söndag 1 mars 2015

Det rullar på...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om för tillfället, träningen flyter på riktigt bra för tillfället utan att jag för den skull har några skarpa mål i sikte, kanske är det en slags mental återhämtning efter förra säsongen då jag hela året drevs ganska hårt av skarpa tidsmålsättningar, jag vet inte men det känns bara väldigt skönt och bra att träna på just nu. Jag har kommit igång med transportlöpningen igen och det har blivit ganska många dubbelpass både morgon och eftermiddag mellan centralen och jobbet, sju löppass och 73 km löpning stannade den här veckan på och de två föregående veckorna såg ungefär likadana ut vad gäller kilometerantalet och antalet pass.

I torsdags var jag inbjuden att springa trehundringar på bana inomhus men hade inte tillgång till bil på kvällen så jag fick springa mina egna trehundringar på grusig cykelbana istället. Det gick att springa i sub 3 min/km fem gånger med ganska lång vila (tre minuter) och bli väldigt trött trots en total arbetstid på inte ens fem minuter! Igår morse hade jag stämt löparträff med David och vi pratade oss runt 28 km i 5 min/km i en väldigt behaglig marschtakt och hann avverka många samtalsämnen utan någon tilltagande trötthet att tala om under passet.

Jag har funderingar kring en del tävlingar i vår men ännu inte hittat något som motiverar mig starkt och/eller passar in i familjekalendern och ligger fortsatt lite lågt med tävlingsplanerna. Men det är klart, formen är bra och jag känner att träningen gör mig starkare och förr eller senare vill jag såklart också prova vad det betyder med en nummerlapp på bröstet!

Jag har kollat en del på skid-VM från Falun, både på tremilen igår och femmilen idag och det verkar ju varit en fantastiskt folkfest och ett mycket lyckat arrangemang. Extra roligt att det svenska landslaget också lyckas så bra på hemmaplan! Tycka vad man vill om masstart med klungkörning på herrarnas femmil och så vinner Petter Northug med en spurt men en fantastiskt komplett skidåkare är han som vet precis när det är rätt läge att avancera i fältet. Översatt i löptermer är det förstås lite konstigt att samma åkare vinner både 1500m och maraton...

Det känns som det blivit mera av en materialsport under senare år med alltmer testade av både skidor och underlag. TV-mässigt, inte minst med SVT's mycket proffsiga produktion så är dock underhållningsvärdet väldigt stort med banor lagda i slingor där det hela tiden händer något, täta publikled som kommer nära inpå åkarna, snygga översikter och närbilder.

Jag minns när jag satt som klistrad som yngre när Wassberg och Gunde åkte något mästerskap, då var det en fast kamera som fokuserade på granar ute i skogen och en tickande klocka och till slut kom en vresig gubbe diagonalandes mellan trädstammarna, en mellantid togs innan åkaren försvann ur bild och granpanoramat återkom i väntan på nästa åkare...

tisdag 24 februari 2015

Föraning

Kanske var det bara solskenet och fågelkvittret på morgonens transportlöpning men jag tror inte det då känslan kommit krypande senaste veckan. Känslan av att något bra är på gång, detta mytomspunna som kallas F-O-R-M. Det finns såklart mycket att jobba på, som vanligt så här års så har jag inte sprungit fort utomhus på en halv evighet, långpassen har inte blivit så många etc men ändå. Jag har ett par bra träningsveckor i benen och plötsligt går transportlöpningen i 4:30-fart och känslan är lätt. Tar jag det riktigt lugnt, så lugnt så det nästan känns som om jag promenerar bitvis så visar ändå klockan 5 min/km i snitt. Jag behöver förbättra både uthållighet och snabbhet men känslan är att träningsmixen jag haft hittills i år med en hel del fartpass på band och mestadels lugn distanslöpning ute har lagt en stabil grund att utgå ifrån och det mina vänner är en härlig känsla!

Efter dubbla transportlöpningspass idag låter jag löparskorna vila imorgon och kommer istället ha lite sportlovsledigt och åka skidor i Flottsbro söder om Stockholm med äldsta sonen. Det ser jag fram emot!

