Ofrivilliga äventyr och kontraster

Jag är väldigt nöjd över mitt halvmaraton i lördags, det kändes som om jag presterade precis så bra som jag kunde och förväntat mig, jag ville springa på 1:22, helst 1:21 och det gjorde jag!

Träningsveckan har varit bra och eftersom jag börjar lära mig hur min kropp fungerar har jag tagit det lugnt då jag känt mig halvsliten efter halvmaran. Min erfarenhet är att om jag har lite tålamod efter en tävling där jag presterat riktigt bra och inte går på för hårt på en gång får jag en fin belöning i form av en superkompensation senare. Först i mitten av nästa vecka är det dags att träna lite fortare igen!

Lugn distans måndag, vila tisdag, lunchpass med lite lättare fartlek onsdag, transportlöpning jobbet-centralen torsdag, och samma sträcka fast omvänt igår morse. Idag är det vilodag och trevligheter i form av teater med hustrun (Ägd med Schyffert och Lindström) och imorgon blir det löpning igen, förmodligen också det i lugnt tempo. Inget särskilt att rapportera om alltså förutom att onsdagens pass och gårdagens pass kräver några rader.

Jag sprang ett lunchpass runt Brunnsviken som så många gånger innan men ville undvika den steniga, ganska svåra stigen norr om badet i Bergianska så jag höll längre österut, vägen delade sig och här blev det fel, väldigt fel.

Jag kom upp på ett högt berg, där en man som jag tyckte promenerade väääldigt långsamt verkligen stirrade på mig, stigarna blev till ett virrvarr, snårigt och ogenomträngligt. Plötsligt kommer jag ut på en bergshäll högt upp, där står en äldre man helt näck och gör inget som helst för att skyla sig, hoppsan, springer neråt vattnet, på vägen ner skymtar jag i en skreva, någon i skinnpaj och en rumpa i svarta nätstrumpbyxor (!), kanske hade vederbörande sällskap där i skydd av klipporna.  Det togs som tur var ingen som helst notis om mig och jag fick en väldig fart utför berget innan jag kom ut vid badet. När jag kom tillbaka till jobbet och lade in passet på Jogg.se fick jag gapskratt och kommentarer från löpare med bättre lokalkännedom än jag: "Jaså Staffan, du har varit på Bögberget och sprungit? Ett av Stockholms mest kända ställen för Cruising" Håller man sig bara längs vattnet brukar man få vara ifred".

Bjuder på en lite guide så ni slipper göra om samma fadäs som jag.

Här var jag tvungen att googla lite vilket bekräftade att detta är en känd mötesplats för homosexuella som vill "umgås" i det fria. Det hade jag alltså ingen aning om. Ridå. Don't ge me wrong här, jag har inget emot homosexuella eller homosexualitet. Inte alls, jag vill bara inte ha deras nakenhet eller sexualitet eller någon annans heller, hastigt och oförberett presenterat för mig "on display".

Fredagens transportlöpning till slut, apropå kontraster. Först genom stadens brus sedan ut i tystnaden, fukten och dimman i Hagaparken. Konturer suddades ut, proportioner gick förlorade i det enfärgade ingenting där fukten omslöt allt. Nästan magiskt. Det är något väldigt ursprungligt och tillfredsställande att transportera sig från A till B genom att springa! Bilderna nedan är tagna vid Frösundavik. Alldeles över viken ligger jobbet, en vanlig dag fullt synligt.