Reflektionspaus

När det så småningom är dags att summera 2016 kommer jag att ha sprungit kontinuerligt i tio år och många år i perioder dessförinnan. Det går att summera på så många vis! Det är ett par tusen mil på ett ungefär men det räcker inte, räcker inte alls utan det är så mycket mer än så. Så många upplevelser och minnen, både fina och jobbiga, så många lopp, både bra och dåliga, solskenslöpning och hällregn, sommarvarma dagar och tidiga vintermorgnar med arktisk kyla. Ensamma löppass och gemensam löpning med människor jag lärt känna tack vare den här bloggen. transportlöpning till jobb, Sörmländsk blandskog, Västkustklippor, Öländska strandstigar och asfalterade cykelvägar hemma i Nykvarn likväl som Central Park i New, York, Maltesiska strandpromenader och Medelhavsstränder.

Jag tror det är bra att då och då ställa sig frågan om det jag håller på med är rätt. Är mina målsättningar rätt? På rätt nivå? Fungerar de i mitt liv? Motiverar och inspirerar de mig? Gör de träningen roligare? Ger de en bra balans mellan utmaning och återhämtning? Gör jag det för min egen skull? Vad ska hända när eller om jag uppnår målet? Ska jag då sätta ett ännu tuffare mål - eller ett helt annat?

Under större delen av de här tio åren har min löpning främst drivits av målsättningar och prestationer och likaväl som det blivit många lugna, njutbara mil löpning har jag sprungit oräkneliga tuffare intervallpass, intervallstegar, tröskelpass, backpass, långa långpass och långpass med fartökningar. Allt i syfte att springa så bra som möjligt på ett visst lopp, att bli en så bra löpare som möjligt med mina förutsättningar. Och nej, jag påstår inte här att jag är en bra löpare. Jag kommer aldrig vilja eller kunna träna så mycket som krävs för att bli riktigt bra, ur ett tävlingsperspektiv. 

Jag kommer att fortsätta tävla så länge jag tycker det är roligt. Målsättningarna har länge varit ganska lika, att bli en snabbare löpare på sträckor som varierat mellan 5-42,2 km men en klar tonvikt på de längre sträckorna inom detta intervall de senaste åren. Kanske närmar jag mig en punkt där det är dags att göra något annorlunda, fokusera på nya sträckor, på snabbhet. Dessa tankar brukar periodvis gro i mig efter en längre period med fokus på och uppladdning inför en maraton vilket ofta varit fallet på senare år. Kanske är det dags att gå från ord till handling. Inte jaga mil hela tiden utan höja kvaliteten ett snäpp och samtidigt bygga en starkare kropp? Dessa tankar snurrar extra högljutt i perioder när löpningen inte riktigt går som jag vill. Jag är igång och springer igen efter en segdragen förkylning men har också ett vänsterknä som är ömt och stelt och kräver både lite omvårdnad och att få bli lämnat ifred med lite mindre löpning vilket jag lyssnat på.

Vårsolen inbjuder till högtidsstunder i löparskor just nu!

Oavsett vad jag bestämmer mig för efter årets Stockholm Maraton så tänker jag förbli en ”springande människa” så länge kroppen vill och jag tänker absolut göra mitt yttersta för att den ska vilja det så länge som möjligt, där är motivationen skyhög! När jag läser min egen text så känns den som ett avslut. Så ska den inte tolkas, vare sig för min löpning eller för mitt bloggande även om ni säkert märker att jag inte längre bloggar lika ofta som för några år sedan, något jag känner mig fullt bekväm med trots den märkliga debatten på jogg.se i veckan kring frekvens och innehåll på bloggar.

På vissa pass är känslan stark. Känslan av hur mycket jag älskar att springa, själva rörelsen i sig. Det är den känslan jag vill åt, det är i den zonen det händer, där det enkla i att vara utomhus och bara springa uppskattas, det är där jag vill vara! Det är en känsla bortom prestation, bortom press, krav och målsättningar, bortom borde och måste. En känsla av att vara sann mot sig själv, en känsla av äkta rörelseglädje för rörelsens egen skull!

Det var en filosofisk reflektionspaus. Knäet som stelnade till i måndags är lite gladare nu så jag tänker strax prova lite "lättare" längre/tröskelintervaller på bana på lunchen. Inspirerad av flera kompisar som laddar för Boston kanske jag kör amerikanska klassiska mile repeats. 

#detgårbranu

Det känns riktigt bra med löpträningen nu! Distanspassen går lätt och pulsen är lägre än den varit tidigare. Långpassen likaså, intervaller på löpband vilket jag skrev om i förra inlägget, går med en lätthet jag inte upplevt förut och på ett testpass över 10 km förra helgen sprang jag på 38:06 vilket är det snabbaste jag sprungit milen på träning på någonsin. Tanken var att springa milen sub40 vilket jag alltid vill kunna göra på träning för att få ett kvitto på att formen är OK men när farten stabiliserades på 3:50 min/km istället för på 4:00 min/km och känslan var kontrollerad så blev utfallet så bra!

