måndag 20 juli 2015

Om krönikörers ständiga behov av att göra sig lustiga över andras val och prioriteringar

I takt med att träning och inte minst löpning har blivit alltmer populärt de senaste åren har ett annat fenomen också ökat markant. Diverse krönikor som utmålar löpare och andra som tränar regelbundet som några stackars ångestfyllda varelser som genom träningen flyr från sina tråkiga liv och som inte skyr några medel för att predika träningens förträfflighet för både den som ids och inte ids lyssna. Ett par av dessa taffliga krönikor går att läsa här eller här:



Jag tror att fenomenet har flera orsaker men ändå i grunden är enkelt att förklara. Dels går det att förklara i kombinationen informationsöverflöd och krisen inom mediabranschen där tidningar har allt sämre lönsamhet och där det krävs alltmer för att sticka ut i bruset och spetsfyndiga krönikörer är då ett verktyg tidningarna använder sig av. Krönikörerna begränsar sig inte i sin dåliga smak och rättfärdigar t o m våld med hot om att t ex köra på cyklister vilket knappast är roligt utan direkt osmakligt.


Den största orsaken tror jag ändå är den klassiska svenska Jantelagen och avundsjukan. Människor som t ex inte springer (eftersom det ligger mig närmast om hjärtat) projicerar sina egna föreställningar om "jogging" och kan därmed inte förstå oss som uppskattar det. De kan omöjligt förstå hur något så erbarmligt enahanda, tråkigt och dessutom skitjobbigt, för oss löpare kan te sig roligt, avkopplande och t o m bli till ett stort intresse. Att dessutom vilja tävla i detta jobbiga med den höga ansträngning det medför och de "besvär" det medför för dem som inte deltar gör det hela än mer obegripligt och företeelsen därmed till en lätt måltavla att kritisera och raljera kring.

Visst finns det en del att fundera kring i en tränande medelklass på den spetsiga toppen av Maslows behovspyramid som redan har tokrenoverat sina kök till fulländning, har välartade barn, stort umgänge och fina karriärer som nu "bara" ska fullända lyckan genom att spränga den där drömgränsen på maraton. Visst finns de som tappar fotfästet bland alla prylar, pass och träningsprogram och vars löpning näst intill tar över hela personens liv på bekostnad av relationer och arbete och inte sällan är det dessa som ständigt predikar löpningens lov också för de ofrivilliga lyssnarna.

För de stora flertalet löpare jag känner (och jag känner många) stämmer inte detta, det är ambitiösa, drivna, kloka människor som balanserar träning som ett intresse med många andra intressen och de raljerar inte kring andras intressen, val och prioriteringar. De har en bra balans i sina liv långt ifrån kroppshets, träningshets och allt det skrivs om som jag inte uppfattar som ett problem. Nu kanske jag glider ifrån ämnet en smula dock. Det är ju inte mindre träning vi alla behöver om jag målar med den grova penseln. Vi svenskar är ett av de mest stillasittande folken i världen samtidigt som vi ligger i topp i EU vad gäller träning. Googla t ex "Stillasittande Svenskar Träning" för intressant läsning!

Jag vet att jag inspirerar många på min hyggliga motionärsnivå, genom den här bloggen, via min träningsdagbok och via sociala medier och jag inspireras av många andra människor också, duktiga löpare likaväl som andra människor som är duktiga på det de gör, entreprenörer, föreläsare, fotografer, författare, och många andra. Människor med målmedvetenhet och fokus. Säkert irriterar jag någon också emellanåt, uppenbarligen gör jag det av dessa krönikor att döma. Jag irriterar mig också ibland på personer och saker, det är mänskligt men jag är tacksam för att jag inte har som jobb att skriva nedlåtande om människor med andra intressen än mina!

Alla gör sina val och Shahin Deghani frågar sig i krönikan ovan hur kul våra liv med tidiga mornar, hällregn och fula solglasögon är? Klart vi löpare inte springer runt och ler hela tiden men vem gör det? Känslan efter ett tidigt morgonpass där det plötsligt och oturligt också börjar hällregna är dessutom något alldeles extra, en känsla som räcker hela dagen! Jag frågar inte hur kul det är i TV-soffan eller på krogen men journalisterna som skriver dessa krönikor skulle må förträffligt av att lämna de inrökta ölhaken på Söder i Stockholm, komma ut i dagsljuset och ta några löpsteg. Det kommer inte vara roligt, inte direkt, inte på veckor kanske men så småningom kommer en fantastisk belöning för den tålmodige. Bättre hälsa, gladare humör, bättre attityd till sin omgivning, kanske nya vänner, mindre stress och mindre ölmage är några av biverkningarna till följd av denna nya vana men det svåraste är kanske vad journalisterna då i fortsättningen ska kunna raljera över? Raljerande journalister är mitt förslag!

34 kommentarer:

  1. Oj, det var mycket här med risk att missförstås så vill jag ändå säga att jag tror att det ligger något i det där med att löpare är "ångestfyllda varelser som genom träningen flyr från sina tråkiga liv".

