Tankar under en mancold och ett bloggtips

• Några dagars påtvingat träninguppehåll räcker för att ifrågasätta om det är värt att lägga ner alltid på träning. 
• Mer tid hemma p pg a utebliven träning betyder inte alltid mer kvalitativ tid med familjen p g a egen grinighet.
• Sociala medier är mest av ondo när man är sjuk.
• Alla andra är ofta i strålande form när jag inte är det. 
• Jag har onödigt många löparskor (en tanke som aaaldrig slår mig i vanliga fall). I nästa ögonblick; surfar löparskorea.
• När duschade jag senast egentligen?

En skitvecka följdes av en riktig skithelg. Febriga barn följdes av febersjuk myself hela helgen. Alltså sjuk på riktigt, vi pratar feber på hela 38 grader, vi pratar smärta mellan skulderbladen, snor och så mycket hosta att jag fick gå upp kl. 04:00 i lördags morse för jag väckte både mig själv och hustrun när jag höll på att hosta lungorna ur mig. Vi pratar mancold. Vi snackar mysbrallor, fleecetröja, buff runt halsen och dubbla ullstrumpor.Inomhus. Finns det något ofräschare än mjukisbyxor? Jag har det nästan bara när jag är sjuk. Att inte träna betyder också att det är väldigt lätt att glömma bort att duscha. Ni hör ju själva hur fräscht det låter. 

Att vara en tränande person när man är sjuk är värre än att vara en person som inte tränar. Mycket värre. Att vara löpare med ett Instagramkonto ska vi inte tala om, det är rena rama döden! Sysslolösheten och tidsöverskottet som blir av utebliven träning ger dessutom mer skärmtid och en sjålvplågerispriral istället för att lägga telefonen ifrån mig och läsa en bok istället.

Jag scrollar flödet och möts av leende löpare, rosiga kinder och tummen upp, uppdateringar om härliga pass trots att det är grått, trist februariväder utanför fönstret. Uppdateringar om långpass och extra snabba pass. Det blir genast ännu mera synd om mig och istället för att bli inspirerad blir jag ogin och avundssjuk på ett sätt som verkligen inte är jag.

Det är också en naturlag att samtidigt som jag tror att all min grund och form försvinner av några dagars infektion – i skrivande stund jag har ju faktiskt inte sprungit på åtta hela dygn – så är andras form bättre än någonsin och grundregeln när jag själv är sjuk är att löpare jag följer och brukar vara jämn med sätter personbästan jag inte är i närheten av. Givetvis inträffade det den gångna helgen också med en sub80-notering på halvmaran samtidigt som jag harvat runt i 1:24-träsket sedan 2015. Grattis för tusan då! 

Sluta gnäll och träna mer kanske någon tycker? Det ska jag göra. Det är ju faktiskt väldigt lätt att träna mera när jag inte tränar någonting. I skrivande stund har jag gott om om att återigen bli en löpande människa, kanske redan innan helgen.

Till sist ett tips: Som jag tidigare varit inne på är vi som bloggar om löpning ett utdöende släkte men desto roligare då när jag upptäcker en ny blogg som skriver initierat och bra om löpning med fokus på träning, löpteknik och skor. In och läs A time and pace ni också!

Sno från mig själv

En tolftedel av 2017 är lagd till handlingarna och träningsmässigt blev januari OK, två långpass, en hel del fartlöpning på band och framförallt en pigg och stark kropp och en skalle som tyckte löpningen var rolig på i princip varje pass, trots ganska tråkiga yttre förutsättningar med halvvinter. Avslutningen hade jag dock kunnat vara utan med nästan en veckas uppehåll p g a förkylning. Istället för ett +30 km-långpass i söndags blev det soffläge. Lägg på det påverkad nattsömn för inte bara mig och fullt upp hemma och målmedveten träning halkar plötsligt längre ner på prioriteringslistan. Något som jag däremot alltid haft tid för är den armhävningsutmaning jag genomfört i januari, 50 per dag har jag jag gjort och det tar minimalt med tid och har gett bra effekt!

