu fick jag också mycket återhämtning i och med att jag var helt ledig men att ligga på en volym på tio mil per vecka i min vanliga vardag är ingenting jag strävar efter.

onsdag 15 april 2020

Går inte igång på virtuella lopp...

I de uppskjutna och inställda loppen i spåren av Covid-19 börjar jag tappa räkningen på hur många virtuella lopp det anordnas men de är väldigt många där man kan springa en sträcka hemma och sedan ladda upp resultatet på nätet. Bra träning men jag går tyvärr inte igång på det alls.

Att tävla kan vara ganska ångestfyllt när man siktar på att genomföra en topprestation även om jag blivit bättre på att ta det mera avslappnat med åren men att tävla är framförallt roligt och något jag i vanliga fall ser fram emot då jag inte springer så många lopp per år. Då ingår helheten där, vila någon dag extra, hämta nummerlapp, ta mig till loppet, förhoppningsvis träffa lite löparkompisar och värma upp. Genomföra själva tävlingen och sedan lite nerjogg och socialt häng igen innan hemfärd, regga passet på jogg.se och kanske skriva ett blogginlägg i form av en lopprapport som avslutning.

Att jogga upp två eller tre kilometer för att sedan ensam ställa mig på cykelbanan där jag oftast genomför mina intervallpass och genomföra "loppet" ger mig inte i närheten av samma sak. Visst händer det att jag ibland (sällan) springer testlopp, t ex på 5 km då jag verkligen tar ut mig och visst skulle jag kunna genomföra det virtuella "loppet" som ett vanligt, lite tuffare träningspass istället för att gå all-in men skillnaden/mervärdet i att ladda upp resultatet någonstans är fortfarande för liten mot ett vanligt träningspass för att jag ska göra det.

Det ordnas också en del testlopp och mindre tävlingar och det lockar mer men hittills har det inte lockat tillräckligt mycket för att jag ska ta tag i det heller och skicka in en anmälan till något av dem.

I måndags skulle jag sprungit klubbens egen tävling Påsksmällen som traditionsenligt alltid hålls annandag påsk. Nu ordnades ett internt klubbmästerskap på fem och tio kilometer istället. Min fru jobbade och jag var hemma själv med barnen utan tillgång till bil men hade jag varit i toppform och tävlingssugen hade jag säkert löst båda sakerna men de tre lugna distanspassen jag sprungit i påskhelgen har alla känts väldigt sega och passet dagen innan kortade jag t o m av för att känslan var så usel i blåsten och ansträngningen så pass hög och farten låg så istället för klubbmästerskap tog jag en dags helvila istället.

Kanske saknar jag inte nervositeten jag brukar förknippa med tävling? Jag har tränat på bra med mina mått mätt, har snittat 60 km/vecka hela året vilket är marginellt mer än jag brukar, har också regelbundet kört kvalité med först ganska mycket korta intervaller i hög fart i samband med att jag sprang två lopp på 3000 m och sedan med mer fokus på längre intervaller. Brottas lite med att jag ofta snorar och känner mig mentalt och kroppsligt sliten men tror att det är annat än träningen som sliter, och att dagsformen varierar orimligt mycket för ibland får jag till riktiga kalaspass. Veckan före påsk sprang jag hygglig kvalité två dagar i rad med först ett progressivt distanspass ner till 3:50-fart på den tionde kilometer som kändes väldigt lätt och dagen efter 5000m+5x400m+2000m med Enhörna som också gick väldigt bra. Sedan tog jag en vilodag men löpningen hela påskhelgen kändes ändå väldigt tung och seg hela helgen, kanske berodde det på kvalitén både tisdag och onsdag trots vilodag på torsdagen!?

Känslan just nu är att halvmarafart/ansträngning t ex går bra och kortare intervaller i 5km-fart men jag har kört väldigt få pass med t ex tusingar i milfart/ansträngning och de gånger jag provat har det inte gått så bra.

Tränar på bra alltså trots frånvaron av tävlingar och så länge kontinuiteten och veckovolymen finns där hela tiden finns ingen större anledning att oroa mig över att formen skulle vara speciellt dålig ändå bortom den där slitna känslan som finns där lite för många av veckans dagar för att det ska kännas riktigt bra.

måndag 23 mars 2020

Håll i nu!