Förra veckan var delar av familjen på sportlov och en sådan chans missar jag inte, det innebär att jag fick in ett par extra träningspass, bl a ett extra långpass på 28 km en vardagskväll och ihop med 24 km på helgen och veckans övriga träning sprang jag ihop drygt 100 km förra veckan. Vissa dagar har jag fått till dubbla löppass vilket naturligtvis håller upp volymen och hittills i år snittar jag nästan sju mil i veckan vilket är mer än tidigare.

Baksidorna som jag hade problem med förra våren ger sig tillkänna ibland mellan passen genom att vara lite stela men det gör inte ont som förra våren. Några styrkeövningar från rehabprogrammet, lite stretch och punktmassage/foamroller håller dem i schack.

Det gäller att både lyssna på kroppen och att vara lite opportunistisk.Jag har snorat lite i veckan men har sprungit ändå men inte på så hög intensitet. Prioriterat sömn! På söndag ska jag skjutsa dottern riktigt tidigt då hon ska iväg med klassen och åka skidor, det ger utrymme för ett långpass på över 30 km även om det blir tidig start. En sådan chans missar jag inte heller!

Årets första tävling närmar sig också och det ska bli spännande! Jag planerar inte för någon toppning eller neddragning av träningen då det inte är en prioriterad tävling utan mer en avstämning av formen och en chans att "tjöta" löpning med trevliga löparkompisar vilket jag alltid uppskattar.

Det är "bara" att nöta på, ha en bra variation mellan lugnt och tufft, lyssna på kroppen och anpassa sig därefter, sova bra och äta bra, precis som vanligt alltså. Att en härlig löparårstid med värmande vårsol nu är här höjer motivationen ytterligare! Jag skulle kunna bjuda på mängder av soliga bilder här men då jag endast undantagsvis har med telefon på mina löprundor så får ni hålla tillgodo med ett par äldre från ungefär samma årstid som nu :)

Backträning i Södertälje för några vårar sedan...

Solkenslöpning på klipporna runt Brunnsviken i Stockholm förra våren

Trevlig (löpar-)helg på er!

Tröskel och butiksinvigning av Salming Concept Store

Idag har jag haft vilodag och det har varit välbehövligt och skönt! Träningen flyter på riktigt riktigt bra, jag har kommit igång bra med transportlöpningen några gånger i veckan och ibland blir det två gånger om dagen och även om inte sträckan på 7-8 km ger så mycket mängd så blir det fler dagar med träning än vanligt i träningsdagboken!

Det blir allt mer vårlikt ute även om det regnade i tisdags när jag hade lite av en dubbel vårpremiär - kortbyxor och snabbdistans ute. Varje vår är det alltid lite av samma visa, att springa snabba intervaller på band i 3:30-3:20-fart är en sak som inte korrelerar särskilt väl med känslan av att springa "själv" utomhus. Jag brukar skriva att jag alltid vill klara att springa milen under 40 minuter kontrollerat på träning och det hade jag gjort även i tisdags men nu nöjde jag mig med 8 km i ca 3:55-fart med 4-5 km ner mot 3:50-fart. Helt OK pass även om det gärna fått gå några sekunder snabbare per kilometer i den ansträngningen. Nåja, det är tidigt på säsongen och jag fick tydliga tecken på att det är precis detta jag ska jobba på nu, fartuthållighet och lite mer backstyrka. Mängden och grunden finns, dags att förbereda det som så småningom ska utgöra taket!

Igår kväll var jag ute på löparmingel som inbjuden gäst när Salming öppnade sin nya Concept Store på Kungsgatan i Stockholm. Även om jag kände förvånansvärt få gäster så fick jag ändå prata med lite löparvänner - Karin, Mackan, Anders Gahl m fl och Jocke Sandin, Product Manager på Salming som jag haft mycket kontakt genom bloggen och en hel del andra.

Jag gillar Salmings "tänk", lätta skor med mycket löpkänsla utan alltför mycket inbyggda stödjande strukturer och high-tech-features som ska stödja och hjälpa upp några av alla våra svaga fot-och benmuskler. De är också väldigt måna om att hålla en tät kontakt med användarna - oss löpare, mycket mer än de stora, etablerade märkena upplever jag och jag tror absolut det finns plats för en kaxig, svensk uppstickare på den konkurrensutsatta löpmarknaden. Jag önskar Salming fortsatt lycka till då jag tycker skorna förtjänar att uppmärksammas av flera.

