fredag 9 december 2016

Betraktelser på distans

Det har varit några riktigt intensiva veckor som det brukar vara så här års. På det vanliga livet med jobb, träning, barnens aktiviteter läggs visserligen roliga aktiviteter som julkonserter, julavslutning i skolan, öppet hus på gymnasieskolor för sonen som går i nionde klass, julförberedelser och en hel del annat och samma tid för återhämtning finns inte riktigt. Jag hann också med att fylla 45 år i veckan av bara farten...

Träningen har gått hyggligt ändå men jag vägrar stressa och pressa in den till varje pris! Jag hinner det jag hinner! I söndags skulle jag springa ett långpass precis efter lunch men jag kom inte iväg och när jag senare fick en lucka på ett par timmar kände jag mig bara stressad och att jag behövdes hemma. Därför vände jag tillbaka hem efter bara ett par kilometer. Helt rätt beslut!


Jag har köpt en ny löparjacka och den syns verkligen och det var tanken. Att slippa illasittande reflexväst eller åtsmitande reflex-"sele". Jackan från Provizsports ser ganska alldaglig ut och är mer grå än vit i vanligt ljus. men när något lyser på den, då lyser man som ett flipperspel! Bilden till vänster är tagen i dagsljus inomhus i badrummet med blixt på IPhone och bilden till höger är tagen utomhus i dagsljus med blixt. Får återkomma med en recension senare.

Känslan i kroppen är bra, jag styrketränade hemma på söndagskvällen istället för långpass. Bara 30 minuter med övningar med egen kroppsvikt men jag känner direkt skillnad i spänst och benstyrka på löppassen efteråt! Jag har verkligen igen varit dålig på hemmastyrketräning i höst men ska försöka skärpa mig, jag tror på dem som säger att det kan vara lika viktigt som att bara nöta mil genom distanslöpning i takt att man blir äldre.

Jag tror alla blir bättre av att springa mer om perspektivet är flerårigt. Om perspektivet istället bara är något enstaka år framåt eller på nästa säsong tror jag inte alls att sambandet är lika starkt! Då kan det istället ge mer "bang-for-the-buck" att köra bål-och benstyrka, spänst, explosivitet och dra ner lite på milsamlande distanspass och istället träna mer fartlöpning. jag minns ju hur stark jag var i kroppen efter sex veckor rehabstyrketräning förra året och inte hade jag tappat mycket kondition tack vare cyklingen heller! 

För att minska stressen har jag tillfälligt skippat veckans pass i högre fart som jag kört ett tag nu och nöjt mig med lite fartlek och tröskelinslag i distanslöpningen. På dal på distans förresten, vi har alla sprungit det hundratals gånger om inte tusentals. Distanspasset. Grunden i alla löpträning. Att bara snöra på sig skorna och springa en sväng. Sällan spektakulärt vad gäller fart eller sträcka, inte värt att visa upp på bloggar eller Instagram. Ändå en löpares vardag, långt ifrån tävlande, personbästan, überlånga långpass, trösklar eller häftiga intervallpass. Det kan gå snabbt och lätt eller kännas tungt och gå långsamt. Distanspasset är också det svåraste att förklara för dem som inte springer regelbundet. All vet ungefär vad intervaller är och har någon gång provat, ett långt långpass kan upplevas ”proffsigt” men att löpare kan njuta i att bara sticka ut och springa en runda, att det är avkoppling kan vara svårt att förstå för de som inte springer eller för dem som försöker och bara tycker att löpning är jobbigt och tråkigt! 

Lökig omklädningsrumsbild efter 12 km progressiv lunchdistans i veckan...

Planerna för den här helgen är mindre ambitiösa än de senaste helgerna vilket är välbehövligt! Långpasset som inte blev av förra helgen tänker jag springa söndag morgon! Trevlig helg och tredje advent på er så småningom!

fredag 2 december 2016

Några reflektioner om löpbandsträning och detta med hälkick

Jag har p g a väglaget förlagt flera fartpass till löpband under november, något jag gör varje vinter, för att upprätthålla någon slags form jämfört med att bara springa långsam distans ute, och för att jag som vanligt gillar variationen det erbjuder även om det i sig är mördande tråkigt att springa på löpband. Springa lugn distans på band fixar jag inte någon längre stund men fartpass går bra.

Exempel på fartpass på band i november har varit:
  • 4 x 600 m 3:45-3:30-fart med kort långsam joggvila (del av att styrkepass)
  • 6 x 800 m 3:45-3:30-fart med kort långsam joggvila
  • 3 x 3 km tröskel lätt progressivt 4:00/3:55/3:51 min/km med joggvila
  • 200-400-600-800-800-600-400-200 m 3:30-fart, 300 m joggvila
  • 12x300m+1x400m 3:20-fart
  • 3x1000/600/400m 3:49/3:40/3:30-fart med 300 m joggvila


När jag ändå står där och försöker få tiden att gå och dessutom har en stor spegel på väggen brevid mig är det bra att studera hur jag springer. Jag tillhör gruppen löpare som inte tycker det är lättare att springa på band än ute trots att det måste vara det med tanke på hjälpen med framdrift som bandet ger och brist på luftmotstånd! Jag har länge funderat varför jag tycker det är så och jag tror jag är något på spåret.

Jag tycker att jag har en hyggligt bra löpteknik efter att ha sprungit i mer än tio år, med en bra, "stolt" hållning, en relativt hög stegfrekvens och en subjektivt uppskattad, hyggligt god löpekonomi i alla fall på längre sträckor och jag hör ibland att det ser lättt ut när jag springer. Därmed givetvis inte sagt att jag inte har saker att jobba på, självklart har jag det!! Ett par saker jag märker på band är att; 1. Min stegfrekvens är definitivt lägre jämfört med löpning utomhus, givet samma hastighet. Det skiljer 6-8 steg/minut enligt min Garmin. Jag kan också med spegelns hjälp konstatera att; 2. Min hållning är sämre, jag är mera tillbakalutad på löpband än ute och har inte riktigt samma "titta-över-ett-plank-hållning" där jag sätter i foten under mig utan att behöva tillföra kraft utan känner mig hela tiden lite "efter" benen.

Här efter knappt 30 km på 2014 års Stockholm Maraton fick jag i alla fall beröm för min hållning när löpare omkring mig började krokna...



Två av få löpbilder på undertecknad som visar en  rörelse i all fall på väg mot någon slags hälkick. På bilderna är det ca 100m var av 2016 års Stockholm maraton och jag har precis spurtat förbi min familj på läktaren i ca 3:50-fart på jakt efter ett nästpers. Hällandning efter 42,1 km får väl vara OK. Foto: Privat (brorsan).