Igår eftermiddag var jag ute och joggade en lätt runda som avslutning på en riktigt bra träningsvecka bestående av +70 km löpning på sju pass när en bil plötsligt tutade på mig och alltid glada Henrik, ordföranden i löparsektionen i min klubb ropade på mig. Vi pratade en kort stund och han sa just detta: "Bra Staffan, håll i nu!".

Det är utmanande, helt unika tider på så många sätt men löpningen har tidigare varit en räddare i nöden och kommer vara det nu också! Redan efter en veckas distansarbete längtar jag efter samtal och social interaktion. Nu prövas vi på så många sätt men kanske hittar vi nu viktiga(re) anledningar att träna, bortom prestation, tider, nummerlappar och personbästan?!

Det vore lätt nu att tänka att det inte är någon idé att träna när det inte går några lopp, att bara ge upp. Gör inte det! Jag är fast övertygad om att nu mer än någonsin är det viktigt att ta hand om sig själv, med rörelse, frisk luft och utevistelse (så länge myndigheternas riktlinjer tillåter). Jag ser det närmast som en förutsättning för att kunna ta hand om andra. Ni vet som med syrgasmasken på flyget, på med den själv först så att du sedan kan hjälpa andra. 

Är du en av dem som frivilligt eller ofrivilligt arbetar hemifrån så tror jag du mår bra av att avsätta en stund under dagen för en löprunda. Ditt välbefinnande och din produktivitet ökar. Du kanske får göra klart det där du hade tänkt att hinna idag först imorgon och jag är övertygad om att det just nu inte spelar någon roll. Efterfrågan sjunker och produktiviteten överlag i samhället likaså och jag är säker på att de flesta arbeten idag innehåller en del hel uppgifter och moment som i dagsläget kan vänta till imorgon. 

Det kommer en tid efter Coronapandemin, vi vet inte när just nu och det är kanske det svåraste, hade vi åtminstone haft ett datum att förhålla oss till så hade det varit enklare för tanken på att detta kommer bestå i månader är snudd på outhärdlig. Jag arbetar aktivt med mig själv och perspektivet en dag i taget och det hjälper. När detta väl är över vill jag vara där i bra fysisk och psykisk form utan att ha kastat bort det som åratal av regelbunden träning har gett mig i form av god fysisk form, hälsa och välmående. Metoden jag kommer använda mig av till vi är genom detta är L Ö P N I N G.

Var rädda om er!




torsdag 5 mars 2020

Tävlingsplanering 2020

En sak jag inte var så nöjd med förra året var antalet tävlingar som slutade på bara fyra genomförda lopp och förhoppningen är att tävla lite mer i år. Två lopp på 3000 m är redan avklarade så jag är redan halvvägs mot att tävla lika mycket som 2019 men ambitionen är lite högre än så och ungefär så här tänker jag mig tävlingsåret 2020 och vilka prioritet loppen har.

April:
Påsksmällen Enhörna 10 km - Prio B

Maj:
Kungsholmen Runt 21,1 km - A

Juni:
Sthlm10 eller Söder runt 10 km - B eller C
Något mer lokalt lopp?
Enhörna halvmaraton 21, 1 km -  B

Juli/Aug:
Enhörna Challenge bana 5000/1000m om klubben arrangerar det i år - B
Eventuellt något mer/annat lokalt lopp.

September:
Stockholm halvmaraton 21,1 km - A

Oktober:
Chicago maraton - A

November:
Strängnäs halvmaraton - C

Som ni ser håller jag mig på hemmaplan förutom Chicago-resan i höst. Just nu med inställda lopp i Europa som en följd av Corona känns det bra och jag hoppas och tror att Coronasmittan har samma kalendariska förlopp som säsongsinfluensan och dör ut längre fram i vår och därmed inte hotar Chicago och andra lopp i höst. Håller den här planeringen kan det bli hela fyra halvmaror i år men jag vet av erfarenhet att en planering är just bara en planering och familj-och semesterplaner kan göra att det inte alls kommer se ut så här i träningsdagboken vid årets slut. Även om det blir ändringar så finns det många lopp att välja på vår-sommar-höst och då är det lätt att med kort varsel välja något annat lopp istället.

