Race Report Stallarholmsloppet 10 km - 4:e plats - 38:17

Förkylningen som hållit mig i ett stadigt grepp sedan förra helgen fick mig att tveka ang start i Stallarholmsloppet även om känslan i kroppen blev bättre under veckan med bara lite lätt snorighet och lite rethosta kvar på fredagen. För att testa om det fanns någon fart i kroppen och framförallt någon bra känsla i hög fart körde jag ett testpass på torsdagen, 4x1000m+5x200m med ganska generös vila på 90s. Fartmässigt var det helt OK, snittade tusingarna strax över 3:30 men känslan var kantig och utan flyt. Tvåhundringarna sprang jag progressivt från 3:30-fart ner till 3 min/km, dvs 36 sekunder.

Jag tänkte att det lika gärna kan bero på att det var länge sedan jag sprang i de här farterna som förkylningen och då jag kände mig pigg i kroppen beslutade jag mig för att springa.

Tanken med det här loppet var att få chansen att få springa om placeringar istället för tid vilket det inte bjuds så många tillfällen till på min nivå. Jag vann ju 5 km på det här loppet 2011. Dessutom är stämningen charmigt annorlunda på de här små loppen! Mitt fokus var att springa så bra som möjligt, för dagen och komma så högt upp resultatlistan som möjligt.

Åkte till Stallarholmen från Strängnäs där sonen spelade innebandy på förmiddagen och hämtade nummerlappen på Toresunds IP där den yngre sonen ibland spelar fotboll. Skönt avslappnad stämning bland löparna på plats i det ganska blåsiga vädret. Tog en kaffe, pratade med folk och joggade upp långsamt längs banan i tre kilometer och benen kändes riktigt riktigt sega men så har det känts förut och det har gått bra ändå.

Höjdprofilen från Garmin Connect, relativt kuperade två varv

Bild från Starten i Eskilstunakuriren. Vinnaren med nr 424, tvåan med nr 433 och jag strax där bakom

Starten gick vid 300m-markeringen på banan och den sedvanliga rusningen blev ovanligt kort och jag kom iväg som trea ut från idrottsplatsen direkt i starten, ettan (fjolårsvinnaren) stack iväg direkt. I slutet av den första kilometern gjorde jag misstaget att gå om tvåan som jag tyckte saktade in lite, det skulle jag inte gjort. Han lade sig i rygg på mig och fick en fin resa första varvet. I backarna på den andra kilometern gick jag ifrån några meter uppför men vid varje liten utförslöpa kom han ikapp igen. Vid tre km var vi en klunga på tre löpare som jag anförde längs vattnet. Bakom oss var det redan tomt på andra löpare.

Den sista kilometern på varvet (som sprangs två gånger), inleddes med en riktigt lång, ca 300-400 m, och jobbig backe som blev brantare och brantare närmare toppen. Jag brukar vara stark uppför men här kände jag direkt att mina ben surnade till och farten sjönk betydligt och de två löparna bakom mig gick om och vid backens krön där jag var riktigt trött och hade en massa negativa tankar skiljde det redan ca 50 m. Ut på det andra varvet som blev helt händelselöst, tvåan (som vann 10km när jag sprang här senast 2011) sprang väldigt fint och jämnt och att stanna bakom honom hade varit smart. Han ökade sakta försprånget medans trean började sacka lite men jag närmade mig bara marginellt. Det var helt tomt bakom mig och jag blev lite bekväm i fart och ansträngning. I slutet av loppet ökade avståndet till trean igen då jag var riktigt trött på krönet av backen. Loppet avslutades med 300 m inne på tartanen på Toresunds IP där jag vinkade åt familjen och sprang i mål på en fjärdeplats utan att egentligen spurta. 

Hej hällandning på väg mot mål!