Den här bilden togs visserligen i december men solen sken lika vackert över Brunnsviken imorse på transportlöpningen till jobbet! 

onsdag 18 februari 2015

Tough Tuesday

"Tough Tuesday" är ett begrepp i Stockholmsbaserade löpargrupper när kvalitétspass står på (tisdags)schemat. Jag har kört mina egna tuffa tisdagar på lunchpass på jobbet. Nu under vintern föredrar många att framförallt träna lågintensivt och mängd men eftersom jag brukar ligga på ungefär samma mängd hela året så föredrar jag att också köra en del fartpass så här års. Jag behöver också variationen med olika slags pass för att tycka att det är roligt! Som väglaget har varit senaste månaden i mina trakter har snabbare löpning utomhus varit svårt för att inte säga omöjligt och därför använder jag löpband för just fartträning vintertid. Att springa fort med shorts och T-shirt i ett par lätta skor ska inte underskattas när isvindarna yr omkring utanför fönstret! Jag får ofta inspiration och tips på pass från träningskompisar så här tänkte jag helt enkelt här lista de de fart-och backpass jag kört på band hittills i år, kanske hittar du något som du fastnar för?! Som vanligt ligger fokus på de längre intervallerna eftersom jag upplever att de ger mig mer än korta intervaller som jag främst kör på bana sommartid.

Fartpass:
  • 8x1000m progressivt med 60-90 sek gåvila, öka med 5 sek/km. I mitt fall från 4:00-3:25 min/km
  • 2x 6-4-2 min progressivt med två minuters lätt joggvila. Ökande fart från milfart ner till 3km-fart, i mitt fall 3:45-3:30-3:20-fart, alternativt 4:00-3:45-3:30-fart vilket är lite snällare. Ett bra pass! 
  • 2x2 km+5x400m+2000m där de två första långa intervallerna sprang som tröskelvariationer på 4x500m, 500m snabbare än tröskel, 500m lite långsammare än tröskel, upprepa utan vila. Snabbare fyrahundringar och så en tvåtusing igen. I  mitt fall 2x(4x500m, 3:40/3:55 min/km)+5x400m @3:20 min/km+2000m @ 3:40/3:55min/km. Ett bra pass jag sprang igår (tisdag) som ger både tröskelträning och fartträning.
  • 3x10 min kring tröskeln med tre minuters lätt joggvila. Börja lite långsammare än marafart, avsluta något snabbare än halvmarafart, i mitt fall 4:10-4:00-3:50 min/km. 
Ofta kör jag 2 km långsam uppjogg inkl några strides på bandet och 1 km riktigt långsam nerjogg. 

Backpass: 
  • 5x3 min där varje treminutsintervall består av 1 min på 2%, 1 min på 4% och 1 min på 6% lutning. Två minuter utan lutning som vila, jämn halvhög distansfart hela passet, i mitt fall 4:30 min/km
  • 14x1 min back enligt 2x (1 min @2/4/6/8/10/12% lutning+2x1 min @ 15% lutning. Lugn distansfart, ca 5 min/km
Som alltid när det gäller intervaller ska det väldigt sällan eller aldrig vara en "all out effort" utan det ska finnas liiite kvar. Så här års och på löpband finns absolut ingen anledning att ta i de där sista procenten, risken att tappa balansen/trampa snett och därmed kanske åka av bandet och skada sig är en helt onödig risk att ta!


One of those days...bilder från annat tillfälle

söndag 15 februari 2015

Ibland vänder det snabbt

I måndags var jag faktiskt redo att ställa in löparskorna i garderoben, åtminstone för några veckor, så dåligt kändes det på löprundan på kvällen men nu sitter jag ändå här riktigt nöjd och kan summera en träningsvecka med sex träningspass och totalt 75 km löpning och det är en riktigt bra träningsvecka i min bok.



Direkt i tisdags körde jag 3x10 min tröskel progressivt från marafart ner till vad som i september var halvmarafart med en helt annan känsla än på måndagskvällen, splitshorts och lätta skor hjälper såklart till! Onsdagen fick bli en vilodag p g a heldagsmöte inkl middag med jobbet. På torsdagen lämnade jag jobbet löparklädd och kom därmed igång med transportlöpningen igen, Övergav isiga Hagaparken för en helt rensopad cykelbana (där jag klumpade fram med mina dubbade Icebugs...). Fredag morgon sprang jag samma väg tillbaka och det kändes såpass bra att jag transportsprang hem också vilket inte var planerat. Hyggligt bra fart och bra känsla på de här passen trots ganska tung ryggsäck.

