Race report Strängnäs Halvmaraton 2023 - 1:27:41 och plats 35/225

Förra lördagen sprang jag trevliga Strängnäs halvmaraton för femte gången, det kanske kan börja kallas en tradition. 

Tidigare har jag sprungit på: 

• 1:25:21 (2018) plats 9
• 1:25:54 (2019) plats 17
• 1:26:13 (2021) plats 30
• 1:27:19 (2022) plats 37

Placeringarna visar att loppet blivit lite större de senaste åren. I år var det 315 löpare totalt som gick i mål. I den mån jag haft några mål så skulle det vara att bryta den nedåtgående trenden resultatmässigt, vilket jag inte lyckades med tidsmässigt. Utöver den här halvmaran har jag inte så många representativa halvmaratonresultat de senaste åren (DNF från Stockholm halvmaraton 2022, en långsam kuperad halvmara i Enhörna 2021 där jag fick jogga i mål i nästan 30-gradig värme). 2019 sprang jag Stockholm halvmaraton på 1:23 men där är jag tyvärr inte längre formmässigt.

Arrangemanget är familjärt, banan omväxlande och medaljen snygg. Jag har sprungit i frost, solsken och någon minusgrad och i väta, blåst och plusgrader. Jag var inte så taggad inför det här loppet trots att jag tävlat ganska sparsamt i år, kände mig trött veckan innan och förutom ett par längre specifika pass så har det blivit dåligt med långpass. I lördags blev det den kallaste upplagan hittills med ca 4-5 minusgrader vid start och antalet som valde att springa i shorts var lätt räknade.  

Var på plats i god tid med familjen som support då vi skulle vidare efter loppet. Tog av alla överdragskläder inomhus, tog en Umara Intend och värmde upp med en kilometer jogg på banan innan start och kunde sedan ta plats långt fram och kom iväg bra i starten i ett tempo som kändes ganska snabbt men inte för snabbt, de första fem km gick fort, sprang i en löst sammansatt grupp de första 5-6 km innan avstånden både framåt och bakåt blev lite större. Kände mig stark där det blev asfalt från 7-9 km, lite jobbigare sedan med grus igen där det ibland rullade lite grova stenar vid isättningen.

Passerade milen på ca 41:30 och andra halvan blev ganska händelselös men kilometerna rullade ganska raskt förbi, kilometertiderna nu något långsammare och andra milen gick på 42:19 enligt min klocka, kanske blev jag lite nöjd när jag såg att jag hade marginal till sub90. Tillbaka på asfalten i centrala Strängnäs efter ca 16-17 km var det en del publik som trotsade kylan vilket hjälpte till med motivationen. Jag trodde under andra halvan av loppet att sluttiden skulle dra iväg mot höga 1:28 men kunde hålla hygglig fart hela vägen upp i den långa avslutande backen trots trötta ben och blev lite förvånad när jag insåg att jag skulle springa på 1:27 och jag kunde avsluta med en fartökning på löparbanan innan målgång. 

Plats 35/255 herrar. Inga officiella åldersklasser men 4:a i M50, med täten tätt samlad runt 1:26.

Efter loppet var det inte läge att stanna kvar länge i kylan så jag fick i mig lite energi och varmt kaffe innan överdragskläderna snabbt åkte på. 

Loppet var lika trevligt som det brukar vara, trots kylan. Jag gjorde mitt långsammaste lopp på fem starter men även om det var ganska blåsigt i fjol så tror jag att kylan påverkade tiden en del i år och det kan nog förklara de extra 20 sekunderna, då jag kände att rumpa och lår var ganska stela i slutet. Att jag höll ihop det så bra som jag gjorde i slutet och blev lite positivt överraskad också bidrog nog till att jag känt mig ganska nöjd efteråt. Jag tycker det speglar min nuvarande kapacitet. Med en miltid i höst på 39:02 (3:54-fart) borde jag fulltränad kunna springa halvmaran i ca 4:05-fart vilket ger  låga 1:26 men jag känner mig inte fulltränad för halvmaraton. Fartuthålligheten är inte tillräckligt bra och inte heller uthålligheten. Nu har jag ändå en kapacitet att utgå ifrån för vinterträningen. Däremot förstår jag mig inte riktigt på hur min puls beter sig just nu, på den här halvmaran snittade jag 170 vilket t o m är lägre än min gamla uppmätta aeroba tröskel på 172 bpm från december 2021 och det stämmer med de svårigheter jag haft senaste åren att verkligen kunna trycka upp pulsen men det får bli ämne för ett annat inlägg.

Racedags imorgon

Imorgon är det tävling - Kungsholmen Runt halvmaraton - och jag ser fram emot det med lite blandade känslor. Det förväntansfulla pirret i kroppen är ett bra tecken samtidigt som jag vet att det kommer bli väldigt jobbigt att nå den höga målsättningen jag satt. Jag vet att formen är bra, jag har tränat bra volym och sprungit flera bra snabbare pass. Samtidigt, Påsksmällen 10 km gick inte som jag hoppats på väldigt sega ben och den känslan kvarstår på många av passen på sistone, också igår när jag sprang 4x500 m halvmarafart. Benen svarar inte, det finns inget tryck i dem, ingen rapphet i steget, ingen riktig kontakt utan de känns mera som två halvdöda ting som bara passivt hänger ihop med resten av kroppen. Det är svårt att förklara men lårmusklerna ömmar och känns också i vila och det går trögt att springa och jag har väldigt svårt att driva upp pulsen.