En tredje sak jag funderat en hel del på vid löpning både utomhus och på löpband och nu först kommer jag till vad det här inlägget egentligen skulle handla om, och nu blir det nördigt, är detta med hälkick. Hur aktiv ska den egentligen vara? Ska den vara aktiv alls eller är den en ren funktion av farten för givetvis varierar den precis som stegfrekvensen, med hur fort jag springer och det finns knappast något självändamål med att springa och kicka mig själv i rumpan i vanlig distansfart. Jag har ett relativt lågt löpsteg, tror jag, som passar bra för längre sträckor, mera åt minimalisthållet än pjonglöpare för att citera löpcoachen Fredrik Zillén aka Spring Snabbare (även om jag till viss del också utnyttjar "pjonget" från fotvalv, hälsena och vad genom min relativt höga stegfrekvens) och när jag på band aktivt testar att springa med en högre hälkick märker jag objektivt på klockan hur min stegfrekvens går ner och jag ser definitivt i spegeln och i fönstret framför mig hur min vertikala rörelse ökar ganska kraftigt, två oönskade ting i löpekonomins värld!  En reflektion jag också gör är att det handlar om rörlighet, om jag springer med en för mig överdrivet hög hälkick så märker jag hur det stramar i framsida lår vilket förmodligen beror på stelhet i musklerna/dålig rörlighet.

Appropå hälkick så titta på det här videoklippet på upplösningen av 2016 års Berlin Maraton där Kenenisa Bekele avgör loppet i slutet då han drar ifrån förra världsrekordhållaren Wilson Kipsang. Från 15 sekunder in i klippet och framåt syns det väldigt tydligt  när kameran filmar löparna bakifrån hur olika hälkick de har! Medan Kipsans hälkick är ungefär i knähöjd eller strax däröver är Bekeles fotsulor hela tiden uppe i rumphöjd. Bekele som kommer från underdistans och blivit maratonlöpare på "äldre dar" medans Wilson Kipsang haft sina största framgångar som just maratonlöpare. Visst, farten är oerhört hög då det handlar om världsklasslöpare men förutom att det är inspirerande tycker jag skillnaden i löpstil är intressant!

Som den stela farbror jag är kan jag knappt springa med den där hälkicken ens när jag kör löpskolningsövningar...

Jag är intresserad av löpteknik men utövar det hellre på ett distanspass med fokus på bra löpteknik än kör en massa löpskolningsövningar. Jag fokuserar inte och kommer inte fokusera framöver på hur högt jag lyfter skorna – hälkicken – men jag vill heller inte begränsas i löpningen av svaga och stela muskler! Då löpning inte främjar rörlighet måste jag påminna mig själv om inte helt glömma lite stretch och rörlighet. Jag fyller 45 nästa vecka och helt säkert kommer jag inte bli rörligare framöver! Det får nog därför bli lite spänst, stretch och hälkickar redan i helgen. Jag kan ju alltid låtsas att jag spurtar ner Wilson Kipsang med Brandenburger Tor i blickfånget med tiotusentals i publiken som hejar på mig. Om jag inte hörs av på länge så har jag väl halkat på någon isfläck och brutit något… 

Trevlig helg alla läsare! 

 

onsdag 23 november 2016

En skospaning!

Löparskobranschen är i ständig förändring och aldrig tidigare har vi löpare kunnat åtnjuta ett så bredd utbud av löparskor. Det har samtidigt aldrig varit svårare för den oinvigda att välja skor. Den vilsne löparkonsumenten har det därmed inte lätt. Går vederbörande in i butik och beskriver sin vanligaste löprunda med att det först är ett par kilometer asfalt, sedan motionsspår, följt av ett parti stig med mycket stenar och rötter innan det blir klipphällar längs med vatten och till sist grusväg på hemvägen så kan det bli dyrt och risken är att det följer med åtminstone tre nya par skor på vägen hem…

Boken Born to Run blev en succé för några år sedan och bejakandet av jägarfolket och nomaden i oss som i timtal kunde förfölja vårt byte över savannen skapade en barfotatrend. Det blev inne att helt plötsligt springa helt utan skor. Några miljoner år av evolution av en fot fick plötsligt ett hårt möte med den några decennier gamla produkten asfalt. Det intressanta begreppet barfotasko gjorde entre och nischade produkter som Vibrams tåsko Five Fingers blev mäkta populär. Nyfrälsta naturliga löpare upplevde en sällan skådad men tyvärr kortvarig löpglädje och ordet stressfraktur sköt i höjden i Googles sökstatistik. 

Från minimalistiska tåskor...

För den bredare massan löpare inte fullt redo att se varje tå separerad i gummi eller springa barfota i sandaler dök det upp nya alternativ och material på löparskomarknaden. Ofta med ord som Natural, Minimus eller Zero i produktnamnet. Höjdskillnaden mellan häl och tå, det så kallade ”dropet”, sänktes då det främjar en landning på mittdelen eller framdelen av foten och hällandning blev ett rent obscent ord. Framfotalandning blev det nya svarta och många som inte ställde sig frågan "varför" började fokusera på att landa på tån och mittfoten med samma låga stegfrekvens och steglängd och diagnosen gubbvad trendade nu istället på Google och Twitter och gav massörer och sjukgymnaster nya intäkter.

Saucony släppte sin modell Kinvara som initialt blev utskrattad och avfärdad som pjäxa för sin tjocka yttersula av de redan inbitna men blev ändå en formidabel och välförtjänt succé med många efterföljare som t ex New Balance Zante och Sketchers GoRun och gjorde märket känt långt utanför de mest inbitnas krets.

Från noll dämpning till max

Det gick ett par år och branschen gjorde en 180 graders sväng. Ungefär som byta från att sova på ett 2 cm tjockt liggunderlag i en gympasal till att sova på dunbolster av Prinsessan-på-ärten-tjocklek men hur var det nu igen? Prinsessan sov visst inte så bra ändå trots allt skumgummi? Monstruösa skor i form av HokaOneOne gjorde plötsligt entré på marknaden med en extemt generös dämpning för att skydda samma fot som blivit så utsatt under barfotaperioden. Många förfasade sig men hängde sedan på trenden med de maxdämpade skorna ändå och kunde intyga att skorna minsann inte alls var lika klumpiga som de såg ut.  


...till maximalt dämpade platåskor på bara några år.