Igår blev det en träningsfri utedag inkl korvgrillning i pulkabacken, promenad på isen på sjön och en sväng med sönerna i längdspåret. Idag skulle jag ändå skjutsa dottern till stallet tidigt så jag hade förberedd allt för ett tidigt långpass. Tidiga, vintriga långpass fungerar mycket bättre för mig om allt är framlagt och förberett redan på morgonen.

Blåsigt och isigt underlag så jag sökte mig ut på landsvägarna. Det blev till slut drygt 27 km med en lätt fartökning ner till 4:30-fart med bra känsla sista sex kilometrarna. Att långpasset är reggat som två pass i skärmurklippet ovan beror på att jag klantade mig och råka stänga av klockan efter knappt fem km. Lite bättre underlag, lite sol med en föraning om att våren faktiskt är på väg, så mycket mer krävdes inte för att det skulle kännas bättre igen. Så kan det gå, ibland vänder det snabbt! Hur kommande vecka börjar? Med transportlöpning imorgon!

måndag 9 februari 2015

Motivationsdipp

Nej, jag har verkligen ingen lust för löpning just nu! Det känns helt enkelt ovanligt motigt. Förra veckan sprang jag ett helt OK tröskelpass på band  på tisdagen, 2x 6-4-2 min med två minuters joggvila, från marafart ner till 5 km-fart, ett bra pass helt enkelt. Dagen efter skulle jag springa 10 km lugn distans och det var ta mig fanken det segaste passet sedan..blåsigt kallt, ben tröttare än överkokt, överbliven spaghetti, motivationen låg, ansträngningen alldeles för hög trots snigelfart i slutet.

Jag har dessutom känt att jag inte riktigt hittat tiden sista veckan, har längtat ut i längdspåret istället men också varit frusen och trött på kvällarna och inte kommit iväg ut på skidorna, det har bara blivit en superkort sväng skidor ännu så länge. Jag beslutade mig för att ta resten av veckan som återhämtning och även om jag faktiskt sprang fyra gånger förra veckan blev det inte många kilometer. Helgen har spenderats hos bror, föräldrar och farföräldrar i Oskarshamn och det blev bara en kort morgonjogg på 6 km med hustrun på Löpningens dag följt av en dag i pulkabacken och på skridskobanan. Väldigt trevligt!

Jag vet att det vänder. Såklart. Jag vet att vi faktiskt inte haft vinter så länge och jag brukar tycka det är lite småtöntigt med alla dem som klagar på kylan och snön när vi faktiskt bor i ett nordligt vinterland men i år är även jag trött på det redan. Jag har sprungit pass med vacker pudersnö på träden, fått vyerna. check på den. Orkar inte med fler "härliga" vinterbilder. Jag blir sliten i benen av underlaget, längtar efter shorts och linne, lätta skor och hög fart trots att det faktiskt bara är en dryg månad sedan jag sprang i värmen på Gran Canaria!

Funderar på att ge mig ut en sväng ikväll trots allt, får se hur det blir med det. Det här inlägget blev väl ungefär lika roligt att läsa som att se en fotbollsmatch som slutar 0-0. För att avsluta med något mera roligt så bokade jag och hustrun i fredags flygbiljetter till höstens New York-resa och maratonloppet och nu känns det mera "på riktigt". Återstår att hitta boende såklart, ni som varit i New York får mer än gärna bjuda på tips på boende och andra tips också såklart i kommentarsfältet. Vi kommer att åka över på fredagen innan loppet och stanna kvar och semestra veckan efter loppet.

onsdag 4 februari 2015

1500 mil och några skor senare!