Jag har absolut gjort vad jag kunnat för att få bukt med det, avbröt ett långpass förra helgen och har dragit ner rejält på mängden den här veckan, precis som innan Påsksmällen, då som nu utan resultat. Jag har försökt sova tillräckligt, tagit magnesium och extra vitaminer, rullat foamroller, haft benen i högläge, kört extra stretch och lite triggerpunktsmassage och vet inte vad jag ska göra mera. Jag fick kommentarer att det förmodligen är det hårda långpasset på 37,5 km med 17 km omkring marafart som fortfarande sitter i benen, speciellt med tanke på att jag körde 3x3 km i halvmarafart dagen före vilket var helt avsiktligt då den veckan skulle vara hård med en dryg månad kvar till maran. Hursomhelst tycker jag det borde ha släppt nu tolv dagar senare.

Jag tänker för mycket och fick en bra kommentar om att känsla och prestation/förmåga inte alltid hänger samman och det viktiga men samtidigt svåra är att inte låta känslan sätta sig i huvudet och infektera mig själv med tvivel och negativa tankar. Mycket bra formulerat och bra input som jag tar med mig!

För att återgå till målsättningen så ser det ut så här:

• Guldmålet: 1:19:59. Ett drömmål och allt måste verkligen stämma för att jag ska klara det. Samtidigt, Kungsholmen är en ganska snabb bana och det vore det dumt efter all bra träning i vår att inte ge mig själv chansen. Raceplanen anpassas därför till detta mål genom att gå ut i en fart strax under 3:50 min/km (1:19:59 är 3:47 min/km), slappna av och växa in i loppet och hoppas att det inte blir jobbigt alltför tidigt. Märker jag redan efter 5 km att det är supertungt kommer det inte hålla.
• Silvermålet: PB, 1:21:24 vilket innebär en snittfart på 3:51 min/km vilket kan tyckas som marginell skillnad på 3:47 min/km. Märker jag att det är jobbigt nog att försöka öka från 3:48-3:49 min/km så kommer jag ändå försöka ligga kvar där med sikte på perset från 2014.
• Bronsmålet: Snitta halvmaran under fyra minuter per kilometer (vilket ger en en sluttid på 1:24:48). Det gjorde jag senast i Västerås i april 2017 då jag sprang på 1:22. Märker jag att också perset är utom räckhåll blir detta mitt mål och då blir det snarare som ett snabbare långpass omkring marafart och en bra genomkörare inför Stockholm maraton om tre veckor. Om inte benen strejkar helt så känner jag mig relativt trygg med att klara detta. trots allt sprang jag 17 km i fyrafart på ett långt långpass för tolv dagar sedan som sagt. 

Givet känslan på sistone har jag bestämt mig för att vara nöjd om jag klarar något av dessa mål. Givetvis lockar guld-och silvermålet mest men det vore samtidigt korkat av mig att vara missnöjd om jag nu skulle springa in på 1:20 någonting. 

Jag kommer försöka slappna av och inte tänka för mycket, jag menar, det är inte så att jag riskerar att vinna loppet :) utan jag tävlar mycket mot mitt eget huvud, jag ser fram emot att träffa kompisar, ha sällskap längs banan och att få ta mig på tävlingslinnet och nummerlapp imorgon. Då det också blir tävlingspremiär i världsrekordskorna vilket kanske kan ge några placebosekunder på tavlingsfarten!

Önska mig lycka till! Nu kör vi! 

Race Report Stockholm halvmaraton 2017 - 1:24:24 och plats 148 (13 i åldersklass)

Dags för ett av mina favoritlopp, Stockholms halvmara, för nionde gången. Efter att i början av August haft bra form och förhoppning om en riktigt bra tid var senare delen av augusti kännetecknad av förkylning och tyngre ben och långa arbetsdagar med konferens precis innan loppet och jag hade därför inga direkta förväntningar men planen var att springa i fyrafart och det skulle visa sig gå bra, för att vara exakt...

Träffade några sköna Linnealöpare i Kungsträdgården innan jag joggade upp. Ett par besök för att lätta på blåsan och lite jogg i fållan och jag kom sedan allra längst fram i grupp A och det blev därför inte lika trångt som vanligt efter start vilket säkert också beror på att det i år var första gången på länge som det var under 10000 löpare som sprang.

Premiär för Nike på tävling vilket kändes bra, förutom att sidledsstabiliteten
 i Zoom Streak är lika med noll vilket kändes i alla tvära svängar 
på den knixiga banan.

Den första kilometern är det enda jag inte gillar med halvmaran, trång och stressig och ofta med lite negativa tankar. Så även i år, tyckte jag blev omsprungen av "hela världen" första två km men jag öppnade ändå snabbare än fyrafart och passerade fem km med ca halvminuten tillgodo på det tempot. Längs med kajerna på Kungsholmen gick det otroligt lätt på platten, låg puls och bra fart - det bästa partiet på hela banan - men så fort det lutade mot som vid vätskekontrollen vid Hornsbergs strand gick det tungt och likaså uppför backen bredvid "Krillan". Innan Rålambshovsparken sprang jag om en tröttnande Enhörna-Mario som jag startat bredvid och jag passerade milen på Norrmälarstrand fortfarande med en halvminut tillgodo på 40 minuter. Motvind längs Norrmälarstrand kanske bidrog till att det blev jobbigare trots all peppande publik, nya sträckningen genom Gamla Stan gillade jag skarpt - behåll den! Strax innan Slussen tog jag den enda vätskan under loppet och backen förbi Slussen gick sedan tungt och farten sjönk. Backen från Slussentorget är kort men stigningen upp längs med byggarbetsplatsen är seg och lång. Jag hämtade mig men framme vid 15 km nere vid vattnet igen var marginalen till en timme - fyrafart -bara nu knappt femton sekunder. Jag hade sällskap av 3-4 killar som jag växeldrog lite med, bl a en kille i grön tröja med texten Karlstad Swimrun som jag hade alldeles i rygg långa partier, ibland gick jag han om och så gick jag om igen. Jag fick plötsligt syn på Christoffer från Studenterna framför mig på bortre delen av Söder Mälarstrand och när jag passerade precis i början av långa motlutet i Tanto där jag för övrigt kände mig stark, och lämnade sällskapet jag växeldragit med bakom mig peppade jag honom med ett "kom igen nu kör vi Christoffer" utan att vet att han brutit vid Slussen, haha.

