Pulsen på: Andreas Åkesson

Andreas Åkesson är jogg.se-medlemmen och löparen bakom bloggen ”Run Andreas Run – Frihet är att springa”. Han har tidigare intervjuat flera löpare på sin blogg och väckt uppmärksamhet genom sina väldigt fina resultat på en initialt begränsad träningsmängd. Eftersom Andreas fortsätter utvecklas och slå pers efter pers genom sitt mycket flitiga tävlande och inte för någon träningsdagbok t ex på jogg.se så går det inte att veta hur mycket han egentligen tränar idag. Jag tog därför pulsen på Andreas.

Först, grattis till ett färskt personbästa på Långlöparnas kväll på Stockholm Stadion nyligen. 34:08 på 10000 m! Var det första gången du sprang en mil på bana och hur upplevde du i så fall 25 varv?

- Det stämmer att det var första gången som jag sprang milen på bana. Det var en ren plåga att springa 25 varv. Det hade varit en tuff tävlingsperiod innan detta och jag var inte helt mentalt laddad när jag kom dit. Kroppen var dock i bra form, men jag kände mig inte redo att springa runt, runt och runt. Men det gick ju bra till slut, minst sagt.

Andreas som vi är vana vid att se honom efter ännu ett avklarat lopp. Här Långlöparnas kväll på Stockholm Stadion. Bild lånad från Andreas Facebook.

Långlöparnas kväll var din femte miltävling inom 11 dagar! Hur klarar du det utan att bli alltför sliten i kroppen eller mentalt? Orkar du ladda om för maxprestation varje gång eller sänker du ambitionen inför några lopp och tar dem som tuffare träningspass? Mitt intryck är att du alltid ”kör järnet”?

- Om vi ser till den här tävlingsperioden med 5 miltävlingar, så var det maxat på i stort sett samtliga. Jag går in med inställningen med att slå rekord. Så länge jag vet att jag har tränat på bra och att banan inte har någon större svårigheter, så är det med de tankarna som jag ställer upp på startlinjen. Sen är det inget jag hojtar om till allt och alla innan, utan jag får utvärdera efter loppet hur det var. Jag har inget behov att kaxa till mig innan, utan låter eventuellt resultat och rekord tala för sig självt. Skulle det inte bli något nytt rekord, får jag ta det som tufft träningspass som du säger. Uppenbarligen gav alla de 4 första tävlingarna mig bra förutsättningar för att till slut springa milen på nytt rekord.

Att sänka ambitionen inför lopp är inte min grej, sedan kan jag alltid ha förståelse för att loppen inte går som jag har tänkt mig. Men att stå innan start och tänka att jag tar “det som en kul grej” finns inte, det är inte därför jag tränar löpning.

Jag har flera gånger sprungit samma lopp som dig t ex på bana och du ger intryck av att kunna fortsätta springa riktigt hårt hela vägen in i mål trots att du går ut hårt från start och blir trött i ett ganska tidigt skede i loppet. Upplever du att du är mentalt stark och vilka knep tar du till för att orka pressa dig hela vägen?

- Det är en av mina starka delar. Jag har alltid varit dålig på det här med uppvärmningar, det blir någon väldigt kort löprunda innan jag ställer mig på startlinjen. Sedan går det väldigt snabbt, för att väcka kroppen och snabbt få kännedom om var jag står rent formmässigt för dagen. 

Jag är nog en av de starkaste på min nivå som är duktig i uppförsbackar och när formen är bra för dagen, så är jag är en väldigt stark spurtare. Med detta i vetskap, så har jag fått gott självförtroende och vet att jag kan prestera på hög nivå. Sköter man sin träning, så blir man stark mentalt. Med 110+ lopp, så har man varit med om det mesta.

Mitt intryck av dig som löpare är att du går din egen väg. Du tror hårt på dig själv och sätter inte upp några begränsningar för dig själv, stämmer det på personen Andreas och har det alltid varit så?

- I takt med att självförtroendet har växt, så har personen Andreas också utanför tävlingsbanan. Ingenting är omöjligt. Det låter som en klyscha, men så länge du skaffar dig nya kunskaper och verktyg inför nya utmaningar, så går det alltid bryta nya barriärer. Med löpning är det så himla enkelt att se om utveckling sker. Slår jag nytt rekord, har jag blivit bättre och snabbare. Enklare än så är det inte

I början sprang du snabbt på en begränsad träningsmängd och du fortsätter utvecklas på alla sträckor från 3000m på bana till maraton. Hur mycket tränar du idag och hur ser en typisk träningsvecka ut? Hur många gånger i veckan springer och hur mycket varierar intensiteten mellan passen? I början fick jag intrycket av att du stack ut och sprang så snabbt du kunde på varje löppass?