Mot slutet hoppades jag klara mig under 38 minuter men det gick inte riktigt. Tiden 38:17 är väl OK efter en veckas förkylning på den här backiga banan med mest grus men det är inte viktigt. Jag sprang ju första milen på halvmaran snabbare än så här för en månad sedan men det var på en annan bana på en annan dag utan brakförkylning innan. Det var istället roligt att springa om placering och strunta i klockan. Familjen som kom från Strängnäs efter innebandyn fick ett presentkort från ett lokalt bageri så efter att jag hade stannat kvar för prisutdelning och umgåtts en stund med en massa trevliga löpare blev det en riktigt "gofika" hemma igen. 

Ett mycket trevligt arrangemang och roligt lopp och bra valuta för de blygsamma 150 kr som anmälningsavgiften kostade! Prova att springa ett litet lopp, det är en rolig kontrast till de stora massloppen i storstäderna!

Från Stallarholmsloppet till Hälsoloppet

Igår skulle Stallarholmsloppet 5km gått av stapeln, loppet som jag vann (!) förra året men loppet ställdes in p g a för få anmälda i år! Det är tyvärr en trend att de mindre loppen på landsbygden, även om det inte är så långt från "storstan" i det här fallet utan ganska centralt i Mälardalen, får allt svårare att locka deltagare medans "massloppen" i storstäderna som Midnattsloppet, Göteborgsvarvet och Stockholm marathon etc bara växer.

Stallarholmsloppet 2011

Samma negativa trend upplever miltävlingen Påsksmällen i Enhörna, en tävling jag har inlett tävlingssäsongen med de två senaste åren. Enhörna är en av Sveriges mest anrika löparklubbar och det brukar inte vara något fel på elitbredden men motionärerna uteblir.

Löpning är hett och att delta i stora lopp är populärt medans det kan vara en större tröskel att delta i ett mindre lopp. Kanske är man rädd att alla andra kommer vara mycket snabbare, speciellt om en välkänd klubb arrangerar. Det är synd för att ställa upp i en liten lokal löpartävling kan vara väldigt trevligt och ger en annan dimension till tävlandet jämfört med massloppen. Stämningen är ofta väldigt trevlig och avslappnad och små tävlingar ger en chans till en framskjuten placering vilket ger en annan typ av löpning.

Jag har nu istället siktet inställt på onsdag och Hälsoloppet 10km i Huddinge. Det lär vara en lättsprungen bana och ambitionen är att åka därifrån med ett nytt personbästa på milen. Det är dags nu för det nu, på årets sista miltävling för min del!

Fredagens progressiva pass skrev jag om i förra inlägget. Igår blev det 4x1000m i tänkt milfart med lite generösare vila än vanligt, (90s gå-/ståvila) med ganska bra känsla, 3:42, 3:41, 3:36, 3:38 min/km klockades tusingarna på. Avslutade med fyra maxningar i min korta, branta sprintbacke under nedjoggen. Jag har kört sprintbacke förut innan tävling och förutom att det är roligt tror jag att det ger bra benstyrka och löpstyrka. Det verkar också framgångsrika löpcoacher tycka. Nu ska jag verkligen vila, innan Telge stadslopp körde jag nog lite väl intensivt veckan innan. Träningsledigt idag, vila också imorgon och kanske en mycket kort, lätt jogg med några stegringar tisdag kväll.

Saknad efter Garmin och korta intervaller

Rapport från en familj svårt härjad av förkylningsvirus...

Jag saknar min Garmin! Fick ett mail i torsdags att ärendet var "completed" så jag hoppas att posten levererar den på måndag.

Jag har försökt mäta sträcka med min telefon och appen Endomondo istället men jag är väl för oteknisk för min så kallade smarta telefon hittar aldrig några satelliter trots att jag varit ute och kutat i över en timma och irriterat tittat på telefons display då och då. Jag mäter istället just nu mina rundor manuellt på jogg.se för att få ett hum om hur långt jag sprungit. Knepigare blir det med intervallpass, jag mätte upp en sträcka som var 560m och som jag tänkt springa tio gånger idag på förmiddagen. Slitsam, jobbig löpkänsla hela vägen och jag nöjde mig med åtta repetitioner för att inte vara för sliten på morgondagens långpass men genomförde i alla fall alla repetitioner mellan 1:49-1:57 ca vilket i så fall ger 3:14-3:29 min/km.

