Race Report Enköpingsloppet 10 km - 39:28 och 44:e plats, fyra i M50

Det verkar som om jag endast publicerar tävlingsrapporter på min sömniga blogg numera men så har jag också tävlat rätt flitigare senaste månaden jämfört med de uteblivna loppen i våras p g a njurstenen. 

Den gångna helgens Enköpingloppet 10 km hade jag höga förhoppningar på. En väldigt flack bana, snudd på idealiska förutsättningar med moln, sjutton grader och bara svag vind och träning som indikerat på bra form men tyvärr infriade jag inte förväntningarna nu heller utan sprang klart sämre än jag trott, inte p g a att jag som på Djurgårdsvarvet för en månad sedan gav upp under ett par km halvvägs. Nej, nu jobbade jag ändå hela vägen i en ansträngning som kändes som milansträngning, men ändå så sprang jag lite för långsamt, speciellt i mittenpartiet av loppet. 

Denna gång delade jag återigen startlinje med sonen och nu också min svåger. De hade sub41 respektive sub45 som mål och nådde båda två sina mål vilket var riktigt roligt!

Undertecknad, son och svåger, före loppet

Vi värmde upp ihop med en jogg ifrån svågerns hus till Enavallen där start och mål var beläget. Ställde mig relativt långt fram i starten men det blev ändå lite trångt i rusningen på väg ut på banan. Öppnade enligt plan mellan 3:50-3:55 och jag hoppades på att kunna passera 5 km på mellan 19:10-19:20 för att ge mig själv chansen att springa på låga 38 minuter. Passerade 5km-skylten med 19:27 på min klocka, ingen katastrof och fortfarande vid relativt gott mod även om jag tyckte det gick något långsamt och ändå inte så lätt. 

Den sjätte kilometern bjöd på ett slingrande parti med blöt sugande grusgångar i en vattenpark och den kilometern gick tyvärr långsammare än 4 min/km innan det blev asfalt igen. De sista kilometerna gick centralt i Enköping längs ett populärt promenadstråk längs ån med parker. Jag hade haft en orienterare och två damlöpare från Studenterna och Terrible Tuesdays framför en längre stund och jag började ta in avståndet och passerade dem alla här. En 180-graderssväng över en bro innan vi fick springa tillbaka på andra sidan ån och när jag passerade 9 km-skylten hade klockan passerat 35 minuter och jag trodde nog fortfarande på sub39 åtminstone men den sista kilometern upplevde jag som väldigt lång och när min klocka visade 10 km behövde jag springa nästan en halvminut till och jag fick totalt 10.13 km. Tog i på slutet och kom sånär ifatt damtvåan som jag haft så mycket som 100m framför större delen av loppet. 

Banan är kontrollmätt och man ska såklart inte lita för mycket på varken klockan eller enstaka kilometerskyltar för om jag verkligen passerade 5 km på 19:27 så känns det orimligt att jag sprang andra halvan på 20 blankt med tanke med att jag avslutade sista hela kilometern på klockan på 3:46 och sprang sista biten i 3:16-fart, men det är som det är. 

Sonen flyger förbi min fru bakom kameran på den åttonde kilometern

Fångad mitt i steget av hustrun

Jag fick välkomna sonen i mål på fina nya personbästat 40:52 och svågern efter 44:38, mycket nöjda båda två och då loppet samlat ihop många sponsorer bjöds det på gott om energi och tilltugg på Enavallen efteråt. 

Nu klarade jag "åtminstone" sub40 och jag har numera lovat mig själv att aldrig vara missnöjd med det, det var millopp nr tjugonio sub40 sedan det första 2010 och jag både tror och hoppas det kommer många fler men jag behöver fundera vidare på varför min träning går så bra men inte får ut den kapaciteten på tävling. Jag tror inte var i form att springa sub38 men sub39 och lite till trodde jag definitivt på. Kanske saknas det lite volym i träningen med längre distans-och långpass och därmed lite uthållighet, samtidigt sprang jag bra på halvmaran. Kanske saknas det lite längre sammanhängande tempopass, jag vet inte, jag tycker ändå jag tränat väldigt 10k-specifikt hela sommaren, mycket mer än mot halvmaran, som ju återigen är den bästa tävling jag sprungit i år. Dagsform kan säkert diffa med ett par procent men här fanns verkligen inget att skylla på.

Slutligen, loppet/banan. Det verkar som om Enköpingsloppet återkommer i slutet av augusti 2027 och jag kan rekommendera det, banan är snabb, min Garmin registrerade åtta (!) höjdmeter och banan har inte något som överhuvudtaget kan kallas för backe någonstans, några skarpa svängar och en km med mjukt grusunderlag men en bana där det går att springa riktigt snabbt, om man är i form vill säga. knappt 200 män och 80 kvinnor sprang milen, femtio män och tre kvinnor sprang sub40. Inga löpare av yttersta elitklass på plats men loppet vanns av en Stockholms-orienterare på 31:26. Fullständiga resultat finns här. 

Nästa lopp för mig är preliminärt Täljemilen i Oktober. Planerar ingen större förändring av träningen inför det men siktar fortfarande lite högre där än jag lyckades med nu.

Race Report Stockholm halvmaraton 2026 - 1:26:01 Plats 6/594 i herrar 55.

Uppladdning inför mitt trettonde Stockholm halvmaraton gick väl helt OK, även om känslan var att jag tappat lite i form senaste veckorna på grund av loppnedtrappning. Sommaren har (som vanligt) mest bestått av tröskel-och intervallpass inriktade mot milen och kortare lugna distanspass men under första halvan av augusti fick jag ändå till några mer halvmaratonspecifika pass som 3 x 3 km progressivt, ett långpass på 22 km med 13 km LT-tröskel, 8x1000m tröskel och 12 km tröskel rakt av i 4:06-fart som kändes kontrollerat och helt OK. Samtidigt som så ofta före det här loppet har jag vaknat snorig nästan varje morgon senaste veckorna och Djurgårdsvarvet helgen före halvmaran blev visserligen ett hårt milpass men gick inte som jag ville. 

Loppdagen bjöd på rejält med regn men lite svalare temperatur än tidigare i veckan. Träffade sonen som skulle springa sin första halvmara i Kungsträdgården och tog skydd under ett tak. Kl. 15 (30 minuter före start) skulle man vara i fållan och vi lämnade lydigt in överdragskläderna i tid och då öppnade sig himlen rejält och trots att jag var tidig in i startfållan fanns ingen plats för uppjogg förutom några hundra meters "gågging" varefter det blev en blöt och kall väntan på start. Note to self, vid nästa lopp i regn, ta med en regnponcho hemifrån och släng i startfållan.

Någon minut innan start såg jag att farthållarna för 1:30 tagit plats ganska långt bak i fållan vilket kändes skönt för även om jag bestämt mig för att göra mitt eget lopp ville jag undvika att få dem och deras stora klunga i rygg direkt denna gång. Jag såg dem aldrig under loppet. 

Jag hade bestämt mig för några saker. Gör mitt eget lopp med lap på klockan var femte kilometer, startrusa inte. Sikta på 4:10-fart första femman åtminstone och helst lite längre än så. 

Som alltid lite stress att inte snubbla på något eller bli påsprungen i någon kurva men vi sköts iväg utan missöden och även om det kändes som jag sprang ganska snabbt kändes det ansträngningsmässigt lätt fast det gick lite snabbare än min tänka 4:10-fart men jag toköppnade inte långt under fyrafart denna gång. Ska jag sammanfatta resten av loppet med ett ord så blir det "stabilt". Känslan var att jag höll min fart och gjorde mitt lopp rakt igenom.

Hade sällskap med några löpare en stor del av loppet men växlade knappt ett ord med någon. Jag sprang inte om så många men blev heller inte omsprungen av så många, vilket också resultatlistan bekräftar. Totalt avancerade jag bara 39 platser från 5 km till mål varav trettio av dessa på den andra femman som blev den snabbaste med 4:02 min/km i snitt, mot 4:08 både på första och tredje och känslan var inte alls att jag sprang snabbare andra femman som innehåller både stigningen mittemot Karlsbergs slott och backen vid Kristinebergs IP. Jag var noga med att ta det lite extra lugnt i backarna och försöka springa på utför men som vanligt så sprang jag ikapp uppför och blev omsprungen utför ändå. Så har det alltid varit. 