Parallellt så flyttades fokus till framdelen av löparskorna. Skor har av tradition ofta varit smala framtill med hopklämda tår som följd. Någon hämtade sitt dammiga exemplar av Born to Run i lådan på vinden och insåg att tårnas rörelsefrihet och inte minst stortån spelar en helt central roll för vår balans och kontroll och tår som barfota möter mark sprider gärna ut sig för att skapa just balans och kontroll. Diskussionen om en frisk fots naturliga rörelsemönster har lett fram till skor med bredare tåbox som tillåter att tårna sprider ut sig för att ta upp stötbelastning på ett liknande sätt som inträffar vid löpning helt utan skor.


Adidas Adizero Adios med sin omvittnat smala läst och tåbox.

Altra är ett av de märken som marknadsför sko inom Natural Running segmentet med noll drop och, inte minst, den bredare tåboxen som tillåter tårna att sprida ut sig mera.

Idag har branschen återigen gått ett halvt steg tillbaka. Det låga dropet från tiden efter Born To Run är kvar, ovandelarna blir allt luftigare och lättare utan en massa stödjande plaststrukturer samtidigt som dämpningen ofta är generös. HokaOneOne släpper lättare tävlingsskor som nästan ser ut som traditionella löparskor vad gäller sulans tjocklek. Andra märken hittar nya mellansulematerial som gör att en låg vikt kan kombineras med en generös dämpning. Nischade märken som håller fast vid en viss filosofi, t ex Altra med noll drop och bred tåbox stjäl marknadsandelar av branschens stora som t ex Adidas eller Asics vilka generellt är långsammare att haka på förändringar men även gamla trotjänare, t ex modellserierna GT2000, Nimbus och Kayano från Asics blir allt lättare och med bättre löpkänsla när nya versioner släpps.

Producenterna av löparskor hittar ständigt nya vägar att uppfinna behov som vi konsumenter övertygas om att vi behöver. De senaste åren har en slags Born To Run 2.0 vuxit som en motrörelse mot teknikinvasionen inom träningen och allt fler springer ute i naturen utan klocka på armen. Med fokus på upplevelse och avkoppling snarare än på hur många steg i minuten och hur många centimeters vertikal rörelse klockan talar om för dig att du har.  Det har naturligtvis skoproducenterna snappat upp och det finns idag en mängd modeller för door-to-trail, trail, offtrail, hybridskor och skor för Swimrun och olika typer av olika underlag. Efter barfotaskon har citytrail har blivit 2010-talets oxymoron.



Borra hål i mina nya skor? Javisst!

Skomodeller som haft hål i sulan för att dränera bort vatten (och spara vikt då fenomenet har varit mest förekommande på lätta tävlingsskor) har traditionellt varit impopulära då det tenderar att komma in mer vatten underifrån än vad som lämnar skon ovanifrån. Idag vill många kombinera löpning med simning i form av Swimrun och få höjer längre på ögonbrynen när det kommer en neoprenfigur som springer i våtdräkt på torra land. Vid Swimrun blir naturligtvis dränage av vatten av än större betydelse och att sätta borrmaskinen i sina helt nyinköpta sulor är inget ovanligt. 

Vad kommer härnäst?

Nästa fokusområde gissar jag blir ovandelen på skor. Nya lättare material kommer möjliggöra än tunnare ovandelar som anpassar sig tätt efter användarens fot, skor som inte använder sig av traditionell snörning, 3D-printade skor, skor med ännu bättre ventilation, skor som helst kan stänga ute fukt och väta o s v. 

Parallellt tror jag trenden med "Wearables" kommer växa, dvs kläder och utrustning med inbyggd funktionalitet att mäta t ex puls eller t ex med skor som har sensorer för mätning av steg och kadens, ett slags version 3.0 av det gamla Nike+-systemet. Det finns anledning för Garmin, Polar och Suunto och övriga tillverkare av GPS-/löparklockor att se upp då deras produkter kan komma att bli överflödiga framöver.

Borta är den tid när konsumenten gick in i specialbutik för löpning och kom därifrån med ett par Asics med pronationsstöd. Pronationsstöd förresten, en företeelse som numera är både ifrågasatt och vetenskapligt skärskådad som något ytterst tveksamt.

Utvecklingen kommer att fortsätta, som den alltid gör.  Variationen kommer öka än mer med både nya modeller och märken för gamla och nyuppfunna behov, till glädje för oss löpare med viss vana att orientera oss i utbudsdjungeln. Kanske mest till förvirring för den som önskar börja springa. De flesta löparskor idag är väldigt bra. Mjuka och sköna, med bra fäste, relativt lätta med bra löpkänsla och i de flesta fall en bra hållbarhet men det gör också att det gamla rådet att "om skon känns bra på foten så är den bra" inte fungerar speciellt bra längre. Det kommer komma hybridmodeller och allroundmodeller med påstådda mirakelegenskaper men som med allt annat så är det ofta för bra för att vara sant. 


Tillverkare kommer fortsätta att lansera nya "revolutionerande" mellansulematerial. Adidas hävdade en kraftigt ökad energiåtergivning med sitt frigolitliknande Boost-material men teknologiska förändringar måste upplevas som förbättringar av konsumenten för att nå framgång. Det är aldrig bara att ställa ut skorna som det heter. Mottagandet av Boost har varit blandat hos löpare och hos många har saknaden varit stor efter Adidas modeller utan Boost-mellansula. Det bästa examplet på detta är den närmast ikoniska modellen Adidas Adizero Adios där varje nylansering väckt hoppet om att "gamla Adios" ska komma tillbaka. En förhoppning som hittills kommit på skam.

Jag tror också vi kommer få se mer samarbeten och konsolidering. Märken som går samman vilket sker i dyrare, mer teknik-och kapitalintensiva utvecklingsprojekt. Även om Vibrams modell Five Fingers har peakat i popularitet finns märkets sulor t ex på New Balance Minimus-serie och förra veckan kom nyheten att Salmings kommande trailsko också kommer ha en yttersula från Vibram.

Utbud och valfrihet är positivt även om det ställer en inför oväntade problem emellanåt. Webben är en guldgruva för att leta efter information men en viss skepsis och källkritik är på sin plats och andras fötter och upplevelser kan skilja sig markant från mina. Nyckelordet här är intresse. Jag har ett stort för löpning och jag botaniserar hellre mellan ett stort utbud av löparskor än bland ett stort utbud tandläkare, elbolag eller PPM-fonder. Jag vet efter att ha sprungit regelbundet i tio år vilken typ av sko som intresserar mig och med det i ryggen kan jag enkelt fokusera på det som är intressant för mig och jag ser positivt på dagens utbud och framtida utveckling!

onsdag 16 november 2016

Mina bästa tips för vinterlöpning!