- Beroende på om jag har tävling samma vecka, så skiljer sig träningen åt. Är den en tävlingsfri vecka, kan det bli 4-5 pass i veckan. Under helgen, så blir det oftast två längre pass. Alltifrån min favoritsträcka på 18 km och över det, har jag ett längre lopp i närtid, så blir det per automatik längre sträckor. Under veckan, så kan jag få banintervaller, ett längre pass och kanske en lugn mil om jag känner för det. Förutom banintervaller och när jag kör en snabbmil, så känner jag av i de längre passen var jag står och försöker köra på så gott det går. Det är ingen idé att sätta upp att jag ska springa så snabbt i längrepass, om kroppen inte pallar för dagen. Målet är alltid att vara nöjd med mitt pass utifrån dagens förutsättningar.

Jag springer nog mer än någonsin tidigare, men jag springer nog klokare. Jag bestämmer oftast samma vecka, hur den kommande tiden ska se ut. Det är ändå på tävling jag ska prestera, så jag behöver inte känna stressen att på alla pass springa snabbt.

Trots hårda träningspass och flitigt tävlande har du klarat dig från skador förutom att du haft problem med en fot, hur mår den idag och har du några andra känningar?

- Foten mår bra. Det har varit känningar till och från, men det är mer sällan nu. Jag stukade fotleden kraftigt ett par år innan jag började med löpning och det påverkar fortfarande. Annars har jag haft ont i benet också. Nu den senaste tiden har jag haft problem med en trött ljumske. Det är dock inget som har påverkat mig i någon högre grad. Jag är förvånad att jag *peppar* *peppar* har varit relativt fri från krämpor de senaste året, när jag kört tuffare än någonsin.



Tar du hand om kroppen på något speciellt under tuffare träningsperioder, tränar du något förutom löpning, t ex styrketräning eller någon annan form av konditionsträning för att spara kroppen lite?

- Jag gör kroppsövningar hemma bland annat. Där finns jägarvila, inslag med hantlar, sit-ups bland annat. Mest för att röra på andra delar av kroppen och på andra sätt. I övrigt har jag spelat mycket innebandy sedan jag var liten, nu sker det mest enbart i matchform och det gäller även korpfotbollen. Det är skönt att få fokusera på ett annat sätt och få en annan typ av rörelseglädje.



Du fortsätter träna själv och utvecklas trots att du skulle vara välkommen i vilken löparklubb som helst, hur ser du på det, friheten i att träna själv kontra möjligheten att utvecklas ännu mera med hjälp av kunniga tränare i en klubb?

- Jag har blivit tillfrågad tidigare om att träna i en klubb. Men jag insåg att det inte skulle fungera för mig. Det som är det fina med löpningen är att jag får möjligheten att träna helt på mina egna villkor. Jag kan komma hem från jobbet, byta om och sedan ut och springa. Då bestämmer jag själv hur långt och snabbt passet ska vara, sedan har jag resten av kvällen fri. Skulle jag träna med en klubb, så kanske jag låser upp flera kvällar i veckan, bara i ren transport till passen och passa tider. Då skulle en del av tjusningen av löpningen försvinna för mig. Samtidigt älskar jag att få vara för mig själv när jag springer, jag behöver inte anpassa mig efter någon eller något.

Sedan så tror jag säkert att jag skulle utveckla mig själv ännu mera med en tränare. Men så länge jag fortfarande slår nya rekord, så litar jag fullt på mitt alter ego tränar-Andreas.

Jag har tidigare tjatat på dig att sluta springa i så otroligt tunga, dämpade träningsskor. En så snabb löpare som du vinner på att tävla i lättare skor. Har du provat det eller fortsätter du köra på i dina tunga, väldämpade Adidas ;-) ?

- Jag är nog väldigt konservativ i den frågan, jag vägrar ändra på ett vinnande koncept och jag är väl envis på så sätt. Jag har köpt den nya modellen varje gång i den serie jag springer i. Men jag har faktiskt 3 andra par utöver mina Adidas-skor. De har jag inte hårdkört än, men jag hoppas kunna utnyttja det mera nu under sommaren, då tävlingarna inte är lika frekventa.  



Är det någon distans du satsar hårdare på/prioriterar högre än andra eller tycker är roligare än andra att tävla på? Vad innebär t ex den längre återhämtningstiden som t e x maratonlopp innebär för ditt flitiga tävlande?

- Milen är nog den roligaste distansen att springa. Den är intensiv, samtidigt som uthålligheten finns där. Jag hinner inte tröttna mentalt på samma sätt man kan göra ibland när man springer längre distanser.

När jag maradebuterade i Stockholm 2014, så blev jag skadad i ena foten, något som höll i sig för resten av 2014. Trots att jag var halvskadad, så tävlade jag ganska flitigt ändå. Jag har otroligt svårt att för att bara avstå, men jag har blivit bättre på att vila vid krasslighet och känningar.