I korthet vill jag just nu springa så bra som möjligt på Kungsholmen runt i vår och på Chicago maraton i höst. Stockholm halvmaraton missar jag ogärna och i år ser jag det som en perfekt generalrepetition fyra veckor innan Chicago och vill därför ha ett bra formbesked där. Resten av loppen har lägre prioritet och blir av karaktären att det är kul att tävla och försöka göra ett så bra resultat som möjligt utifrån dagsform snarare än att försöka sikta på ett visst resultat på förhand.


Jag har inga formulerade tidsmål i dagsläget då det är tidigt på året och jag vill inte redan nu sätta höga målsättningar som leder till att jag gör det klassiska misstaget att träna för hårt och på en nivå jag vill vara på snarare än den nivå jag är på just nu.

Hoppas vi ses på något lopp framöver!

måndag 24 februari 2020

Reflektioner efter 2x3000 m och efter Sevilla

Förra helgen sprang jag igen 3000 m inomhus, nu på Hammarbyspelen i Sätrahallen. 3000 m är ingen prioriterad sträcka, men det är roligt att tävla och nyttigt att träna något annorlunda och träningen i högre farter ger också den variation jag tycker är viktig för att träningen ska vara så rolig som möjligt. 

Då det inte är en prioriterad sträcka har jag inte lagt om träningen men ändå lagt in några pass med kortare intervaller i tävlingsfart och vilat lite extra tävlingsveckan och inför detta lopp lade jag in något extra specifikt pass mot 3000 m jämfört med loppet på Scandic Indoor Games i januari. Loppet i lördags gick ändå dåligt. Jag kände snabbt att det inte riktigt fanns någon fart i benen och den mentala styrkan att pressa mig hårt varv efter varv på trötta ben fanns inte heller. Det blev därför en något uppgiven tillställning där jag sprang i mål på 10:39 utan att ta ut mig lika mycket som i januari där jag disponerade loppet bra, sprang jämnt med ökande ansträngning och avslutade starkt sista 400 m.







Jag fick ett par intressanta kommentarer efter det här loppet. Fredrik som tagit bilderna kommenterade efteråt: "Du fick ett kortare steg ju längre du sprang såg riktigt bra ut första 1500m så det finns något att jobba på". 

På jogg fick jag efteråt kommentarerna: 

"Jag tycker 3000m och milen är de svåraste distanserna att tävla på. Man måste ligga på så jäkla hårt och så fort man tappar lite koncentration eller ork så halkar man ner i 5kp resp hm-fart". 

"
Jag tror du brände veckans krut i tisdags. Rätt att köra kvalitet i tänkt tävlingsfart, men med en volym som översteg tävlingsdistansen var nog inte så lyckat".


Det här är intressanta kommentarer. Fart är som bekant en funktion av steglängd x stegfrekvens och jag har en relativt hög frekvens och när jag blir trött så sjunker steglängden mer än frekvensen. Jag ser också på bilderna (det finns några som är värre än dessa :) att det finns en hel del i övrigt att önska vad gäller löptekniken när jag trött, jag blir sittande i steget och landar för långt framför tyngdpunkten, på hälen. 

Den andra kommentaren tycker jag är klockren och jag instämmer helt, precis så är det!