Slutet av Norrmälarstrand innan Stadshuset. Foto: Patrik Rosén, tack! 

Förbi milen och upp på Söder så började jag känna att benen blev lite tröttare men jag hade inga problem att fortsätta springa på i jämnt tempo. Fler av de jag haft sällskap med första halvan försvann nu sakta bakom mig och jag är nöjd över att jag tävlade, vågade springa om, utan några mentala svackor eller hjärnspöken om att stanna eller sakta ner. Passerade 15 km och kände mig stark, rundade Söder längst västerut och tog mig uppför det sega motlutet mellan 17-19 km utan större besvär. Visst var jag trött men inte tröttare än de omkring mig utan passerade några löpare uppför. Kom tillbaka till Hornsgatan som ju faktiskt går lite uppför innan man når toppen och får springa utför mot Guldbron och Skeppbron. Hämtade energi från löparna man möter på Hornsgatan som har varvet på Söder framför sig. Från toppen av Hornsgatan och förbi Slussen försökte jag trycka lite extra men väntade med att springa riktigt hårt, vågade inte springa så hårt så länge denna gång. 

Fångad av Daniel Prembäck - tack! - på Skeppsbron med knappt en kilometer kvar.
Den spända halsen och det bakåtlutade huvudet, så ser jag alltid ut på lopp enligt familen när jag är trött :)

Passerade hörnet på Skeppsbron där Slottet och svängen upp till mål äntligen blir synligt och nu försökte jag lägga in en växel till. Tittade på klockan och såg att jag t o m kunde klara en tid på 1:25 och det motiverade mig såklart att springa hårdare härifrån, kom runt hörnet uppför Slottsbacken och skulle svänga höger in på målrakan när mage och hals bubblade/krampade till plötsligt och jag fick upp magsyra och maginnehåll i hals och mun från ingenstans. Hade inte känt av något illamående under loppet alls. Jag trodde fortfarande att jag skulle klara under 1:26 och spurtade men med spyan i halsen gick det inte vägen att öka de sista välbehövliga metrarna och när jag fick stanna kom maginnehållet upp lutad över staketet i målfållan. 

Missade att stänga av klockan och visste under några minuter inte om jag klarade sub 1:26 eller inte men var verkligen inte ledsen för det, tvärtom. Otroligt nöjd med min insats fick jag min medalj och min Finishertröja och gick för att byta om till torra kläder och vänta in sonen som dök upp knappt tio minuter senare, glad som en speleman :) Hans drömmål var att springa sub 1:35 vilket han klarade med 1:34:37. 

Glad son efter sin första halvmara

Att få dela löpningen med sitt vuxna barn, helt ovärderligt! Om man kan tävla i glädje blev det nog oavgjort :)

På grund av vätan och att även överdragskläderna vi hade var rätt fuktiga blev det en synnerligen kort after-run med en Erdinger i Kungsträdgården innan hemfärd. Tack till alla som hejade på mig längs med banan, det är alltid många i Stockholm och betyder så mycket! 

Energimässigt så dagen ut så här: vanligt frukost vid åttatiden. En lätt lunch (halv portion tacopaj från veckan och en kopp kaffe) redan kl. 11. En banan ca kl. 14:00 och lätt sippande på medhavd sportdryck i små mängder. Tre Umara energigels med 30 gram kolhydrater varav två med koffein, en 30 minuter före start, en vid ca 8 km, en mellan 14-15 km. Trots att jag var försiktig med dricka innan start kände jag mig lite kissnödig i början av loppet men heller inget större behov av vätska i det svala regnet. Jag tror jag drack en mugg vatten vid Slussen och en eller två halva muggar sportdryck varav den sista omkring 17 km precis före motlutet i Tantolunden. Hade gott om energi hela loppet och tycker inte energiintaget var i överkant med tanke på illamåendet i slutet. Jag hade också med mig en Umara intend med 250 mg koffein men då koffeindosen är så hög och verkligen känns i hela kroppen ett tag efteråt och jag inte vill ta några risker fick den stanna i väskan.

Resultat och mellantider

Topp-10 i Herrar 55. Hela pallen inom sju sekunder

Med någon dags distans till loppet är jag fortsatt väldigt nöjd. Jag kunde säkert ha pressat mig lite mer någonstans eller maxat ut lite till sista kilometern och räddat 1:25 men till vilket pris? Kanske hade jag fått stanna och spy på Skeppsbron och sprungit långsammare och 1:25:5X eller 1:26:01 spelar ingen roll alls. Jag tror att detta var så nära jag kan komma en perfekt halvmara på den här banan i den form jag är i just nu. Hela loppet hade jag den starka, positiva känslan jag hoppats på efter flera halvmaror senaste åren jag inte varit nöjd med. 

Dessutom, i höstas sprang jag snabbare på milen än jag gjorde första gången jag sprang sub40 på milen på Hässelbyloppet 2010 när jag var 38 år gammal. Samma år sprang jag också två halvmaror, Kungsholmen Runt på våren på 1:28 och E18-loppet på 1:26 höga i september. Nu 16 år senare på väg mot 55 år är jag lite snabbare än så. Det betyder väldigt mycket för mig eftersom tid och prestation fortfarande är, och nog alltid kommer vara en stor del av mitt löparjag, det kommer jag inte ifrån. 

Next stop: Enköpingsloppet 10 km om två veckor. Det ser jag fram emot! 

Race Report Djurgårdsvarvet 10 km - 40:05 plats 41/298

Jag trodde jag publicerat den här tävlingsrapporten i början av veckan men icke. Ganska full av självförtroende efter bra 10k-träning med flera bra specifika pass i benen sprang jag lopp igen i lördags. Det gick inget vidare så det här inlägg blir mest ett letande efter ursäkter.

Djurgårdsvarvet har jag inte sprungit tidigare, jag var anmäld i fjol men fick förhinder sent inpå loppet. Banan på Djurgården är vacker och delvis bekant från Stockholm Maraton och det numera nedlagda loppet Milspåret. 

Efter en sval och mulen lördag bjöd loppdagen på sol, värme och vind igen och det blev en genomgående svag insats där huvudet inte var berett att lida. Startade bra, förmodligen för bra, 7:43 i medvind vid 2km-skylten var optimistiskt. På millopp brukar jag försöka "hitta" rätt målfart tidigt eller öppna något snabbare och få lite självförtroende genom att direkt bygga lite marginal till målet, och jag brukar inte kunna springa millopp så progressivt men en lite mer återhållsam fart hade nog varit bättre den här dagen. Något som stressade mig en hel del var att jag hade sub40-farthållarna och en ganska stor klunga löpare direkt rygg redan från start trots att jag öppnade klart snabbare. Någonstans redan mellan 2-3 km sprang de om mig fast jag sprang i fyrafart, vilket var lite tungt mentalt. Sedan i motvind längs kanalen blev det en förhandling om att ens fullfölja, ta det som ett tröskelpass eller bara jogga i mål. Min klubbkompis Jimmy bröt loppet vid passering nära start/mål och jag var nära att ta det beslutet också men det fanns ju ingen som helst anledning till det och jag ville få in ett bra pass innan nästa helgs halvmara så jag fortsatte men kilometer sex och sju som bjöd på lite böljande backar längs med kanalen på väg tillbaka in mot stan i motvind gick så pass långsamt som 4:10-fart. . 

Enligt klockan och skyltarna hade jag fortfarande chansen på att åtminstone rädda sub40 både vid sex och åtta kilometer och jag tar ändå med mig att jag gav mig chansen de tre sista kilometerna med tiderna 4:04-3:55-3:46 km (loppets snabbaste kilometer) och enligt klockan hade jag fyra minuter på mig vid skylten för nio kilometer men trots en spurt så var det för långt fram till mållinjen för att ”ens” klara sub40. Farthållarna för sub40 såg jag inte under andra halvan av loppet så jag gissar att de måste ha sprungit ganska så mycket snabbare än så.