När jag sprang maran på nytt året efter, så slog jag nytt rekord på både 5 km och 10 km inom två veckor efter maran utan att känna något särskilt. Jag tror helt enkelt att jag hade tränat bättre inför maran och var mer förberedd på det hela, men jag behövde ingen särskild återhämtningstid. Första träningspasset ett par dagar efteråt kan vara lite stelt. Sedan rullar det på, ungefär som vanligt. Så länge jag sköter träningen innan, så blir nog återkomsten efter en mara lite lättare. Det är nog mera mentalt som är krävande, en mara tömmer alla dina mentala depåer. Sedan börjar den långsamma vägen till att tycka det är kul med löpning. Ibland går det snabbt, ibland kan det ta många veckor innan man är där igen.



Vad har du framför dig mera i år i löpväg? Vilka mål har du? Har du några ”drömgränser” du fortfarande vill klara av?

- Jag har slagit rekordet på milen och på maran den här säsongen, så det skulle vara kul att utmana om halvmararekordet. Jag har nog inga drömgränser kvar att spränga. Utan jag vill se till att jag är så bra förberedd jag bara kan inför varje lopp och se varje möjlighet att slå ett nytt personligt rekord eller om det inte är möjligt, slå min tidigare tid på den banan, om banan inte är så snabb. 



Om vi tittar några år framåt i tiden, vad ser du då har hänt med löparen Andreas? Tror du att du kommer att fortsätta tävla i den nuvarande omfattningen och fortsätta springa den dagen lusten att tävla minskar? Är löpningen en given del i ditt liv numera?

- Löpningen har en stark position i min vardag. Jag har inga barn i dagsläget, men det är inte omöjligt att det kan ändras i framtiden. Men jag hoppas bedriva löpningen i en eller annan form, sedan har jag kanske svårt att se att jag tävlar lika intensivt som jag gör idag. Samtidigt så behöver jag löpningen för att fungera, fortsätta vara kreativ och må bra. Så den vill jag inte vara utan. Jag hoppas fortsätta springa nya lopp, både inom och utanför Sverige.

Rent mentalt har jag tänkt att sluta många gånger, men det dröjer inte så länge innan jag är ute i spåret och njuter av att springa ensam i skogen igen - mot nya möjligheter.

Med det vill jag rikta ett tag till Andreas för att han ville medverka i den här intervjun och önska fortsatt lycka till med löpningen!

- Tack!

Gästintervju - Petra Månström

Bloggen har varit aktivt bortprioriterad i veckan, för mycket annat i livet just nu och inte direkt någon intressant träning att rapportera om för tillfället. Ett bra tävlingsförberedande pass med lite halvmarafart i söndags inför nästa tävling på lördag som är Stockholm halvmarathon och ett par pass till i veckan varav några fyrahundringar och backintervaller i onsdags. Stockholm halvmarathon är ett riktigt favoritlopp som jag nu laddar för med så hög målsättning att jag hoppas att det är dags att revidera det där fina personbästat på 1:23:32 som jag satte i ett väldigt fint disponerat lopp 2011.

I brist på något eget att skriva om skickade jag några frågor till en person som torde vara välkänd för de flesta och som i år ändrat inriktning på sin träning och sitt tävlande och dessutom levererat flera andra större projekt bredvid bloggandet, nämligen SvD's maratonbloggare Petra Månström.

Staffan: Till att börja med stort grattis till en väldigt fin säsong (så här långt) som förutom fina löpresultat också innehållit ett boksläpp och podcast-premiär! Jag börjar med den klassiska frågan: ”Hur känns det”?

Petra: Det känns väldigt bra! Har fått förverkliga flera drömmar under det här året och det känns förstås oerhört kul.

- Först Swiss Alpine K78 och sedan Ultravasan där det första loppet var planerat och ett stort mål och det andra mer spontant om jag förstått rätt? Hur föddes tanken på att prova ultra och varför föll valet på just Swiss Alpine K78?

- Har alltid gillat berg, det bara blev så med en far från Kiruna som tidigt tog ut mig på fjället. Sedan är det många bekanta som har sprungit Swissalpine och mixen av löpning och högalpin miljö lockade mig. Då blev plötsligt ultra mer lockande än om man gnetar på runt, runt på en varvbana ;-) Inget fel i det, men jag måste ha moroten att ta mig från A till B i en inspirerande miljö för att sporras att fortsätta.

- Den träning du genomförde innan Swiss Alpine med t ex back-to-back långpass, upplevde du att den förberedde dig på ett bra sätt för den långa sträckan och alla höjdmeter längs banan?