Den sista kommentaren är också värd att reflektera kring. På tisdagen körde jag intervallstegen 500-300-400-800-300-300-500-300 m i farter mellan 3:20-3:30 min/km med ganska generös joggvila, totalt 13 km och kanske blev det för mycket? Mest korta intervaller men ska jag orka hålla farten i 3000 m så behövs också någon/några längre intervaller men efter 800 m i 3:24-fart var jag trött! Jag skulle givetvis inte träna längre än tävlingsdistans i tävlingsfart inför ett millopp eller halvmara men inför ett lopp på 3000 m är det lätt att ta i för hårt, springa för snabbt på passen innan och i kanske för hög volym och komma sliten till loppet. Kanske är det bättre att ta hålla en något lugnare fart på intervallerna innan de här tävlingarna för att behålla en bra löpekonomi och inte bli sliten. Ytterligare ett misstag avrundar jag med. Jag bestämde mig väldigt sent samma dag för om jag faktiskt skulle orka att springa sent på lördag kväll vilket gjorde att jag lördag morgon körde en morgonjogg på 8 km för att undvika en onödig dags helvila (då jag vilat torsdag och fredag) om jag nu inte skulle tävla. Det hjälpte mig definitivt inte heller att springa bra på kvällen! 

Nu har jag i alla fall lekt färdigt på kortare distanser för den här gången och lägger om träningen mot lite längre intervaller i lägre fart, mer tröskel, kanske lite backe och längre pass överlag.




Slutligen, vilken löparhelg det varit och vilket oerhört drag det är kring svensk löpning just nu! Först Andreas Almgrens svenska rekord på 3000 m inomhus men framförallt stort grattis till Musse till det nya svenska rekordet på maraton i Sevilla i helgen! Oväntat men oerhört välförtjänt och imponerande efter så många år som elitaktiv! Grattis också till Mikael Ekvall, Ebba Tulu Chala och Hanna Lindholm som alla satte väldigt fina personliga rekord i samma lopp även om det inte riktigt räckte hela vägen under OS-kvalgränsen. Snart fyrtioett år fyllda har Musse inte så många mästerskapsstarten kvar och jag tycker det vore en värdig och fin final på en lång karriär som en fin representant för svensk elitlöpning att ge honom en OS-biljett och jag hoppas verkligen SOK resonerar likadant!

Jag hoppas även att David Nilsson får springa OS-maran. Varken Musse eller David har dock mött alla SOK's märkliga kriterier med krav på topp-åtta placering. David Nilsson som nu blivit av med sina svenska rekord på halvmaraton och maraton relativt kort efter att han satt dem har ju indikerat att han borde kunna springa maraton på under 2:09 och har haft en väldigt positiv resultatutveckling de senaste säsongerna. Hur SOK resonerar vågar jag inte sia om och detsamma gäller damerna och Hanna Lindholm och Lotta Fougberg som är de som kan vara aktuella för OS men ingen av dem har i dagsläget klarat OS-kvalgränsen och chanserna kvar att kvala är nu väldigt få. 

Just nu tror jag det är en öppen fråga om det blir något OS i Japan överhuvudtaget och då tänker jag på Corona-viruset. Tokyo-maraton har aviserat att det i år bara kommer vara öppet för elitlöparna och får man inte bukt med spridningshastigheten är jag inte så säker på att arrangemanget kommer genomföras alls. 

söndag 2 februari 2020

Januaristatus, tävlingspremiär, en miljon sidvisningar och en ny läsvärd blogg

Jag återgår till att blogga på svenska igen. Att skriva på engelska gav inte den nystarten jag ville utan har snarare haft en hämmande inverkan på bloggandet. Kanske startar jag en ny/till blogg där jag skriver på engelska om jag fortsatt är sugen på att uttrycka mig på engelska istället för att blanda språk här för här blir det svenska framöver.

2020 började bra med ett par veckor med omkring 70 km löpning och jag fick ihop 18 mil löpning under de dryga två veckor långa julledigheten med gott om tid för vila, återhämtning och annat. Nu när vardagen är här så är utmaningarna de jag brukar ha också tillbaka. Jag går ofta runt och är småförkyld och snorar också efter lugna pass. På hårdare pass är det lätt att jag tar i lite för hårt, springer i farter som mer avspeglar där jag vill vara formmässigt än där jag är idag vilket är ett av de största felen man kan göra vilket jag såklart vet sedan länge! Hälsporren jag kämpade med förra våren är borta men jag kan fortfarande bli lite öm i foten morgonen efter ett pass med snabbare löpning i lite tunnare skor och vissa distansskor och jag får vara varsam med vilka skor jag väljer för vilka pass, verkar generellt behöva lite mer dämpning numera jämfört med "förr".