Som vanligt upplevde jag Tanto lite lättare än jag tänker mig det på förhand trots nio genomförda Stockholm halvmaraton. Jag blev lika trött som vanligt och farten hade ju sjunkit men det gick bra uppför och jag passerade flera trötta löpare. Från 15 km och in i mål passerade jag 21 löpare varav sju på den sista kilometern. Vid 19 km på Timmermansgatan var jag trött och insåg att jag tyvärr inte skulle klara 1:23 då klockan passerade 1:16 innan skylten. Innan Mariatorget blev jag omsprungen av en löpare från Örebro AIK och i sista backen på Sankt Paulsgatan upp mot Götgatan var jag duktigt trött men utför och ner på Skeppsbron hade jag krafter kvar till en bra avslutning i 3:38-fart på sista dryga kilometern. Jag noterade aldrig tiden vid 20 km, 1:20:25 ser jag i resultatlistan. På upploppet passerade jag Örebrolöparen igen trots att jag tog det lite lugnare än jag brukar göra eftersom jag inte tyckte jag hade något att spurta för vilket var dumt. Klockan stannade på 1:24:24 i mål och i officiella resultatlistan står det 4:01 min/km, ett irriterande avrundningsfel. Självklart hade 3:59 min/km eller något ännu lite snabbare varit roligare men den här tiden speglar min nuvarande kapacitet ganska väl.

Jag tror den nya bansträckning med den extra stigningen upp på Hornsgatan gör den redan kuperade banan ännu lite långsammare och så lär det förbli till Slussenprojektet är klart. Det var väldigt tydligt igår att jag dels saknar fartuthållighet eftersom den sista femman gick en hel minut långsammare än den första men många andra löpare tappar ännu mera. Men, framförallt är det backstyrka som saknas, benen orkar inte, det får bli en  höst och vinter med backträning och kanske lite styrka också, vilket jag aldrig brukar lyckas med - så tråååkigt!

Jag hann i mål innan ösregnet startade och hann med lite skönt eftersnack och en kall pilsner på After Run på Café Opera också innan tåget tog mig hemåt till framdukad middag och ett glas vin, en bra avslutning på dagen! Tack till alla trevliga löpare jag mötte under dagen, ni som kom fram och hälsade för att ni läser bloggen, ni som följer mig på jogg, väldigt trevligt att ni ger er tillkänna!

Den goda ölen efter mål får gärna bli ett permanent inslag, mycket gott, kaffe värmde gott efter mål men återinför gärna kanelbullen också. I år var det evenemang i Kungsan, men flytta gärna tillbaka Expot till Kungsträdgården igen för att förenkla logistiken och låta Kungsträdgården utgöra den naturliga mötesplatsen före loppet! Det lilla Expot på Skeppsbron var ingen succé i år. Allt det här är detaljer, Stockholm halvmaraton är fortfarande ett väldigt bra arrangerat lopp mitt i stan även om banan inte är speciellt snabb! Det var extra gott om plats i år, kortare toaköer, lätt att värma upp och mindre trångt i startfållan och vid start vilket säkert beror på det färre antalet deltagare.

Så här dagen efter är jag nöjd! Jag gjorde mitt bästa och sade innan att jag skulle vara nöjd om jag fixade fyrafart i genomsnitt och precis så blev det! Jag är inte bättre än så här just nu men är ändå ganska bra vilket en trettonde plats av nästan 900 löpare i M45 och en total 148:e plats berättar. Att jag är jämnheten själv i de här farterna och stabil över tid visar också min egen statistik på Stockholm halvmaraton, av de nio starter jag gjort på tider mellan 1:32:59 första gången 2007 och 1:21:24 (2014) så var detta fjärde gången jag sprang på just 1:24 (1:24:52 2012, 1:24:14 2013, 1:24:27 2015). Placeringen 148 är också min näst bästa på nio lopp, när jag persade med 1:21 2014 var jag 145:a men bara 17:e i ålderklass.

Lite mer siffror för den intresserade:
Snitt-/maxpuls: 179/193 bpm
Kadens snitt/max: 185/212 steg per minut
Medelsteglängd: 1,35m
Träningseffekt enligt Garmin: 5,0 (maximal träningseffekt)

Jag tycker ibland att löpare jag tidigare varit jämn med utvecklats och blivit snabbare medan jag stått still eller gått bakåt men det känns bra att jag nu gör samma resultat som jag gjorde redan 2012, ännu har jag alltså inte upplevt någon åldersförsämring på halvmaraton! Gott så!

Nöjd i mål!

Race Report - Stockholm halvmarathon 2014 - 1:21:24 Plats 145, 17 i åldersklass, PB och en otypisk historia!