- Absolut. Den förberedde mig såväl mentalt som fysiskt. Minns särskilt gången då jag var så himla trött att jag sa till Ingmar att nu blir det bara fem kilometer för benen vill inte alls sedan tremilen dagen innan. Till slut (tack vare Ingmar) blev det 25 kilometer och det var verkligen en seger över både ben och skalle. Och absolut ett karaktärsbyggande nyckelpass inför Swissalpine. Hade absolut kunnat träna mer på löpning i kuperad miljö, i ärlighetens namn blev det inte särskilt mycket sådant. Så det är en typisk grej jag kan fila mer på till en ev nästa gång...

- Med loppet nu bakom dig, dessutom i tuffa förhållanden med regn, vilket råd skulle du vilja ge någon som vill springa nästa år?

- Ställ in dig på att det kommer att bli en lååång dag. Tänk inte på hur långt du ska springa totalt sett, dela in loppet i delmål och belöna dig på något sätt efter varje avklarat delmål.Att efter en kilometer tänka att nu är det 77 kilometer kvar kan ju knäcka den bästa... Och träna hellre långa pass i kuperad miljö än en massa intervaller.

- Du har en bakgrund med friluftsliv och fjällvandring, kommer du kombinera det genom att springa fler långa tävlingar, i fjällmiljö framöver, det finns ju numera många tävlingar att välja på?!

- Absolut. Känns som att jag har hittat en helt ny värld här med tävlingar som egentligen passar mig mycket bättre än korta och blodsmakande femkilometerslopp. Kombinationen av löpning och naturupplevelse lockar mycket. Och att man får vara ute länge, länge passar mig och mitt pannben.

- Många som sprungit några maror söker kanske nya utmaningar i form av t ex triathlon och inte minst ultralöpning. Varför tror du det senare blivit så populärt? Är det så att många inte lockas av den tuffa träningen för att bli snabbare och därför väljer att fokusera mer på äventyr- och upplevelselöpning och att vara ute länge istället? 

- För att bli riktigt snabb krävs mycket och tuff träning. För att kunna springa långt krävs också mycket och tuff träning. Jag tror inte det handlar så mycket om att man ryggar tillbaka inför den tuffa träningen, för mig handlar det åtminstone mer om att jag lockas av mixen av naturupplevelse och löpning. Sedan är ultralöpningen mycket mer välkomnande och familjär än den traditionella asfaltslöpningen, därför tror jag att många väljer längre lopp där atmosfären ofta är varm och inkluderande.

- Förutom bloggen skriver du också för flera tidsskrifter, är med och coachar ett gäng som ska springa Lidingöloppets tremil i projektet Skyr Island Race, du har släppt en bok under året och lanserat Maratonpodden som snabbt blivit en av landets mest populära podcasts inom träning. Vilka är dina drivkrafter och var hämtar du din energi ifrån?

- Det har varit ett galet år. För mig existerar inga 40-timmarsveckor utan jobb och privatliv vävs in i varandra för det mesta. Jag gillar det men samtidigt gäller det att VERKLIGEN koppla av när jag väl bestämmer mig för att göra det. En inte helt lätt grej. Min drivkraft är glädjen och tillfredsställelsen av att se mina drömmar gå i upplevelse, en riktig boost. Energin hämtar jag från möten med vänner och sköna träningspass, helst i naturen.

- Jag som följt Maratonbloggen från start får en känsla att du mer och mer ”hittat hem” nu. Det är en mer harmonisk Petra med fokus på dig själv, upplevelser och träning som du mår bra av istället för fokus på andra och att bevisa för dina läsare att du t ex klarar att prestera vissa tider etc där kanske fokus låg mer i början av ditt bloggande? Dina tankar kring det?

- Det stämmer helt klart. Det hänger säkert ihop med min egen personliga utveckling. Jag känner inte längre att jag måste bevisa en massa och att persa på ett lopp är inte lika viktigt nu. Nu värdesätter jag mer det sociala kring lopp och träning och den fina effekten träningen har på kropp och själ.

- Du har bloggat ungefär lika länge som jag nu, har du några tankar vid det här laget om hur fortsättningen kommer se ut? Kommer du fortsätta driva Maratonbloggen på SvD och vilket inriktning ser du för bloggen framöver?

- Svår fråga. Har tänkt mycket på det där men inte kommit fram till något – än. Jag vet att jag kommer att fortsätta blogga på ett eller annat sätt, men exakt hur återstår att se.

- Att blogga om träning har varit väldigt populärt men kanske har företeelsen peakat nu? Vi är inte så många som skriver kontinuerligt under flera års tid och många slutar blogga efter en tid. Vad krävs för att fånga läsarens intresse i det långa loppet?

- Det krävs uthållighet, precis som under ett ultralopp ;-) Samt förmågan att anpassa sig efter läsarna och inse att de kommer och går. Jag har säkert inte samma publik nu som när jag började blogga 2009. Vilket är helt okej, men då måste jag också se till att förnya och utveckla mig så att innehållet blir anpassat efter läsarna och deras önskemål.

