Kungsholmen Runt 2010 - Race Report - Tröttheten som aldrig kom

Varning - långt inlägg!

Efter att ha parkerat bilen där vi bodde förut vid Hägerstensåsen går tunnelbana och buss som på räls (ha ha) och jag är tidigt på plats vid Rålambshovsparken. Jag huttrar i kylan och väntar så länge som möjligt med att ta av överdragskläderna.

Pratar med Patrik som kommer fram och hälsar - trevligt! Flera för mig okända personer kommer fram och berättar att de läser min blogg - kul! Av med överdragskläderna till slut och iväg och värma upp med jogg och några stegringslopp. Jag är påtagligt nervös innan start och upptäcker snart att jag glömt min keps i väskan - katastrof eftersom jag hatar svett som rinner ner och svider i ögonen - springer snabbt tillbaka och får till slut hämta den efter lite tjat på motvilliga arrangörer.

Strax dags för start!

Efter kepsmissen är jag sen in i startfålllan och hamnar därför en bit bak. Det positiva med det är att jag upptäcker Petra precis bredvid mig och pratar med henne under ett par minuter innan start. Starten går och det är trångt trångt, blir lite stressad men ganska snart kan jag höja farten och landar första kilometern på 4:17 vilket får anses som en närmast idealisk öppning för en sluttid på 1:30.

Det fortsätter vara trångt första kilometrarna. Nervositeten är nu helt borta, jag springer avslappnat och kilometrarna rullar på i den fart jag vill utan att det är jobbigt. Daniel har ju gissat min tid till 1:27:45 och jag har en offensiv plan att springa varje kilometer i 4:10-fart, det ska visa sig att snitttiden blir en sekund långsammare per kilometer till slut...

Foto: Jens Eklundh. Bild lånad från Petras blogg. Jag med nummer 262 . Petra med nummer 2257.

Under bron över till S:t Eriksplan blir det bredare och det går att springa på bättre. Jag känner mig stark och pigg och väldigt avslappnad i löpningen. Jag konstaterar att 4:10-4:15-fart per kilometer egentligen är ganska långsamt för studerar jag några av mina medlöpare så är stilarna varierade och det ser ut som om flera är ute och joggar, ser det likadant ut när jag springer "fort"?

Uppe i nordvästa hörnet av Kungsholmen går det uppför vid Stadshagen och jag kortar in steget och fokuserar på hållningen, känner mig stark och springer förbi flera löpare uppför. Nu är banan lite knixigare och mera kuperad. I backen förbi Kristinebergs IP har jag plötsligt Morgan bredvid mig och vi konstaterar att det ju går bra detta innan jag i en nedförsbacke får fart och går ifrån.

Efter tunnelbanestationen i Kristineberg går banan på för mig okända gator och jag har inte full koll på var jag är eller hur långt det till varvning. Efter lite småbackar upp-och-ner står Ellinor som funktionär, hon hejar och jag tror t o m vi gör en high-five på första varvet!

In för varvning och där står Sofie och peppar, lite tungt mentalt att springa förbi målet men jag konstaterar att första 10 km sprungits på 41:45 vilket är nytt PB på sträckan. Efter lite kringelikrokar i parken ut på Norrmälarstrand igen för andra varvet och passage 11km på 45 minuter någonting, de högre intellektuella funktionerna går nu på sparlåga, men jag lyckas räkna ut att det således räcker att springa de resterande 10km på 45 minuter för att klara drömgränsen 1:30 och det känns helt lugnt. Lite mindre folk nu när 10km-löparna (ett varv) gått imål.

Lite blåsigt nu vid stadshuset men jag hittar en bra hög rygg att gömma mig bakom i någon kilometer innan jag pressar mig förbi. Tycker mig se Tobias gröna tröja en bit fram men det är alltför långt fram för att jag ska vara säker eller ens tänka tanken på att gå ikapp. Det går fortsatt lättare än vanligt, visst har jag lite svackor emellanåt men aldrig mina vanliga negativa tankar om hur jobbigt det är, att jag måste sakta ner eller stanna. Så fort det tar emot tar jag fram mitt mantra Snabb-Stark-Lätt och vips så är alla jobbiga tankar borta.