Jaja. jag är inte alltför nedslagen. Jag har numera lovat mig själv att aldrig vara missnöjd så länge jag springer sub40 på milen och nu var jag fem ynka sekunder ifrån, bara för att jag gav upp lite och sprang på lite lägre intensitet ett par kilometer i mitten av loppet. Det har varit ganska mycket i livet utanför löpningen sista veckorna. Dessutom lite snorig senaste tiden, en böljande grusbana och så värme och lite motvind idag. Jag kan klart bättre än så här när huvudet är mer berett att kriga. En annan dag 

Officiell tid 40:05, plats 41 av 298. Retfullt nära sub40 men målsättningen var ju klart högre än så.

Till sist, i ett flertal lopp och hårda träningspass nu har jag nått 194 i maxpuls vilket idag med backen 500m från mål kändes som maxpuls. Undrar om det är min faktiska maxpuls numera?. Har inte sett notering över 195 på flera år nu. Min tidigare maxpulsnotering är 200 bpm, vilket jag uppnådde senaste under 3000m på Scandic Indoor Games januari 2020.

Imorgon är det Stockholm halvmaraton. Jag känner mig inte speciellt bra tränad för det och självförtroendet är inte på topp och jag har därför ingen definierad målsättning utan framförallt vill jag känna att jag kan springa en halvmara på ett bra sätt och känna mig stark genom loppet med en bra känsla. Det var ett tag sedan på halvmaran. Det blir vad det blir imorgon. Kan bli ännu ett plattlopp, kan bli bra. 

Race Report Trosa Stadslopp 2026 - 35:22, plats 64/561, 1/45 i M55

På dagen åtta månader sedan jag senast nålade fast en nummerlapp på linnet var det i fredags kväll dags för premiär på Trosa Stadslopp. 

Dagen bjöd på väldigt varma och blåsiga förhållanden men för en gångs skull skulle jag inte tävla på en relevant sträcka då Trosa Stadslopp är 8,9 km långt. Trosa Stadslopp ja, av många klubb-och löparkompisar beskrivet som ett av loppårets höjdpunkter p g a mysig stämning på en mysig plats. Sörmlandsidyllen Trosa vid havet har jag varit i oräkneliga gånger då vi i princip alltid var där under barndomens somrar med båt, och även i vuxen ålder har det blivit många besök då Trosa ligger nära. Men loppet har jag aldrig sprungit och jag vet inte varför, kanske har jag varit för lat för att åka till Trosa en sen sommarkväll (loppet startar kl. 21:00), kanske har inte den udda sträckan lockat, jag vet inte. 

Givet förutsättningarna så hade jag inga andra ambitioner än att få till ett kvalitativt pass. Jag hade inte ens en snittfart i åtanke även om jag tänkt att det vore bra att kunna springa under 4 min/km men värmen gjorde att det fick bli som det ville med den saken. 

Klubbfoto innan start. Flera gulsvarta löpare saknas då vi var många som sprang.

Kom iväg bra i starten och det var väldigt lättlöpt i början. Farten hamnade strax under 4 min/km direkt och det kändes ganska jobbigt i värmen tidigt. Banans första längre backe kom vid 2,5 km och jag tog det lite lugnare uppför men som vanligt spang jag ändå ifatt folk uppför och blev lite ifrånsprungen utför. Så har det alltid varit för mig. 

Fast jag var rätt ansträngd tidigt så är jag nöjd med att jag hela tiden bestämde mig för att springa om löpare framför mig. Publikstödet var stort längs banan och extra mycket vid passering vid målet ungefär halvvägs och vi fick många "Heja Enhörna" ropade till oss. Andra halvan skulle vara mer kuperad men så tuff tycker jag inte banan var. Femtionio höjdmeter på nio kilometer är inte så mycket. Jag hade blivit "varnad" för sista branta backen men redan vid 6,5 km kom en backe som var brant tuffare än den sista, innan det blev flackare igen. Det var fortfarande varmt sent på kvällen men den vind som fanns svalkade skönt. 

Jag fortsatte närma mig och passera löpare den sista kilometern trots att jag var riktigt trött med hög puls, och passerade en löpare från Örebro AIK på krönet av den sista backen, en löpare som jag då inte visste tävlade i samma åldersklass som jag. Framför mig hade jag mina klubbkompisar Adrian och Isabelle som jag försökte jaga ikapp utför mot målet. Sista kilometern utför gick på 3:38 (sista 900m i 3:28-fart) och jag kom ifatt Adrian men inte Isabelle innan den tvära vänstersvängen och spurten i mål på gatstenen på torget i Trosa. 

Målgång

Det var skönt att pusta ut i värmen efteråt och väldigt trevligt att stanna kvar en bra stund och prata med löparkompisar då alla löpare samlades på den lilla ytan bakom torget. Det var så trevligt att det inte blev någon nerjogg utan bara en promenad till bilen för sen hemfärd. 

Jag fick ett hårt träningspass och lyckades precis också snitta under 4 min/km trots värmen och en del backar. Det var inte det viktiga utan jag tar främst med mig att jag sprang offensivt och vågade trycka på trots att jag var ansträngd ganska tidigt. Snittpulsen blev 179 men maxpulsen i slutet hela 192 och det kan inte vara så många slag ifrån min maxpuls numera.

Nu väntar snart semester om någon vecka och jag har inga tävlingar inbokade förrän i slutet av augusti då jag hoppas kunna springa en del lopp under augusti-oktober. Hur det blir med det återstår att se. 

Så dumt att jag inte sprungit här tidigare. Tack till Trosa Stadslopp, jag kommer absolut tillbaka!

Fullständiga resultat

Målgångfilm, min målgång syns 9:25 in i filmen

Täljemilen 2025 - 38:29 plats 61/135

Dags för en tävlingsrapport från årets sista millopp - klubbens Täljemilen som i år bjöd på perfekta förutsättningar. Omkring tio grader, lätt molnighet växlande till en blek höstsol och nästan vindstilla. 

Hustrun och dottern var förkylda med halsont i veckan innan vilket jag klarade mig ifrån men jag snorade en hel del i veckan vilket inte påverkade allmäntillståndet. Det sista hårda passet hade jag kört nio dagar innan och sedan endast tränat lätt inför loppet med ett lättare pass med trehundringar och en tusing på onsdagen. På morgonen var jag lite lätt illamående, kanske sportdrycken jag blandade lite för koncentrerat på morgonen eller så var jag nervös fast jag kände mig rätt avslappnad. 

Äldsta sonen skulle springa sitt första millopp och vi var på plats i god tid och joggade upp ihop. Jag kom iväg utan missöden i den trånga starten på cykelbanan och efter startrusningen hade jag min unga duktiga klubbkompis Isabelle Stenhede som innan start sagt att hon skulle gå ut i 3:50-fart för sub38, strax framför mig. Hade en bra känsla hela första varvet och det var inte lika ansträngande tidigt som förra milloppet i Eskilstuna. Andra halvan av första varvet sprang jag i en liten grupp med tre andra löpare och jag höll på att släppa en liten lucka till två av dem strax innan varvning och 5 km som vi passerade på 19:15 på min klocka. På den sjätte kilometern som då igen går svagt uppför täppte jag igen luckan och gick också förbi då de andra tappade lite tempo och det var dagens första bra beslut för jag fortsatte på samma sätt hela andra varvet. Jag tog hela tiden sikte på nya ryggar och närmade mig sakta och sprang om, samtidigt som ingen sprang om mig. Ansträngningen ökade stadigt andra varvet men det blev aldrig sådär outhärdligt jobbigt som det kan bli om man har en sämre dag. Med två kilometer kvar försökte fokusera på från Fredrik Zilléns löpteknikkurs, tips som hjälper till att slappna av i kroppen och att behålla farten, och generellt springer jag bättre nu än tidigare, andra har också sagt att jag inte "tappar" steget lika mycket när jag blir trött. 