Veckan efter höstlovet blev en riktigt bra träningsvecka trots att vädergudarna levererade 40 cm snö över Stockholm i onsdags, 70 km löpning inkl ett kortare långpass, ett bra, längre tröskelpass på band (3x3 km lätt progressivt 4:00-3:51 min/km) och 6x800m (3:45-3:30-fart), också på band, resten lätt distans.


Många trådar på jogg.se handlar nu om vinterlöpning, tips på utrustning för att springa på vintern så jag tänkte också bjuda på mina bästa tips för en löpglad vinter för ja, vinterlöpning kan trots ibland bistra yttre förutsättningar med kyla, mörker och halt väglag vara ganska njutbart.

Tempo

Sänk det. Punkt. Inget träningspass i världen är värt att bryta lårbenshalsen för! Acceptera att du kommer få springa långsammare under en period. Det är halt vilket gör det vanskligt att springa fort, väglaget kan variera från is, snö, slask, grus och barmark på samma runda, det är kallt vilket gör det mer ansträngande för luftvägarna att springa fort och du har mer och tjockare kläder på dig vilket tynger dig och gör det jobbigare att ta ut steget jämfört med att springa i shorts och linne. Dessutom, som läsare av den här bloggen har du säkert tränat målmedvetet hela året, kanske också tävlat flitigt, pressat dig. Ta en period med lugnare löpning och lite mindre löpning. Både huvud och kropp behöver det så här års. Många djur går i idé och jag tror det är en bra idé, kanske inte att krypa djupt ner i en håla i marken men i alla fall sänka kraven på sig själv och unna sig en lugnare period just nu. Många löpare tar säsongsvila och undviker löpning helt ett par veckor, det brukar inte jag vilja men några lugnare veckor gör bara gott!

Utsikt från kontorsfönstret vid elvatiden den 16 november
Sällskap

Det kan ta emot extra att sticka hemifrån så här års när du väl kommit hem. Boka in löpning med en kompis så blir det klart lättare att komma ut!

Klädsel

Individuellt såklart hur frusen man är men några generella tips ändå. 

  • Använd underställ närmast kroppen! Det både värmer och transporterar bort fukt. Jag har nästan alltid tre lager kläder på överkroppen i kallare temperaturer, underställströja, en tjockare lager-två tröja som gärna får gå upp lite i halsen och utanpå det en löparjacka som sällan behöver vara speciellt tjock, värmen fås av den tjockare tröjan innanför och luftspalten utanför understället. Två lager (skippa jacka), alternativt skippa lager-två-tröjan kan fungera vid temperaturer strax under eller runt noll grader för mig. 
  • Buff är ett annat riktigt bra tips. Jag har ett helt gäng buffar och detta mångsidiga plagg kan användas både som mössa eller som värmande lager runt halsen, vilket jag oftast har den till, jag tycker inte om att det läcker in kall luft vid kragen. Den kan också användas för att täcka, kinder, mun/näsa, om det skulle bli riktigt kallt. 
  • Vantar och mössa är givna tips vintertid!
  • På benen räcker det ofta med vintertights som brukar ha lite värmande ”floss” på insidan och stå emot vind. Är det svinkallt så komplettera med ett tunt underställ även på benen.

 Skor

Nu blir det svårare. Det finns inte ett par skor som fungerar klockrent på vintern. Dina vanliga vinterskor kommer fungera bra nu också men vid växlande temperaturer där väglaget skiftar behöver du springa lite försiktigare i dina vanliga skor för att inte vurpa och det är lätt att springa och spänna sig vilket är kontraproduktivt och ger en ökad risk för överbelastning. Lär dig läsa av väglaget, gnistrar det om asfalten där framme där du ska göra en nittiograderssväng finns anledning att dra ner på tempot rejält!

Äger du ett par skor gjorda för terränglöpning fungerar de ofta bra även på snö där den grövre mönstrade sulan ger extra bra fäste. Vissa av dem fungerar också hyggligt på is men min erfarenhet är att dubbade skor och med dubb menar jag skor med metalldubb, är bästa valet. Rätt terminologi här är dubb=metalldubbar, dobb=extra mönstrad sula med utstickande gummimönster i form av "pluppar" eller "piggar". För dubb finns olika alternativ. Det finns broddar att köpa för en billig penning, här saknar jag själv erfarenhet och går bara på hörsägen när jag säger att de sällan sitter fast speciellt bra. Ett bättre och fortfarande billigt alternativ är att själv dubba ett par skor, vilket jag skrivit flera inlägg om tidigare. Jag har sprungit många vintrar med dubbar från Best Grip (en sats dubb med tillhörande verktyg kostar 299 kr och håller många säsonger). Det ger ett bra fäste och dubbarna kan skruvas ur skorna igen. Istället för att skruva ur kan du ge ett par nästan uttjänta skor en längre livslängd som dubbade vinterskor. Monteringen av Best Grip är enkelt men det kan krävas några försök innan placeringen av dubben inte känns genom sulan vid löpning på ren asfalt.

Icebug Aurora BuGrip har kommit att bli min favoritsko vid vinterlöpning! Bra fäste både på snö och is, skon är förhållandevis lätt men ändå dämpad och ombonad utan att kännas som en tung stridsvagn på asfalt


Ett annat, dyrare alternativ är såklart dubbade skor. Icebug är populära och vanliga och det finns flera modeller att välja på. Jag har själv två modeller Icebug och fästet är överlägset Best Grip med ett mycket skarpare grepp som gör att jag kan springa helt avslappnad även på ren blankis. Nackdelen är att Icebug ofta inte har så bra komfort, jag tycker de flesta modeller är lite för höga runt ankeln, lite för klumpiga och tunga men fördelarna överväger. Det finns också numera flera märken med dubbade skor, min fru springer i ett par Asics med ståldubb som hon är nöjd med. 

Löpning på frusen sjö är härligt, och backfritt...

