Race Report - Stockholm halvmarathon 2014 - 1:21:24 Plats 145, 17 i åldersklass, PB och en otypisk historia!

Ja, lördagens halvmara, min tionde, blev en otypisk historia på flera sätt. Veckan innan var jag på kurs med långa dagar tisdag-torsdag och tisdagens kvalitétspass som jag brukar köra när jag tävlar på lördag hanns inte med. Istället sprang jag dubbelpass på onsdagen men en tidig lugn mil på morgonen följt av några fyrahundringar med joggvila och fyra tuffa långa backintervaller på kvällen och fick ihop dryga 20 km på onsdagen. Vilade torsdag och joggade en knapp halvmil på fredagen och kände mig väldigt avslappnad, en känsla som höll i sig när det blev tävlingsdag.

I Kungsträdgården hade vi stämt träff via Jogg.se och en flera gamla och nya bekantskaper dök upp innan jag besökte den blå enrummaren och Robert och jag joggade upp riktigt lugnt i startområdet och en kort sväng i gamla stan. Återigen en lugn och bra uppvärmning precis som före Långlöparnas kväll, långsam jogg, blev varm men inte trött! Väster om starten var det mycket bättre plats att jogga upp än på Skeppsbron vilket gjorde att jag kunde smita in och nervöskissa ett par gånger till innan jag gick fram i fållan för grupp A. Jag knöt bara om skorna en gång vilket måste vara nytt rekord, brukar alltid hålla på och nervösfippla med dem också och tycka att de sitter för hårt eller för löst. I fållan hamnade jag längre fram än jag brukar vilket var bra, ihop med Robert och Gabriel och klubbkompisen Tony i identisk klädsel inkl skor.

Starten gick och början av loppet kändes, ursäkta franskan, skit! Trångt, stressat, en löpare tappade en astmainhalator framför mig, en annan snubblade och när han till slut återfick balansen var han skitförbannad på en löpare framför mig. Ner i tunneln jag i vanliga fall brukar tycka är rätt kul att springa i, nu var den bara blöt (hade de vattnat den??), fuktig och jobbig! Jag tyckte det var ansträngt och gick långsamt, passerade Hässelby-Karin (orkade inte peppa något), och båda 1:24-farthållarna strax efter att vi kommit ut på Vasagatan. Skylten för 2 km passerade jag på 7:30 på klockan och då insåg jag att jag öppnat i 3:45-fart vilket var hårdare än min plan. Min plan var nämligen 3:55-fart över på Kungsholmen och att passera milen på 39:00. Nu började det dock snabbt kännas bättre, trängseln släppte, jag var ute i luften igen och i bekanta omgivningar, sprang bra uppför Torsgatan och Odengatan utan att slå av på takten men utan att pressa på uppför. Över på Kungsholmen och 5km-passering på låga 19 minuter. På Flemminggatan sprang jag om både Hässelby-Johan och HAIS-Robert, två löpare som normalt är snabbare än jag men jag visste att Johan tog loppet som ett tröskelpass inför Berlin. Nere på Kungsholms Strand fick jag syn på Robert, som siktade neråt 1:20 ca 50 m framför mig. Trots att jag också höll den farten såg jag bara farthållarna för 1:20 några hundra meter i starten. På Mariedalsgatan vid 7 km innan den jobbiga stigningen upp till Warfvinges väg tog jag för ovanlighetens skull vätska, brukar alltid skippa den kontrollen men nu tog jag en mugg men det var jobbigt att dricka i farten, höll på att sätta i halsen och det mesta hamnade utanför. Uppför backarna efter vätska tog jag det lugnt och på resten av Kungsholmen kände jag mig riktigt stark. Passerade milen på 38:11 på klockan istället för på 39:00, en helt klart otypisk öppning för mig! Jag hade ganska konstant sällskap av en Linnea-löpare och ett par andra men lämnade dem här bakom mig.