De två sista kilometerna på loppet blev de snabbaste med 3:48-3:39 och jag gjorde mitt bästa fast jag var trött nu men att ha ryggar att jaga hela vägen in i mål hjälpte till. In på raksträckan innan upploppet med kanske 400m kvar att springa höjde jag farten rejält. Passerade en rödklädd löpare precis innan vi skulle svänga höger 90 grader in på upploppet och han svarade och ökade farten och jag kom inte förbi. Pressade ut det jag hade kvar innan jag passerade mållinjen med ett "Yes!". 

Täljemilen 2025, strax innan varvning halvvägs. Foto: Magnus Ljung

Den rödklädda löparen kom sedan fram och tackade för draghjälpen. Först senare kände vi igen varandra då vi sprungit Stockholm halvmaraton ihop för nu ganska många år sedan, om du läser detta Jocke så roligt att ses, nästa gång får vi prata mer efter målgång :) 

Målgång. Inte en lika hemsk bild som vanligt. Foto: Magnus Ljung

Sonen går i mål. Jag har tjatat på honom att inte ha mobilen i handen :) Foto: Magnus Ljung

Jag tog en banan, lite dryck och choklad efter målgång men hann inte få på mig överdragskläderna och ännu mindre se sonens målgång då han passerade mållinjen redan på  43:09 väldigt nöjd med sin prestation också han, så roligt att han börjat springa och ska springa Stockholm Maraton i vår tillsammans med några kompisar. 

Undertecknad och "lilla" sonen (lillebror är faktiskt ännu någon centimeter längre).

Tiden 38:29 räckte bara till en 61:a plats då Täljemilen lockar många snabba klubblöpare från Stockholm, dock hade jag kommit tvåa i M50 om det funnits klassindelning. Det känns väldigt bra att avsluta säsongen med att äntligen gå under 39 minuter igen, det är hela fem år sedan, då jag sprang milen på 37:00 och 37:43 sommaren och hösten 2020. Efter det har jag sprungit åtta gånger på tider mellan 39:41 och 39:02, varav fem gånger på 39:20 eller snabbare men aldrig varit under 39 fast jag har sprungit 5000m på tider som indikerat att det absolut är möjligt. 

Den ena förklaringen är väldigt regelbunden kvalitetsträning med två bra kvalitetspass per vecka sedan augusti men också den järninfusion jag fick i början av september som gjort att mina järndepåer för första gången på många år nu befinner sig inom rätt referensintervall, vilket gett en lättare känsla i löpningen.

Totalt var detta millopp nummer 28 sub40 sedan 2010 och jag var idag 17 sekunder snabbare än på mitt första millopp, Hässelbyloppet 2010, 38:46. Tacksam och glad för det!

Fullständiga resultat finns här. Vinnarna i herr-och damklass blev David Nilsson och Hanna Lindholm.

Coop Eskilstuna Runt 10 km - 39:20 och plats 14/110 män

Dags för ännu en tävlingsrapport och denna gång ifrån ett lopp jag inte sprungit förut. Jag stod över klubbens 5000m-tävling i veckan och agerade funktionär och varvräknare då jag ville prioritera ett millopp efter förra veckans 18:32 på Sommarspelen 5000m. 

Att jag valde att åka till Eskilstuna berodde på att, 1. Eskilstuna är väldigt platt, och 2. Är nära och ta sig till, och, 3. Roligt att springa ett lopp jag aldrig sprungit förut.

Jag hade sett på bankartan att 5km-varvet runt ån och stadsparken i Eskilstuna innehåll nästan 20 rätt skarpa kuvor, främst på den övre första halvan av varje varv men jag var ändå full av självförtroende och motiverad att för första gången sedan 2020 igen ta mig under 39 minuter. 

Jag ställde mig långt fram i starten och undvek helt helt trängsel på cykelbanan och startade som tänkt i runt 3:50 min/km och tyckte sedan jag sprang ganska jämnt men visst fick jag bromsa runt många hörn, på sina ställen var det också lite löst grus i hörnen och dessutom blåste det ganska mycket. Det blev jobbigt ganska tidigt, redan runt 3 km och fem km passerades på 19:36 vilket var ganska mycket långsammare än jag hoppats på, men åter till det där med att springa jämnt för samtliga km mellan 3-9 sprang jag strax under fyrafart (3:58-3:59-3:57-3:58 4:03-4:00-3:59) ju var långsammare än jag tänkt mig och långsammare än jag tränat för på nyckelpassen på sistone, ibland visade klockan 3:50-fart men lika ofta långsammre fart. 

Kanske blev jag lite uppgiven på andra halvan när jag insåg halvvägs att det skulle bli tufft att ta mig under 39 minuter idag också men jag gjorde ändå så gott jag kunde och det innebär att jag tog in och gick förbi på de 3-4 löpare jag hade framför mig och istället för att lägga mig i rygg. 

Även om höjdkurvan visar att banan faktiskt gick lite uppför km 3-4 och 8-9 så kändes det inte av lika mycket som alla tvära svängar. På den sista kilometern sprang jag om ytterligare ett par löpare jag haft en bit framför mig hela loppet med ca 500m kvar innan jag sedan var tvungen att skrika ett högt "HEJ" till en kvinna som korsade banan precis framför mig och det var nära att vi krockade. Sedvanlig hård spurt de sista hundratalet meterna utan någon mer framför mig och jag stängde av klockan på 39:21 i mål. Pustade ut en kort stund i målfållan innan jag hämtade min ryggsäck och den mycket generösa goodiebagen - klart mer generös än den man får efter Stockholm Maraton (!) p g a alla sponsorer, och direkt joggade ner den dryga kilometern till tågstationen och tog ett tåg hem 25 minuter efter målgång. 

Efteråt känner jag mig ändå rätt så nöjd med insatsen. Jag missade mitt mål sub39 igen trots att jag objektivt absolut ska klara det efter 5 km på 18:32 men det är inte så enkelt och jag är fortsatt optimistisk om att jag ska kunna springa lite fortare på klart snabbare Täljemilen om en dryg månad, om förutsättningarna är de rätta då och jag får träna på bra fram tills dess. 

Detta var 27:e gången jag sprang milen sub40 sedan 2010 där jag också haft tre lopp långsammare än så. 

Fullständiga resultat här. Kanske kommer det åldersindelade resultat, det finns för tidigare lopp men jag vann min åldersklass klart, samtliga löpare framför var klart yngre än jag, tre födda på åttiotalet och resten från 90-eller 00-talet. Loppet vanns för övrigt av världsmästaren i orientering Martin Regborn på snabba 29:51 så han klarade uppenbarligen att springa snabbt i kurvorna.

Bilder från loppets Facebooksida.

Race Report Sommarspelen 5000m - 18:32:01

Efter en period med lite sämre träning åtminstone sett till volym så hade jag inget tydligt mål inför Sommarspelen, FK Studenternas 5000m-lopp på Stockholms Stadion, men hade angett 18:45 vid anmälan. Hade gett mig själv bra förutsättningar innan med en lugn vecka med bara ett lättare kvalitetspass på tisdagen. På tävlingsdagen testade jag en Nomio tre timmar innan start och sippade sportdryck timmarna innan. På Stadion var det varmt men solen sjönk och förutsättningarna var i princip idealiska när det var dags för mitt heat.

Efter start tog det något varv innan alla 20 deltagare hittat sina platser, jag startade i inre gruppen och hamnade initialt allra längst bak med farthållaren för 18:30 ett tiotal meter längre fram i mitten av fältet men redan efter ett varv hade jag avancerat upp till mitten av fältet. Det blev lite ryckig löpning de första varven, ibland några trippande steg för att inte springa in i löparen framför, ibland fick jag trycka på lite för att täppa igen en begynnande lucka när fältet sträcktes ut lite. 

Mentalt var jag inte på topp i början och jag hade ganska negativa tankar fast jag inte var så ansträngd, jag tyckte det gick långsamt och att jag kanske skulle få det tufft att "ens" klara 19 minuter men mellantiderna (från klockans autolap på 400m) visar att jag sprang jämnt. 

46 sek på första 200m följt av, 90, 90, 88, 89, 91, 91, 90, 89, 91, 90, 88, 77 sekunder.