Dessutom har jag stora utmaningar på jobbet just nu vilket tar enormt mycket kraft och energi i vardagen och gör att kropp och huvud inte alltid är så pigga på löpträning. Det har jag bl a märkt av den här helgen när dagens 16 km gick riktigt trögt!

Januari summerades till 247 km löpning och 21 timmars träning, helt klart godkänt även om siktet var inställt på ett par mil till, mil som fick utgå då jag inte fick till någon lunchträning de sista två veckorna p g a mycket på jobbet.

Jag brottas lite med tankar om vad som är det bästa för mig, försöka hålla uppe mängden så mycket jag förmår med risken att,. 1. Ständigt gå omkring och vara lite småförkyld och,. 2. Att det blir för låg kvalité på träningen med för mycket lugn distanslöpning och för dåligt utförda kvalitétspass.

Alternativet skulle då vara att dra ner lite på mängden för att vara helt frisk och fräschare till fartpassen. Just nu lutar jag ändå åt att försöka hålla uppe mängden så gott jag kan och bara dra ner lite vissa veckor för att jag måste p g a omständigheter utanför träningen eller av andra omständigheter.  Jag kommer utvärdera kontinuerligt eftersom belastningen utanför löpningen varierar.

Det blev också tävlingspremiär redan i januari då jag åkte till Huddinge en fredagskväll och sprang 3000 m på Scandic Indoor Games, mitt andra lopp på den distansen sedan 2015 då jag sprang samma tävling. Hade inte förberett mig på något speciellt sätt men det gick bra ändå, förbättring med 14 sekunder jämfört med fyra år sedan och tiden blev 10:20:47 efter ett jämnt disponerat lopp med en riktigt bra avslutning sista 400 m. Nu är inte 3000 m någon prioriterad sträcka för mig men det är nyttigt att gå utanför sin komfortzon och ta det som ett hårt träningspass och med lite mer inriktad träning skulle jag nog kunna putsa den tiden en hel del.



Något annat som också hänt i januari är att EN MILJON sidvisningar passerades förra veckan! Jag är väldigt ödmjuk och tacksam över det faktum att så många läst min blogg länge och att den kommit att betyda mycket för många löpare. Bloggen har som jag skrivit många gånger förut kommit att betyda mycket för mig själv, mer än jag någonsin kunde ana när jag började 2009!

Avslutningsvis vill jag tipsa om en ny och mycket läsvärd blogg för den som är intresserad av svensk löpning. Victor Dahlgrens blogg "Låga Trösklar och höga laktatvärden", det hör inte till vanligheterna att en ny löparblogg ser dagens ljus numera men Victor, som själv är en mycket duktig löpare som springer för Brattås CK och tränas av Christian Mundt bevakar t ex svensk elitlöpning och tävlingsresultat frekvent. Han spekulerar också kring vilka svenskar som kan tänkas springa maraton under 2:30 under 2020

fredag 17 januari 2020

On recent shoe tech development following the launch of the Nike Vaporfly

With recent speculation about a possible upcoming ban for some running shoe models from the Nike Vaporfly series I have written this post in an attempt to summarize what it's all about. It's a fascinating stories about marketing hype, shoes in disguise and performance benefits.

No one interested in the running shoe business in recent years have probably missed out on the debate following the launch of the Nike Vaporfly in association with the Breaking2 project in Monza, Italy in 2017. For those of you still unfamiliar with the Nike Vaporfly there's a ton of reading just a google moment away but here's a quick recap of what they are and what they do. Since the introduction of the Vaporfly with its carbon plate and extra thick midsole with Zoom X foam there's been a "giant leap for mankind" when it comes to development of marathon results and also world records.

Review the gap between the blue dots in this modelling of the marathon world record times (for men in these graphs). This leap summarizes the results progression and the Vaporfly debate pretty nicely.