Ja, lördagens halvmara, min tionde, blev en otypisk historia på flera sätt. Veckan innan var jag på kurs med långa dagar tisdag-torsdag och tisdagens kvalitétspass som jag brukar köra när jag tävlar på lördag hanns inte med. Istället sprang jag dubbelpass på onsdagen men en tidig lugn mil på morgonen följt av några fyrahundringar med joggvila och fyra tuffa långa backintervaller på kvällen och fick ihop dryga 20 km på onsdagen. Vilade torsdag och joggade en knapp halvmil på fredagen och kände mig väldigt avslappnad, en känsla som höll i sig när det blev tävlingsdag.

I Kungsträdgården hade vi stämt träff via Jogg.se och en flera gamla och nya bekantskaper dök upp innan jag besökte den blå enrummaren och Robert och jag joggade upp riktigt lugnt i startområdet och en kort sväng i gamla stan. Återigen en lugn och bra uppvärmning precis som före Långlöparnas kväll, långsam jogg, blev varm men inte trött! Väster om starten var det mycket bättre plats att jogga upp än på Skeppsbron vilket gjorde att jag kunde smita in och nervöskissa ett par gånger till innan jag gick fram i fållan för grupp A. Jag knöt bara om skorna en gång vilket måste vara nytt rekord, brukar alltid hålla på och nervösfippla med dem också och tycka att de sitter för hårt eller för löst. I fållan hamnade jag längre fram än jag brukar vilket var bra, ihop med Robert och Gabriel och klubbkompisen Tony i identisk klädsel inkl skor.

Starten gick och början av loppet kändes, ursäkta franskan, skit! Trångt, stressat, en löpare tappade en astmainhalator framför mig, en annan snubblade och när han till slut återfick balansen var han skitförbannad på en löpare framför mig. Ner i tunneln jag i vanliga fall brukar tycka är rätt kul att springa i, nu var den bara blöt (hade de vattnat den??), fuktig och jobbig! Jag tyckte det var ansträngt och gick långsamt, passerade Hässelby-Karin (orkade inte peppa något), och båda 1:24-farthållarna strax efter att vi kommit ut på Vasagatan. Skylten för 2 km passerade jag på 7:30 på klockan och då insåg jag att jag öppnat i 3:45-fart vilket var hårdare än min plan. Min plan var nämligen 3:55-fart över på Kungsholmen och att passera milen på 39:00. Nu började det dock snabbt kännas bättre, trängseln släppte, jag var ute i luften igen och i bekanta omgivningar, sprang bra uppför Torsgatan och Odengatan utan att slå av på takten men utan att pressa på uppför. Över på Kungsholmen och 5km-passering på låga 19 minuter. På Flemminggatan sprang jag om både Hässelby-Johan och HAIS-Robert, två löpare som normalt är snabbare än jag men jag visste att Johan tog loppet som ett tröskelpass inför Berlin. Nere på Kungsholms Strand fick jag syn på Robert, som siktade neråt 1:20 ca 50 m framför mig. Trots att jag också höll den farten såg jag bara farthållarna för 1:20 några hundra meter i starten. På Mariedalsgatan vid 7 km innan den jobbiga stigningen upp till Warfvinges väg tog jag för ovanlighetens skull vätska, brukar alltid skippa den kontrollen men nu tog jag en mugg men det var jobbigt att dricka i farten, höll på att sätta i halsen och det mesta hamnade utanför. Uppför backarna efter vätska tog jag det lugnt och på resten av Kungsholmen kände jag mig riktigt stark. Passerade milen på 38:11 på klockan istället för på 39:00, en helt klart otypisk öppning för mig! Jag hade ganska konstant sällskap av en Linnea-löpare och ett par andra men lämnade dem här bakom mig.

Det hade varit så jobbigt att dricka att det inte blev någon mer dricka trots att det var ganska varmt, det fungerade bra ändå genom att använda en treportioners Maxim-gel som jag brukar använda på maraton. På halvmara brukar jag inte ta gel men jag har tidigare upplevt lite soppatorsk halvvägs på halvmaran så i år testade jag att ha en gel i handen, plus att jag tog en mindre Maxim-geldryck också strax innan start och jag tyckte att jag hade bra energi hela loppet i år!

Tillbaka vid Stadshuset och ner i stan, runt Rosenbad, riksdagen och slottet ändrade loppet karaktär för mig. Samtidigt som loppet är som härligast med mest publik blev jag trött och farten sjönk, min lilla klunga sprang om mig och Robert som jag nästan varit ikapp på Kungsholmen låg nu plötsligt ca 100 m framför mig. Jag kämpade ändå på, kända och okända människor bland dem Louise, hejade bland de täta publikleden vilket var uppskattat! Jag tyckte jag höll hygglig och jämn fart, tog lite gel någonstans och på Söder Mälarstrand kändes det bättre igen. Kanske var det gel som hjälpte, vet inte men ur svackan kom jag. Passerade 15km på 57 minuter och räknade lite och insåg att det nog skulle räcka med 4 min/km för att nå PB utan att jag för den skull sänkte farten något utan jag höll mig fortsatt under 4 min/km.