Vikten av variation

Du blir naturligt mer begränsad vintertid, av mörkret och underlaget och det är lätt hänt att du harvar runt din vanliga gatubelysta "asfaltstia" på varje pass, det blir tråkigt och är onödigt! Underlaget har vi redan varit inne på. Skogen kan vara avskräckande vintertid med sitt ojämna underlag där man inte vet vad som finns under snön men våga prova! Eller varför inte springa snöpulsning på en snötäckt fotbollsplan, ett fält, en lång backe? Garanterat mjölksyra, träningsvärk, trötta höftböjare efter höga knälyft  och en annorlunda upplevelse utlovas! Ett annat annorlunda tips är att springa på ren is på t ex en sjö. Var försiktig och försäkra dig om att isen bär naturligtvis men kanske har kommunen t o m plogat upp en promenadslinga, då kan du vara trygg att isen håller också för dig! Med en pannlampa kan du utvidga dina löpstråk trots mörker. Att springa själv med ljuskäglan framför dig helt omgiven av kompakt mörker är en sällsam, nästan meditativ upplevelse, efter lite tillvänjning och de varelser du riskerar att träffa i skogen (oftast fyrbenta) är oftast mycket räddare för dig och springer iväg när de hör dig än du är för dem!  Variation kan naturligtvis handla om annan träning om löpning tar emot nu, ta fram längdskidorna, bli starkare i gymet. Löpare vill helst springa, så också jag men andra träningsformer är nyttiga och gör dig inte sämre som löpare! Ordet variation för mig till nästa rubrik.

Löpband

Jag inledde det här långa inlägget med rubriken tempo. Och fartlöpning vintertid är det enda jag använder löpband till! Det är svårt att jämföra löpning ute med löpning på band och det finns många åsikter om hur mycket lutning som ska kompensera för bristen på luftmotstånd etc. Skit samma säger jag. Spring fort och bli trött så är det bra träning. Dessutom är det härligt att mitt i vintern klä sig i shorts och T-shirt och ta fram sina lättaste skor och få lämna jogglunken och springa fort en stund. Det finns ingen anledning att köra stenhårda pass så här års men regelbunden fartlöpning under vintern gör också att formen behålls bättre och du kommer inte tappa så mycket jämfört med om du bara springer lugna pass under en längre period! Testa lite högre fart än du brukar men spring inte så fort att du känner dig otrygg eller riskera tappa balans och kontroll på bandet!

Det finns säkert massor av saker för mer löpglädje i vinter men inlägget är redan långt och det var dessa som jag kom att tänka på först! Ut och spring! 

måndag 7 november 2016

Semesterlöpning

I lördags morse kom jag och familjen hem från en härlig höstlovsvecka som vi spenderat på Gran Canaria. Tanken med den här resan var att spendera mycket tid ihop efter en intensiv hösttermin, vila, umgås och ha det skönt med massor av sol och bad och precis så blev det då vädret var bästa tänkbara! Förväntningarna och planerna på egen träning var lågt ställda, jag tänkte ta en återhämtningsvecka med extra vila och så blev det även om jag faktiskt tränade en del ändå. Frun och de två stora barnen var mer aktiva och körde klasser ihop på gymmet och styrketräning  och det var första gången de var intresserade av att träna ihop med oss på någon av de resor vi gjort. 


Fredag och lördag (som var resdag) innebar vila men sedan sprang jag två korta pass söndag och måndag och på måndagen körde jag också ett kort men tufft löparstyrkeprogram i gymmet på resorten. Tisdag och onsdag innebar helvila från träning förutom att jag var aktiv med många minuters simning och bus i hav och pooler. Torsdag sprang jag veckans längsta pass men ändå bara 10 kilometer som dock var väldigt backiga. På fredagen gick jag på Yoga med hustrun vilket var välbehövligt för en stel gubbe som jag. Det kombinerades med några intervaller på löpbandet och lite styrka på gymmet med de äldre barnen. En veckas Resortliv innebär mycket god mat men med fyra barn ligger jag inte stilla i en solstol hela dagarna och det skulle jag heller inte vilja även om det är skönt korta stunder. Med den här blygsamma dosen träning kände jag att jag höll igång och att jag ändå fick massor av extra tid över att umgås med familjen! 

Bra timing på motljuset här! 


Sunwing Resort Arguineguin i kvällsbelysning



Det sköna med splits och linne i november...





Mitt på dagen var det varmt att springa, men härligt! 


Den trettiogradiga kontrasten mellan fredagens löprunda och söndagskvällen kändes... och det kändes motigt...Jag gillar vinterlöpning (också) men behöver nog en period av tillvänjning...

Jag tänker fortsätta med lite mindre löpning under ytterligare en tid, det finns ingen anledning att pressa in extra mycket träning i ett vardagsschema som just nu är ganska fullt.

onsdag 2 november 2016

Statistik över långlöpning och lite träningsredovisning

Det finns ingen heltäckande statistik över långdistanslöpning i Sverige vilket är förståeligt med tanke på mängden resultat som produceras i löparskor. På friidrott.se finns en del statistik över elitresultat. Marcus Nilsson för årlig statistik på sin site sapiens.se över herrar som springer under 2:50 på maran och damer som springer under 3:20, en lista som jag var 44 sekunder ifrån att komma med på 2014.

Björn Sunesson för statistik över topp-10 i olika åldersklasser på maratonsträckan (även halvmaratonstatistik är på gång) på sin blogg. I dagsläget är jag för långsam för att vara aktuell även här, med mina 2:55:36 från Stockholm i år fattas det fyra minuter för att komma in på topp-10 i M45.

Jag har hittills motiverats mest av att förbättra mina egna tider och hur andra, förutom kompisar vars träning jag följer, springer har jag inte lagt så mycket fokus på men som situationen är nu när jag är långsammare än samtliga mina personbästan är statistiken motiverande och då jag inte lär bli yngre försöker jag bli lite snabbare igen eller i fall fall hålla samma nivå ett tag till. Då många faller ifrån är det lättare att komma in på listorna ju högre upp i ålderklasserna man kommer.