Det hade varit så jobbigt att dricka att det inte blev någon mer dricka trots att det var ganska varmt, det fungerade bra ändå genom att använda en treportioners Maxim-gel som jag brukar använda på maraton. På halvmara brukar jag inte ta gel men jag har tidigare upplevt lite soppatorsk halvvägs på halvmaran så i år testade jag att ha en gel i handen, plus att jag tog en mindre Maxim-geldryck också strax innan start och jag tyckte att jag hade bra energi hela loppet i år!

Tillbaka vid Stadshuset och ner i stan, runt Rosenbad, riksdagen och slottet ändrade loppet karaktär för mig. Samtidigt som loppet är som härligast med mest publik blev jag trött och farten sjönk, min lilla klunga sprang om mig och Robert som jag nästan varit ikapp på Kungsholmen låg nu plötsligt ca 100 m framför mig. Jag kämpade ändå på, kända och okända människor bland dem Louise, hejade bland de täta publikleden vilket var uppskattat! Jag tyckte jag höll hygglig och jämn fart, tog lite gel någonstans och på Söder Mälarstrand kändes det bättre igen. Kanske var det gel som hjälpte, vet inte men ur svackan kom jag. Passerade 15km på 57 minuter och räknade lite och insåg att det nog skulle räcka med 4 min/km för att nå PB utan att jag för den skull sänkte farten något utan jag höll mig fortsatt under 4 min/km.

Runt Hornstull Strand och vid Högalidsgatan nere vid vattnet vid Bergsunds Strand drogs plötsligt en avspärrning vid en cykelbana tror jag, så att vi fick springa runt en kort sväng, kanske tio meter extra vilket löparna precis före slapp, what? Upp i Tanto och som vanligt så gick det lite tyngre men som vanligt var jag ganska stark uppför och motlutet är inte är så tufft, det är mest att det kommer så sent i loppet och är långt. Jag plockade löpare även om jag var riktigt trött när jag kom upp på Timmermansgatan-Sankt Paulsgatan och andningen var ansträngd, kort, stötig och riktigt högljudd. Fick pepp av några jag sprang om - beundransvärt att orka peppa andra så dags i loppet och publiken på Söder brukar vara bra, så även i år! Strax innan Götgatsbacken såg jag plötsligt hur Robert klev åt sidan in på trottoaren och jag ropade åt honom att hänga på när jag passerade, utför branta backen och ner på kullerstenen på torget vid Slussen och uppför en ny kort ramp som gungade, eller var det bara jag? Nerför backen och förbi 20 km-skylten och nu var jag riktigt trött men mäktade med en fartökning ändå.  Jag ser i resultatlistan att jag passerade sju löpare efter 20 km och jag sprang i 3:42-fart, fick igen pepp av flera jag sprang om men orkade inte, som i vanliga fall, ta in peppen från löparna på andra sidan refugen som hade 8 km på Söder kvar. Tänkte att "nu är jag snart framme", kollade på klockan, "f-n, kan jag komma in på 1:20?"  men varje år glömmer jag hur mycket Skeppsbron svänger, hur lång gatan är och att det ligger ett ganska stort slott som först ska passeras, i det här läget ville jag ha republik... Riktigt trött sista biten, fick plötsligt syn på Andreas framför mig och närmade mig men inte tillräckligt för att komma ikapp. Det skulle ändå visa att vi delade på samma placering på samma identiska sluttid, roligt! Uppför backen till upploppet, vacklade jag till av trötthet och av upploppet minns jag inget förutom att jag tog i allt vad jag hade, klockan visade 3:06-fart sista 150 m, och äntligen fick passera mållinjen och stänga av klockan efter 1:21:24, trött men oerhört glad!

Summa sumarum, otypiskt ojämn fart men absolut ingen genomklappning och det gav ett nytt fint PB!