Runt Hornstull Strand och vid Högalidsgatan nere vid vattnet vid Bergsunds Strand drogs plötsligt en avspärrning vid en cykelbana tror jag, så att vi fick springa runt en kort sväng, kanske tio meter extra vilket löparna precis före slapp, what? Upp i Tanto och som vanligt så gick det lite tyngre men som vanligt var jag ganska stark uppför och motlutet är inte är så tufft, det är mest att det kommer så sent i loppet och är långt. Jag plockade löpare även om jag var riktigt trött när jag kom upp på Timmermansgatan-Sankt Paulsgatan och andningen var ansträngd, kort, stötig och riktigt högljudd. Fick pepp av några jag sprang om - beundransvärt att orka peppa andra så dags i loppet och publiken på Söder brukar vara bra, så även i år! Strax innan Götgatsbacken såg jag plötsligt hur Robert klev åt sidan in på trottoaren och jag ropade åt honom att hänga på när jag passerade, utför branta backen och ner på kullerstenen på torget vid Slussen och uppför en ny kort ramp som gungade, eller var det bara jag? Nerför backen och förbi 20 km-skylten och nu var jag riktigt trött men mäktade med en fartökning ändå.  Jag ser i resultatlistan att jag passerade sju löpare efter 20 km och jag sprang i 3:42-fart, fick igen pepp av flera jag sprang om men orkade inte, som i vanliga fall, ta in peppen från löparna på andra sidan refugen som hade 8 km på Söder kvar. Tänkte att "nu är jag snart framme", kollade på klockan, "f-n, kan jag komma in på 1:20?"  men varje år glömmer jag hur mycket Skeppsbron svänger, hur lång gatan är och att det ligger ett ganska stort slott som först ska passeras, i det här läget ville jag ha republik... Riktigt trött sista biten, fick plötsligt syn på Andreas framför mig och närmade mig men inte tillräckligt för att komma ikapp. Det skulle ändå visa att vi delade på samma placering på samma identiska sluttid, roligt! Uppför backen till upploppet, vacklade jag till av trötthet och av upploppet minns jag inget förutom att jag tog i allt vad jag hade, klockan visade 3:06-fart sista 150 m, och äntligen fick passera mållinjen och stänga av klockan efter 1:21:24, trött men oerhört glad!

Summa sumarum, otypiskt ojämn fart men absolut ingen genomklappning och det gav ett nytt fint PB!

Väl i mål hämtade jag mig relativt fort, en löpare som i starfållan hört att jag siktat på 1:21-1:22 kom fram och tackade för utmärkt farthållning hela vägen, varsågod! Flera kom fram och hälsade och grattade och tackade för en bra blogg - alltid lika uppskattat. Snart fick jag välkomna, Jakob, Gabriel och inte minst Karima i mål och vi gjorde sällskap kort med henne till elittältet för lite kort prat där jag även gratulerade Marcus till fantastiska 1:09 och sexa på SM och Hanna Lindholm, Hammarby också hon sexa på SM med 1:18:08, Hanna som sprang EM-maran så bra och som jag var jämnsnabb med för några år sedan, not so much anymore! Efter lite mera trevligt prat med Gabriel, Jakob, Kristoffer och Louise bytte jag om då jag började frysa innan jag sedan drog mig hemåt, glad och stolt över loppet och mitt nya personbästa!

Undertecknad, Karima och Gabriel efter målgång

Jag upplevde både starten och hela loppet som lite trängre och bökigare i år, kanske var det alla vägarbeten som ibland gjorde banan smalare? Ett starkt råd till arrangörerna är att göra grupp A mindre, nu rymmer den löpare som gör sub 80 ner till ca 1:40 och det blir för trångt på de smala gatorna i början! Jag är glad och nöjd över att den negativa känslan i början snabbt vände och att jag vågade fortsätta i hög fart när jag såg hur snabbt jag öppnat de första 2 kilometrarna! Den snabba öppningen var otypisk för mig! Även om jag sedan tappade fart så sprang jag ändå ganska jämnt och tappade inte så mycket i tid och jag plockade hela tiden placeringar i fältet och avslutningen var igen, precis som när jag satte PB 2011, riktigt snabb!!

Avslutar med en länk till marathon.se där ni ser undertecknad både vid 1 min och 1:23 men framförallt får ni mellan 1:11-1:19 i slow motion (!) en stilstudie i pronation av undertecknad! Min bakdel i svarta shorts, rött linne och röda skor till höger i bild. Och ja, jag vet om att jag pronerar, ibland och nej, jag bryr mig inte om det och har inte ont av det!

Jag har en fantastiskt säsong - detta var fjärde personbästat i år - och det är inte svårt att tycka om löpning just nu! Tack till alla fantastiskt trevliga människor jag mötte i lördags!

Race Report Kungsholmen Runt 2013

Precis henma efter en väldigt lugn och skön återhämtningsjogg i motionsspåret. Lite stelt i höger lår men annars helt OK i kroppen.

Mina race rapporter har på sistone innehållit långa analyser över varför det inte gick så bra som jag hoppats. Det kan jag hoppa över den här gången eftersom det gick bra! Jag sprang bra eller t o m väldigt bra i 15km efter hur jag känt mig på sistone. Sedan krampade nästan benen och blev väldigt tunga och jag tappade fart några kilometer. Med få längre pass och bristande styrka/känsla i benen  under våren är det inte konstigt! Flåsmässigt kändes lördagens halvmara däremot bra i princip hela vägen. Färdiganalyserat alltså: Bristande benstyrka och för få längre pass gjorde att jag tappade lite i slutet, men jag är ändå väldigt nöjd med Kungsholmen Runt!

Anlände i god tid och joggade lugnt banan bort 2 km till Rålambshovsparken i solen, hämtade nummerlapp och träffade omgående Ann-Sofie och Karin som var på plats för milloppet. Hälsade på trevliga Anders Grahl från Enhörna, som sedan vann halvmaran i helt överlägsen stil. I kön till den blå enrummaren träffade jag den person jag hoppades få göra sällskap med under loppet nämligen Tove. Träffade många fler bekanta och joggade sedan upp en lugn kilometer med Tobias inkl några stegringslopp innan vi klev ut i solen i startfållan.

