Sökte ljuset och isen!

 

Intervaller i Sätrahallen, skridskor med barnen x2, 10km återhämtningsjogg, skidåkning med äldsta sonen. Skönt trött i kroppen efter massor av frisk luft på söndag kväll och att vila igår var skönt!

 

 

Lördagens intervaller och styrka tog bra i benen, och när jag fick en lucka mitt på dagen på söndagen stack jag iväg på en återhämtningsjogg. Sökte solljuset vilket inte är det lättaste så här års när solen står så lågt men sjön Yngern ett par kilometer hemifrån är ett säkert kort! Väl framme vid badplatsen (bryggornas förankring syns till höger i bild) så kunde jag inte motstå ett varv på en plogade rundan på sjön, man får passa på att springa på vatten när tillfälle ges! 3km ute på sjön med perfekt fäste med Inov-8 på det tunna lager snö som låg på isen! Totalt blev det 10km men jag vet inte hur mycket piggare benen blev egentligen. När sonen ville åka längdskidor senare på kvällen ställde jag såklart upp, även om benen nog hellre hade stannat hemma i soffan!

Utan speciellt fokus

Kanske på sin plats med några rader efter några dagars "webbtystnad"?

Jag har tränat efter fredagens intervallpass som jag beskrev i förra inlägget men det har varit lugn träning:

• I lördags 5 km längdskidor mest som rekreation. Kallt och otroligt fina, hårda spår där det t o m var pistat för fristil bredvid spåret, gjorde att tempot blev högre än det brukar bli när jag åker skidor och på sista kilometern var jag ett par sekunder ifrån att klocka en kilometer på 4 minuter på skidorna, visserligen med hjälp av en backe på slutet men kul var det.
• I söndags kväll hade jag planerat för 12km lugn distanslöpning. Jag kan skylla på de tolv minusgraderna men rätt klädd var det faktiskt inget problem förutom att buffen framför munnen frös till is. Jag erkänner istället att jag var för bekväm, det var lite för trevligt och skönt hemma och jag nöjde mig med 7 km lugn löpning, en ganska trevlig runda i kylan. Innan dusch han jag också med ett kortkort men effektivt hemmastyrkepass.
• Igår lunchpass med David i 10 cm nysnö. En dryg mil i 5:16-tempo längs med Mälaren inklusive en sväng i skogen i ett naturreservat jag gärna återvänder till i vår! Snön var väldigt lätt och fin och det var inte så tungsprunget trots allt men en lång sugande stigning fick det att bränna härligt i låren trots måttlig fart. David tyckte jag kunde springa före i en backe så att han fick "njuta av mitt gasell-liknande löpsteg", roligt att få beröm för löptekniken!

Roligt fånig efter-passet-bild. Av dålig kvalité dessutom...

Idag blir det löpfritt men kanske lite hemmastyrka, imorgon förmodligen ett lätt distanspass på kvällen. Det tränas alltså men utan speciellt fokus. Vid ett tillfälle per vecka försöker jag ändå få upp farten, förra veckan i form av en intervallstege och på lördag ser det ut att bli ett inomhuspass på bana i Sätrahallen så jag sparar veckans fokus till det!

Längdpremiär

Söndagskväll och längdpremiär. Jag köpte ett utrustningspaket i mellanklass, dvs inte det billigaste men inte heller det dyraste, en snörik vinter för 3-4 år sedan och har haft mycket glädje av skidorna sedan dess! Jag åker inte massor men några rundor varje vinter blir det då det är både grymt bra träning och roligt! Grymt bra träning eftersom det aktiverar en stor mängd muskler och speciellt bra tar det på axlar, rygg, armar men även ben. Mina ljumskar talar om för mig idag att de upplevt ett ovant rörelsemönster.

Valla är en vetenskap och det enda jag har under skidorna är en fäst-tejp under själva spannet. Trots utprovning är dock min skida lite för hård då jag ofta har lite bakhalt (jag har som bekant extremt svårt att gå upp i vikt...).

Hursomhelst, två varv, drygt 8 km blev det och det räckte alldeles utmärkt som premiär! Det hade börjat snöa ganska kraftigt så med nysnö i spåret var det lite si och så med glidet. Efter ett varv övervägde jag att åka hem och istället springa en sväng men det andra varvet kändes bättre då tekniken började sitta! Längåkning är ganska mycket teknik och det tar ett tag att få till tekniken, speciellt det där "gunget" när man "diagonalar", i alla fall för mig som inte åker så ofta! Ibland händer det att jag blir omåkt av gamla "Åsa Nisse-farbröder" med fantastiskt teknik, dock inte i söndags. I slutet av andra varvet tryckte jag på mera i stavtagen och backarna och det var en ganska trött och nöjd Staffan som tog av sig skidorna! Pulsbandet var på plats och hade nog registrerat en ganska hög puls om jag nu inte glömt Garmin hemma på hallbyrån. Lika gott så för några km-tider att skryta med handlade det inte om igår!

Idag har jag också sprungit en sväng på lunchen, 8 km i femfart i fantastiskt vinterväder. Min vanliga lunchrunda i skogen bjöd dock på för mycket snö och ojämnt underlag varför jag valde en lättare väg halvvägs. Då jag tränar tre dagar på raken nu blir det vila imorgon men kanske överraskar jag med lite hemmastyrka på kvällen!

Den skruttiga mobilkameran förmår inte visa hur vackert det var under skidturen!

Längdskidor vs löpning och en liten liten seger

Lördagen bjöd på drygt tre varv eller 14km längdskidor i det lokala kuperade motionsspåret ihop med David (som körde fem varv). Fjorton km löpning i 5:13-tempo fixar jag nog de flesta av veckans dagar utan att bli alltför sliten men efter skidåkningen var jag TRÖTT!!

Längdskidor innefattar som bekant även överkropp där armarna förmodligen får jobba alltför mycket då tekniken brister! Efter bara tre pass i vinter så går det bättre och bättre även om det går löjligt långsamt i uppförsbackarna då mina skidor är lite för styva i spannet trots utprovning (2007) och jag därför brukar ha bakhalt. Får väl åka med rygga alternativt äta lite mera vispgrädde…Desto roligare är det att krypa ihop och susa nedför! En rolig och bra träningsform!

Och så igår en liten liten seger, ni vet säkert hur det kan vara; löpning är inplanerad men i takt med att timmarna går fyllda med aktiviteter minskar lusten att ge sig ut i mörkret. Dessutom hade det töat under dagen för att sedan frysa till isgata. MEN jag gav mig ändå ut! Bättre att korta ner rundan än att ställa in och den bästa träningen är den som blir av...bla bla hurtigt klämkäck!

Passet i sig absolut inget att skriva hem om, 8 extremt försiktiga kilometrar i lugn 5:14-fart på såphala nödtorftigt sandade cykelvägar men jag genomförde det! Jag tror mycket på de här kortsiktiga lätt uppnåbara målen för bibehållen kontinuerlig motivation. Ett mål behöver inte alltid vara en avlägsen drömtid på loppet med stort L vid en tidpunkt långt borta!

Dessutom var passet ett bra tillfälle att träna kort steg med landning under kroppen.