Väl i mål hämtade jag mig relativt fort, en löpare som i starfållan hört att jag siktat på 1:21-1:22 kom fram och tackade för utmärkt farthållning hela vägen, varsågod! Flera kom fram och hälsade och grattade och tackade för en bra blogg - alltid lika uppskattat. Snart fick jag välkomna, Jakob, Gabriel och inte minst Karima i mål och vi gjorde sällskap kort med henne till elittältet för lite kort prat där jag även gratulerade Marcus till fantastiska 1:09 och sexa på SM och Hanna Lindholm, Hammarby också hon sexa på SM med 1:18:08, Hanna som sprang EM-maran så bra och som jag var jämnsnabb med för några år sedan, not so much anymore! Efter lite mera trevligt prat med Gabriel, Jakob, Kristoffer och Louise bytte jag om då jag började frysa innan jag sedan drog mig hemåt, glad och stolt över loppet och mitt nya personbästa!

Undertecknad, Karima och Gabriel efter målgång

Jag upplevde både starten och hela loppet som lite trängre och bökigare i år, kanske var det alla vägarbeten som ibland gjorde banan smalare? Ett starkt råd till arrangörerna är att göra grupp A mindre, nu rymmer den löpare som gör sub 80 ner till ca 1:40 och det blir för trångt på de smala gatorna i början! Jag är glad och nöjd över att den negativa känslan i början snabbt vände och att jag vågade fortsätta i hög fart när jag såg hur snabbt jag öppnat de första 2 kilometrarna! Den snabba öppningen var otypisk för mig! Även om jag sedan tappade fart så sprang jag ändå ganska jämnt och tappade inte så mycket i tid och jag plockade hela tiden placeringar i fältet och avslutningen var igen, precis som när jag satte PB 2011, riktigt snabb!!

Avslutar med en länk till marathon.se där ni ser undertecknad både vid 1 min och 1:23 men framförallt får ni mellan 1:11-1:19 i slow motion (!) en stilstudie i pronation av undertecknad! Min bakdel i svarta shorts, rött linne och röda skor till höger i bild. Och ja, jag vet om att jag pronerar, ibland och nej, jag bryr mig inte om det och har inte ont av det!

Jag har en fantastiskt säsong - detta var fjärde personbästat i år - och det är inte svårt att tycka om löpning just nu! Tack till alla fantastiskt trevliga människor jag mötte i lördags!

Race Report Långlöparnas Kväll Stockholm Stadion 10000m - 36:44 (PB)

Dags då för Race rapport, det var länge sedan! Jag jobbade hela torsdagen och känslan på eftermiddagen var som vanligt innan millopp att jag hellre ville åka hem än att tävla, speciellt som min fru hade en ganska intensiv eftermiddag hemma. Jag åt en tidig middag i form av en liten pastasallad men kl. 17:30 kunde jag inte koncentrera mig längre utan bytte om och tog T-banan till Stadion och prickade av mig på listan i god tid före start och slog mig ner på läktaren, hälsade på Gunnar Durén som skulle springa 2000 m och flera andra bekanta.

Träffade Gabriel och Jakob och vi satt en bra stund i solen på läktaren och tittade på de två heaten på 2000 m och det första av de fyra heaten på 10000 m. Jag avböjde sedan gemensam uppvärmning av två anledningar. Dels kände jag ett behov att samla mig och vara själv med mina tankar. Men framförallt hade jag bestämt mig för att genomföra en rejäl uppvärmning denna gång men i ett så pass lågt tempo att jag skulle bli varm men inte trött. Därför ville jag inte dras med i någon annans tempo.

Jag är osäker på detta med uppvärmning trots alla tävlingar jag genomfört. Ofta blir det 1-2 km halvsnabb jogg och jag brukar bli lite trött men inte känna mig så uppvärmd. Nu joggade jag väldigt lätt drygt 3 km i Liljansskogen i 5:40-tempo. Ett stort gäng löpare sprang intervaller i Liljansskogen och de applåderade mig och önskade mig och andra som joggade upp lycka till vilket var peppande! Jag gick lite, genomförde några stegringslopp och lite löpskolning utanför stadion och avslutade med några höga spänsthopp innan jag gick in genom Sofiaporten igen.

