Race-report E-18-loppet 21,1km - 1:26:50

Drog iväg till Enköping med hela familjen på lördag morgon för att springa halvmaran E-18-loppet. Lilla Nora var inte alls nöjd i bilen och vi fick stanna två gånger och sedan hamnade vi bakom en traktordj... på den slingriga vägen så vi kom fram till svärföräldrarna 35 minuter före start...

Snabbt ombyte, på med chip och nummerlapp och Garmin visade 159 i puls (!) redan när svärmor skjutsade mig till startområdet. Femton minuter kvar och jag fick lite tid att lämna in överdragskläder, jogga lite och varva ner/upp. Hann också byta några ord med Alf från Jogg.se i startfållan.

Jag stod nästan längst fram i starten och behövde aldrig oroa mig för trängsel, täten drog iväg och jag hamnde kring 15-20 plats, de första två kilometrarna gick förföriskt lätt utför och gick båda under 4 minuter men det kändes bra och farten hamnade runt 4:10 när det planade ut. Jag passerade de flesta i den lilla klunga jag hamnat i i starten men fick snart sällskap av Juusa från Uppsala som siktade på den för mig perfekta sluttiden 1:27 och vi gjorde sällskap och bytte några ord då och då.

Foto: Stig Norling. Uppsala Nya Tidning.

5km passerades på 20:29 och det var förvånansvärt trevligt att springa på den lite böljande motorvägen. Ett par löpare kom ikapp vid ca 8km och farten höjdes lite och jag fick det lite tungt ett tag men bet ihop och hängde kvar tack vare fokus på löpteknik med kadens och framåtlutning. Efter ett tag försvann de två löparna framåt och vi fortsatte i vårt jämna tempo. 10km-skylten såg jag inte men klockan visade 41:00 efter 10km även om Garmin tappade satellit-kontakten i de tunnlar vi sprang igenom. Precis innan varvning kom loppets brantaste utförslöpa som naturligtvis blev loppets tyngsta uppförsbacke direkt efter vändning vid 10,5km.

Inte helt platt...backen vid vändningen syns tydligt.

Jag kände mig stark efter backen samtidigt som mitt sällskap började tröttna och jag fortsatte solo. Det var peppande att få tummen upp och applåder av de löpare som ännu inte vänt. Sedan hände det inte så mycket fram till ett svagt men riktigt långt och segt motlut vid ca 15km. Efter den backen märkte jag att sakta kom ikapp en av de löpare som kom ifatt oss vid 8km och mellan 19-20km någonstans var jag ikapp honom. Fick ett trött "riktigt bra sprunget, kör nu" med mig i ryggen. Sista tunneln och det återstod 1,5km som gick uppför hela vägen, den nerförsbacke som syns vid 20km märkte jag inte mycket av, antagligen var jag för trött...

Försökte nu ge allt, orkade inte titta på klockan fast jag insett sedan länge att det skulle bli pers idag. Ville heller inte titta på målet där framme eftersom jag var så sliten nu och det närmade sig alltför långsamt. Gav verkligen allt de sista 500m med hög kadens och slitig andning i 3.30-fart och korsade mållinjen i ensamt majestät som elfte man på tiden 1:26:50. Fick applåder av publiken men var så trött så trött. Speakern kommenterade inte min målgång då han var upptagen med starten av klassen 42,2km In-lines. Efter målet var jag tvungen att sätta mig ner på asfalten ihopkrupen men ganska snart ställde jag mig upp och knöt armen i en skön segergest samtidigt som familjen kom fram och kramade om mig!

Inte så vackert sprunget (mellanfotslandning tjena), måste vara suddigt p g a farten...

Nej, Claes, jag kollade inte markfrigången på Subarun, registrerade inte ens att den stod där... ;)

Glad, trött

Jag sprang tekniskt bra idag hela vägen (upploppet undantaget där jag var duktigt sliten) med hög höft och hög kadens och disponerade loppet perfekt, den kontrollerade öppningen där vi sprang och småsnackade lite (vilket Alf från jogg.se som var någon minut före mig i mål kommenterade :) gjorde att jag hade krafter kvar i slutet. Jag låg perfekt i puls mellan 180-185 (maxpuls 196 på upploppet) där jag ska ligga i den här farten.

Fick också beröm för att jag kan göra de här tiderna med den relativt blygsamma mängd jag ligger på vilket såklart är jättekul!

Det var ett förvånansvärt roligt lopp på den raka breda motorvägen och det var annorlunda att ligga så långt fram i fältet och ha så mycket utrymme. Det enda negativa var att det var snålt av arrangörerna med alla sponsorerna att enbart bjuda på vatten i vätskekontrollerna och att dessutom inte erbjuda något annat än vatten efter målgång, ingen återhämtningsdryck, ingen sportdryck, ingen frukt, riktigt riktigt dåligt!