Lite frågande här till mitt ansiktsuttryck då bilden är tagen
efter bara någon kilometer...bild från sprangdu.se

Gott om plats längst fram i grupp 1 bakom de seedade löparna när Studenternas Lorenzo Nesi räknade ner. Startskotten small och i medvinden mot stadshuset på Norrmälarstrand kändes det så lätt så lätt! Det tyckte alla andra också med tanke på hur bråttom alla hade! Jag stressade inte alls utan bromsade snarare eftersom det gick för fort i början. Det blev rätt trångt när banan vek vänster efter Stadshuset men det gjorde ingenting då jag låg precis där jag ville fartmässigt och jag fick lite vindskydd när det nu blåste mot. Jag såg Tove springa med ett lätt steg en bit längre fram men stressade inte ikapp. Vid första backen vid Hornsbergs strand ett par kilometer senare var jag ikapp och det var väldigt trevligt att sedan springa resten av första varvet ihop i ett perfekt, jämnt tempo, något under 4 min/km! Då Tove låg tvåa fick hon massor av pepp av familj, vänner och bekanta vilket även gav mig energi, mycket trevligt! Långa Lindhagensgatan i medvind gick lätt, skönt att slippa backen upp till Kristineberg där banan gick förra gången jag sprang 2010. Backen upp till bron över Drottningsholmsvägen där även Stockholm halvmarathon går är alltid seg men gick helt OK. Efter den backen började jag dock känna att jag fick jobba väl hårt för att hålla jämna steg med Tove så jag sade åt henne att sticka och och släppte vilket nog var rätt beslut då det fortfarande var tidigt i loppet! Jag ser också på tiderna att den här kilometern gick på 3:52 och den lilla farthöjningen räckte för att det skulle gå tyngre. Jag hade sedan Tove inom synhåll i princip hela vägen förutom i slutet så så mycket tappade jag inte!

Snart varvning. Foto: Björn Zetterlund.

Det var peppande med all publik och hejarop från kända och okända människor i Rålis men extrarundan vi stack ut på var rätt tung då de flesta av banans backar fanns här i slutet. Extrarundan började också med en lång backe, där Youtube-klippet längst ner i inlägget är filmat! Efter den följe ett par kortare, brantare backar innan vi var tillbaka i parken för varvning.

Passerade 10km precis under 40 minuter på egen klockan då min klocka som vanligt pep lite innan km-skyltarna och på 40:00 enligt tidtagningen och såg förvånat att Tobias nu stod vid sidan av banan och hejade istället för att springa. Han hade öppnat på 37:40 på 10 km men sedan inte förmått fortsätta. På Norrmälarstrand kände jag mig stark igen även om tempot nu snarare låg någon sekund över 4 min/km. Tog första vätskan och som vanligt hamnade det mesta på kläderna. Betydligt glesare bland löparna nu. Ibland blev jag omsprungen ibland sprang jag om någon men jag höll ungefär min plats vilket också bekräftas av resultatlistan där jag avancerade från plats 102 vid 10 km till plats 96 i mål. Förbi 15 km och det kändes fortfarande OK men precis när jag sprungit under E4 på Lindhagensgatan drog plötsligt vänster lår ihop sig och jag var rädd att jag skulle få kramp. Det gick fort över men benen blev allt tyngre nu. Kilometertiderna 4:07-4:10-4:10 på km 15-17 visar det också objektivt. Tog en mugg sportdryck här för att få i mig lite energi men utan någon märkbar effekt.

Efter backen upp till bron över Drottningsholmsvägen ner mot målområdet fick jag en bättre känsla men nästa kilometer, nr 19,  med de där elaka stigningarna blev loppets långsammaste med 4:21. Här gav jag väl upp lite och sprang jag kontrollerat snarare än att ge allt då de föregående kilometrarna gått allt långsammre trots bibehållen eller ökande ansträning och någon långspurt kunde jag inte förmå benen till alls!

På de sista två kilometrarna kom jag dock igen på ett bra sätt, jag hade en längre stund sprungit med tre grabbar utspridda framför mig. När jag blev omsprungen av en löpare utan att orka följa höjde jag också farten och passerade två av de tre jag haft sällskap med. På den sista kilometern var det tungt att passera så nära målet men jag siktade på den sista kvarvarande löparen inom rimligt avstånd framför och passerade honom precis efter högersvängen som visade vägen mot mål. Inte många hundra meter kvar utan bara att stå på allt jag kunde vilket jag gjorde. sista kilometern på 3:48 (3:37'/km från 20km till mål enl resultatlistan) och de sista 200m som klockan registrerade i ett tempo på 3:07 min/km när jag tryckte till på den korta upploppsrakan.

Plågad min (och mycket trött, krokig hållning) i början av upploppet, Foto: Marcus Nilsson

Den rödklädda löparen på bilderna nedan minns jag överhuvudtaget inte...Foto: Björn Zetterlund.

Kollade inte på klockan men hörde speakern nämna de sista löparna som klarade att snitta under 4 min/km och då hade jag ett par hundra meter kvar. Jag hade min tid från i höstas 1:24:52 i bakhuvudet men kollade inte klockan utan sprang allt jag kunde över mållinjen. Direkt efter efter målgång var jag ganska yr och såg till att fylla på med vätska och energi och repade mig fort igen. Gratulerade Tove till en jättefin prestation (tvåa på 1:23:51) och därefter kom alltfler bekanta i mål och det blev mycket trevligt post-race prat i parken innan det var dags för nerjogg till tåget och hemfärd en timma senare!

postrace-prat med Petra Månström och Kent som satte ett nytt PB!

