Ett gott slut på 2018

Efter ett ganska långt jullov är det dags att börja jobba igen. Ett jullov med både gott om vila och gott om träning. Träningen summeras till tolv mil löpning på elva pass på tretton dagar med vilodagar på julafton, juldagen och nyårsdagen. Bra! Det gångna året har varit mycket speciellt för mig och så mycket tävlande har det inte blivit och den här årssummeringen blir annorlunda och inte så detaljerad som tidigare.

Jag får gå tillbaka till 2011 för att hitta ett år där jag sprang så få mil som 2018 eller till 2013 där jag tränat så få timmar som det gångna året. Dagboken summeras till 2178 km/207 timmar träning, vilket kan översättas till ett knappt maraton (41,9 km) eller exakt fyra timmar träning i veckan. Inte bra men inte heller dåligt givet förutsättningarna och jag tänker inte vara så hård mot mig själv och ge mig underkänt av den anledningen.

Träningen sedan 2007 summerad i kilometer och timmar

Så här års känns formen alltid avlägsen men jag har inte tappat katastrofalt mycket. Pulsen ligger ungefär där den brukar på distanspass och jag kan närsomhelst sticka ut på ett långpass på två timmar utan att bli sliten vilket är en bra grundnivå. Fart är det sämre med och jag saknar definitivt fartuthålligheten som de längre fartpass med volym ger. Fördelarna är att, 1. Jag vet jag ska göra åt det och 2,. Det är ganska lätt att åtgärda.

Ur resultatsynpunkt har jag inte åstadkommit någonting 2018. Jag har stått vid sidan om, saknat att tävla, saknat gemenskapen. Dubbla VDM-guld i M45 på 1500 m både inomhus och utomhus visst, och loppet inomhus är jag ändå nöjd med även om en av Sveriges främsta elitlöpare då tyckte att jag knappast kunde vara nöjd eftersom jag inte var pensionär. Utomhusloppet var bara dåligt och jag var enda deltagaren i M45 så den guldpengen ger jag inte mycket för. Veteran-SM på SM-milen efter hälsporrerehab var välbehövlig för att få känna mig som en löpare igen men 39:49 och en sjundeplats på VSM är direkt dåligt. Är inte konkurrensen bättre ska jag kunna konkurrera om högre placeringar än så. Att debutera för ny klubb och springa Strängnäs halvmaraton i slutet av november gjorde mig otroligt gott, inte för att tiden var strålande, nej utan för att det var roligt att uppleva gemenskapen kring ett lopp igen och att jag ändå sprang hyggligt fort trots vintriga förhållanden.

2018 var året där jag skulle satsa på fartträning och kortare sträckor vilket helt kom av sig. Jag satte de här målen vid årets början:

• VDM-medalj M45 1500m. Uppfyllt x 2, VDM-guld både inne och ute. 
• Topp-5 i M45 på VSM 10 km landsväg. Inte uppfyllt, sjundeplats.
• Springa bra på Långlöparnas kväll (LLK) och/eller Söder Runt 10 km (juni). Inte uppfyllt. Deltog inte. LLK var inte öppet för så långsamma löpare som jag 2018 och Söder Runt blev som vanligt inte av.
• PB på 5000m. Inte uppfyllt. Ingen tävling på 5000 m och absolut inte i den formen!

Träningen sedan augusti har ändå varit OK och i december noterade jag årets bästa månad med 24 mil och där någonstans ligger ambitionen för inledningen av 2019. Jag tycker ibland att jag inte har tid att träna som "förut", vi arbetar båda heltid och vill båda träna men det finns tid. Barnen är större, mer självgående och deras aktiviteter tar inte så mycket tid längre. Fokuset som ett chefsjobb kräver gör dock att orken och fokuset som lite tuffare träning kräver inte alltid räcker för löpningen också. Men, om jag får till veckor med en volym på ca 50-60 km på fyra eller helst fem pass så räcker det för mig och det kan jag relativt lätt genom att träna två vardagskvällar varav ett pass gärna får vara lite längre, ett lunchpass varje vecka och så löpning både lördag och söndag, två halvlånga pass, alternativt ett långpass och ett kortare återhämtningspass. Det är en slags idealvecka för mig som heller inte kräver orimlig tidsåtgång. Är jag i bra balans kan jag dessutom träna ganska målmedvetet. Kan jag dessutom få till lite hemmastyrka, så lite som 15 minuter i veckan så räcker det för att hålla kroppen i trim och tåla löpningen tillräckligt också. Det ska inte vara omöjligt även om jag brukar slarva med styrkan, som vanligt.

Icebugs, tre lager kläder på överkroppen och ojämnt isigt underlag. Jag kan gnälla eller välja att se det som stärkande för karaktären...det finns ju stunder när vinterträning också kan vara fantastisk men då får det gärna kommer lite mer snö som täcker all ojämn blankis.

För att komma tillbaka dit jag vill vara gäller bara att orken och motivationen finns där och det är där det har brustit i år vilket ni vet om! Hälsporren halverade volymen under maj och juni men det är inte det främsta skälet utan det är min bästa väns självmord i början av mars. Vi behöver prata mer om psykisk ohälsa och jag kommer förmodligen skriva mer om det framöver så jag lämnar det nu genom att konstatera att det haft och fortfarande har, en enorm påverkan på mig, min familj och också min träning det gångna året.

Jag har mött och haft kontakt med många av er under det här tuffa året och jag här vill passa på att igen tacka för all omtanke och det fina stöd jag fått! Jag säger ibland att jag inte har så många vänner men det har jag faktiskt och även om många av er är utspridda geografiskt så har jag många, fantastiskt fina människor jag kan kontakta när jag behöver och det har jag gjort! Ni vet vilka ni är - Tack! 