    Jag tycker att många löpare (och bloggare) verkar ha jobbiga bakgrunder med ätstörningar, trasiga familjer och missbruk, och där löpningen senare har varit ett sätt att ta sig ur det tråkiga. Jag tycker inte det är något konstigt med att träna om man har det lite jobbigt (ångest som det ofta beskrivs). Bättre att träna än att börja med andra mer destruktiva beteenden som tex dricka alkohol.

    Jag förstår att man inte vill bli beskriven som "ångestfyllda varelser som genom träningen flyr från sina tråkiga liv". Jag vill inte själv bli beskriven så, men jag har faktiskt mött många löpare (och läst många löparbloggar) där jag tycken mig se en väldigt neurotiskt och ångestfylld relation till löpningen.

    Btw, jag åker till Dalarna nu så jag kommer inte kunna svara på eventuellt arga kommentarer (jag ska bara åka förbi Vallentuna Stenungsbageri och köpa Kardemummabullar efter tips från en kommentar på Petras Maratonblogg), men önskar dig lycka till. Vi hörs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressanta tankar Lennart! I sak känner jag inte igen din bild, visst förekommer det att träningen är en flykt för ett fåtal, och kanske ett beroende som ersatt ett annat beroende men jag tycker inte det är vanligare bland löpare än andra, snarare tycker jag det verkar vara mera sällsynt :)

      Några arga kommentarer med anledning av din kommentar blir det säkert inte :) Ha det så bra i Dalarna!

      Radera
    2. Har inte åkt än..... Men Ja! Mer sällsynt just på grund av att man springer ifrån sin psykiska ohälsa och därav mår bättre ;-).

      Jag har läst att på 30-40 talet var löpning en behandlingsform mot psykisk ohälsa, men på 40-talet började mediciner ersätta "fysisk aktivitet" och idag medicineras alla.

      Dock tycker jag att tex fjällvandring, segling eller annan fysisk aktivitet i naturen kan ersätta just löpning.

      Ha det fint!

      Radera
    3. Jag håller med dig om att en (stor) del av löpningens fördelar är vistelsen ute i naturen och den fördelen kan såklart också fås genom de andra aktiviteterna som du nämner :)

      Radera
    4. En vettig kommentar av Lennart. Först flyr löparna sitt arbete. Sedan flyr de sin fritid, med en gnatande, tjatande och gnällande kärring, med ständigt skrikande ungar.. De flyr allt detta, men när de försöker fly sin egen skugga så lyckas de som så alltid inte alls, utan mår bara ännu sämre och springer bara mer och mer. I gamla tider arbetade de på gärdet och i skogen på dagen, vilade på kvällen och sov på natten och mådde bra, i dag gör de inget på dagen, springer på kvällen, halvslöar på natten och mår dåligt. Vilken tur för lyckopillerstillverkarna!

      Radera
    5. Klart att sådant förekommer Nisse!

      Radera
  2. De där krönikorna tror jag till stor del handlar om populism. Författarna vet att de kommer att få medhåll från många håll, av folk som också hellre väljer dumburken/soffan/valfritt annat framför en härlig löptur ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en bra komplettering som såklart borde varit med! :)

      Radera
  3. Alla gör vi val. Så länge det inte påverkar mig eller någon annan negativt varför får man inte göra vad man vill? Träna eller inte träna. Varför se ned på de som gör det eller inte gör det? Håller med dig och Petra i att det antingen handlar om populism eller att provocera för att få klick.
    Respekterar andras val och enda gången jag går på är när det är fara för andra. Som tex många cyklister som jag ser varje dag som skiter i trafikregler. Då kan jag inte hålla tyst då de utsätter andra för fara. Går ju inte att jämföra med om någon springer eller hellre sitter i soffan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så och viktigt att också inte se ner på dem som inte tränar, precis som du skriver!

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK Andreas, din åsikt om kvaliteten på mitt bloggande får du såklart ha och jag erkänner gärna att kvaliteten var bättre för ett par år sedan när jag hade ett tydligare fokus och bloggade oftare men jag bloggen är fortfarande välbesökt och så länge jag hittar ämnen att skriva om och så länge det ger mig något så fortsätter jag. Jag känner mig trygg med att den stora merparten av de ca 14000 besökarna på bloggen varje månad tycker annorlunda än dig. Från början var bloggen mer av en träningsdagbok, det syftet har den inte längre, utan jag skriver om egen träning blandat med företeelser som handlar om löpning eller träning. Syftet är inte och har aldrig varit kommersiellt även om bloggen storlek har gjort det möjligt att samarbeta med ett fåtal företag där jag själv kan stå för vad de representerar. Bloggen skriver jag för att beskriva min träning ihop med min tillvaro med familj med fyra barn och jobb.

      Jag välkomnar olika åsikter och har alltid gjort vilket jag skriver i bloggens beskrivning. De jag däremot avfärdar som löjliga är de som inte förmår hålla god ton och din kommentar tillhör tyvärr den kategorin med diverse tyckande (precis som du tycker att jag gör mig skyldig till) och raljerande om "kvinnokläder" (tights?) och knästrumpor, en produkt jag absolut använder ibland, inte för att jag tror på den vetenskapliga effekten utan för att det värmer på höst och vår när jag t ex springer i splitshorts om det nu är mer acceptabelt än tights?