Har hittills inte druckit men tar nu en mugg sportdryck, tycker det är svårt att dricka i farten och trots att jag gör en pip av muggen hamnar hälften på tröjan och rytmen i andningen störs. Det tar mig ett tag att komma in i rytmen igen och jag beslutar att det är färdigdrucket!

Dags igen för backarna i Stadshagen och det går lätt lätt, jag plockar i princip varje rygg en efter en och blir inte omsprungen av någon, först plockar jag Hässelbytjejen framför mig sedan nästa och nästa igen. Jag tycker jag löper högt, snyggt och avslappnat, en snabb blick i ett skyltfönster på Lindhagensgatan visar att det inte är fullt så snyggt som jag tror och jag kortar in steget och lutar mig framåt och genast ser det bättre ut och fortare går det också.

Ser nästan inga kilometermarkeringar på andra varvet och de jag ser tycks stå väldigt fel om jag jämför med pulsklockan men precis när det börjar regna, blåsa kraftig motvind igen och lårmusklerna börjar protestera dyker 18km-skylten plötsligt upp. Kontrollerar klockan och ser att jag ligger bra till och att det nu närmast krävs ett fall med benbrott för att hindra mig från att gå under 1:30.

Springer på och plockar fortfarande löpare, speciellt i utförsbackarna går det väldigt fort nu.

Lite sliten i motvinden och jag frågar en funktionär hur långt det är kvar. "2,5 kilometer" är svaret, tittar på klockan och tänker "det kan inte vara sant" tror också att jag ropar "så fan heller" tillbaka, inte alls likt mig :-) ber här om ursäkt och tackar istället funktionärerna som gjorde ett kanonjobb i blåsten med att peppa alla löpare!!

En minut senare passerar jag igen Ellinor och blir peppad och får kraft att ta mig uppför sista knixen. Kilometer nr 20 går på 3:57 men klockan piper långt efter att skylten passerats. Trycker på lite extra i steget i någon form av spurt men upptäcker till min förvåning att den här kilometern är rekordlång eftersom jag återigen måste runt hela målområdet - det visar sig att 20km- skylten står nästan 500m för tidigt! River av km nr 21 på 4:02 så någon spurt är det inte längre och jag inser att 1:27:45 som jag länge trodde på rinner iväg för mig på denna extra långa sista kilometer! Tungt nu såklart, springer parallellt med målet och lätt uppför, högersväng, lätt utför, Sofie hejar på och jag svänger höger in på upploppet.

Spurtar förbi en gulklädd löpare, vrålar "Jaaaaa" och stänger av Garmin vid vad jag tror är mållinjen och sträcker armen i skyn. Min klocka visar 1:28:03 och jag har såklart en förhoppning att nettotiden ska vara under 1:28. Istället visar den sig vara 1:28:08 men jag kan ju inte vara missnöjd med det! I den trånga målfällan får jag sedan hoppa längd över en tjej som inte mår så bra innan jag kommer fram till Tobias, Espen och Tomas och det blir high-fives and ömsesidiga gratulationer eftersom alla kommit in en bra bit sub 90.

Bilder från www.granlof.se/bildgalleri. Jag, Tomas, Tobias och Espen.

Mina kilometertider från Garmin Connect. Det kändes som om jag sprang jämnare än vad tiderna visar.

Efter lite sportdryck, bulle och banan tilltar regnet och målområdet töms ganska fort på folk. Pratar ett tag med Sofie och hälsar på Staffan innan jag hämtar mina saker och beger mig hemåt. Halvmara är en grymt kul distans, tuff men inte med marans tendens till utmattning och fullständig soppatorsk och inte heller med kortare distansers mjölksyrastinna flåslöpning!!