- Din blogg blev nyligen utsedd av nätanalysföretaget Cision till Sveriges mest inflytelserika löpar-och maratonblogg och du har tidigare blivit utsedd till en av de mest inflytelserika kvinnorna i Sverige inom träning. Vilka tankar har du kring löpning framöver, tror du det kommer fortsätta vara populärt?

- Träning i allmänhet är ju en megatrend och dessa sägs pågå i minst tio år, så jag tror helt klart att intresset kommer att fortsätta. Däremot tror jag inte att efterfrågan på blogginnehåll kommer se likadan ut. Det är viktigt att vi bloggare är lyhörda och hänger med i utvecklingen så att vi speglar våra läsare. Där försöker jag så gott jag kan kombinera mina egna intressen med det jag får feedback från läsarna om.

- Du har klarat ett riktigt stort mål i år  – Swiss Alpine. Många upplever en dipp eller tomhet – ofta kallad Post Marathon Depression/Blues i maratonsammanhang efter att ett stort lopp är genomfört. Jag drabbades t ex av en slags tomhet efter årets Stockholm Marathon. Är det något du upplevt och hur tar du dig i så fall ur det?

- Förstår att du kände en tomhet efter Stockholm Marathon! För mig blev det inte riktigt samma sak då jag i och för sig hade fokuserat mycket på Swissalpine, men det är så mycket annat som händer i mitt liv i jobbväg så jag kände aldrig någon direkt tomhet efter loppet. Jag kände mer att ”wow, nu har jag grejat det här, vad finns det mer för roligt?” Och så dök ju UltraVasan upp...

- Sommaren är över och även om hösten är fantastisk att springa i” försvinner” många som sprungit i sommar och kvar i löpspåret är vi entusiaster som springer året om. Vilka råd vill du ge till den som kommit igång med sin löpträning i sommar och nu gärna vill fortsätta i vinter?

- Om det går, utnyttja dygnets ljusa timmar till att få till din träning. Stick ut på lunchen till exempel. Investera i bra skor och kläder så att inte utrustningen blir ett hinder för dig att komma iväg. Sätt realistiska mål och skaffa en eller flera träningskompisar som gör att det blir svårare för dig att maska. Starta gärna en blogg också, eller dokumentera din träning i något annat socialt medium så att du får lite lagom press på dig och glada tillrop/pepp.

- Om du fick önska något mer av den här säsongen, vad skulle det vara?

- Då önskar jag att PT-utbildningen jag ska gå i slutet av året går bra så att jag är licensierad PT innan året är slut. Och så hoppas jag att ultraveckan på Fuerteventura som jag håller i  tillsammans med ultragurun Rune Larsson och min vän och bloggkollega MarathonMia ska bli en succé! Ska inte du hänga med, Staffan? ;-)

Tack för att du ställde upp på den här intervjun Petra! Självklart lockar en träningsvecka i solen men eventuella utlandsresor i samband med löpning tror jag att jag sparar till någon utlandsmara någon gång framöver! Håll tummarna för mig på lördag när jag springer min tionde halvmara och så om ni inte redan gjort det, gå och rösta på söndag! Trevlig helg! 

Gäst i Podcasten Möt Löparen och gästintervju hos Andreas

En måndagkväll i november åkte jag hem till journalisten, löparen och bloggaren Marcus Åberg för att intervjuas för Marcus Podcast Möt Löparen där han intervjuar allt ifrån motionärer till löpare på yppersta elitnivå i Sverige. Ni hittar tidigare avsnitt på Podcasts.nu eller på ITunes. Självklart var det väldigt roligt att bli tillfrågad och det kändes lite ovant till en början att intervjuas men jag tycker nu när jag lyssnat på programmet att det blev väldigt bra - jag svamlar inte alltför mycket utan har en hel del vettigt att säga :-) - Roligt som sagt!

  

Jag har också under ett par veckor mailat lite med Andreas och svarar på frågor för en gästintervju på hans blogg. Ni hittar den intervjun här. Snart kan jag nog också sluta tjata om förkylningen som härjat i min kropp länge nu, har precis varit ute på 20 lugna km i snöslasket, underbart trots vädret!!

Löparporträtt: David Tonell

Min kompis David nämns en del i bloggen, som sällskap på långpass och transportlöpning till jobbet, som ressällskap till tävlingar, senast på Lidingöloppet. Att ha en kompis att träna med som har samma kapacitet som jag själv, som bor nära och som också är småbarnsförälder och precis som jag pusslar för att få till träningen är en lyx väl värd att uppskatta! Därför frågade jag honom om han ville medverka med några frågor här på bloggen och det ville han så här får ni ett löparporträtt av David Tonell.

Först, ett stort grattis till en fin prestation och ett nytt personbästa på Växjö marathon (2:56:53) och en andraplats i motionsklass!