The five fastest mens marathon in history have been ran since Berlin 2018 all using the Nike Vaporfly. From Jonathan Gault Twitter: @jgault13

Ever since the introduction of the Vaporfly and subsequent iterations, the Vaporfly Next% and the upcoming Nike Alpha Fly - on the feet of Eliud Kipchoge during his 1:59:40 INEOS Challenge in Vienna last  october (and perhaps on the feet of Nike sponsored athletes during the upcoming US olympic marathon trials taking place in Dallas in february 2020?) there's been an increasing debate about strictening regulations. A debate about unfair advantages began very soon after the launch of the shoes, already in march 2017. IAAF rules state (among other things) that any shoes used in competion must be reasonably available and must not provide an unfair advantage. Availability was an issue with the first version of the Vaporfly and initially also with the second generation with the Flyknit upper which, despite a premium price sold out immediately. With the introduction of the Vaporfly Next% they are now readily available.

Nike Vaporfly 4% Flyknit, the second generation of the record-breaking shoe.

The story however began and the shoes were taking part already in the olympic marathon in Rio in august 2016. They were just a bit disguised to make them appear with classic Nike colours as the already available and well known Nike Racing Flat Nike Zoom Streak 6.

Kipchoge and Rupp finishing the olympic marathon in Rio in Nike Vaporflys branded as Nike Zoom Streak. 

For reference purposes, Nike Zoom Streak 6

The unfair advantage is where it becomes interesting. Nike themselves as well as independant tests have verified the benefit in running economy to be on average 4% (ranging from 1,5 to over six percent), hence the name, for the Vaporfly. Since competing in running is not about having the lowest average heart rate, runners can sinply run faster with the same effort. For the Vaporfly Next% there isn't any corresponding data available in the public domain, to the best of my knowlegde.

I would recommend anyone interested in this topic to follow Ross Tucker or @scienceofsports, on Twitter, or listening to the Podcast The Real Science of Sports where this has been frequently discussed, e.g., in the episode "The Shoe That Broke Running" from 23 Oct 2019.

Who benefits and to what extent is still being debated. Maybe the benefit for recreational runners is even greater as compared to the pros? Also professional runners have different biomechanics and running economy so benefits may certainly vary within this cohort as well.

The debate regarding possible unfair advantes has taken unexpected and sometimes even quite humoristic turns over the last year when pro athletes sponsored by other brands such as Brooks and Asics have complained over the fact that prerequisites differ at the starting line, when they themselves have toed the line in majors like the Boston Marathon in prototype shoes which definitely violates the IAAF rule of availability! Another humoristic turn is for instance Adidas-sponsored athletes such as Herpassa Negassa and others competing in the Nike Vaporfly with clumsy hand-painting to cover the Nike Swoosh logo.

Adidas sponsored kenyan runner trying to hide the fact that ran in Nike Vaporfly. Did I mention that he ran a six minutes personal record of 2h03'40 in Dubai in january 2019...

Since the true advtantage on an individual basis is unknown, maybe it's a bold statement but what if Eliud Kipchoge is "just" a 2:03-guy with regular running shoes on his feet and his customized Vaporflys makes all the difference? Smashing the world record by 80 seconds when you are already the best marathon runner in history is not a minor thing. The same might be true for Kenenisa Bekele, who's marathon career has been a bit troubled by injuries but who came in only two seconds short of the world record in Berlin in september, wearing the Vaporfly Next%. These two runners are reportedly toeing the line side by side at the forthcoming London Marathon in april 2020. Will we see another astonishing breakthrough performance as they push each other into unknown territory, perhaps even breaking2, now on a record-elligible course without pace-setters, probably not though.

It is perheps less bold to say that maybe the ONLY reason why Eliud Kicphoge broke two hours in Vienna was the Alpha Flye shoe with it's extra thick foam and multiple carbonplates? The design and multiple components of the Alpha Fly is technologically unprecedented in the history of running shoes A detailed description of this shoe is available online, e.g., here. This shoe may have crossed the undefined line of unallowed technology and the debate has since focused on the thickness of the midsole and the possibilities of the IAAF coming up with a restriction there.