Ungefär halvvägs in hade fältet sträckts ut och jag hade fått släppa en liten lucka till löparna framför och ledde en andraklunga där jag också blev passerad av två löpare men när jag märkte att de inte ökade försprånget och att löpare från första klungan började tappa så vågade jag vara offensiv i flera steg, vilket jag är väldigt nöjd med. 

Jag kände mig allt starkare och passerade 3000m på exakt 11:15 på klockan vid mållinjen vilket är 3:45-fart och kanske fick jag lite energi av att inse att jag med ett snabbt sistavarv skulle kunna springa snabbare än de 18:45 jag hade angett som måltid. 

Jag passerade de som nyss passerat mig genom ett par distinkta fartökningar. Känslan var att jag ökade farten med 3-4 varv kvar men givet varvtiderna var det snarare andra som tappade. Jag försökte öka lite med 800m kvar och gick om någon ytterligare men först in på upploppet med 500m gick jag ut i bana två och sprang om 3-4 löpare som legat en bit fram och min vana trogen så kunde jag växla steg rejält sista varvet och springa sista 400m så snabbt som 3:13-fart. Det gjorde att jag kunde passera ytterligare 2-3 löpare de sista 200m fast avstånden framåt hade varit riktigt stora in på sista varvet. 

En så hög fart orkar jag inte hålla i fler varv men jag har en grundsnabbhet och är bra på korta intervaller och har förmågan att växla steg vilket gör att jag alltid kan avsluta lopp bra. Var trött i mål såklart och glömde stänga av klockan, men återhämtade mig snabbt och kunde jogga ner och hänga med lite trevligt folk innan hemfärd. 

Skovalet den här kvällen blev inte spikskor då jag inte tränat med det i sommar utan istället Vaporfly 4 vilket fungerade klockrent och de kändes väldigt lätta (version 4 är den lättaste modellen hittills) och responsiva och inte fullt lika mjuka som version 3 kan kännas på bana, kanske den bästa versionen av Vaporfly hittills för mig men fler lopp krävs för att utvärdera det. 

Fullständiga resultat här. 

Alla lopp finns på Youtube, mitt heat startar 1:27:50 in i sändningen. Så långsamt det ser ut att gå :)

Efter att löpningen känts lite tråkig i sommar så känns det nu plötsligt roligare igen, tänk så lite som krävs.

Race Report Semesterloppet 10 km - 41:03 och plats 35/243

Jag delar med mig av både med-och motgångar här och senaste loppet blev just en motgång. 

Efter min intensiva period med flytt, konfirmation, studentfiranden, flytt av föräldrar, renovering med mera, vilket givetvis påverkat träningen i maj och juni ville jag ändå springa ett lopp för att veta ungefär var jag står och valet föll på Semesterloppet 10 km i mysiga Mariefred. Ett lopp jag sprang i blåst och sommarvärme på 39:41 i fjol. 

Tittar jag tillbaka i träningsdagboken i juni så hade jag ändå gjort regelbundna och bra kvalitestpass som t ex 4x2 km, intervallstegar och 10x800m i bra fart utan att slita på tisdagen samma vecka som loppet. Men, jag läser också flera noteringar om att jag kände mig matt och inte återhämtad och söndagens 16 km i hygglig fart sex dagar innan loppet blev jag också rätt sliten av. 

Efter passet med åttahundringar hade jag ändå gott självförtroende på loppdagen som bjöd på ganska bra förhållanden, moln och lite blåst men inte så mycket motvind. Loppets första två kilometer går svagt uppför och banans högsta punkt nås efter 2 km och jag tyckte jag öppnade klokt och lite återhållsamt och efter två kilometer svagt uppför sprang jag den tredje kilometern utför på 3:52 och tänkte att nu, nu är jag igång, men nej. Den fjärde kilometern gick på 3:59 men sedan gick det inte snabbare än ca 4:05-fart hur jag än försökte. Benen var ganska fräscha, andningen var ansträngd, pulsen kanske något låg men ungefär där den numera brukar ligga på tävling. Det gick bara...långsamt. Jag blev kanske lite uppgiven på banans sjunde kilometer som avverkades på långsamma 4:17 och innehåller loppets tuffaste backe och resten av loppet blev väl inte så roligt då jag insåg att jag inte ens var i närheten av att ens springa under 40 minuter den här dagen och efter en halvhjärtad fartökning sista kilometern på 3:57 var det en lättnad att få sluta springa och gå i mål efter 41:03, mitt långsammaste millopp på hela tolv (!) år. Ska jag leta efter något positivt är det väl att jag var en sekund snabbare än mitt långsammaste millopp någonsin, Premiärmilen 2013 som jag sprang på 41:04 med lite halvtaskiga blodvärden. 

Väl i mål var jag väldigt förvånad och besviken och lika roligt och lika mycket som jag saknat det sociala i att åka och iväg och tävla och träffa löparkompisar, lika tråkigt och ovärt är det att åka hem besviken över utfallet. Besvikelsen lade sig ändå relativt snabbt och jag vill ändå tro att jag är bättre än så här, även om klockan objektivt visade vad den visade just den här dagen. Jag har landat i att jag tränade lite för hårt veckan innan och att jag just nu generellt har lite problem att få till tillräckligt med återhämtning. 16 km på söndagen som gjorde mig rätt sliten följt av 10x800m bara två dagar senare blev lite mycket av det goda, även om resten av veckan sedan var lugn med bara två korta joggar. När jag tränar lite mindre än vanligt och lite kortare pass än vanligt, vilket jag brukar göra på sommaren, blir säkert både form och uthållighet lite sämre och det är lätt hänt att när jag väl tränar så vill jag träna "ikapp" lite och köra lite för hårda pass och ibland lite för långa pass i lite för hög mellanmjölksfart som bara gör mig sliten. Jag har också tänkt på att bara för att jag tidigare tyckt det varit optimalt med ett kvalitetspass på tisdagen inför en lördagstävling så är det inte säkert att det är lika optimalt längre nu när jag är äldre, jag kanske skulle kört åttahundringarna en vecka innan och tagit det det väldigt, men inte för, lugnt på loppveckan.

Nu väntar lite semester och planen med träningen är att försöka fortsätta träna med bra kvalitet men inte för hårt, och hålla mängden på en åtminstone acceptabel nivå, som för många andra så tycker jag det är svårare med träningsrutinerna när man är ledig jämfört med vardagen. 

Jag har ett inlägg liggande om tävlingsplaner för resten av året men just nu ligger jag lite lågt på den fronten och det enda lopp jag i dagsläget är anmäld till är Djurgårdsvarvet 10 km i slutet av augusti. Halvmaran i Stockholm som nu är fulltecknad, springer jag inte i augusti, det var som jag skrivit tidigare ett bra tag sedan nu som jag sprang en halvmara jag var speciellt nöjd med och då avstår jag hellre än att utsätta mig för likadan besvikelse ännu en gång.

Målgångsfoto fångat av familjen

Boston Maraton 2025 Race Report - 3:15:26

Jag ska försöka sammanfatta helgen och maran i Boston utan att det blir en roman, vilket blir lättare sagt än gjort. Jag landade i Boston kl. 15:00 lokal tid i fredags och eftersom flygplatsen bara ligger fem kilometer utanför centrala stan och lätt nås med tunnelbana var jag snabbt incheckad på hotellet. Jag tyckte det skulle vara skönt med en promenad efter alla timmar på flyget så jag tog tunnelbanan några få stationer downtown till Boylston street och klev direkt ut i världens fest på upploppet och mållinjen där tidigare vinnare av Boston presenterades under festliga former. Jag hämtade nummerlappen och shoppade den dyra med berömda Bostonjackan som jag bestämt mig för att köpa då årets färger (vit och blå) var väldigt snygga och kostade på mig några brandade plagg till, bland annat ett par korta grå Adidas-tights med stora fickor för gels som jag använde på loppet. 