Imorgon bitti blir det långpass på ca 20km, väckarklockan står på 06:00 för att hinna få i mig lite kaffe och frukost innan jag försiktigt knackar på hos D för gemensamt pass kl. 06:30. Bristen på långpass är det som oroar mig en aning just nu, jag har prungit sparsamt med långpass hela året, knappt ett per månad, senaste var 23 juli. I och för sig har jag en del halvlånga distanspass i benen, t ex kuperade 16km i 4:21-fart 11 augusti men det var ett tag sedan nu. Jag får nog ställa in mig på att sista fem km  på halvmaran kommer att vara slitsammare än vanligt.

Stallarholmsloppet har jag lagt till handlingarna men visst var det kul att vinna ett lopp! Här är resultaten. Att  jag var nästan tre minuter före tvåan i mål visar att det inte direkt var mördande konkurrens. Ännu en rolig detalj från loppet i lördags, broöppning mitt under pågående tävling! Det drabbade dock bara de löpare som inte hunnit avverka ca 4,5km på 35 minuter. Jag hade hunnit gå i mål, snacka lite med medlöpare och joggat över bron igen på nerjoggen till bilen när jag hörde signalen för broöppning.

Start Stallarholmsloppet, jag kisar mot solen för inte grinar jag väl illa
redan innan jag fått bort startlinan från magen??

Race report Stallarholmsloppet 5 km - "har jag gått i mål?"

Inga officiella resultat på hemsidan ännu men här är ändå min race report från Stallarholmsloppet igår. Den korta versionen är att loppet slutade med seger i klass 5km herrar och tiden 19:11 på egen klocka efter drygt fem löpta kilometer, vad den officiella tiden slutligen hamnar på är både osäkert och spännande och varför förstår ni om ni läser hela inlägget!

Packade in alla barnen i bilen och drog iväg till Stallarholmen strax efter lunch, 25 grader varmt och en strålande vacker sommardag om än ganska blåsigt. Vi kom fram alldeles för tidigt och jag hade för mycket tid att tänka och sade till dottern att jag var nervös, hon tittade både lite uttråkat och roat på mig och svarade "varför är du nervös för att springa det här lilla skitloppet?" och det hade hon naturligtvis helt rätt i även om jag nog valt en annan formulering...Yngsta sonen var mera entusiastisk; "jag tror du vinner pappa".

Hämtade nummerlapp och frågade funktionärerna om banan var kuperad, "ja, det är lite backar" var svaret, "nej, det är platt" svarade han bredvid. OK...Frågade också om bana var kontrollmätt och hur många löpare det skulle bli, svaren var "nej, inte på riktigt" (?) och "ungefär 120 löpare".

Uppvärmning klar...har blivit shortslöpare på sistone...

Drog iväg på vad jag trodde var lite banbesiktning som uppvärmning och det såg lättsprunget ut i början, flackt och hårt, fint grusunderlag. Spanade in mina medlöpare, ett och annat klubblinne och lite lättviktsskor här och där men också många lokala förmågor i fotbollsshorts och jag träffade ingen jag kände. Lugnare nu och jag bestämde mig för att släppa alla krav och ha kul istället! Jag tog plats längst fram och när starten gick kom jag direkt iväg som tvåa. Löparen som tog ledningen var inget att göra åt, han gick ut hårt och fick direkt en lucka som sedan sakta växte. Strax efter start fick jag sällskap av ett par Adios och strax efter det också ett par Hyperspeed.

Bansträckning var inte alls så rak som jag trodde utan vi korsade omgående det lättsprungna partiet och sprang istället på knixiga småvägar med löst grus. Ganska snabbt fick de två lättviktskorna en lucka och det var mitt största misstag att jag släppte iväg dem för jag fick sedan löpa resten av loppet helt solo medans avståndet fram höll sig relativt konstant. Första kilometern på 3:34 men jag hade fått slita mer för det än optimalt. Andra kilometern var klart tuffare och gick upp och ner mest hela tiden och och tog hela 3:48 och även om det inte var några jättebackar hade jag det kämpigt och redan här jag började jag ana att något personbästa skulle jag nog inte fixa idag.