Jag är inne på mitt nionde år av regelbunden löpning! Jag konsulterade dagboken för en liten räkneövning efter årsskiftet för att summera milen och jodå, den här veckan passeras siffran 1500 mil! Drar jag gränsen vid de 1471 mil jag hade sprungit vid årsskiftet så har jag i snitt sprungit 183,4 mil per år sedan 2007 eller drygt 35 km/vecka vilket jag hellre uttrycker som att jag sprungit en mil varannan dag i snitt i åtta år nu och det är väl detta som jag ser som en av mina främsta "meriter" i den mån jag har några - kontinuiteten. Den långsiktiga volymökningen i träningen, den totala avsaknaden av löparrelaterade skador eller långa uppehåll p g a motivationsbrist under dessa år! Vavavoom skulle Ann-Sofie ha sagt.

Jag har inte någon gång under alla dessa år haft en skada som hållit mig borta från löpningen mer än 3-4 dagar och bara något enstaka sjukdomsuppehåll på ca 5-6 dagar.

Jag är naturligtvis en annan person idag än jag var för nio år sedan, äldre, klokare, snyggare ;-) Skämt åsido så är jag övertygad om att löpningen bidragit med mycket till vem jag är idag. Den har gett struktur, mål, motivation, gemenskap, glädje och tillfredsställelse och mycket mer men det är nog ämne för ett helt annat inlägg. Att jag är i bättre form än för nio år sedan är det ingen som helst tvekan om!

Löpning är enkelt trots att många försöker få oss att tro motsatsen. Något som de flesta av oss behöver är skor på fötterna och jag tillägnar det här inlägget de skor jag slitit ut på vägarna sedan 2007. Kanske har jag glömt något par, i så fall hoppas jag de förlåter mig där uppe i skohimlen. Man får sina favoriter under åren medans man inte kommer lika bra överens med andra par. Lika tydligt som att skorna ändrat utseende och vikt etc så har mina preferenser ändrats över åren!

Nike Air Pegasus, mina såg ungefär ut så här



Det här minns jag som en trevlig sko! Nike Air Skylon var namnet och det här var mitt första par jag började springa lite mer regelbundet i. Köpte dem på Runners Store, de var sköna och fick följa med hem bara därför och vi trivdes bra ihop hela tiden

Adidas Supernova Cushion - trevlig hållbar träningssko

Nike Air Vomero - Cadillacliknande dämpning och första maratonskon

Asics DS Trainer 14, första "lättviksskon". Minns fortfarande känslan på första rundan! De hängde med länge innan de ersattes av...
...Asics DS Trainer 15 - det här paret är fortfarande i min ägo och tjänstgör sedan några år som dubbade vinterskor trots nästan 200 mil löpning

Brooks ST4 Racer, mina första tävlingsskor och detta var kärlek out of the box trots att den klassats som en "extrem pronationssko". Vi snackar första gången sub 40 på milen 2010 vilket följdes av många fler, första gånger sub 90 på halvmaran, 3:09 på marathon. Ett par skor jag hade riktigt svårt att skiljas från. 


Adidas Adios 1. En ikonisk sko jag aldrig riktigt fastnade för, tyckte inte den var så speciell, kanske för att mitt par var lite trånga? Den fick hänga med på någon miltävling men var mest en träningssko.
Inov Xtalon 190. Terrängsko jag älskade men som jag reklamerade efter hål på meshen tidigt
Saucony Kinvara 2 fick ersätta DS Trainern som mängdsko. En lätt men ändå dämpad modell med mycket löpkänsla, tyvärr med stensamlande, hal sula och ömtålig mesh
Saucony Kinvara 3 hade inte riktigt samma löpkänsla som tvåan, men sulan var förbättrad, meshen gick dock sönder lika fort

Jag har idag ett tiotal skor och några är på väg att göra dessa sällskap. Mina New Balance RC1600 racers jag gillar så mycket är trasiga i sulan efter bara ca 30 mil, mina gröna favoriter Asics Tarther från 2011 är ganska stumma t ex men får tjänstgöra ett tag till. Jag har en ambition att minska antalet skor jag framöver då många av de modeller jag har idag liknar varandra vad gäller vikt etc. Samtidigt har jag som alltid, några på önskelistan. Många frågar mig om mitt favoritmärke på skor och det är ju lika svårt som det är individuellt men jag får nog vara ospännande nog att säga Asics och då framförallt deras lättare modeller. Inget annat märke har följt mig lika länge och Tarther och DS Racer 10 som jag tävlar i nu är och har varit fantastiskt bra skor!

lördag 31 januari 2015

Hur gick det här till?