De senaste två veckorna har det blivit lite mindre löpning och lite mer "vila". Dels p g a tidsbrist och dels ett aktivt val p g a många andra åtaganden. Jag har känt av baksida lår lite vilket gjorde att jag lade in extra vila och jag skippade en lokal tävling. Utvecklingssamtal, handledar-/körkortskurs med dottern, simskola med mera tar tid och jag mår inte bra om jag pressar in löpning till vilket pris som helst. Det är OK att bara hålla igång en period just nu istället för att träna målmedvetet! Tittar jag tillbaka de senaste åtta veckorna så har jag ändå fått till flera bra pass och håller ungefär min plan med ett tröskelpass och ett snabbare pass per vecka. Gott så!

v.36
4 km halvmarafart, några korta intervaller
Stockholm halvmaraton
Resten lätt distans
43,4 km

v.37
2x4 km tröskel
5x400m+1000m
Resten distans
58 km

v.38
8x1000m ca 3:40-fart
Resten distans och ett långpass,
67 km

v.39
Lugnare vecka
400+500+4x200m
Resten distans
47,5 km

v.40
4x2 km tröskel 3:45-fart
5x800m i 3000m-fart (hårt!)
Resten distans
57,1 km

v.41
4 km snabbdistans milfart+500-400-300-200m i varierande farter
10 km tävling Stallarholmsloppet
51,1 km

v.42
Lugnare vecka, ett simpass, prehab baksida lår och tre lätta distanspass
40,0 km

v.43
5 km tröskel+2x1500m
8x300m
Resten distans
45 km

Lite klent kanske med mängden fart, längden på intervallerna eller antal repetitioner men överlag OK ändå så här års och om påståendet stämmer att upplägget med 80% lugn distanslöpning och 20% tuffare tuffare träning är det bästa även för motionärer så ligger jag nog över 20% redan nu.

fredag 28 oktober 2016

Det stora motståndet

Det är sällan jag är helt omotiverad till att springa. Det bästa receptet mot låg motivation är att på förhand ha bestämt att jag ska springa. Jag har nästan alltid när en ny vecka börjar bestämt vilka dagar jag ska träna och nästan alltid har jag också bestämt innan löppasset vilken typ av pass jag ska springa. Jag tycker den grovplaneringen är nästan lika rolig som löpningen i sig.

Men så kommer det ibland tillfällen när det tar emot lite extra. Igår kväll var definitivt ett sådant tillfälle. Efter att ha lagat middag när min fru tränade var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig en stund i soffan innan jag ens orkat röja upp disken och oj vad nära det var att jag stannat kvar i den sköna soffan men jag hade bestämt mig för att springa och dessutom springa ett tröskelpass. Motståndet var dock gigantiskt, att bara gå uppför trappan och byta om och hämta löparskorna i garderoben kändes nästan oöverstigligt.

Det finns några knep att ta till när det känns så här motigt:
  • Känn inte efter för mycket, bara gör det du planerat. Inte det effektivaste sättet för mig men det fungerar. 
  • Skjut upp passet en stund om du känner dig helt slut men bestäm en tid när du ska komma iväg och håll den tiden! 
  • Välj ett par lättare löparskor, om du har fler löparskor att välja mellan. Även om du bara ska jogga en sväng, springa ett lätt distanspass, så ger lättare skor en bättre löpkänsla, bättre markkontakt. Det blir roligare att springa helt enkelt. 
  • Om du springer i lättare skor varför inte passa på att ägna delar av rundan åt att fokusera på hur du springer, din löpteknik. Hur är hållningen, är den rak och stolt? Är du avslappnad i alxar, ansikte? Hur är armpendlingen, i rörelseriktningen eller väldigt mycket in framför bröstet? Är händerna avslappnade eller hårt knutna? Hur känns fotisättningen, var på foten känner du marken först? Hur hög är stegfrekvensen (många klockor håller koll på det i realtid). Hur känns det om du ökar stegfrekvensen något? Naturligt? Jobbigt? Vips har några kilometer försvunnit utan att du tänkt på det!
  • Ta på dig träningskläder du gillar, favorittröjan från det där loppet, favoritvindjackan etc. Igår kväll var det lite regn i luften så jag valde en jacka jag både tycker är snygg och som jag gillar att springa i. Att den matchar skorna jag valde för kvällen är ingen nackdel. Jag gillar snygga träningskläder, inget fel med det. 
  • Bestäm om du behöver musik som peppar dig under löprundan eller om du hellre vill vara utan ikväll och kanske fokusera på något annat, ett problem på jobbet som behöver lösas, t ex.
  • Känns det fortfarande otroligt segt när du sprungit en stund så sänk ambitionen, farten, korta av rundan men prova åtminstone en stund först innan du ger upp, inte sällan släpper den sega känslan när du väl kommit igång!
Jag hade bestämt att jag skulle vara iväg kl 19:30 så jag reste mig ur soffan, röjde upp i köket, bytte om och kom i väg i tid och väl ute kändes det snart ganska OK under uppjoggen som var 1,5 km. Det var mörkt och kulet och belysningen där jag springer är just nu delvis nedsläckt på sina ställen p g a ombyggnation och vägunderhåll så inte så bra förutsättningar att springa fort. Fem kilometer snabbdistans i närheten av tröskel gick först ganska lätt först i 3:50-fart men på slutet kändes det segare och jag fick förhandla lite med mig själv eftersom jag inte bestämt hu långt jag skulle springa i tröskelfart. Snittet blev 3:55 min/km över 5 km. Efter en kort ståvila joggade jag 500m innan jag avslutade passet med 2 x 1500m i lite högre fart, ca 3:45-fart med 500m jogg mellan och 500m lugn nerjogg som avslutning. 

Från att knappt ha orkat resa mig ur soffan till att ha sprungit 11 km varav 8 km fartlöpning. Då är känslan efter passet extra skön och pannbenet har byggts på med några millimeter i alla fall. 

Påtagligt nöjd, inte med känslan med passet utan mest med att det överhuvudtaget blev ett pass ikväll...

fredag 21 oktober 2016

Podcasts för träning

Att springa med något i örat råder det delade meningar om. En del klarar inte att ta ett löpsteg utan musik medan andra inte kan tänka sig att lyssna på musik när de springer och så finns alla däremellan och där befinner även jag mig. Jag lyssnar på musik eller podcasts på uppskattningsvis hälften av mina löprundor. Oftare på längre pass eller om jag ska transportera mig någonstans. Oftare på distanspass än på snabbdistans eller intervaller. Då vill jag istället fokusera på fart/ansträngning/känsla men det händer att jag pluggar in något med bra beat inför snabbare pass också. För mig har lyssnande mest med årstid att göra. Vår och sommar "lyssnar" jag gärna bara på naturen. Höst och vinter har jag mycket oftare något i öronen.

Här listar jag de Poddcasts jag brukar lyssna på när jag tränar eller åker tåg til eller från jobbet. För alla podcasts jag listar gäller att jag lyssnar på utvalda avsnitt med gäster eller ämnen som intresserar mig och inte alla avsnitt rakt av.

Maratonpoddens avsnitt med David Nilsson var en bra intervju med en spännande löpare som verkar gå sin egen väg!

