#tbt

Tack för fina och insiktsfulla kommentarer på förra inlägget! Det ger perspektiv efter snart sex års skrivande! Vi är inne i april, den viktigaste månaden för ett av de lopp som betytt mest för mig. Jag syftar på naturligtvis på Stockholm Marathon. Jag har sprungit det fem gånger och några fler gånger blir det säkert, jag har mitt personliga rekord därifrån, jag sprang under tre timmar där den rekordkalla upplagan 2012 och det är ett av Sveriges finaste löpararrangemang - tycker jag - men det är inte det jag ska skriva om nu utan hur betydelsefull träningen inför Stockholm Marathon har varit för mig. Trowbackthursday #tbt som det heter! Stockholm Marathon har get mig en struktur och en motivation jag saknat de år jag inte varit anmäld!

För det är ofta så, vi kan sträva mot tidsmål under en lång tid men när väl tävlingsdagen är där och vi klarar den här målsättningen så är glädjen ofta relativt kortvarig innan hjärnan siktar vidare. Det är istället träningen mot målet som utgör den långsiktiga tillfredsställelsen för att förenkla det som Karin Boye en gång uttryckte.

Stockholm Marathon 2010 och min första lyckade mara när jag sprang jämnt och hade kul! Gamla bilder i det här inlägget jag använt flera gånger förut men viktiga och fina löparminnen för mig, minnen jag kommer bära med mig, kanske resten av livet! 

Efter att ha sprungit Stockholm Marathon 2008, 2009 och 2010 var jag trött på att ge mig ut på tidiga, vintriga långpass och beslutade mig för att stå över 2011 och satte istället upp målet att springa milen under 38 minuter vilket jag gjorde i juni på bana på tävlingen Enhörna Challenge. Våren innehåll några sporadiska långpass men inte några av maratonlängd över 30 km utan fokuset låg mera på fart och jag tyckte träningen var rolig!

Enhörna Challenge 10000m på bana och sub38 på milen för första gången!

2012 hade jag återigen motivationen för maraträning och en satsning mot sub3. Den strukturerade träningen som jag för första gången delade in i block med olika fokus (fart, marafart etc) beskrev jag ingående på bloggen hela våren 2012 och fokuset och satsningen gav också 2:59:01 den där kalla junidagen.

Rekordkalla upplagan i Stockholm 2012 och sub3 första gången! Minnesvärt att flera anledningar

Våren 2013 stod jag över igen och det var en säsong som började uselt, jag var övertränad och seg i benen, sprang min sämta mil någonsin på Premiärmilen på våren och först till Kungsholmen runt i maj var jag någorlunda tillbaka i min normala form även om tiden blev något sämre än jag hoppats på även där. Hela den vårsäsongen saknade jag fokus och inte förrän jag anmälde mig till mitt hittills enda Lidingölopp på hösten fick träningen det fokus jag verkar behöva för att träna på som bäst. Säsongen 2013 avslutades sedan med ytterligare en mara sub3 och dessutom ett VDM-guld som extra bonus på Vintermarathon

Silvermedaljen bärgades på mitt hittills enda Lidingölopp 2013

Sub3 igen och också VDM-guld i M40! 

Årets säsong påminner ganska mycket om 2013 ännu så länge, inget tydligt mål i sikte i närtid och dessutom en känsla som inte är på topp. Efter en intensiv säsong 2014 behövde jag en mental paus från tävlandet och det fick jag efter Vintermarathon 2014 som avslutade förra årets tävlingssäsong och som 2014 gav ett VDM-silver i M40 och min fjärde sub3-mara. Nu känner jag jag haft den paus jag behöver från tävlandet och skulle gärna komma igång igen men prio nr 1 är fortfarande att bli helt frisk och därefter försöka bygga upp något som kan liknas en OK löpform igen.

Vintermarathon anno 2014

Ni som siktar mot Stockholm Marathon i år tycker jag ska planera era längsta långpass mot slutet av månaden, gärna uppemot 36 km. Så många kilometer som möjligt i er tänka marafart och några pass i en fart som är högre än så kommer ni också ha nytta av när startskottet ljuder på Lidingövägen den 30 maj. Jag hoppas kunna stå på Norrmälarstrand och heja på er!

Jag är igång igen och har tränat varje dag den här veckan även om det fick bli ett kort styrkepass hemma i måndags då jag helt enkelt inte hann ut och springa! Den rekordsega förkylningen jag är så trött på (att skriva om) håller jag nu på att besegra, snorar bara lite nu och känslan i kropp och skalle är bättre igen. Nu börjar fokuset att komma tillbaka i någon slags acceptabel form och så hoppas jag kunna springa någon tävling igen, helt utan fokus på att prestera på topp, utan bara för att jag saknat det!

Det tar inte direkt emot att ge sig ut och njuta i löparskorna nu bland vitsipporna!