Lördagen bjöd på sommarvärme med 28 grader på eftermiddagen, och jag turistade genom att gå Freedom Trail tidigt på morgonen jetlaggad, en knappt 3 km lång slinga i stan som tar en förbi många historiska platser för Boston innehåller mycket historia om frigörelsen från engelsmännen. På eftermiddagen joggade jag lätt i värmen i Boston Garden och längs havet. Söndag förmiddag blev det en tunnelbaneutflykt till Harvard innan jag tog det lugnt på hotellet och laddade med Gatorade, godis och en pizza och en Cola på kvällen, något som för övrigt mina bordsgrannar betalade åt mig efter att vi småpratat lite, signifikativt för den otroliga generositet och positivism och gästfrihet jag upplevt hela helgen! 

På tävlingsdagen vaknade jag i god tid och gjorde mig i ordning och promenerade de tio minuterna ner till Boston Common där de gula skolbussarna avgick och bussresan till Hopkinton tog en timme och det blev inte så lång väntan i "Athletes Village" som jag hade befarat, en knapp timme, lagom för ett par besök i Bajamajorna och att slappa lite innan vi fick börja promenera till starten. Starten var förresten väldigt anonym jämfört med andra maror, även Stockholm. Ingen sång, ingen musik, ingen nationalsång (det fick bara elit och första startvågen). När vi väl kommit in i rätt fålla började vi promenera över ett backkrön och löpare framför mig började mig och plötsligt passerade vi en tidtagningsmatta och loppet hade börjat. Det var ganska trångt de första 4-5 kilometerna och jag ville inte lägga energi på att springa runt, springa om och ut längs kanterna utan jag började i en fart omkring 4:30-fart, vilket kändes rimligt för dagen och var ett tempo som de flesta andra runt mig höll också. 



Jag hade såklart studerat banprofilen men slogs ändå av hur ovant det var att springa så brant utför i början men det var inte bara utför, redan efter någon kilometer kom en backe som kändes lite tung i benen men snart blev det mer utför igen. Banan passerar orterna Ashland-Framingham-Natick-Wellesley med sitt flick-college som har sin "Scream tunnel"-Newton med de berömda backarna-Brooklin innan man är inne i centrala Boston i slutet. 

Orterna var i sig ganska lika varandra även om banan ändrade karaktär under loppet och de hade det gemensamt att publikstödet var i princip öronbedövande. Jag sprang i ett Sverige-linne och kan inte räkna hur många "Go Sweden" jag fick längs banan och vinkade jag och manade på publiken så blev gensvaret enormt! 

Det fortsatte mestadels utför och centralt var jag i princip oberörd med låg puls men benen kändes inte jättefräscha så jag sprang på ansträngning snarare än fart, sprang lite försiktigare i de få motlut som fanns i början och sprang fortare utför med bra hållning och fotisättning för att få med mig extra fart "gratis" och vara snäll mot framsida lår, något som jag tränat på innan. Det började bli varmt då det inte var så molnigt som prognosen visat och banan inte erbjöd någon skugga att tala om och jag började också känna mig kissnödig. Efter så många maraton tycker jag fortfarande det är svårt att inte dricka för mycket trots att jag kissade flera gånger innan start. Vid ett lugnare parti på 18 km kände jag mig tvungen att stanna vid en buske och kissa och där tappade jag nog en minut eftersom dubbelknuten på tightsen trilskades lite men det kändes bättre efter och jag var ganska snart ifatt löpare jag tidigare haft runt mig. 

Scream Tunnel i Wellesley passerades under öronbedövande skrik från studenterna och strax därefter halvmaran på 1:38. Jag sprang sedan i jämn fart, om den varit ganska exakt 4:30-första milen så var den nu mellan 4:30-4:40 min/km och laddade för Newtonbackarna. Den första kom och jag sprang den och resten av backarna också i ca 4:50-fart. Så här i efterhand har jag svårt att skilja dem åt, om det var den första eller den andra jag upplevde som lite tuffare men sett till banprofilen var det nog den första men, generellt tycker jag inte de var så tuffa med den lilla temposänkningen jag gjorde och med publikens hjälp och genom att mana på dem lite hade jag inga problem att springa uppför den ökända sista Heartbreak Hill heller. Om någon är nyfiken på själva höjden och längden på backarna som kommer cirka mellan km 26-24 så får jag ungefär de här siffrorna från klocka och höjdkurva och det kan vara roligt att ha det dokumenterat också: 

Backe 1: 23 höjdmeter på ca 1 km
Backe 2: 21 höjdmeter på ca 600m
Backe 3: 19 höjdmeter på ca 600m
Backe 4 (Heartbreak Hill): 28 höjdmeter på 700m.

De sista 8 km på banan bjuder på långa raka partier som går lätt utför och flacka partier och bara något enstaka motlut och här kände jag mig väldigt stark. Min snabbaste kilometer blev nummer 35 vilket måste ha varit i en sådan lång utförslöpa. Många var trötta runtomkring mig men jag hade en bra hållning och kände att "fjongskorna" hjälpte mig med extra fart så länge jag var noggrann med hur jag sprang. Endast i något litet motlut vid 37-38km någonstans kom en kort impuls om att ta en gångpaus, en tanke jag omedelbart slog bort och tog istället min sista gel. Det delades ut Maurten gels längs banan och jag tog tre stycken och hade med mig fler Umara-gels i tightsfickorna och jag tog 4-5 egna gel och kanske 4-5 muggar totalt med sportdryck och ett par muggar vatten. Efter första kisspausen kände jag inget mer behov av att tömma blåsan och upplevde att jag hade gott om energi. Den berömda Citgo-skylten dök upp och visst var benen ganska trötta nu såklart och även om jag varit opåverkad centralt en stor del av loppet började nu även pulsen bli högre men känslan var fortsatt stark. Jag väntade på den sista viadukten med en uppförsbacke jag sett på live-streamen från loppen tidigare men förstod inte hur sent den kom för när vi klarat av den var det dags för den berömda "Right on Hereford", alltså en högersväng in på gatan med samma namn och "Left on Boylston", den sista vänstersvängen in på det lätt sluttande 600m långa berömda upploppet. Publikstödet här var konstigt nog inte lika massivt som tidigare under banan och jag kostade faktiskt på mig att ta upp mobilen ur tightsen för att filma upploppet men det blev en ganska svajjig film eftersom jag både var ganska trött och fortfarande sprang ganska fort här och till slut kom den stora blå målportalen närmare och den målade mållinjen passerades. Det kom faktiskt en glädjetår efter målgång innan vi fick medalj, dryck, energi och en "safety-blanket" och många löpare slog sig sedan ner på gräset i Boston Garden några hundra meter längre fram, för att få i sig lite energi. Så även jag men jag stannade inte så länge eftersom vinden kylde en del så jag promenerade istället till hotellet för en varm dusch innan jag igen begav mig ner på stan med hjälp av tunnelbanan för att njuta lite till av stämningen. 

Tack vare kisspausen blev det en negativ split då jag sprang den andra kuperade halvan på 1:37. Jag åkte till Boston framförallt för upplevelsen men ville samtidigt inte bara jogga banan utan lyckades hitta vad jag tycker var exakt rätt balans mellan att springa ganska bra/fort, men samtidigt kunna njuta och ta in stämningen hela vägen. Jag har skrivit tidigare att detta nog var mitt sista maraton, något jag i dagsläget står fast vid, då motivationen för att maratonträna för att springa på 3:10-3:20 inte finns i tillräckligt hög utsträckning för att det ska kännas roligt och om det var mitt sista maraton så kan jag inte tänka mig ett bättre slut på mina 18 år av maratonlöpning än denna helt igenom fantastiska helg och detta fantastiska lopp och jag är så glad och tacksam att jag bestämde mig för att göra och fick uppleva detta. Jag kan bara jämföra med New York och det må vara en mer spektakulär stad på många sätt men som helhet så rankar jag den här helgen och Boston Maraton som en finare upplevelse än New York och då tänker jag på den otroliga atmosfären i stan hela helgen och hur lokalbor som inte ens springer gång på gång uttryckte att maratonhelgen var den bästa helgen på hela året. 