Väl inne på Stadion var förutsättningarna nästan perfekta, en sval temperatur och endast en lätt lätt motvind på målrakan. Nu var jag inte så nervös längre, hälsade på Kent och Mackan som var där för att titta och Petter och Sabine från Jogg och flera medtävlande innan det var dags för calling och att ställa upp för start där jag hamnade i mitten av löparna vid den inre startlinjen. När skottet gick kom jag iväg bra och jag upplevde ingen större trängsel ens när löparna som sprungit runt konerna från den yttre starten kom ihop med oss övriga efter första kurvan.

Hur ska jag beskriva 25 varv runt runt? Den kan tyckas enformigt men varven rullar på relativt fort ihop med alla andra löpare men det är såklart svårt att beskriva när olika saker händer under loppet. Stadions nylagda banor kändes riktigt fina och snabba och mina skor DS Racer som jag även sprang maran i fungerade helt perfekt, igen. Jag hamnade mitt i en klunga, på ca femte plats ihop med Anders Rehn, HAIS och lite längre fram skymtade jag tio år äldre Jonas Hellström, Danderyd som slog mig på 5000 m inomhus i mars och som ikväll också lyckades springa sub37 vid 53 års ålder, imponerande! Dock var jag före honom i mål ikväll.

Bild från mitt heat med Järfälla-Lars med nr 300 och Jakob med nr 306. Foto: FK Studenterna.

Jag inledde precis i den fart jag ville, nämligen med varv på 1:30. Min plan var att hela tiden springa på 1:29-varv vilket ger 3:42 min/km eller 36:59 som sluttid och att inleda precis över kändes perfekt. Efter bara ett par varv kände jag att farten mattades något i klungan och dessutom snubblade en IF Linnea löpare framför mig på sargen så då valde jag att gå om flera löpare för att få fritt utrymme och hålla min fart. Noterade några varv på 1:26 och min varvräknare ropade åt mig att inte öka mera nu och då jag kunde hålla min egen fart bättre noterade jag jämna 1:28-1:29-varv på km 3-4. Passerade 5000 m på 18:30 på mina klocka, 18:32 rapporterade min varvräknare som stod 200 m bort vid mål som rapporterade att jag gick för låga 37 vilket inte var vad jag tänkt mig!

Någonstan ca halvvägs blev jag igen passerad av den klunga jag gått om inledningsvis och ytterligare ett par löpare men snart kände jag igen att jag fick bromsa något och ibland också trippa för att undvika att springa in i löparen framför så jag gick igen ut på bana två och passerade samma löpare igen. Det syns också på km-tiderna som varierade mellan 1:26-1:30 på km 5-6. Här någonstans blev jag också varvad av de två ledande löparna som gick i mål på låga 34. Plötsligt visade skylten med antalet varv kvar en entalssiffra och jag visste ju att jag hade ett varv mer än skylten visade till mål. Min varvräknare ropade passertider och peppade varje varvning och meddelande att jag nu gick för sub37 och många i de täta publikleden vid varvning hejade på mig - en härlig känsla samtidigt som EM-aktuella Patrik Engström och hans tränare och FK Studenternas Lorenzo Nesi gjorde förtjänstfulla jobb som speakers och serverade generöst med passertider.

Nu följde ett parti där jag sprang riktigt jämnt och fort i sju varv som alla gick på 1:27-1:28 samtidigt som många andra började tröttna. Järfälla-Lars låg precis framför mig och gjorde jämna 1:28-varv enligt hans familj på läktaren. Jag passerade en löpare i orange tröja som legat före hela loppet och jag sprang även om Lars och fick lite pepp och varvade också Gabriel här någonstans som ropade något efter mig och jag tror jag grymtade något tillbaka. Mera ensam nu, trött men ändå stark, noga med att inte börja slugga mig fram utan behålla en hög stegfrekvens. Blev passerade av en blåklädd löpare som efteråt tackade för draghjälpen då han tydligen legat i rygg ett tag och han klarade också sub37 tack vare min farthållning vilket var roligt att läsa här. Snart ville jag dock om igen trots att jag var trött nu och jag är nöjd med att jag hela tiden vågade gå om och förbi och göra mitt eget lopp hela vägen. Körde mitt mantra några gånger för att behålla skärpa och fokus. På sista kilometern passerade jag även Jonas Hellström, Danderyd.