Nike Alpha Fly overview (prototype for the INEOS 1:59 Challenge)

Critics say it's too much focus on the shoes and not the performance of the runners but I don't consider that to be a valid argument any longer with recent devolpments. On the top elite level we are already playing a margins-matter-game optimizing and tweaking the final few percentages and shoes that may alter performance as much as four percent or even more has to be debated. At no other point in the development of running shoes has there been a comparable performance paradigm shift as since the introduction of the Nike Vaporfly series.

The mega success of the Vaporfly has not left competitors paralyzed although they are indeed all late to the party. Saucony is releasing the top line carbon plated Endorphin Pro this season, seen as a prototype in the 2019 New York City Marathon on the feet of Saucony top runner American Jared Ward. Brooks is soon to follow with the Hyperion Elite and an Asics Prototype based on their newest Metaride/Glideride platform has been seen as well but competitors all face a challenge with the lead that Nike has established since almost three years now.

Asics stock market price by the way, took a hit recently when an overvwhelminly majority of the top runners taking place in one of Japan's most-watched road races, the Hakone Ekiden relay, choose to run in Nike Vaporfly instead of domestic brands like Asics and Mizuno which traditionally has a stronge local presence at races in their home markets.

The maximalism era that took over from the Born to Run-inspired minimalism movement is now making its way into the racing segments, making the term racing flats, redundant.

My personal experience of these shoes is perhaps not of interest but they do definitely help me to run faster, although I don't dare to put a number on it. I have a pair of the Vapofly 4% Flyknit and tempo runs are consistently run at a much faster pace than I intended, at the same effort. I have ran my fastest ever 5k on road in these shoes, ten seconds faster than my 5k-track PR. I have used them for racing a marathon and two half marathons so far resulting in my second fastest marathon (although three minutes away from the five year old PR when I was in a much better shape, and used traditional racing flats). I DNF'ed one of the half marathons due to calf injury, something I don't particularly blame the shoes for, but rather a pre-race training overload but the debate whether they also speed up recovery post race is still a questionmark, for me. I find that they leave my thighs less sore after a race or tough workout. On the other hand the lack of stability in the upper takes a little bit of toll on my feet and lower legs instead.



I guess there will be some kind of new regulations coming into place. The Nike Alpha Fly might be too much of a technological monster-shoe and there will perhaps be limitations implemented on the number of plates allowed in a midsole or the allowed thickness of the midsole, at some point going forward. A way forward as suggested by Ross Tucker already may be to set the limit of the midsole to 36 mm, which happens to be the midsole thickness of the Vaporfly Next% to protect the legitimacy of the world records. Currently the mens world record have been set using the Vaporfly Elite (Eliud Kipchoge Berlin 2018, customized shoe) while the womens world record was ran with the Vaporfly Next% (Brigid Koskei, Chicago 2019, unknown if customized or commercially available shoe). This would then ban the Alpha Fly and further "absurdity" in midsole thickening as Tucker states it. But perhaps even the Next% will be banned as recently stated in this article while still allowing the Vaporfly 4%. Where the line will be drawn, if at all, remains to be seen. My guess right now is that we won't see any Nike Alpha Fly-shoes on the starting line of the olympic marathon in Sapporo, Japan this august.

The 2:14-performance of Brigid Kosgei, actually ran the day after Eliud Kipchoge ran 1:59:41 in Vienna but getting only a fraction of the same attention when in fact it's the same magnitude of change and paradigm shift taking place, is perhaps the subject of a different blog post. Brigid Kosgei, associated with a manager involved in doping speculation for several years, completely smashed Paula Radcliffe's phenomenal, and to some extent already questioned world record, 2:15 from London 2003. A time no one has come even close for years, the closest someone's been is 2:17:01 by Kenyas Mary Keitany. A 2:17-marathon has also been accomplished by Chepngetich, Degafa and Dibaba (2:17:07. 2:17:41 and 2:17:56 respectively) but the difference between 2:17 and 2:14 is greater than between 2:01:39 (current mens world record set by Kipchoge) and the 1:59:41 in Vienna, or between the Kimetto world record 2:02:58 set in Berlin in the pre-Vaporfly era using Adidas Adizero Adios and 2:01:39). Therefore, the amazing record set by Kosgei leaves me with very little excitement or interest as it is such an anomaly as compared to other results in the womens marathon.