-"Tack. Det kändes bra och jag höll stilen rakt igenom. En liknande upplevelse som Lidingöloppet".

Hur länge har du löptränat, hur kom det sig att du började?

 -"Våren 2005 bestämde jag mig för att delta i Stockholm maraton det året. Jag hade då aldrig sprungit ett lopp i närheten av att vara så långt, inte ens en halvmara. Efter genomförd marathondebut tog löparintresset över mer och mer och jag började springa kontinuerligt (3-4 ggr/v) runt 2007".

Vilken typ av träningspass gillar du bäst och varför?

-"Jag gillar variationerna men långpass är ofta sköna, framförallt efteråt".

Jämfört med mig har du ett mer uttalat mängtänk och du mäter din träning i tid. Du har bl a ett mål varje månad, kan du berätta om det och hur det kommer sig?

-"Som naturvetare är det alltid kul att mäta och kvantifiera sin träning. Vad gäller träningsupplägg så har jag svängt lite fram och tillbaka över åren. Just nu är det många löppass med ordentligt låg puls kryddat med styrketräning och korta intervaller som gäller".

Du är en snabb löpare men det är framförallt terräng och längre sträckor, som marathon och t o m ultra som lockar dig! Varför?

-"Jag är mer uthållig än snabb och gillar verkligen inte att ligga och köra nära max som man måste göra på 5 och 10 km. Det är alltid en skön känsla att tuffa förbi slutkörda löpare i slutet av långlopp".

David springer Vintermarathon, Stockholm 2011

Jag är ganska disciplinerad och har en bra kontinuitet men du är oerhört disciplinerad med din träning och har inga problem att gå upp väldigt tidigt för t ex att springa långpass till jobbet, eller att nöta ett långpass genom att springa varv efter varv i ett kort motionsspår. Hur hittar du drivkraften och motivationen? Har du några knep?

-"Att jag klarar att dra iväg och kuta direkt på tidiga morgonar hänger ihop med att jag är rätt morgonpigg. Löpning är min hobby och det gäller att hitta tid för den. Knepet är att inte känna efter utan bara ge sig ut. Vaknar gör man på vägen".

Du alternativtränar också en del med gymmande och cykel, något du började med efter ha fått en fotskada efter mycket löpning i Vibram Five Fingers? 

-"Jag har gärna lite muskler på kroppen även om det inte alltid är en fördel i långdistanslöpning. Fram till 2006 styrketränade jag mer än sprang. När jag efter några månaders löptränande frågade min kära hustru vad hon tyckte om min ”nya kropp” svarade hon att ”jag tycker om dig i alla fall”. Att variera träningen och hålla på med annat än löpning är ett sätt för mig att behålla motivationen. Sedan tror jag att styrketräning koncentrerad på främst mage, rygg och ben påverkar min löpteknik positivt.

Angående cykling och Five fingers så råkade jag ut för en stressfraktur i ena framfoten efter att alldeles för snabb ha börjat springa alldeles för mycket i FF. Då var cykling en bra alternativ konditionsträning. Under den perioden upptäckte jag också vattenlöpning med väst/ bälte. Att kuta vanligt är roligare".

Du är intresserad och påläst kring kost och kombinerar din träning med en kost som är fattig på kolhydrater och också den just nu så omdiskuterade periodiska fastan. Hur kommer det sig och på vilket sätt tycker du det påverkar din träning?

-"Jag har inga problem med att kuta till jobbet på morgonen innan frukost eller köra ett hårt intervallpass på lunchen och först därefter äta dagens första mål mat. Jag tycker att tankarna kring stenålderskost som framförs av bl a Jonas Colting och Mark Sissons (boken The Primal Blueprint, bloggen marksdailyapple) är intressanta. Jag har höga ideal vad gäller kosten men är inte särskilt konsekvent. Ostmackor är bland det godaste som finns".
Vilket räknar du som din främsta prestation inom löpningen?

-"Det måste vara segern i Höga Kusten maraton 2012 följt av sub3 i skitväder på Stockholm maraton 2012".

Precis, sommaren 2012 vann du Höga Kusten Maraton genom att i princip springa solo i 35km, kan du beskriva det och beskriva känslan av att vinna ett så pass stort lopp?

-"När jag gick loss efter ca 7 km tänkte jag: ”Oj, jag kommer att vinna. Hur gör man?”. Sedan var det bara att hålla stilen in i mål. Mycket kan hända under ett maratonlopp så riktigt säker var jag inte förrän när bara några km återstod. Det var roligt med uppmärksamheten och att få stå överst på prispallen i ett lopp där familj och släkt var åskådare. Det första min frus morfar påpekade efter loppet var att jag minsann hade sprungit långsammare på det sista varvet".

Tack för att du ville medverka David. Detta var det tredje löparporträttet här på bloggen, de två tidigare hittar ni här:

Gästinlägg inför Premiär-maran: Magnus Sjöberg. April 2012.

