"There's a first time for everything" - en milstolpe

Jag sprang inte på julafton som många verkar ha tradition att göra och jag sprang inte heller på juldagen. Hur mycket jag än tycker om att springa så är det så mycket annat trevligt jag vill göra de här dagarna istället för att stressa in träning och ett par dagars uppehåll får mig bara att längta efter löpningen ännu mera och idag avslutade jag julhelgen med en riktig smällkaramell!

Ni känner säkert igen er, första gången ni klarade en distans ni tidigare tyckte var alldeles för lång, en mil, ett halvmarathon, ett maraton. Första gången ni klarade en viss tid eller ett visst pass. En milstolpe i er löpning helt enkelt!

Rubriken syftar i det här specifika fallet på det klassiska intervallpasset 10x1000m, många elitlöpares favoritpass och ett pass som jag aldrig vågat prova. Förrän idag. Jag springer inte "tusingar" så ofta men passet 6x1000m med 1 min vila syns ibland i min träningsdagbok, i alla fall vår-sommar, någon enstaka gång har jag sprungit sju eller kanske t o m åtta repetitioner men aldrig har jag vågat provat hela tio repetitioner. Förrän idag. Skådeplatsen var Enköping och platsen jag kallar "Björkrakan", en alle med björkar och en spikrak, platt cykelväg på väg ut mot Mälarbadet Bredsand.

Började kontrollerat och ganska lugnt precis under 4 min/km av respekt för antalet intervaller. De första kändes ändå rätt så sega och 10 repetitioner kändes i det läget helt omöjligt. Intervaller på förmiddagen har aldrig riktigt fungerat för mig men idag var jag sugen och motiverad! Kom sedan in i löpningen bra även om det kändes lite kantigt och ovant och lyckades hålla något högre fart då benen inte fattade att de skulle springa hela tio repetitioner. Vilade på känsla och inte strikt enligt klockan och vilan blev därför något längre än de tänkta 60 sekunderna, ofta runt 90 sek långsam gåvila. Jag jobbade mig igenom varje sträcka ganska kontrollerat och peppade mig själv, "nästa gång du kommer hit är det vara fyra kvar" t ex. Efter åtta var jag trött men lyckades ändå öka på slutet helt enligt skolboken och avsluta med de två snabbaste intervallerna och det var en mycket trött och nöjd Staffan som joggade hemåt efter serien 3:55, 3:51, 3:47, 3:51, 3:50, 3:47, 3:47, 3:47, 3:42, 3:33'/km. Jag hade varit med en hel serie mellan 3:50-3:55'/km idag och att snittet blev så bra och farten så hög i slutet kändes väldigt roligt! Totalt 15 km löpning.

Efter lunch skulle hela familjen se en julklappsfilm och jag var en hårsmån från att somna i soffan efter mitt pass! Att klara eller åtminstone prova det här intervallpasset har länge länge stått på min att-göra-lista och det var härligt att få göra det på årets kanske sista kvalitetspass!