Jag klarade kvaltiden till nästa år då den blir lite tuffare (från 3:25 till 3:20 för min åldergrupp) men inte med tillräcklig marginal för att få en plats. Chicago har samma kvaltid men nej, jag kommer inte springa. Däremot kanske jag kommer vilja uppleva Boston maraton åtminstone en gång till tvärtemot vad jag skrivit ovan men det ligger i så fall några år framåt i tiden. Då behöver jag springa ett maraton igen för att kvala in men 2027 kommer jag att ha fyllt 55 år och då är kvaltiden bara 3:30 och när jag fyllt 60 hoppar kvaltiden till hela 3:50 så återvänder lusten till långpass så är det inte omöjligt att det blir en repris någon gång i framtiden. 

Jag mötte så många härliga löpare under helgen och såklart pratade vi löpning och jag sade flera gånger under helgen att "my prime as a runner is behind me" och på något sätt kändes det bra att faktiskt säga det högt för så är det ju. Jag är fortfarande en väldigt duktig löpare för min åldergrupp och har gjort resultat jag verkligen kan vara stolt över men sub3 på maraton för mig är numera historia och ett mål jag släppt nu.

På tal om kvaltider och statistik så gick jag igenom mina maratonresultat och ser att jag kvalat in till Boston hela tio gånger. Så dumt att jag inte genomfört detta tidigare! Störst marginal hade jag 2017 (2:54:00 och 2019 (2:53:42) med 26 minuter (kvaltid 3:20) och när jag sprang mitt personbästa 2014 hade jag 19 minuters marginal (kvaltid 3:10).

På flygplatsen på hemresan fick alla som kunde visa upp en Bostonmedalj prioritet i en egen kö vid säkerhetskontrollen och slapp den vanliga långa kön, symptomatiskt för hur hela helgen varit. 

Statistik

Placering 8687 av totalt 28390

Plats 7040 av 16102 män

Plats 596 av 1994 i ålderklass herrar 50-54 (140 män i min åldersklass sprang sub3)

Det blev en roman ändå. Tack för att ni läst! 

Race Report Vinthundvintern 3000m - 10:52.04

Dags för årets första Race Report, från Vinthundsvintern 3000m i Sollentuna friidrottshall i lördags, en tävling jag anmälde mig till i höstas för att det är nyttigt att tävla och lämna komfortzonen och att det blir ett bra träningsstimuli med lite träning i överfarter. 

Sedan anmälan har vi både köpt och sålt hus och firat jul och nyår så det var varit mycket annat att fokusera på. Ett tag tänkte jag avanmäla mig men intalade mig att ta det som ett hårdare träningspass utan att ställa så stora krav på mig själv, något jag fortfarande har svårt för efter alla år. Träningen har ändå gått OK i december och januari men antal specifika pass inför loppet blev bara två stycken, dels 3x10x200m inomhus med klubben ca 10 dagar före loppet och så en hård intervallstege på löpband 1200-1000-800-600-400m med 90 sekunders ståvila i måndags, ett pass som elitlöparen Jonathan Gran tipsade om som förberedelse inför 3000m i Spring Snyggt-podden. 

Jag hade ingen tydlig målsättning med loppet förutom att jag åtminstone ville springa under 11 minuter, då mina tre tidigare lopp på sträckan gått på mellan 10:20-10:39. Jag hade angett 10:45 som mål vid anmälan och hoppades väl kunna springa lite snabbare än så. Det kunde jag inte. 

Starten har gått

Jag var påtagligt nervös på tävlingsdagen och på plats i Sollentuna ca en timma innan mitt heat, gott om tid att både socialisera lite och värma upp utomhus. Mitt heat hade en hare som skulle springa på 10:30 (3:30-fart) och starten gick och ledet av löpare blev snabbt ganska utdraget och jag hamnade långt bak i ledet. Efter något varv sprang jag förbi en löpare och täppte till en lucka men ledet av löpare drogs ut likt ett gummiband och jag tyckte det var jobbigt tidigt. Andra har skrivit att de kunde flyta med ganska länge men jag tyckte det var ansträngande redan från ca 800m. Första kilometer passerades precis under 3:35 och jag var helt själv och det kändes jobbigt och jag hade negativa tankar om att båda kliva av och ta det som ett träningspass - klart man fokuserar på fel saker då och inte heller anstränger sig det lilla extra! Dumheter såklart och varven rullade ändå förbi relativt snabbt men räknar jag rätt så gick andra kilometern så långsamt som 3:43 vilket såklart inte är godkänt. Det är svårt att redogöra för så mycket detaljer när man springer 15 varv på en bana i princip själv men klockan visade 7:18 vid passering 2000m och den intellektuella kapaciteten var då tillräckligt hög för att inse att den sista kilometer behövde gå snabbare än 3:42 för att springa under 11 minuter, och är det något jag är bra på så är det snabba avslutningar på banlopp. Jag försökte trycka lite mer, oklart om farten ökade förrän det var två varv kvar men ut på sista varvet tryckte jag ändå rejält och Lorenzo Nesi kommenterade att jag sprang sista varvet under 40 sekunder och på upploppet sprang jag om en löpare och klockan stannade på 10:52.04 vid målgång. 

Blandade känslor efter målgång, trött och skönt att vara klar men samtidigt inte speciellt nöjd med genomförandet. Tyckte inte jag hade varken benen eller skallen tillräckligt påkopplade. Samtidigt, hade jag genomfört ett jämnare lopp, kanske jag kunnat springa på 10:45, hade jag varit mer nöjd då? Förmodligen inte. Jag fick en bra genomkörare i överfart utan speciellt mycket specifika förberedelser, jag fick springa mig trött och har fortfarande inte sprungit långsammare än 10 minuter på 3000m. Snittpulsen var så låg som 180 men maxpulsen 194 på upploppet, vilket ändå är relativt högt. Dessutom fick jag träffa trevliga löpare, som t ex Johan och Erik från Maratonlabbet, Manne från Spring Snyggt och många andra. 

Som vanligt tack till FK Studenterna under ledning av Lorenzo Nesi, för ett utmärkt arrangemang. IVDM för Stockholm och Gotland gick samma helg i Sätrahallen vilket är lite konstigt, då det var ganska många veteraner från Stockholmsklubbar som sprang Vinthundsvintern i stället. Enhörna IF tillhör distrikt Södra Svealand men i M50 på IVDM var det bara en (!) deltagare och där hade min tid räckt till DM-guld, förmodligen hade det roligare att vinna ett VDM-guld i den större konkurrensen på Vinthundsvintern...

Fullständiga resultat här. 

Sändningen från hela arrangemanget på Friidrottskanalen finns här. Mitt heat, det näst sista börjar 4h 38 min in i sändningen. Alla heat finns också separat på FK Studenternas Youtube-kanal. Som så ofta slås jag av hur stel jag ser ut när jag springer numera och hur upprätt min hållning är, jämfört med många andra löpare som är mer framåtlutade, vilket ser bättre ut. Det måste jag arbeta med, för det är en nackdel att springa så, jag tycker jag förbättrat min armpendling senaste halvåret men den går också att arbeta mer på.

Race Report Strängnäs halvmaraton 2024 - 1:29:23 och plats 66/299 herrar

Även i år fick trevliga Strängnäs halvmaraton avsluta tävlingsåret. Jag skrev i slutet av oktober att en viss trötthet infunnit sig och att Strängnäs halvmaraton inte var ett prioriterat mål och antal långpass har i princip bara varit ett i månaden och antalet specifika pass i princip noll. Dessutom har november inletts med att vara segt småförkyld hela tiden. Jag avvaktade väderleksprognosen innan start och nu bjöd tävlingsdagen på höstsol och temperatur på närmare tio grader men väldigt kraftiga vindar på uppemot 20 sekundmeter som starkast. Jag hade sällskap av min trevliga, unga (född -98), snabba (38:44 på Täljemilen i oktober) klubbkamrat Isabelle som jag dragit på flera av klubbens träningspass under hösten, på vägen dit och vi var på plats i god tid för uthämtning av nummerlapp och kunde sedan vänta i bilen i blåsten innan uppvärmning. 