Glada, och snabba, pojkar!

Jag tycker att banan var ganska lurig. De första 5 km på varje varv helt platta men den ganska kuperad avslutningen med åtminstone fyra ganska tuffa backar innan och i Rålambshovsparken gör att jag tycker att banorna för Kungsholmen Runt och Stockholm halvmarathon är ganska lika, då Stockholm halvmarathon också har många höjdmeter sista 5 km. Jag skulle inte kalla någon av banorna supersnabba även om båda är något snällare än Göteborgsvarvet.

Avslutar med ett Youtubeklipp som visar täten vid 6,6 km 8,2 km samt 18,2 km. Jag passerar 8,2 km 7:53 in i filmen nedan samt 18,2 km 48:23 in i klippet. Uppenbarligen var jag inte tröttare än att jag orkade hälsa på Anders som filmade. Notera hur överlägsen Enhörnas sympatiska löpare Anders Grahl var som sololöpte i 20km och kunde slå av lite på takten och ändå vinna halvmaran på 1:12 i frånvaro av den yttersta eliten.

För bara några veckor sedan ångrade jag att jag anmält mig det här loppet och var nästan övertygad om att det skulle gå tungt och långsamt och att jag skulle kliva av besviken. Så blev det inte alls! Jag sprang helt i nivå med höstens 1:24:52 och t o m bättre än så även om jag tappade lite mer på slutet nu än jag gjorde då. Jag hade en positiv upplevelse och en bra känsla och är tillbaka där jag vill vara resultatmässigt. Det ihop med en massa trevliga möten med andra löpare, en bra arrangemang och en toppenfin dag har gett en rejäl dos med löparpepp!

15km skofunderingar

Gårdagskvällens löprunda var sista tuffare inför halvmaran på lördag. Den tjänade också syftet att hjälpa mig välja skor. Valet stod mellan dessa två skönheter. Frågan är om jag vågar använda Adizero Hagio på halvmarathon. Jag tävlar i dem på milen men de är mycket tunnare än mina favoriter, gröna sköna Asics Tarther som funkar till det mesta och som jag sprungit allt från 5km till marathon i med fina resultat! 

Beauty in a box...Adizero Hagio och Asics Tarther 

Velade lite mellan intervaller och snabbdistans men samtidigt ville jag gärna ha lite volym så valet föll på 15km distans med 5km marafart i slutet. Adizero Hagio på fötterna och och det var en fin höstkväll med härlig luft! Hagion är svår att springa långsamt i, den är så lätt (180g) och som övriga Adidas-modeller ganska fast i dämpningen och ger en väldigt fin markkontakt och löpkänsla men det gäller också att springa med ett aktivt och bra steg annars blir det ganska hårda fotisättningar.

Sju km lugn i uppjogg i 4:50-fart och väl igång med snabbdistansen var känslan precis som den varit i veckan. Jag fick jobba ovanligt mycket för att hålla farten under 4min/km och även om pulsen låg normalt kändes andningen jobbig. I alla fall 3:59, 3:55, 3:58, 4:05 på en seg uppförskilometer, 3:54 min/km på "femman" men som sagt fick jag inte så mycket gratis. Så dålig form är jag inte i men samtidigt känns det lite märkligt att skylla på veckans förkylning för så kraftig har den verkligen inte varit!?

Nå, vad sade vaderna imorse då? Inget speciellt faktiskt och jag blev inte klokare på skovalet! Visst är jag lite sliten i ben och hälsenor. Vill jag ha en lite mjukare halvmara väljer jag Tarther. Superlätt racekänsla med risk för stela ben då väljer jag Hagio. Det är nog andra saker än skoval som avgör hur den här halvmaran blir som t ex att hitta formen igen. Som det känns nu är det inte realistiskt att matcha fjolårets tid på 1:23:32 som innebär 3:58 min/km i snitt över 21,1km. 
   

För ett år sedan var skovalet givet...

Som Sofia och Eva redan noterat så sparar jag kartongerna. Skorna är inte nya men jag tycker jag har kommit på en rätt smart idé här. Jag har sex par löparskor och då vi är många i familjen och hallen är trång och smal ryms inte så många par löparskor där utan jag förvarar dem i min garderob. Jag har inte kartonger till alla men till snabbskorna som används lite mer sparsamt och som jag är lite mer rädd om. Det gör att smuts från skorna efter användning hamnar i skokartongen och inte sprids ut i min garderob. Smart va'?

Förnuft och känsla och min spegelbild springer fulare än jag

Har varit förnuftig i veckan.

Jag verkar ha svårt att svårt att springa lugna pass just nu och onsdagens lugna lunchjogg avslutades med tre ganska snabba kilometer (3:40-3:50-isch ungefär). Samtidigt har jag velat köra intervaller i halvmarafart i veckan trots att jag varit småsnorig. Tanken var att göra det i torsdags men jag var klok nog att vila och gå och lägga mig tidigt och få åtta timmars sömn istället. Igår kändes det klart bättre och jag hade väskan packad för lunchlöpning, velade lite men beslutade mig ändå för att prova och det blev ett ganska bra pass.