Vad kul att förra inlägget blev så välläst, över 500 visningar på jogg.se (där bloggen också visas automatiskt). Jag ser nu att det här inlägget är en slags fortsättning.

Jag följer ett femtiotal personer på Jogg.se. Det är andra t ex bloggare och löpare jag brukar träffa på tävlingar. Med "följer"menas att jag ser deras pass i träningsflödet och att deras träningsmängd syns i min "kompislista" och många av dem tränar mycket! Ett par löpare har kapacitet att tävla på SM och då är det kanske inte så konstigt med närmare 50 mil löpning i månaden, några har fokus på ultra och springer många och långa pass i terräng på helgerna.  De flesta är liksom jag ambitiösa, målmedvetna motionärer mitt i livet. Flera har sprungit över 30 mil i januari vilket imponerar på mig och det är något jag aldrig gjort. Extra imponerande då januari inte bjudit på alltför roliga förhållanden ur löparsynpunkt med varierat underlag med både snömodd och is.

Jag själv har tränat på bra utan någon direkt struktur och inte har jag räknat kilometer eller haft något mål heller. Lite yrvaket förvånat summerar jag ändå en riktigt bra träningsmånad med drygt 250 km löpning vilket bara är marginellt mindre än jag skrapade ihop januari 2014 när jag var helledig! Januari 2014 och januari 2015 påminner förresten om varandra både ur löpsynpunkt och vädersynpunkt. Här är tre bilder från pass januari 2014


Min "egen" Abborrebacke 400m brant backe - fina grejer :-)


Fyra intervallpass, två backpass på löpband, en tävling på 3000 m, ett par fartlekspass, ett långpass på 22 km i snöiga förhållanden och resten distans. Det har också blivit några dagar med både lunch-och kvällspass vilket såklart hjälper till! Långpasset skulle egentligen varit ett till men jag kortade av just det passet eftersom det var ett slitsamt och tråkigt pass! Jag har dock några halvlånga distanspass som nästan når upp till de 90 minuter som jag definierar som långpass.

Ett nyckelpass för att ha en bra mängd förra året var att någon kväll i veckan springa ett lite längre pass uppemot 15-17 km, ofta hade det passet kvalitetsinslag i form av tröskel eller marafart eller liknande. Några sådana pass har jag inte fått till i januari och till ganska stor del beror det på underlaget som inte inbjudit till snabbare löpning. Det har slitit ganska bra och varit jobbigt i farter som normalt inte är jobbiga men det är ju januari och bara att gilla läget!



"Istället för att gå i andras fotspår, varför inte gå där ingen tidigare gått och lämna ett spår" eller hur var det nu ordspråket löd? I vilket fall som helst tycker jag bilden symboliserar januari på ett bra sätt! 

Februari är en kort månad och vad februari kommer bjuda på återstår att se, jag tänkte träna ungefär som i januari, några fartpass på band så länge snön ligger (just nu kommer det ju mera...). Jag hoppas på ett par långpass också. Det blir inga tävlingar utan det är fokus på vardag och träning. Hoppas inleda med ett halvlångt distanspass imorgon kväll. Gott så!

tisdag 27 januari 2015

Olika perspektiv

Läser SJ's kundtidning Kupé på väg hem från jobbet och en bilaga om "skönare vardag" om bl a träning. Där står: "Pendlar man och har flera barn, då är det inte rimligt att hinna gå till en lokal och träna tre gånger i veckan. Det går ut över livet och närheten i relationen" och min första reaktion är blandad. Jag tänker att perspektiven är väldigt olika, att tre gånger i veckan hinner alla, om de vill. Sedan tänker jag att så behöver det faktiskt inte vara. Lång resväg, obekväma och/eller oflexibla arbetstider, andra åtaganden kanske omöjliggör det men jag tror inte det är så vanligt.