Gästinlägg Magnus Cederholm - Var och en utifrån sina förutsättningar? Oktober 2010.

Gästinlägg inför premiär-maran: Magnus Sjöberg

Förutom kontakten med er läsare på bloggen så får jag en del mail och har en hel del kontakt med löpare på Jogg.se där jag reggar min träning. Kontakter som ökar såväl motivation, inspiration och löparglädje och ger en hel del tips och infallsvinklar! En sådan löpare är Magnus som jag har mycket gemensamt med. Vi är båda fyrabarnspappor och utvandrade smålänningar med stort intresse för att löpning trots begränsat med tid! Magnus ska springa sitt första marathon i Köpenhamn den 20/5 och jag passade på att ställa några frågor till honom med anledning av det.


Magnus springer halvmaran Sydkustloppet. Foto: Sofie Erman

Hur länge har du löptränat och vilken typ av träningspass gillar du bäst?

"Sedan juli 2009, då jag återupptog löpning efter att kroppen i princip legat i träda i 15 år. Bäst gillar jag pass som innebär något nytt och en utmaning. Det kan vara ett långpass man aldrig gjort förut eller intervallpass där man springer längre eller fler repetitioner än förut. Jag är svag för intervallpass med kort vila (30-60 sek). Minst gillar jag lugna distanspass just pga bristen på utmaning".

Vilka är dina styrkor respektive svagheter som löpare?

"Hmm, en uppenbar svaghet är att jag bara springer. Regelbunden styrka hade jag mått bra av, men jag tror inte jag får ihop mer än en kvart i plankan per år… Om jag har en styrka är det nog kontinuiteten. Jag har i princip sprungit tre gånger/v året runt sen jag började springa".

Du uppnådde fina resultat på milen och halvmaran förra säsongen hur kom det sig att du nu bestämde dig för att springa marathon?

"Bra fråga. Med fyra barn mellan ett till åtta år har jag egentligen aldrig haft sämre förutsättningar för löpträning än nu. Jag ville ha en rejäl utmaning för att motivera mig till vinterträningen. Ifjol hade jag inte det och då var det ibland svårare att ta sig ut. Sen känns det ju bra att ha sprungit ett maraton. Men jag tror inte jag kommer bli någon regelbunden maratonlöpare, det kostar för mycket tid".

Du gick med i en löparklubb – IFK Trelleborg – för ett tag sedan, på vilket sätt har det hjälpt din utveckling som löpare?

"Inte alls skulle jag vilja säga. Tvärtom tränar jag ofta hårdare på egen hand. Däremot är det mycket roligare att springa tillsammans med andra. Så på sätt och vis kan man väl säga att det har gett mig löpglädje och motivation".

Hur gör du för att kombinera maraträning med stor familj, vilka är dina bästa tips? Just långpassen tar ju en hel del tid i anspråk.

"Min lösning är struktur. Jag springer bara tre gånger/v och har fasta tider för alla pass. En gång i veckan springer jag på en tid som är lite mer besvärlig för familjen, men då försöker jag förbereda middagen innan och hinna hem till läggningen. En kväll i veckan springer jag efter barnens läggning och på lördag morgon kl 07 springer jag långpass. Mitt bästa tips är dock att satsa på andra sträckor än maraton. Milen och halvmaran kräver inte så många långa tidskrävande pass. Efter maran i Köpenhamn ska jag själv försöka följa det tipset i minst ett år…"

Du har varit flitig med de långa långpassen och kommer väl förberedd till ditt första maraton, det måste ge självförtroende eller hur tänker du kring det?

"Jag har sprungit ett tiotal pass över 30km sedan oktober. Det är jag riktigt nöjd med. Tyvärr finns det ingen mara som är 30km. Jag har mycket stor respekt för den sista milen och som maratondebutant är det svårt att ha stort självförtroende. Jag försöker att bara vara ödmjuk och inte sätta målet för högt".

Hur tänker du kring själva loppet när det gäller sluttid och upplägg?

"Upplägget är enkelt. Jag kommer sikta på ett så jämnt lopp som möjligt och intalar mig själv att jag kommer vara mycket disciplinerad med att inte öppna för hårt. Sluttiden bestämmer jag först när det närmar sig. 3.30 känns inte som tillräckligt stor utmaning medan 3.10 är för högt. Nånstans där emellan hoppas jag".

Som förstagångslöpare är det lätt att bli förvirrad av alla, ibland motstridiga råd, kring kost-och vätskeuppladdning, träning sista veckan och inte minst vilken utrustning man ska springa i. Hur tänker du kring de sista veckorna och vilka skor kommer du springa maran i?