Känslan var väl OK men inte så mycket mer, andningen kändes lite jobbig och kanske behövs det någon dag ytterligare innan förkylningen släpper. Jag ville köra lite snabbare än halvmarafart på de två längre vilket lyckades men ansträngningsmässigt tyckte jag det var likadant som på söndagens 22km med 3x2km halvmarafart, dvs lite för obekvämt. Under nerjoggen som förresten gick i marafart tyckte jag att jag sprang så där snyggt med stolt hållning, hög höft, hög kadens med klipp i steget, avslappnad men med bestämt fokus framåt. Tills jag passerade ett skyltfönster och fick den illusionen förstörd av min lufsande spegelbild. Händer det er också? Det finns alltid en del att jobba med!

Jag har tittat på hur jag tränade veckorna före förra årets Stockholm halvmarathon. Självklart avgörs inte resultatet av veckorna innan loppet utan jag hade bra kvalité i träningen hela förra sommaren vilket lade grunden för min fina halvmara. Jag har haft bra kvalité även den här sommaren men det känns inte riktigt som jag är på samma nivå just nu som då. Idag vila och imorgon någon form av kvalitétspass igen som inte sliter alltför mycket och sedan ett par korta, lättare pass med lite fartökningar för att hålla igång benen, vila, mat och sömn nästa vecka som för övrigt bjuder på ganska mycket både på jobbet och hemma.

Det viktigaste är att det ska bli otroligt skoj att ställa sig på startlinjen på Norrbro i Stockholm för att tävla på favoritdistansen halvmarathon! Min enda halvmara i år. Nästa år ska jag försöka springa åtminstone en på våren och en på hösten!

Vilken är din favoritdistans och varför?

Mina halvmaror

Nöjda sub 90-löpare, Jag, Thomas, Tobias och Espen efter Kungsholmen Runt 2010

Hempa skrev om sin halvmarasvit vilket inspirerade mig till det här inlägget om mina fem halvmaror hittills -min definitiva favoritdistans att tävla på!! Jag gillar att springa i den speciella intensiteten man gör på halvmaran, snabbt men ändå kontrollerat. En fart där man man kan och orkar fokuserar mycket på löptekniken och kan vinna tid genom att hålla god teknik. Halvmaran är inte som den flåsiga högintensiva löpningen på milen och är inte så mentalt och muskulärt utmanande som maran. Här är mina fem halvmaror hittills:

• Göteborgsvarvet 2007: 1:44:59
• Stockholm halvmarathon 2007: 1:32:59
• Stockholm halvmarathon 2009: 1:32:15
• Kungsholmen Runt 2010: 1:28:08
• E18-loppet 2010: 1:26.50

De två första sprangs utan riktiga ambitioner på resultat, Varvet 2007 ville jag ändå klara i  feminuters-tempo (1:45) och det gick ju vägen :). Mitt främsta minne av halvmaran i Stockholm 2007 är ett 21km långt leende, det gick så lätt trots att träningsvolymen då var knappt hälften så mycket jag springer idag.

Stockholm halvmarathon 2009

På samma halvmara 2009 hade jag för första gången den uttalade ambitionen att göra ett bra resultat och då sub90, vilket inte lyckades, Jag sprang ihop med Tobias och efter 11km kom farthållaren för 1:30 ikapp oss och vi förmådde inte riktigt följa med men jag höll ändå ihop löpningen bra sista milen.

På Kungsholmen Runt förra året passerades drömgränsen 90 minuter och det med marginal med 1:28:08 och underrubriken på den race rapporten är "tröttheten som aldrig kom" och så kändes det, jämnt disponerat, milarna på 41:50/41:35 ungefär och en ganska snabb avslutning omkring 4 min/km på de två sista km. Jag var toknöjd länge efter det loppet och red på en positiv våg av känslor ända fram till maran några veckor senare.

Fullständigt slut efter målgång i E18-loppet

Det senaste personbästat på E18-loppet var både väntat och oväntat. Jag var i grymt bra form hela tävlingssäsongen förra året men i september hade vi precis fått barn och vi stressade iväg samma morgon och det blev minst sagt en stressig uppladdning. Banan var ny för mig och tiderna därmed svåra att jämföra men jag upplevde loppet som relativt kuperat. Det som var annorlunda den gången mot de större loppen var att det var så gott om plats så långt fram i fältet och att jag slutade på elfte plats.

Vilken är din favoritdistans och varför?

Ren löpglädje på ett helt fantastiskt halvmarapass!!

 

Jag önskar att alla skulle få uppleva ett sådant pass jag fick uppleva idag!

En kombination av ren löpglädje och en känsla av att vara en evighetsmaskin! Vi tillbringade valborgsförmiddagen ute på landet och efter fotboll, brännboll,  lunch och fika så transportlöpte jag 15km hem till svärföräldrarna. Fantastiskt vårfina soliga omgivningar, peppande musik i lurarna där jag nästan sprang och sjöng med i the Arks olika singlar, en kraftig sidvind på 7-8 m/s de första fem km som sedan blev en kraftig medvind sista milen tillbaka.

Jag rullade iväg i 4:20-fart med tanke på ca 8-10km snabbdistans men det bara rullade på och farten blev bara högre ju närmare målet jag kom, passerade 10km på 40:40 och sprang fortfarande snabbt, tolv, fjorton och till slut blev det hela 15,4 km i en snittfart på 4:02 min/km och det kändes som om jag var en evighetsmaskin som hade kunnat fortsätta 6km till och därmed satt en prydligt rekord på halvmaran idag! Visst hade jag hjälp av vinden i ryggen men det gick så lätt idag även i de långa motluten längs med den gamla vägen.

Jag verkar helt enkelt ha prickat in kanonformen just nu! Kungsholmen Runt nästa lördag skulle därmed sitta riktigt fint men det ser inte ut som jag kommer iväg till start i år. Måste se om det ändå inte går att lösa på något sätt...