Maratonpodden
Petra Månström som knappast behöver någon närmare presentation intervjuar kända profiler om "snorsport". Petra är riktigt bra och naturlig som "programledare" och ställer ibland frågor som andra inte skulle ställa vilket ofta ger intressanta, spontana och roliga samtal med bra dynamik, t ex i avsnitten med Björn Ferry, Charlotta Fougberg, Yannick Tregaro, Annichen Kringstad eller i avsnitten med Daniel Tynell eller David Nilsson nyligen. Podden skulle bli ännu bättre om hon "borrade" lite mer på djupet i vissa frågor och inte snabbt hoppade till nästa ämne men det är en avvägning och avsnitten är lagom långa. Petra kan också efter många år som löpare mycket om löpning och ställer ofta frågor hon själv vet svaret på men podden riktar sig till en bred målgrupp motionärer med olika kunskapsnivå. Extra plus för bra ljud och proffsig produktion. Rekommenderas!


Löparsnack
Agnete och Edward Dannenberg producerar och intervjuar olika löparprofiler. Bra bredd och blandning på ämnen, bra ljudkvalité, proffsig produktion och Agnete känns väldigt naturlig och proffsig i rollen som "programledare. Även en poddcast som undertecknad varit med i ett par gånger. Rekommenderas! 


Tyngre Träningssnack
Har blivit en favorit! Kunnigt och vetenskapligt om både konditionsidrott och styrketräning av Jakob Gudiol, känd från t ex siten träningslära.se och Ville Vajkala. Ofta bra samtal och interaktion mellan deltagarna, matigt och lärorikt innehåll, på gränsen till nördigt ibland, på ett positivt sätt. Bra ljudkvalité och en podd jag lärt mig väldigt mycket av att lyssna på! Rekommenderas!


Möt löparen
Hässelbylöparen och journalisten Marcus Åberg intervjuar kända löparprofiler. Varierande kvalité och ibland varierande ljudkvalité också men det finns många intressanta intervjuer och väldigt många avsnitt att välja mellan. 

Prestera Mera
Skaparna bakom sportnutritionsmärket Umara spelar in korta avsnitt på ca 30 min. Det handlar naturligtvis en hel del om energi, salter, prestationshöjning men också en del intressanta profiler intervjuas. Läarorikt ibland och plus för de korta avsnittet, minus för att det ibland kan vara lite rörigt med bristande ljudkvalité och svårt att hänga med vem som säger vad.

Coltings nakna sanning
Här är jag kluven. Personen Jonas Colting är en åsiktsmaskin, i en del gillar jag och håller med honom, i annat inte. Podden är lite tjatig i sin återkommande kritik av dietister t ex och Colting har en bisittare vars roll är oklar då han mest agerar utfyllnad och aldrig har någon åsikt som avviker från Coltings. Ofta bra ljudkvalité men stort minus för att avsnitten är för långa och att det ibland kan ta en halvtimma (!) av kallprat (och ätande i poddstudion) innan de kommer in på dagens ämne. Finns dock en del intressanta avsvnitt.

Fysiopodden
Svensk podd som jag inte vet om den fortfarande uppdateras med en grupp sjukgymnaster med stor bredd inom konditions-och styrketräning, rörlighet och stretch m m. Kunnigt och vetenskapligt med en väldigt avslappnad, t o m flamsig stämning i studion. Det märks att det är ett kompisgäng som sitter och snackar om ämnen som engagerar dem. Lärorikt, inte sällan nördigt detaljerat.

RunnersConnect
Amerikansk löparpodcast som lider av väldigt dålig ljudkvalité men om man står ut med det och att många löparprofiler "trust in God" eller tackar honom för sina framgångar så kan det ibland bli intressant men ärligt talat har jag inte orkat igenom så många hela avsnitt.

Sommar (och Vinter) i P1
Behöver väl ingen närmare presentation. Programmet som sådant har kanske lite spelat ut sin roll i med att poddcast som genré har vuxit så mycket de senaste åren men visst går det både att hitta intressanta avsnitt, intressanta personer och att lära sig nya saker!

Det finns fler podcasts inom träning men inte någon jag riktigt fastnat för hittills. Många inom ämnet hälsa som jag tycker är ett alldeles för individuellt, brett och svårinringat begrepp vilket gör det svårt att både diskutera och skriva om på ett intressant sätt, vilket jag varit inne på tidigare. Många inom konditionsträning och säkert fler podcasts inom löpning som jag missat. Ni får gärna tipsa om andra podcasts ni gillar med en kommentar!

 
Jag orkar sällan släpa med mig telefonen på löprundan. Istället är det min IPod Nano i en bälteshållare och ett par sportlurar som hänger med på mina löprundor ibland...
Förra veckan blev det lite väl lite träning inför miltävlingen och jag kände att jag saknat löpningen lite. Därför sprang jag en del i söndags. Den här veckan har det bara blivit två distanspass hittills, ett lite snabbare lunchpass på 12 km i ca 4:20-fart och en timma lugnare med pannlampa igår kväll. Jag har tyvärr nu lite känningar i baksida lår igen, samma baksida som förra året så jag kommer ägna det lite uppmärksamhet och lägga in någon extra vilodag den här veckan och nöja mig med tre löppass den här veckan. Nu är ju livet inte bara löpning. Helgen rymmer lite andra trevligheter, innebandymatch för sonen, gymnasiemässa med samma son och en musikföreställning med hustrun imorgon. Trevlig helg på er!

söndag 16 oktober 2016

Race Report Stallarholmsloppet 2016 - 38:46 och en tredjeplats

IIgår sprang jag trevliga Stallarholmsloppet igen. Det är två år (!) sedan jag sprang ett millopp senast och då var det samma lopp. Ett lopp som jag då, 2014, sprang med en form i dalande efter en lång men fantastiskt bra tävlingssäsong. I min iver att utvecklas vidare åkte jag sedan på skadan i baksida lår våren 2015 och sedan var det fokus på New York Maraton på hösten och Stockholm Maraton efter det.

Min kompis David och jag drog till Stallarholmen i det kyliga vädret, värmde upp genom att jogga ett par kilometer av banan och jag körde ett kortare parti med fart och lite stegringar. Starten dröjde så det blev lite mer jogg för att hålla mig varm. Det blev också trevligt löparsnack, t ex med dagens segrare, en Strängnäslöpare med 33-minuterskapacitet på milen som jag förstod skulle vinna men som precis som David skulle ta det som ett träningspass inför Växjö Maraton nästa helg.

