Race report Stallarholmsloppet 5 km - "har jag gått i mål?"

Inga officiella resultat på hemsidan ännu men här är ändå min race report från Stallarholmsloppet igår. Den korta versionen är att loppet slutade med seger i klass 5km herrar och tiden 19:11 på egen klocka efter drygt fem löpta kilometer, vad den officiella tiden slutligen hamnar på är både osäkert och spännande och varför förstår ni om ni läser hela inlägget!

Packade in alla barnen i bilen och drog iväg till Stallarholmen strax efter lunch, 25 grader varmt och en strålande vacker sommardag om än ganska blåsigt. Vi kom fram alldeles för tidigt och jag hade för mycket tid att tänka och sade till dottern att jag var nervös, hon tittade både lite uttråkat och roat på mig och svarade "varför är du nervös för att springa det här lilla skitloppet?" och det hade hon naturligtvis helt rätt i även om jag nog valt en annan formulering...Yngsta sonen var mera entusiastisk; "jag tror du vinner pappa".

Hämtade nummerlapp och frågade funktionärerna om banan var kuperad, "ja, det är lite backar" var svaret, "nej, det är platt" svarade han bredvid. OK...Frågade också om bana var kontrollmätt och hur många löpare det skulle bli, svaren var "nej, inte på riktigt" (?) och "ungefär 120 löpare".

Uppvärmning klar...har blivit shortslöpare på sistone...

Drog iväg på vad jag trodde var lite banbesiktning som uppvärmning och det såg lättsprunget ut i början, flackt och hårt, fint grusunderlag. Spanade in mina medlöpare, ett och annat klubblinne och lite lättviktsskor här och där men också många lokala förmågor i fotbollsshorts och jag träffade ingen jag kände. Lugnare nu och jag bestämde mig för att släppa alla krav och ha kul istället! Jag tog plats längst fram och när starten gick kom jag direkt iväg som tvåa. Löparen som tog ledningen var inget att göra åt, han gick ut hårt och fick direkt en lucka som sedan sakta växte. Strax efter start fick jag sällskap av ett par Adios och strax efter det också ett par Hyperspeed.

Bansträckning var inte alls så rak som jag trodde utan vi korsade omgående det lättsprungna partiet och sprang istället på knixiga småvägar med löst grus. Ganska snabbt fick de två lättviktskorna en lucka och det var mitt största misstag att jag släppte iväg dem för jag fick sedan löpa resten av loppet helt solo medans avståndet fram höll sig relativt konstant. Första kilometern på 3:34 men jag hade fått slita mer för det än optimalt. Andra kilometern var klart tuffare och gick upp och ner mest hela tiden och och tog hela 3:48 och även om det inte var några jättebackar hade jag det kämpigt och redan här jag började jag ana att något personbästa skulle jag nog inte fixa idag.

Nog kände jag backarna i början och kanske förklaringen till varför tredje  kilometer gick OK...

Km tre lite snabbare på 3:40 efter en del utförslöpning och jag tog in lite på de två löparna framför men när vi kom ner till Mälaren där det blåste motvind så att det gick vita gäss i viken rasade min löpning ihop fullständigt! Vad jag fick slita här, jag kom ingenstans! Försökte få fart i benen men den snabba öppningen hade kostat på och det fanns varken ork eller mental styrka att pressa på längs den fina strandpromenaden, fjärde kilometern på icke-godkända 3:56 innan det äntligen svängde höger och vinden kom från sidan istället.

Hade vid det här laget släppt alla tankar på PB utan ville bara genomföra och komma i mål, fick pepp av publiken där jag sprang helt själv, tittade bakom mig ett par gånger men de vita kompressionsstrumporna jag hade ca 100m efter mig kom aldrig närmare och några andra löpare såg jag aldrig där bakom. Högersväng och upplopp och den sista kilometer på 3:51 men nu vid målgång blev det både förvirrat och komiskt.

En liten skylt visade 5km till vänster och 10km rakt fram och mina två konkurrenter framför mig fortsatte rakt fram men eftersom jag aldrig såg den lilla målfållan i gräset bredvid vägen precis vid den handmålade lilla 5-km-skylten sprang jag också rakt fram i tron att målfällan var till vänster efter ICA-affären. Speakern ropade upp mitt namn, hörde strax därefter en kvinna i publiken högt säga "vart är han på väg?" varpå jag stannade, slog ut med armarna och frågade "är jag i mål?" fick ett jakande svar av funktionärerna och knallade tillbaka in i målfållan och fick ta emot publikens applåder och en hel del leenden. En målgång att minnas!! Någonstans här tryckte jag också av min Garmin.

Tack och lov gjorde i stort sett samtliga 5km-löpare gjorde samma misstag som jag vid målgång. Jag var inte speciellt trött i mål, konstaterade bara att loppet var slut och att jag inte fick ut mera fart i benen än så här idag! Efter lite snabbt löparsnack i målfållan, tackade jag arrangörerna för ett trevligt arrangemang samt meddelade att jag inte hann stanna på prisutdelningen en och halv timma senare och joggade tillbaka till barnen vid starten och berättade att jag faktiskt vann, vilket det sedan tog ett tag på hemvägen att övertyga barnen om, att jag faktiskt inte skämtade.

Roligt att vinna ett lopp såklart, det händer ju inte så ofta ha ha, även om det endast var tack vare att de snabbaste tre löparna valt att springa 10km istället för 5km. Genomförandet kan jag inte vara helt nöjd med och då menar jag genomklappningen på den fjärde kilometern, men jag hade inte mera fart i benen den här dagen och det är svårt att disponera ett lopp man aldrig sprungit förut på en bana man inte känner till. I efterhand gick det något för snabbt på den första kilometern och den riktiga snabbheten har jag tydligen inte i benen just nu, vilket inte är så konstigt då jag slarvat lite med kvalitétspassen på sistone och korta intervaller var det ett tag sedan jag sprang.

Men ändå, jag genomför fem ganska tuffa km på ett svårsprunget, löst underlag med en snittfart på 3:50 min/km och ingen annan gjorde det snabbare än jag!

Längre än så här blir inte race rapporten ;-) tack alla som orkat läsa så här långt!