One of the key attractive features of running is its low-tech nature, its simplicity and availability but on the other hand we also see the use of altitude tents, low gravity treadmills, power meters and the use of technology is no longer limited to shoes only. While it is often not desirable to try to inhibit technological advances, sometimes when leaps are too big there might be a neccessity to intervene nevertheless, or at least to take a step back and review the situation, which is what is currently taking place, and that I think is a thing for the benefit of the sport of running, in the long term.

Thank you for taking the time to read this quite long text! As always, thoughts are always welcome!

Edit, the IAAF decision was published today on Jan 31. Read more here:

https://www.worldathletics.org/news/press-releases/modified-rules-shoes

This means that the Nike Alpha Fly that Kipchoge used to run 1:59 in Wienna will not be allowed, provided that it had multiple plates. Nike however, might have been prepared for this outcome and it remains to be seen if an Alpha Fly with only one plate and a lower stack height will be commercialized. For other brands it means that they may need to rush their launch of their top models since the shoes have to be available months before the 2020 olympics.

Edit note 2, Nike has now announced a "legal" (presumably still a prototype) Nike Air Zoom Next% AlphaFly with only one full lenght carbon plate and an stack height, meeting the IAAF criteria, of course. The shoe however must be available for sale from 30 april to be allowed to be used at the olympics but a possible launch date has been reported to be as early as end of february 2020, at a price point that is currently not known. Read more here:

https://www.runnersworld.com/uk/gear/shoes/a30777696/nike-alphafly/

A shoe for the Tokyo olympics marathon podium. The Nike Air Zoom Next% AlphaFly.




This is the end of the story, for now. With the new IAAF-rules being so "liberal" there's a new perspective on performance in running that is here to stay for a long period of time. I've referred to professor Ross Tucker above in this text, he has published an article that summarizes this comprehensively, you find it here

fredag 3 januari 2020

Not a fan of runstreaks, however...

I'm not a fan of runstreaks. There's nothing wrong with 20 minutes of easy movement every day from a health point of view. Quite the contrary, a lof of office workers and spare time Netflix junkies with a sedentary lifestyle would really benefit from it! But I see runners quite obsessed with getting in their 20 minutes of daily running, sometimes running in jeans at airport parking lots, running despite being sick or just forcing themselves to run for 20 minutes when rest would have been a better choice and in addition, expecting results from it. Sometimes people seem to expect results on endurance and ultra long distances as a result of daily 20 minutes of usually very low intensity running.

That is not how it works. Running 20 minutes per day makes you great at...running 20 minutes per day! Again, moving around for 20 minutes a day is great, as long as you don't get obsessed about it, which obviously isn't about health. From a results point of view however, expecting to develop as a runner from running very low mileage, e.g. two to three kilometers or miles or 20 minutes per day, is far from optimal. Then its much better to increase mileage, run longer and a couple of times a week, at higher intensity and to rest a day or two every week to allow for proper recovery.

Having said this, I ended 2019 and began 2020 with a mini runstreak. Running for only eight days in a row at mostly low-intensity effort, I didn't feel the need to take a rest day. In addition being off from work allowed me to rest and recover more than usual. I ended the year with 2691 km for 2019 and if I summarize the distance I have covered running during the last ten years it sums up to 23490 kilometers which equals running 6,43 kilometer per day every day for ten years! That I think is an achievement and much more efficent as compared to if I had ran three kilometers every day without rest days.

I performed one of my regular tests yesterday running a sub40 10k at anytime during training. This is something I want to be able to do when I am 50 years-old and now at the age of 48 I was able to run a hilly and windy 39:32 10k having the Vaporfly 4% Flyknit on my feet which probably helped me run somewhat faster than I otherwise would have been able to. I felt comfortable and relaxed through five or six kilometers but the final four kilometers were a lot uphill and I added some extra hills just for the sake of it and in the end it got a bit tougher with my pulse in zone 5 but I was still able to finish the final uphill kilometer in 3:51 which was the fastest kilometer during the 10k.

It feels great to have ended 2019 and begun 2020 on a positive note and I look forward to continue along that path in 2020!