Vinnarduon som båda sprang sub 34:30. Foto: FK Studenterna.

Jag hade sedan länge bestämt mig för hur jag skulle springa de två sista varven. Upp till 9200 m var min plan 1:29-varv vilket jag alltså lyckats med med mindre variationer. Planen för de två sista var 1:23 på näst sista varvet och under 1:20 som avslutning. Tog i på näst sista varvet och tryckte av varvtiden men brydde mig aldrig om att kolla för nu var jag riktigt trött! Det blev låga 1:26 på det varvet. Det var underbart att sedan gå ut på sista 400m med vetskapen om att jag definitivt skulle klara mitt mål efter en sista koll på klockan. Tog i rejält och pressade axlar och armar bakåt och höll en hög stegfrekvens och sprang fort förbi löpare som jag nog varvade, in i sista kurvan och ut på bana fem försökte jag öka farten ytterligare ett snäpp på andra sidan konerna som stod där för att underlätta för funktionärerna att hålla koll på dem som gick i mål. Bet ihop och såg mållinjen närma sig och jag blev lite yr på upploppet. Passerade mållinjen och var tvungen att lägga mig ner på banan en kort stund innan jag igen förmådde resa mig upp. Min varvräknare kom fram och berättade att tiden blev 36:43 preliminärt vilket sedan blev 36:44,35 och jag tackade honom för den utmärkta hjälpen under loppet.

Massor av folk kom fram och grattade och många sa att det såg lätt ut hela vägen. Det kändes, om inte lätt så stabilt och ganska kontrollerat utan negativa tankar eller någon djupare dipp. På millopp är det alltid jobbigt runt km 6-7 men där kände jag mig nu stark och full av självförtroende att jag skulle nå mitt mål för kvällen. Jag tror också jag har sprungit mig till en ganska bra löpekonomi och löpteknik som gör att det ser ganska lätt ut då jag fick samma kommentarer efter Stockholm Marathon!

Pratade kort med Jakob och Gabriel i mål innan jag sedan med ett stort leende hastade till T-banan för att hinna med mitt tåg hem. Nedjoggen genomförde jag morgonen efter genom att transportlöpa 8 km lugnt från Centralen till jobbet via Hagaparken.

Jag är väldigt nöjd med hur jag disponerade loppet och känslan under loppet! Jag var avslappnad och full av självförtroende och en positiv känsla. Det var länge sedan jag sprang 10 km med så bra känsla! Det brukar nästan alltid annars kännas riktigt motigt och jobbigt utan att ändå gå så fort som jag vill! Jag har siktat så länge på 36 minuter på milen att jag inte genast känner för att sikta vidare, vill njuta lite av detta först! Härnäst står halvmarathon i Stockholm för dörren, min tionde halvmara och min sjätte i Stockholm - en fin tradition och ett favoritlopp och nu med bra träning och det här loppet i ryggen siktar jag relativt högt. Personbästat på 1:23:32 är från 2011 sedan dess har jag noterat 1:24:52 2012 och 1:24:14 2013 och jag känner att jag i år borde ha chansen att komma ner på 1:22 åtminstone. Nåja, nu går jag händelserna alldeles på tok för mycket i förväg. Tack för att ni läst ända hit!

Tid: 36:44,35.
Placering: 10 (av 34 löpare i heat C. Total placering 46 av 93 löpare på 10000m).
Varvtider km:

1-2:   1:30.92, 1:30,75, 1:27,47, 1:26,74, 1:26,81
3-4:   1:29,19, 1:29,33, 1:29,87, 1:28,93, 1:29,36
5-6:   1:30,01, 1:28,56, 1:30,59, 1:26,55, 1:30,29
7-8:   1:29,81, 1:28,56, 1:28,06, 1:28,23, 1:28,36
9-10: 1:28,74, 1:28,20, 1:27,40, 1:26,11. 1:15,10

Officiella resultat här.