Kanske var det den kraftiga vinden som fick mig att se så missnöjd ut redan på uppvärmningen, haha. Foto: Petri Matalamaa

Starten gick och när vi kom vi ut på de öppna fälten norr om Strängnäs blåste det motvind att det faktiskt ibland var svårt att springa upprätt och hålla sig kvar på vägen, har nog sällan eller aldrig sprungit i sådan motvind på tävling och då har jag ändå sprungit det här loppet i kraftig blåst flera gånger och det extremt blåsiga kalla Stockholm Maraton 2012. 

Sammanbiten, troligen på asfaltspartiet strax innan milpassering. Foto: Petri Matalamaa

Det kände i princip som om jag stod stilla och från att ha sprungit i omkring fyrafart de första två kilometerna gick farten ner till mellan 4:20 och 4:40 under fyra kilometer, vid något tillfälle var jag uppe på fem minuter per kilometer på klockan. Jag mötte en löpare med nummerlappen i handen på väg tillbaka till start och jag kände mig faktiskt frestad att göra samma sak, då det hela kändes ganska meningslöst, och jag var väldigt nära att strunta i allt och bara jogga, för jag hade ändå bestämt mig att fullfölja distansen och få ett långpass om känslan skulle vara dålig efter förkylningen. 

Efter 7-8 km kom vi ut på asfalt där det alltid brukar blåsa motvind men nu svängde vi istället mera bort från vinden och fick den i sidan och i ryggen och nu gick det i fyrafart med samma ansträngning som tidigare och började kännas lite bättre. Jag passerade milen på 42:30 på egen klocka och tänkte att jag nog inte ens skulle klara sub90 den här dagen och ett tag därefter blev det lite mer motvind igen och jag kände mig återigen väldigt negativ till alltihop. Pulsen var alldeles för låg mellan 160-165 första halvan men det kändes ändå ansträngande. 

Kanske fick vi lite skydd från vinden vid 15 km när vi närmaste oss Strängnäs norrifrån men det började kännas bättre igen och farten ökade till under 4:10-fart igen och pulsen ökade till mer normala 170-180 och jag kunde springa med en högre ansträngning och det började kännas som om jag faktiskt tävlade. Jag insåg också att om jag fortsatte i ungefär samma fart så skulle jag trots allt ta mig under 90 minuter med lite marginal, och det gav mig motivation att fortsätta springa lite hårdare. Nere i stan sprang jag bra och fokuserade på att gå ifatt och förbi löpare framför mig, vilket jag lyckades med utan att någon sprang om mig. Vid varje kilometerpassering stämde jag av mot klockan, nu relativt säker på att jag skulle klara sub90 ändå, som någon slags lägstanivå. En bil hade kanske bråttom och struntade i flaggvakterna och körde ut i en korsning när jag skulle passerade så där fick jag gira och passera bakom bilen istället. Den långa stigningen i slutet är alltid tung men jag sprang bra med kilometertider på 4:19-4:17 trots tröttheten och passerade flera löpare som tidigare sprungit om mig i motvinden och som jag haft sällskap med tidigare. Det är alltid lika skönt att komma in på Vasavallen efter backen och efter en sista blick på klockan så insåg jag att sub89 var kört men sub90 var lugnt så det blev ingen maxning förutom kanske sista 40 meterna när jag bestämde mig för att passera en rygg till innan mål. 

Efter att ha fått den fina medaljen runt halsen och fyllt på med energi i form av hembakat bröd, ett par koppar kaffe, banan och cola var det skönt att stretcha lite extra, dra på mig överdragskläder och snacka med löparkompisar innan hemresa tillsammans med klubbkompis Isabelle, som förresten gjorde det väldigt bra och sprang på 1:26:03 i blåsten i bara hennes andra halvmara, Det räckte till en fjärdeplats bara sju sekunder från pallen 

Fullständiga resultat här. 

Bilder här.

Foto: Petri Matalamaa

Foto: Petri Matalamaa

Tack som vanligt till Strängnäs löparklubb för ett väldigt trevligt arrangemang, i år också med kontrollmätt bana för första gången, jag kommer gärna tillbaka och tack till min klubb Enhörna IF för att ni bjuder på anmälningsavgiften till det här och några andra lopp, det här är ett väldigt trevligt sätt att avsluta säsongen på tillsammans. 

Det här blev mitt sämsta Strängnäs halvmaraton med marginal sett till både tid och placering, vilket nog också speglar att loppet har växt, i år var loppet fulltecknat för första gången. Strängnäs ligger nära Stockholm och många andra städer i Mälardalen och loppet har omnämnts flera gånger både i Spring-Snyggt-podden och i Maratonlabbet vilket säkert drar dit löpare.

Mina tidigare lopp i Strängnäs: 

2018: 1:25:31, nionde plats
2019: 1:25:54, sjuttonde plats
2021: 1:26:13, trettionde plats
2022: 1:27:19, trettiosjunde plats
2023: 1:27:41, trettiofemte plats
2024: 1:29:23, sextiosjätteplats

Jag har gott hopp om att vända den här trenden!

Race Report Enhörna Challenge 5000m 18:31.87 och placering 4 i B-heatet

Bara fyra dagar efter Stockholm halvmaraton var det lopp igen i form av hemmatävlingen Enhörna Challenge 5000m på Södertälje IP. Benen kändes riktigt slitna dagarna efter halvmaran men jag höll igång varje dag med lite Mountainbike och jogg. Hela dagen före loppet vräkte regnet ner och ett par timmar innan start tänkte jag faktiskt strunta i att springa men prognosen visade att regnet skulle upphöra och förutsättningarna blev i det närmaste perfekta med temperatur på ca 10 grader, uppehåll och nästan ingen vind. 

Jag sprang i B-heatet som skulle bestå av 18 löpare men bara ca 10 kom till start, kanske p g a vädret. Bland dem duktiga syskonen Lagerström från Tureberg, 16 och 14 år gamla. De skulle springa på 18:30 så när starten gick och två löpare drog iväg blev vi en andraklunga som sprang de första varven i jämn fart med ungdomarna först.

Efter ett tag fick de en liten lucka men när lillasyster tröttnade lite under andra halvan så saktade storebror som agerade hare också ner så jag gick om. Hela tiden hade jag klubbkompis Erik i rygg och jag fortsatte att avverka varven i jämn fart även om några varv på andra halvan gick någon sekund för långsamt. Med ca 700m kvar gick Erik om mig på bortre långsidan och jag tänkte att jag nu skulle få en bra rygg och fartökning innan spurten men jag märkte redan efter 100m att farten inte ökade så med ca 550 meter kvar gick jag om igen och ökade farten trots att jag tänkte att nu spurtar jag för tidigt. Med ett varv kvar såg jag att jag behövde göra sista varvet en bit under 80 sekunder för att klara 18:30 och jag försökte och växlade aktivt steg till ett högre knälyft/större "hjul", kanske kunde jag gjort det något tidigare men det är lätt att säga i efterhand. Spurtade så bra jag kunde och efter ett sista varv på 79 låga så korsade jag mållinjen som fjärde löpare i B-heatet efter 18:31.87.

Löpning är vackert...

Trots att jag missade 18:30 med så lite var jag väldigt nöjd efteråt, med det jämna genomförandet och jag tyckte jag hade nytta av tipsen från Motion Metrix-analysen förra veckan, och jobbade med hållningen och att hålla uppe både steglängden med ett bättre knälyft och hålla upp kadensen hela sträckan. Det syns också på Garmin Connect att min steglängd var mycket mera jämn nu än på Sommarspelen och vår ledare Henrik kommenterade också att det såg jättebra ut och att jag inte tappade steget som jag har en tendens att göra annars när jag blir trött. Kul! 

Varvtider: 43s  (första 200m), 90, 90, 89, 89, 90, 90, 91, 91, 89, 91, 88, 79 sekunder. 

Kilometertider (från Strava): 3:41, 3:43, 3:46, 3:46, 3:33.

Fullständiga resultat här. 

Fantastiska Anders Hansson, Vilsta IK, född 1944, svenskt rekord i M80 med 22:29