1:59:30...

 ...Så lyder det nya världsrekordet för herrar på maraton sedan Sebastian Sawe från Kenya segrade iLondon igår. Även tvåan, Yomif Kejelcha från Etiopien som igår debuterade på sträckan var under "dröm2" med 1:59:41 och loppets trea Jakob Kiplimo, den som av många förutspåddes vara först under drömgränsen var även han, inte under två timmar men under Kelvin Kiptums tidigare världsrekord från Chicago när han korsade mållinjen på 2:00:28. Jag trodde på förhand på världsrekord och kanske också sub2 men att Kejelcha skulle springa sub2 också i sin debut och att även Kiplimo skulle vara under det tidigare gällande världsrekordet såg jag inte komma och inte heller att Sawe skulle vara så långt under sub2 som en halv minut. Jag ser detta som ett resultat av "många bäckar små" snarare än en blixt ifrån klar himmel och jag går igenom varför i detta inlägg.

Ett bra analys av loppet finns på Lets Run. 

Bild: World Athletics, från sociala medier.

Konkurrensen

Den överlägset största faktorn bakom resultatet denna gång, anser jag.

Förra helgen var det Boston, Amerikanarna älskar att utmåla Boston som "THE" marathon och det mest konkurrensutsatta men sanningen är att London och Berlin alltid lockar de djupaste startfälten (och kanske tjockast bonusar, vad vet jag?). Helgens uppställning med Sawe, Kejelcha, Kiplimo, Cheptegei (som inte riktigt får till det på maran än), Kamworor med flera. Det var upplagt för ett otroligt snabbt lopp med harning på 60:15-60:30 halvvägs. Sedan för Sawe att ha sällskap av en så snabb löpare som Kejelcha så länge i loppet, det var en garanti för en snabb avslutning. Han ville nog inte ha med Kejelcha med otroliga meriter på underdistans, in på en spurt på upploppet utan fick nöta ut honom med högt tempo länge på andra halvan och Kejelcha sa att hans ben fullständigt tog slut så sent som vid 41 km.

Sawe himself

Han har enbart 2:02-tider i sina tidigare maratonstarter, rätta mig gärna om jag har fel här. Någon skrev att han sprungit fyra av de 14 hittills snabbaste tiderna någonsin. Han är en maratonspecialist av rang.

Nutrition

Ingen breakthrough just nu men det går stadigt framåt med optimering på den fronten, för många år sedan var 60 g/h kolhydrater bra, nu med Maurten och deras inkapslade kolhydrater kan man få i sig 120 g/h utan att magen kraschar. Klart att det gör skillnad i slutet.

Skorna

Fortsätter bli bättre och lättare, nya EVO 3 lär väga under hundra gram (!) det är marginal gains men på rätt fötter kan det ge ytterligare någon % förbättring i löpekonomi vilket kan vara göra hela skillnaden. Tidigare var Nike ledande och AlphaFly den sko allt jämfördes med. Numera har Puma övertagit tronen när det gäller testresultat för löpekonomi med deras Fast-R. Saucony Endorphine Elite har också rapporterats vara bättre än AlphaFly och Adidas och Asics ligger också i täten med nya rekord för hur lätta tävlingsskor faktiskt är numera.

Var det optimala förhållanden då?

Nej, det verkar inte så. Nu är snarare frågan, var går egentligen gränsen för vad en människa kan prestera på maran, för, var det t ex inte lite soligt och varmt i London igår? Skulle Berlin bjuda på mulet vindstilla och 10-15 grader får vi se 1:59 låga där eller är t o m 1:58 inom räckhåll. Någonstans hoppas jag nästan att detta rekord nu får stå sig ett tag.

Var det en ren eller dopad prestation?

Det går såklart inte att svara på, få åker fast vid testning vid de stora loppen utan fuskare avslöjas nästan alltid vid out-of-competition tester under lågsäsong. Det finna alltid anledning till viss skepsis när det gäller prestationer som nästan är FÖR bra för att vara sanna och inte minst vad gäller Kenyanska löpare, det har historien visat oss många gånger nu. Kenya är det land i världen med flesta dopingavstängda i friidrotten. Bakom det finns säkert många förklaringar och många som är mer kompetenta än jag vad gäller orsakerna men löpning som en väg ur fattigdom, otrolig konkurrens, skrupelfria, samvetslösa agenter och ett väldigt bristfälligt nationellt dopingarbete är säkert alla faktorer som spelar in. 

Att Sawe varit föremål för omfattande testning både inför Berlin (har sett siffran 25 oannonserade tester under två månader) och också nu, delvis med pengar från Adidas, delvis med egna pengar vad jag förstår är betryggande och i stort sett fungerar systemet då fuskare ju fångas upp, även om det fortsatt vad jag förstår finns frågetecken kring hur mikrodosering av otillåtna preparat fångas upp. Sawe lär knappast testas mindre framöver och tiden får helt enkelt utvisa om detta var en ren prestation eller inte. Säkert finns fuskare som aldrig åkt/åkte fast under sina karriärer, lika övertygad är jag om att det finns idrottare som är rena. Det måste jag tro helt enkelt. Så tills vidare hoppas och tror jag faktiskt att vi såg en ren prestation igår trots allt, återigen, det kom inte som en blixt ifrån klar himmel denna gång. 

Så fort jag blir helt frisk och i någorlunda form igen ska jag ta mig till en löparbana och försöka springa ett varv på 68 sekunder (en tvåhundring på 34" fixar jag de flesta dagar i veckan men 400m tror jag inte att jag fixar i dagsläget) och då tänka att detta är Sawes maratonfart.

Bild: World Athletics, från sociala medier