Hade jag fått till det där långpasset hade jag sprungit lika mycket januari 2017 som i januari 2014, den säsong som varit min överlägset bästa hittills med en viktig skillnad, jag var ledig i januari 2014 innan jag började mitt nuvarande jobb och i skarven mellan januari och februari 2014 sprang jag en 120 km-vecka med tre långpass. Det har jag inte gjort i år! Den här våren kanske blir ett spännande experiment om hur viktig just den veckan var...

Jag kikade på träningen jag genomförde i februari 2014 men någon slags idé om att kanske planka hela vårens upplägg för att se om jag igen kan närma mig formen jag hade våren 2014 och första tanken som slog mig när jag tittade på februari 2014 var hur.....tufft trodde ni kanske... nej, hur lugnt det såg ut.

210 km löpning, fyra pass i veckan, tre långpass varav ett i hygglig fart, tre intervallpass i farter som inte kommer bli några problem att matcha, två snabbdistanser lite snabbare än marafart och så riktigt softa distanspass utomhus i 5:15-5:30-fart. Det blir inga som helst problem att genomföra det, så länge jag håller mig frisk, även om det är fullt upp hemma. Samtidigt kommer inte februari enbart att ge mig någon toppform, om jag nu skulle sno hela vårens upplägg från mig själv så vet jag att det väntar klart tuffare pass framåt april, t ex några av mina bästa intervallpass någonsin, t ex 10x1000m @3:37 min/km och 8x1000m @ 3:32 min /km bland annat för att bara ta ett par pass direkt ur minnet.

Det andra som slog mig var att jag kunde klicka i dagboken på något av passen jag genomförde för tre år sedan och faktiskt minnas just det passet. Fascinerande med tanke på alla löppass jag genomför och långt ifrån alla av dem lämnar några spår i minnet, trodde jag!

Från 1 februari 2014 står det så här i träningsdagboken; "kort lätt jogg 6,0 km, 5:10-fart". Det låter ju som ett alldeles strålande sätt att starta upp igen efter sex dagars förkylningsuppehåll. Nu kör vi!

Februari  2014 var också snöfattigt att döma av den här bilden som togs inför ett reportage i Intersports Kundtidning. Foto: Jennifer Glans.

Varning: Gnälligt inlägg från frustrerad löpare

Bloggar jag själv gillar skriver inte bara om när allt är tjolahoppsan utan också när kugghjulen kärvar lite och nu skriver jag själv ett sådant inlägg. Jag var helt OK på eftermiddag och kvällen efter det långa långpasset i torsdags men i fredags vaknade jag upp med en diffus men bestämd känsla av att tillståndet i nationen inte var gott. Var seg och på dåligt humör och minsta aktivitet som att lyfta morgonkaffekoppen till munnen var ansträngande. Kunde knappt vänta på att familjen begav sig till jobb och skola så jag bara fick krascha i soffan.

Hade planer både på lugn återhämtningslöpning och längdskidor men på det fanns inte en tanke kvar. Fixade lite hemma men var oerhört trött så jag gick och lade mig och sov en timma, vaknade med frossa och kollade febern - 38,9 grader varpå jag kräktes fyra gånger i rad. Mysigt! Vi är oerhört rigorösa med handhygien m m här hemma, speciellt på vintern när det alltid går kräksjuka på dagis. Nu räckte med en dag för lilltjejen efter jullovet för att hon skulle insjukna, några dagar senare var det storebrors tur och när vi blåst faran över, i fredags var det alltså min tur. Det jag ändå gillar med kräksjuka (!?) är att det går fort över och när jag så att säga kolhydrattömt (...) mig fyra gånger så piggnade jag snart på mig och kunde börja dricka snart igen och äta framemot kvällen igen även om febern höll i sig till lördag morgon.