Tävlingsplanerna är inte spikade för 2019 och jag är inte anmäld till några lopp i nuläget, det vore dumt då jag inte vet om jag kommer orka men jag vill tävla mer än under 2018, är sugen på Stockholm maraton igen, inte som ett prioriterat A-mål utan mera för att det vore roligt och ge våren struktur och motivation, vill gärna springa bättre på SM-milen i juni, alternativt Enhörna halvmaraton, springa några mindre lopp och om motivation och kraft att träna ordentligt finns så är jag sugen på att åka till Växjö i oktober och springa om en VSM-medalj på maraton. Allt detta hör framtiden till, det viktigaste nu är viljan och orken att träna lite mer under första kvartalet så får jag se vilka tävlingar jag vill springa sedan. Av samma anledning har jag också ännu så länge undvikit att formulera några löparrelaterade mål för 2019 ännu så länge.

2018 är ett år jag gärna lägger bakom mig, ett år som gett mig erfarenheter jag gärna hade varit utan och vars händelser fortfarande påverkar mig dagligen. Jag har bra och sämre dagar men känner att jag är på rätt väg och ser fram emot ett nytt oskrivet (löpar-)år!

Race Report IVDM Stockholm 2018 1500 m - 4:50:09 VDM-Guld M45

I helgen gjorde jag tävlingsdebut på 1500 m på veteran-DM inomhus i Sätrahall i södra Stockholm. Ett av årets mål är att ta en VDM-medalj på just 1500 m och dagarna före insåg jag att det målet skulle infrias bara jag tog mig i mål eftersom vi bara var två anmälda i min ålderklass M45.

Förberedelserna var inte omfattande då jag såg IVDM som en bonus jag hittat i kalendern ganska sent inpå loppet då målet istället är DM utomhus i vår. Jag har ändå i december och januari sprungit några intervallpass strax under 3:20-fart och tog det väldigt lugnt veckan innan tävlingen.

Loppet gick kl. 14:30 lördag eftermiddag och jag var på plats i hallen en dryg timma före start. Höll på ett missa att pricka av mig p g a en krånglande P-automat och kände mig som en riktig rookie. Det var blåsigt kallt utomhus och jag värmde upp inomhus. Jag är en rookie på så här korta distanser och uppvärmning tycker jag är svårt men jag höll igång med början 45 minuter innan start. Lätt jogg på uppvärmningsbanan, pratade lite med den andra M45:an Marcus från Tureberg, såg K35 springa 400 m på imponerande tider, lite tänjningar och stegringar på banan närmare start så jag fick lite puls och även om benen inte kändes toppen så fick jag nog till det ganska bra.

Jag fick plats längst in på bana ett vid start kanske p g a att jag var äldst? Vi var nio anmälda löpare då M35, M40 och M45 sprang ihop. Jag kom iväg bra i starten i mitten av fältet och hamnade i vad som kändes en ganska kontrollerad fart men första varvet gick ändå på 37 sekunder och 400 m passerades på 1:15 (40 sekunder per varv är 3:20-fart/5 minuter som sluttid).

Det är naturligtvis svårt att återge ett kort banlopp i detalj, jag försökte hålla ordning på de 7,5 varven. Varvtiderna gick att hålla koll på tack vare de stora digitala klockorna i både kurvorna. Fältet spreds ut och kanske blev jag lite defensiv i mitten av loppet utan något rygg att ta. Visst var det jobbigt men jag sprang inte på mitt absoluta max vilket jag väl heller inte ska i mitten på ett 1500 m-lopp. Följde rådet "Hög marschfart och tryck sista 300 m" som jag fått innan start. Jag hade kunnat påbörjat spurten något tidigare än jag gjorde nu, jag hade 15 sekunder upp till täten och när klockan började ringa för löpare framför påbörjade jag en fartökning på upploppet med 250 m kvar. I näst sista kurvan sprang jag om en löpare i M40 och hade krafter kvar till ett snabbt sista varv och klockan stannade på 4:50:09 när jag korsade mållinjen, retligt nära 4:49. Jag hade två löpare i M40 och min medtävlare i M45 (5:11) bakom mig. Vinnartiden i M35 var 4:35 .Fullständiga resultat för IVDM finns här.

Jag var rejält trött i mål men bara en kort stund och inte så jag behövde lägga mig ner, jag var tröttare och benen mer fylla med syra när jag träningssprang på 4:53 utomhus förra våren, alltså borde jag varit tröttare i mål nu på tävling :)

"Smart sprunget" fick jag som kommentar av löparen i M40 jag passerade på sista varvet. Efter att jag hämtat mig så joggade jag lite i hallen, pratade med några av de andra löpare och kvitterade ut mitt VDM-guld innan jag åkte hem.

Loppet blev en positiv upplevelse som gav mersmak! Jag disponerade det bra trots att jag saknar erfarenhet, årets mål att ta en VDM-medalj på sträckan infriades direkt. Med ett lite jämnare disponerat lopp där jag vågar gå på lite hårdare i mitten av loppet och ta ut mig mera i slutet borde tiden gå att putsa ner under 4:45 till att börja med. Distansen tror jag passar mig ganska bra med sin blandning av fart och uthållighet. På VDM-utomhus i vår vill jag springa fortare och ta ännu en medalj och det vore också lite roligt att få prova på VSM på sträckan framöver!

Jag brukar skriva om den härliga gemenskapen inom löpningen och den var extra påtaglig i Sätrahallen där både mångkamps-DM för ungdomar och DM för veteraner pågick samtidigt och det var väldigt stor spridning på deltagarna i de olika grenarna.