      Jag har aldrig utgett mig för att vara talesperson för "löparkollektivet" som jag för övrigt tror består av massa subgrupper med olika ambitioner och målsättningar med sin löpning. Elitlöpare, nybörjare och en massa olika grupper däremellan.

      Jag brukar verkligen inte fokusera på att sätta olika grupper i "skottlinjen" och du menar alltså att dessa populistiska krönikor som inlägget handlar om är resultatet av ett seriöst yrkesutövande? Ge gärna exempel på inlägg där jag tyckt att min åsikt är värd mer än forskningsbaserad litteratur! Ge också gärna exempel på hur/när jag stöter mig med andra idrottsutövare, det vore verkligen intressant, då jag verkligen inte brukar provocera och raljera om andra idrottsutövare varken här på bloggen eller någon annanstans!

      Min talorätt är precis lika stor som någon annan, din t ex. Jag är inte talesperson för någon annan än mig själv och den här bloggen har givit mig så fantastiskt mycket uppskattning, möten med människor och nya vänner sedan jag började 2009 men jag välkomnar gärna konkreta förslag från dig på hur jag kan göra det bättre när du ändå bemödat dig om att skriva en så lång kommentar.

      Radera
    2. Om/när du svarar ge också gärna exempel på bloggar som inte tar sin utgångspunkt i bloggarens egna åsikter utan enbart baserar sina inlägg på forskningsbaserad litteratur, utmärkta svenska träningslära.se och Running Research Junkie, båda har jag länkade här på sidan, är två exempel jag direkt kommer på.

      Radera
    3. Jag blir mörkrädd när jag läser kommentarerna här...
      "Din talorätt är noll, när den bara bygger på din personliga åsikt än hit och din personliga tro än dit."

      Har man en privat blogg är väl tanken just att man kan och får skriva vad man själv tycker, tänker och tror. Ens e.g.n.a. åsikt? Utan att för den saken skull representera en grupp eller en arbetsgivare? Bloggare får (oftast inte) betalt för sina inlägg. Vilket däremot journalister som skriver (i sina egna ögon fantastiska) men i många andras, rätt märkliga krönikor får...

      Radera
    4. Tack Malin, precis så! Jag får inte tycka på min egen blogg men att tycka till i kommentarsfältet på grottnivå, "kvinnokläder", är OK. märkligt...

      Radera
  6. Jag tycker du skriver bra Staffan! Du får vara privat i din egen blogg. Du försöker inte frälsa andra med speciell träning eller löpteknik. Du har en bra blandning av ämnen. Mvh LG Skoog

    SvaraRadera
  7. Håller med LG! Fortsätt som du gör! Kvinnokläder? Undrar vad man ska springa i annars om tights räknas dit? Avklippta mjukisbrallor, fotbollsshorts? Då springer jag hellre i tights!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Niklas! Precis! Och varför reta sig på solglasögon?

      Radera
  8. Ja det kan man undra��

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Anonyma kommentarer... Det finns ju en gräns för hur mycket man kan/vill/orkar utveckla sig och ens resultat. Staffan har ju gjort en i mina ögon grymt bra utveckling sett till träningsmängd och livssituation!

      Radera
    3. Tack Niklas för ditt stöd! Jag bestämde redan i slutet av 2014 efter en säsong med fyra personbästan, att 2015 skulle bli en mellansäsong. Jag skrev det här inlägget eftersom jag fascinerades av alla dessa dåliga krönikor som ser ner på "min sport" och ALLA dess utövare.

      Jag umgås med och gillar många löpare på alla nivåer från elit till rena nybörjare och kan diskutera löpning på ett positivt sätt med alla inte minst på jogg.se där jag får mycket feedback på att medlemmar uppskattar min konstruktiva input och häpnar över en del av kommentarerna jag fått om att jag ska "skärpa till mig" -hur då? Till viss del från anonyma kommentatorer, vilket jag tycker är otroligt dåligt och oprofessionellt. Jag är så långt ifrån allt jag tillskrivs i de kommentarerna som det överhuvudtaget är möjligt!

      Radera
  10. Hej Staffan,

    Jag är ganska säker på att Andreas och dom båda "anonyma" är samma person, syns tydligt på sättet dom skriver på tycker jag. Att Anonym 2 skulle sitta i styrelsen till någon av nämda företag ser jag som högst osannolikt.

    Inget att bry sig om, kör på som vanligt.

    p.s inget blogginlägg om löprundan i O-Hamn......:-)
    //Pelle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har helt rätt! Tystnaden från trollen är talande också!! :) tar det lugnt med bloggandet på semestern!

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  11. Du är bra och har sund inställning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Magnus! Inputen från dig och andra som läst bloggen länge är så mycket mer värdefull för mig än de tillfälliga trollen som spyr ur sig en kommentar och sedan inte svarar!

      Radera
  12. Folk som saknar etikett saknar också vett så de är inget att bry sig om. Lusten att vara elak bottnar i något problem hos dem själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra formulerat Johan!!

      Radera