Nog kände jag backarna i början och kanske förklaringen till varför tredje  kilometer gick OK...

Km tre lite snabbare på 3:40 efter en del utförslöpning och jag tog in lite på de två löparna framför men när vi kom ner till Mälaren där det blåste motvind så att det gick vita gäss i viken rasade min löpning ihop fullständigt! Vad jag fick slita här, jag kom ingenstans! Försökte få fart i benen men den snabba öppningen hade kostat på och det fanns varken ork eller mental styrka att pressa på längs den fina strandpromenaden, fjärde kilometern på icke-godkända 3:56 innan det äntligen svängde höger och vinden kom från sidan istället.

Hade vid det här laget släppt alla tankar på PB utan ville bara genomföra och komma i mål, fick pepp av publiken där jag sprang helt själv, tittade bakom mig ett par gånger men de vita kompressionsstrumporna jag hade ca 100m efter mig kom aldrig närmare och några andra löpare såg jag aldrig där bakom. Högersväng och upplopp och den sista kilometer på 3:51 men nu vid målgång blev det både förvirrat och komiskt.

En liten skylt visade 5km till vänster och 10km rakt fram och mina två konkurrenter framför mig fortsatte rakt fram men eftersom jag aldrig såg den lilla målfållan i gräset bredvid vägen precis vid den handmålade lilla 5-km-skylten sprang jag också rakt fram i tron att målfällan var till vänster efter ICA-affären. Speakern ropade upp mitt namn, hörde strax därefter en kvinna i publiken högt säga "vart är han på väg?" varpå jag stannade, slog ut med armarna och frågade "är jag i mål?" fick ett jakande svar av funktionärerna och knallade tillbaka in i målfållan och fick ta emot publikens applåder och en hel del leenden. En målgång att minnas!! Någonstans här tryckte jag också av min Garmin.

Tack och lov gjorde i stort sett samtliga 5km-löpare gjorde samma misstag som jag vid målgång. Jag var inte speciellt trött i mål, konstaterade bara att loppet var slut och att jag inte fick ut mera fart i benen än så här idag! Efter lite snabbt löparsnack i målfållan, tackade jag arrangörerna för ett trevligt arrangemang samt meddelade att jag inte hann stanna på prisutdelningen en och halv timma senare och joggade tillbaka till barnen vid starten och berättade att jag faktiskt vann, vilket det sedan tog ett tag på hemvägen att övertyga barnen om, att jag faktiskt inte skämtade.

Roligt att vinna ett lopp såklart, det händer ju inte så ofta ha ha, även om det endast var tack vare att de snabbaste tre löparna valt att springa 10km istället för 5km. Genomförandet kan jag inte vara helt nöjd med och då menar jag genomklappningen på den fjärde kilometern, men jag hade inte mera fart i benen den här dagen och det är svårt att disponera ett lopp man aldrig sprungit förut på en bana man inte känner till. I efterhand gick det något för snabbt på den första kilometern och den riktiga snabbheten har jag tydligen inte i benen just nu, vilket inte är så konstigt då jag slarvat lite med kvalitétspassen på sistone och korta intervaller var det ett tag sedan jag sprang.

Men ändå, jag genomför fem ganska tuffa km på ett svårsprunget, löst underlag med en snittfart på 3:50 min/km och ingen annan gjorde det snabbare än jag!

Längre än så här blir inte race rapporten ;-) tack alla som orkat läsa så här långt!

Jag vann!!!

Idag vann jag mitt livs första löpartävling, Stallarholmsloppet 5km, tiden absolut inget att skryta med och banan var ganska tuff de första två km så något personbästa var jag inte i närheten av men kul och annorlunda att vinna. Det finns mycket mer att berätta bland annat om en mycket förvirrande målgång men det gör jag imorgon!