Nu var ju namnet på bilagan "Skönare vardag" och inte "Hur kommer du i toppform" men jag tänker på alla oss som väljer att träna lite mer än så och att det visst går men att var och en av oss måste känna efter var gränsen går i just ditt liv, i din(a) relation(er), med dina jobbtider, din restid till jobbet, dina övriga intressen/prioriteringar. Helt enkelt hur stor plats träningen får ta! Nyckelorden här är "lustfylld" i ingressen ovan och att inte bara "kunna" utan att också "vilja". Om att etablera den där vanan och tycka om det även om varje pass knappast är "lustfyllt", speciellt inte den här årstiden!

Till sist så tänker jag på de jag följer som tränar väldigt mycket mera än jag, dubbelt eller tre gånger så mycket som jag, trots att de är mitt uppe i livet med jobb och familj och jag tänker att förmodligen har de både en väldigt förstående familj och dessutom har de säkert också optimerat en stor del av tillvaron för att tillåta en riktigt hög dos med träning. Avståndet till jobbet är säkert relativt kort - kanske möjliggör det träning på väg till/från jobbet. Tiden hos samma arbetsgivare är säkert relativt lång och ambitionen att träna mycket är säkert uttalad även hos arbetsgivaren och kanske möjliggör det träning nästan varje lunchrast.Det kan vara ett skört "bygge" där det räcker med att arbetsplatsen flyttar längre bort, ens partner får nytt jobb med nya tider eller att något av barnen vill prova på någon ny fritidssysselsättning som det ska skjutsas till några gånger i veckan eller något annat så fungerar det inte längre. Eller så gör drivkraften hos dessa individer att de helt enkelt hittar utrymme ändå eller inte hamnar i de här situationerna, men någonstans måste det ändå kosta på om tränningsdosen närmar sig 10-15 timmar i veckan och ska samsas med jobb och familj?

Jag vet inte riktigt nu vart det här inlägget tar vägen. Jag känner just nu att vi har balans hemma hos oss vad gäller hur mycket vi tränar. Visst händer det att vi tröttvardagstjafsar om vem som ska träna men överlag ger vi varandra utrymme. Så mycket mer träning än nu ryms dock inte, just nu, utan att det går ut över livet och jag känner heller inte just nu någon önskan efter att öka träningen.

Det är helt OK att inte vilja träna, ingen ska behöva höra predikningar om träningens förträfflighet om de inte vill. Är det fullt upp är det fullt upp och då behöver inte träningen bli ytterligare en stress men jag är övertygad om att för många handlar det mycket mera om att inte vilja än att inte kunna.

Dagens pass tog ingen gemensam tid i anspråk då det blev ett lunchpass på hamsterbandet, 2x 6-4-2 min i 3:45/3.30/3:20-fart, totalt 12 km bra känsla!

lördag 24 januari 2015

"Min hund är så rädd för män i röda tröjor som springer"

Citatet är ordagrant återgivet från gårdagens löprunda. Om hundar och löpning finns mycket skrivet. Hundägare retar sig på löpare som kommer snabbt bakifrån och skrämmer både hund och ägare. Löpare retar sig på hundar som ofta springer lösa och skrämmer löpare eller stör träningspassen.

Jag gillar djur och hundar och är inte hundrädd och tycker heller inte det är ett stort problem utan tycker att det mesta går att lösa med lite hänsyn. Självklart förstår jag löpare som inte tycker det är så kul att bli jagad av "Fido" som bara "vill leka lite" för han är ju så snäll egentligen och jag kan också förstå hundägare som blir irriterade på löpare som utan att ha gjort något väsen av sig springer snabbt förbi tätt intill och får både hundägare och hund att sätta hjärtat i halsgropen.

Jag har märkt att hundar - trots rykte om god hörsel - ofta hör relativt dåligt när man kommer springandes ifatt dem. Min lösning är nästan alltid en harkling när jag är ca 50 m bakom hund med ägare. Då uppfattar hunden mig och oftast ägaren som då håller håller in hunden/kortar in kopplet varpå jag säger tack när jag springer förbi.