"Eftersom jag tänker mer på löpning (bloggar, böcker, jogg.se mm) än vad jag faktiskt tränar har jag såklart funderat mycket kring detta och kommit fram till ungefär följande: Jag kommer träna på som vanligt fram till sista långpasset som blir ca 30km två veckor innan. Då drar jag ner träningen radikalt men fortsätter med några få pass i marafart. Det blir också en halvmara tre veckor innan maran, som jag tänkt springa i marafart. Jag kommer äta en del mer men inte tokladda med mat. I Köpenhamn serverar de Powerade sportdryck vilken smakar riktigt illa, men den funkar för min mage så det ska nog gå bra. Skorna är mitt största bekymmer. Jag har ett par Asics Tarther som jag älskar och planerar att springa i. Jag är dock lite osäker på om de är för tunna för mig på den långa distansen."

Målgång på halvmaran Sydkustloppet. Foto. Sofie Erman.

Tack för att du ställde upp på den här ”intervjun” Magnus och stort lycka till på Köpenhamn marathon den tjugonde maj!

Gästinlägg: Tips på träningsområden i Stockholm

Jag fick ett mail från Louise Hemman från Expedia om jag kunde tänka mig att publicera hennes text om tips på träningsområden i Stockholm. Här är hennes artikel där hon tipsar om träningsområden i Stockholm.

"Är man inne i träning och springer mer eller mindre varje dag spelar väder och omgivningar mindre roll, men för dem som just påbörjat sin träning kan vackra löprundor vara en avgörande faktor i att komma ut och röra på sig. Här följer några tips på natursköna träningsrundor i och omkring Stockholm, vilka passar såväl nybörjare som mer rutinerade löpare. Själv är jag orienterare så trivs bäst i skogsområden, så några tips på terrängspår slinker också med.

Centrala löpspår i Stockholm och omgivande förorter och städer kan man enkelt hitta via  Hjärt och Lungsjukas Riksförbund och deras långa lista på Hälsans Stigar. Dessa finns i hela landet och passar utmärkt för dem utan egen transport då man enkelt kan nå dessa med lokaltrafik. I Stockholm ligger finner man till exempel en 9 km slinga som går runt om Södermalm. Denna slinga går utmed vattnet på Södermalms västra sida, förbi Liljeholmsbadet och Tantolunden. Efter Norra Hammarbyhamnen viker slingan upp mot Vita Bergen och vidare ner mot Slussen. Beroende på var man påbörjar slingan får man en behaglig okuperad löpning utmed vattnet för att sedan klättra mer i pittoreska Vitabergparken.



Hagaparken

  En lite längre slinga finner man vid Brunnsviken i norra Stockholm. Denna 11 km runda börjar vid Stallmästargården vid Norrtull och fortsätter runt om Brunnsviken, förbi Hagaparken, Bergshamra och ner mot Universitetet vid natursköna Frescati. På Hjärt och Lungsjukas hemsida finns kartor att ladda ned för alla dessa stigar där parkeringar, tunnelbana samt busshållplatser finns utmärkta. 

 Ett annat tips är att springa de rundor som används vid till exempel Tjejmilen och Lidingöloppet. Tjejmilen startar vid Filmhuset på Gärdet och fortsätter förbi Kaknästornet, utmed vackra Djurgårdskanalen och Rosendals trädgård tillbaka upp emot Gärdet. På Tjejmilens hemsida kan du se en mer exakt beskrivning av slingan samt jämföra dig med tävlingstiderna. Klassiska terrängtävlingen Lidingöloppet erbjuder en liknande service på sin hemsida. Området kring Grönsta på Lidingö, Lidingöloppets målområde, erbjuder flera elljusspår och slingor på olika längd och kupering. Här kan man också utnyttja Lidingö SOKs klubbstuga Säckatorp för ombyte.



Djurgårdskanalen, vackert och lättsprunget, en utmärkt plats att springa intervaller på!

För den som gärna löptrönar i skogsområden rekomenderar jag att ta kontakt med lokala orinteringsklubbar för att höra vilka kartor och spårområden de kan erbjuda. Ofta utgår dessa från klubbstugor med dusch vilket är en bonus. Många klubbar erbjuder också kartor med permanenta kontroller, så kallade Naturpasset, för dem som vill variera sin träning. Dessa återfinns ofta i stadsnära områden eller till exempel nära Arlanda flygplats, speciellt anpassade för gäster på hotell Arlanda. På Naturpasset hemsida kan man se en lista på alla aktuella områden samt försäljningsställen".

Staffan: Då många läsare av den här bloggen är Stockholmsbaserade både i Söderort, i innerstan och norr om stan så får ni gärna komplettera med era favoritområden i kommentarsfältet! Jag vet ju att det avverkas många kilometer i löparskor i Nackareservatet, i Älvsjö och Mälarhöjden, i Björkhagen, på Kungsholmen, runt Årsta och i Vallentuna-trakten bland mina läsare!