Bara en sådan sak att i skokartongen ligger en broschyr som förutom reklam för kläderna som ska ge merförsäljning också beskriver hur Salming ser på löpteknik eller sin "Natural Running". En liten sak som gör skillnad! Principer kring hållning, kadens m m. Enkla hållpunkter som känns igen från t ex Pose, Chi running eller de flesta "löpcoacher och som jag ställer mig bakom och som är bra beskrivna.

Inbjudan till invigningen kom i form av en skokartong med bara en (!) sko i där den andra skon väntade i butik och av de modeller Salming har, där jag springer mest i Salming Distance så valde jag att få med mig ett exemplar av årets nyhet, Salming Trail T1 hem. Racemodellen är också lite lockande då många gillar den men jag har redan flera skor i den viktklassen, samtidigt jag inte riktigt hittat rätt i terrängskodjungeln. Kanske blir det invigning i helgen då det i princip är snöfritt i skogen nu!

Vårtecken och fartlek

Igår efter några dagars vila blev det ett kravlöst milpass där jag lämnade asfalten och sprang på grusvägar i skogen istället. Blött, lerigt och bitvis isigt och svårsprunget men ändå härligt! Tempot fick bli vad det ville och jag hade inga krav på mig själv att prestera. Sprang sedan ett halvt varv på lokala motionsspåret som också var i hyggligt springbart skick. Dock är det bitvis väldigt kuperat och där backarna låg i skugga låg isen forfarande hård och blank och omöjliggjorde löpning. Avslutade med ett par kilometer på asfalt och då upptäckte jag det - cykelvägen var helt fri från grus!! Vintergruset som brukar ligga kvar så länge på våren! En dryg mil i skön fem-fart (5:00 min/km för att vara exakt). Som en extra bonus var det dagsljus hela rundan trots att jag inte var hemma förrän strax efter klockan 18! Trots att inte ens hälften av mars har passerat konstaterar jag - det är vår!

Nu kan jag snart kan springa med mina Kinvara 2 utan att behöva tillbringa en massa tid efter löprundan med att plocka sten ur sulan. På tal om denna populära skomodell så är det redans dags för nästa uppdatering - Kinvara 3 - där man tydligen gjort om designen på sulan för att den ska hålla bättre och också lanserar trailskon Kinvara TR enligt samma framgångsrika koncept, läs mer här.

Mera färg i löparspåret!

Idag sent eftermiddagsmöte annars helt mötesfritt och det blev ett fartlekspass i mina Adios på lunchen där mot-och medvind och backar utgjorde naturliga partier för fartväxlingar. Tänkte springa en sista kilometer i marafart, visserligen var det lättlöpt och medvind men när jag tittade på klockan visade den 3:45-fart istället så det "råkade" bli en sista kilometer på 3:39, totalt 14,3km @ 4:34 min/km med 168 i snittpuls, endast fyra slag över passet i femfart från igår.

På tal om Adios, denna hyllade sko som många sliter ut ganska fort. Så här ser mina ut efter drygt 30 mil, inte världens skarpaste bildkvalité kanske men inte är de speciellt slitna, bara lite mönster på den blå yttersulan som nötts bort ännu så länge.

Yster snabbdistans

Det är inte utan att just nu man känner för att göra som Ronja Rövardotter - kuta ut i skogen och ge upp ett vårskrik!



Efter två dagars löpvila innehållande utförsåkning i Flottsbro i torsdags och Göteborgsjobbresa igår blev det en yster snabbdistans som inte kändes som en snabbdistans idag. Jag fokuserade nämligen inte alls på att springa fort utan på löpteknik, hållning och kadens. Understället, vantarna och de långa vintertightsen fick åka in i garderoben och fram åkte 3/4-tightsen istället.

Det var fantastiskt skönt att vara ute och springa i vårsolen och jag struntade i klockan första fem km. Fokuserade på hållningen, hög höft, avslappnade axlar och armar och stegfrekvensen som låg mellan 174-176 istället. Jag räknar alltid antalet fotisättningar under en minut och brukar göra det ett flertal gånger när jag fokuserar på löpteknik. Nu i efterhand ser jag att farten ökade sista halvan och då låg närmare 4 min/km och då hamnade kadensen på ganska exakt 180 steg i minuten, ibland 184. Mot slutet blev jag såklart tröttare och då är det lätt hänt att man blir lite okoncentrerad, sjunker ihop och tar längre steg så jag fortsatte fokusera på snabba lätta steg hela rundan. Totalt 12km @ 4:14 min/km med en snittpuls något lägre än tröskel, 176 bpm. Avslutade med 1,3km nerjogg och några minuters löpskolning med hälkick, låg-/hög skip, utfallssteg, indianhopp och sidosteg.

Kanske inte så smart att springa så fort idag eftersom jag hoppas kunna springa långpass imorgon men men, livet och löpningen vore allt bra mycket tråkigare om man ska vara så klok jämnt!