Löpning berikar sannerligen livet och igår var jag med om något både ovanligt och fascinerande på löprundan (ett fartlekspass i nysnö med två längre fartökningar i ca 4:20-4:30 fart med en avslutade kilometer i strax under 4 min/km). När jag har 300 m kvar på den sista snabba kilometern händer följande. Jag möter en hund med ägare (man i femtioårsåldern) på cykelvägen. Jag ser att hunden (som inte är kopplad) är lite stirrig och hoppar runt husse. Jag springer förbi dem helt utan problem då hundägaren plötsligt ropar åt mig:

Hundägaren: "Ursäkta, snälla kan du hjälpa mig? Kan du stanna?"
Jag som i princip var klar med passet, stannar (snäll som jag är). Självklart vill jag hjälpa till med vad det nu är han vill ha hjälp med.
Hundägaren: (och nu citerar jag verkligen ordagrant här) "Min hund är så rädd för män i röda tröjor som springer. Kan han bara få hälsa på dig?"
Jag blir helt häpen "Vad i helv..." men säger naturligtvis inte det utan istället: "OK". tar av mig glasögonen så hunden ser mina ögon, sätter mig på huk, sträcker fram handen och pratar vänligt med vovven, någon slags mellanstor terrier. Hunden vågar sig verkligen inte fram men viftar på svansen och bjäbbar lite bakom husse. Efter en kort stund vågar den sig fram och nosar på min hand, hälsar på mig och cirklar ett varv runt mig med viftande svans och jag får t o m klappa den lite kort. Ägaren tar mig i hand, tackar och utbrister "Det var verkligen helt perfekt det här". innan vi skiljs åt. 

Jag fortsätter med 300 m till i högre fart för att avsluta min fartökning innan jag joggar ner en kilometer runt kvarteret där jag igen ser hund och husse på avstånd. Efteråt är jag fascinerad. Jag förstår att en hund kan vara rädd, t ex för löpare men just för "män i röda tröjor som springer"?? Jag är också fascinerad över hundägaren som uppenbarligen tyckte det var en strålande idé att jag avbröt mitt träningspass för att hjälpa honom med hundens rädsla. Jag hade själv inte kommit på tanken tror jag, om jag varit hundägaren i fråga!

Bild från annat tillfälle i år men jackan (som är mer orange än röd) var densamma igår. Inte ser jag väl så farlig ut? 
Säga vad man vill om löpning men tråkigt är det inte i alla fall!

torsdag 22 januari 2015

Distans distans armhävningar och New York City Marathon 2015!

Sent i fredags kväll när jag hade svårt att sova, endorfinstinn efter tävlingen på 3000m så såg jag på jogg.se att flera hade fått besked om att de fått startplats i TCS New York City Marathon. Jag loggade in på hemsidan och möttes av detta! Pulsen tog ett skutt det måste jag medge!

jag siktar på att ta med min fru och åka över några dagar, ska bara undersöka möjligheterna till ledighet och logistiken med höstlov /barnvakt och lite andra detaljer först men vi har tid på oss att ordna det praktiska!

Jag har drömt om att någon gång få uppleva New York Marathon och staden New York som jag aldrig besökt trots att jag varit i USA på jobb ett antal gånger! Jag vet redan att jag kommer springa det här loppet med det största målet att uppleva snarare än pressa mig till något personbästa men jag gissar att jag kommer återkomma flera gånger till hur jag tänker framöver! Fantastiskt roligt ska det bli, såklart!


Sedan håller jag ju på med min armhävningsutmaning och ni är många som följer mig i det, 60 om dagen är vad som gäller och vi är nu inne på andra veckan och jag känner i alla fall att känslan är lättare nu och träningsvärken mindre, än de tre-fyra första dagarna. Kanske kroppen redan börjat anpassa sig till belastningen? Därför försöker jag variera lite i utförandet. Jag fixar redan idag 60 på raken om jag gör dem "normalfort" och "normaldjupt" utan att fuska alltför mycket men ofta gör jag 40+20 där jag ser till att göra de sista 20 extra långsamt och extra djupt med händerna längre bak och inte vinkla ut armbågen (så här) och då blir det genast mer utmanande=bättre träningseffekt! Lite synliga resultat tycker jag faktiskt börjar synas också!

I övrigt rullar det på utan någon större struktur, lugn distans i vinterväglag är vad som gällt sedan i fredags. Sonen har haft feber hela veckan vilket påverkat logistiken och träningen.