Sonen på väg uppför en av backarna i Oxvreten igår kväll

Igår kväll testade jag en 3 km testjogg med några lätta fartökningar och det kändes bra, senare på kvällen tillbringade jag och sonen också en timma i Oxvreten på längdskidor som just nu faktiskt kan erbjuda 4,5 km kuperad längdskidåkning med bra spår, plus ytterligare 3 km på ett flackt fält bredvid, mest i Stockholm! Både lite stakning och lite skate, väldigt mysigt men min hals och bröstkorg uppskattar inte alls att jag är ute och rör mig på i den kyliga luften just nu. Idag hade jag så mycket sett fram emot en timmas lugn löpning ute men har istället gått och rethostat hela dagen och det enda rätta är att vänta ut skiten någon dag till. Jag har tränat OK i januari men känner ändå att jag "ligger efter" (oklart vad) och jag är så trött på denna lätta infektion som vägrar att helt lämna mig och som jag dragits med i flera veckor nu och verkligen längtar efter att få springa. Samtidigt ärjag frustrerad, sur och grinig mot min familj och önskar nästan att jag inte var så van vid att träna för att slippa den här "abstinensen" och slippa vara så grinig.

Jag läser på bloggar om 3000m-tävlingar i hallarna i Stockholm varje helg nu och det fanns faktiskt i mina planer innan jul. Att i januari testa på 3000m inomhus för första gången och se hur långt borta drömgränsen 10 minuter skulle vara. Som det är nu har jag inte där att göra och att överhuvudtaget tävla eller ens träna målmedvetet känns bara avlägset och tråkigt! Som om allt detta inte var nog så jag har extra ont i mitt högra knä, på insidan, det enda ställe jag har lite besvär från löpningen.

 Jag inser ju att några dagars vila i det långa loppet är ett enda stort I-landsproblem utan betydelse men jag har inte nu på flera veckor känt att jag varit 100% fullt frisk och det tär fysiskt och psykiskt! Jag har faktiskt lite roliga nyheter att komma med också, men hörrni, jag tror faktiskt jag sparar dem tills de bättre matchar min sinnesstämning för just nu är det faktiskt inte speciellt roligt och härifrån kan det faktiskt bara bli roligare och bättre! På återseende med förhoppning om att nästa inlägg ska innehålla lite löpning och lite mer positiva tongångar!

Invigning av löpåret 2014

Hela julledigheten har jag gått och snorat utan några andra symptom och det har inte hindrat mig från att träna. Igår gjorde jag ett fotojobb angående Lidingöloppet som så småningom kommer publiceras i Intersports kundtidning och efter det var det dags att så att säga inviga 2014 också med löparskor.

Det blev en sväng på min vanliga terrängrunda. Med tanke på att det är decem....eh, just det, januari var det hårt och fint och väldigt springbart i skogen förutom att det var ganska vattensjukt på sina ställen och den vattendränerande förmågan hos terrängskorna fick verkligen bekänna färg!

Jag är lyckligt lottad som har en så här fin runda ett par hundra meter från ytterdörren. Stig som både är löpvänlig och snabb ibland, riktigt teknisk och svår ibland med rötter och vassa stenar. Sten-och bergshällar, över diken, gammal skogsväg, djup skog, längs vatten, över ängar, genom ett naturreservat där vitsipporna är så fina på våren, allt detta hinner jag uppleva under en dryg mil på den här rundan!

Förmodligen blev jag lite kall när jag fotades och fötterna kalla och blöta under löprundan och det var kanske inte vad min förkylning behövde för idag känner jag mig lite hängig och seg. Hur gärna jag än vill springa så vill jag hellre känna mig helt frisk och jag kommer därför nu vila ett par dagar från löpningen. Att träna i det här läget ger ingen träningseffekt utan är bara en negativ belastning och gör att det längre tid att bli helt frisk!