Starten gick och jag kom iväg som trea-fyra med David strax bakom men var snart uppe på andra plats utan att förivra mig. Känslan var bra inledningsvis. Segraren tog det ganska lugnt men ökade ändå sakta avståndet. David som sprang 5 km sprang om mig efter ett par kilometer på den ganska backiga banan och strax därefter blev jag också omsprungen av en löpare från arrangerade fotbollsklubben som efter en googling i efterhand visade sig vara en 23-åring från klubbens A-lag. Jag kände igenom honom då han kom trea när jag kom fyra för två år sedan. Nu låg jag alltså trea på milloppet. Längs Mälaren blåste det lite motvind. Den långa backen uppemot varvning var lika seg som jag mindes den och jag var rätt trött på krönet. Jag hoppades att loppets tvåa också skulle springa fem kilometer men när David fick springa in på Toresunds IP som segrare (18:58) så fortsatte tvåan ut på milbanan. Andra varvet blev precis som förra gången helt händelselöst. Jag såg segraren (37:12) en bit fram ibland och hade tvåan strax framför mig och bakom mig fanns absolut ingen som hotade min placering. Ibland var jag så nära tvåan som 20 meter ibland skiljde det 40-60 meter. Jag sprang med ganska jämn ansträngning och gjorde ett par försök att komma upp i rygg utan att få kontakt. Efter nio kilometer gjorde jag ett sista försök att komma ikapp i den långa backen och först närmade jag mig men mot slutet av backen blev mina ben riktigt stumma och jag fick slå av på takten och i den efterföljande utförslöpan ner mot idrottsplatsen hade jag gett upp kampen om andraplatsen. Jag hade en förhoppning om att springa under 38 minuter då fartpassen känts bra på sistone men jag märkte att jag saknade fartuthållighet, i de korta backarna tog jag in men i den långa avslutande backen orkade jag inte. In på löparbanorna var tvåan kanske 40 meter före mig, jag avslutade snabbt men det var för långt fram för att komma ifatt. Jag sprang i mål på 38:46 på en tredjeplats med tolv sekunder upp till andraplatsen.

Vinnarna i herr-och damklass på fem och tio kilometer(t ex David) fick en gratis startplats till nästa år medan tvåan och trean på fem och tio kilometer inte uppmärksammades vilket var lite tråkigt. Istället valde man, vilket jag tycker är riktigt bra, att uppmärksamma fler genom ett generöst prisbord. Salming sponsrade via lokala Intersport-butiken och flera kompletta löparset med skor, byxor och jacka lottades ut, inget som jag med min välfyllda löpgarderob behöver. Jag vann ett presentkort på 500 kr på lokala Intersportbutiken. Svärmor, som var hemma och passade barnen då min fru jobbade fick det eftersom hon kollat på en ny jacka på just Intersport.

Två glada men lite frusna löpare i mål, en vinnare till höger och en tredjepristagare till vänster!

Det var kul att tävla igen, loppet är trevligt arrangerat med mysig, familjär stämning och ett generöst prisbord, banan är varierad om än ganska kuperad. Jag gjorde mitt bästa, tror jag, som alltid efter korta lopp funderar man ju på om man inte kunnat springa fortare vilket jag såklart gärna gjort men det blir en lite annan typ av löpning när det handlar om placeringar och det är skönt att inte fokusera så mycket på tid. Kanske blev jag lite för bekväm på det andra händelselösa varvet och kanske hade jag kunnat pressa mig mera om jag kommit ifatt tvåan men jag är nöjd med att ha kommit på pallen även om nu inte blev någon pall :)

Det var roligt att tävla igen, att åka iväg med en kompis tillför en extra dimension och det var kul att komma trea. Roligt var ordet för dagen. Precis som jag känner för löpningen överhuvudtaget just nu. Gott så! 


söndag 9 oktober 2016

Det går bra nu!

Jag skrev i förra inlägget att det går bra nu och det fortsätter. Jag har nöjt mig med fyra löppass i veckan de tre senaste veckorna utan att mängden löpning per vecka påverkats nämnvärt och känslan i kroppen är faktiskt annorlunda. Jag är piggare, benen är piggare och löpningen går lättare.

Veckan som gick bestod av ett lugnt distanspass och ett lugnt långpass idag med både trevligt och snabbt sällskap, Sanna Mustonen Hässelby, en tjej precis snäppet under de allra bästa elittjejerna i Sverige och vars föräldrar bor granne med oss. Dessutom har jag sprungit två intervallpass. I tisdags 4x2 km med en minut joggvila, jag hade hoppats på att kunna hålla 3:50-fart på intervallerna men utfallet blev 3:45-fart och en snabbare sista intervall med bra känsla. I fredags blev det ett pass jag laddat ett tag inför men inte fått till p g a blåst eller fel känsla i kroppen, 5x800m på bana. Här var förhoppningen att kunna hålla mellan 3:20-3:30-fart på alla intervallerna, dvs snabbare än min nuvarande 5km-fart men det blev snabbare än så och jag höll alla intervallerna inom 3:22-3:18 min/km. Det skulle vara ett hårt pass och det blev det men ett bra sådant!

Igår ropade träna-mer-djävulen att jag nog skulle hinna klämma in ett distanspass men jag sade bryskt åt honom att vara tyst och åkte istället med fikaryggsäck och de yngsta barnen till ett närbeläget naturreservat vid Mälaren. Både mysigt och återhämtande vilket var välbehövligt efter flera intensiva helger på sistone.

Bra fikaställe med utsikt över Mälaren vid Parkudden Lövsta naturreservat (Enhörna, Södertälje).



Den kommande veckan blir det lite mindre träning eftersom jag hoppas kunna tävla på lördag på lilla men trevligt arrangerade Stallarholmsloppet på lördag. Jag ska springa milen. Det är hela två år (!) sedan jag sprang ett millopp senast. Förra våren åkte jag på min skada och efter det har jag fokuserat på maran i New York förra hösten och Stockholm i våras. Jag tänker därför inte ställa några krav på mig att springa på en viss tid på den här kuperade banan men då konkurrensen inte brukar vara så stor (Jag har en vinst på 5 km och en fjärdeplats på milen från det här loppet tidigare) så vill jag istället springa om en bra placering så får tiden bli vad den blir.

Det enda molnet på himlen just nu är att vi spelade för föräldramatch mot barnen på sonens fotbollsavslutning i onsdags och jag stukade min vänsterfot lätt - fotboll är farliga saker! Jag vilade i torsdags och på fredagens banintervaller kände jag inte av foten. Idag på långpasset kände jag dock av foten lite igen och möjligtvis kompenserade jag lite med löpsteget för ikväll gnäller hälsenan också. Det passar därför lite extra bra med lite mindre löpning i veckan så hoppas jag att foten piggnar på sig!