onsdag 23 december 2015

Det här med att springa fort - alltså riktigt fort.

Det här med att springa fort har jag alltid gillat trots att jag är bättre på att springa långt! Jag har utvecklat vad många skulle beskriva som ett lätt och ekonomiskt löpsteg. I de farter jag brukar tävla i vill säga. När jag är i hygglig form har jag inga problem att springa relativt länge i 4 min/km utan att behöva ta i speciellt mycket. Intervaller eller kortare snabbdistanser snabbare än så ner till ungefär 3:30-fart är heller inga problem. Det fungerar "automatiskt" och koordination, stegfrekvens, armrörelser m m är inget jag behöver fundera på eller laborera med.

När jag springer ännu snabbare däremot, då lämnar jag det invanda. På sistone har jag sprungit en del kortare intervaller på 30 sekunder med 30 sekunders vila i farter omkring 3 min/km och då tar jag verkligen i och då händer ingenting automatiskt och jag gissar att det ser allt annat än lätt och harmoniskt ut. Jag funderar på och laborerar med stegfrekvens, frånskjut, fotisättning och hur kraftig armpendlingen behöver vara. Jag märker att med högre stegfrekvens och snabbare upplyft av foten efter isättning går det fortare men kanske bara upp till en viss punkt, efter det känns det som om jag tjänar mer fart på att ta i och ta ut steget mera med ett kraftigare frånskjut. Ofta börjar jag mina kortare intervaller genom att öka farten via ökad stegfrekvens för att sedan öka mot slutet genom att "löpa ut" via ett kraftfullare, längre steg. Fast jag vet ju inte, egentligen, jag försöker här bara beskriva känslan av att springa i farter jag inte riktigt behärskar/är van vid.

Ett av mina mål är att någon gång kunna springa en kilometer under tre minuter, jag har aldrig riktigt provat på allvar. Det närmaste jag varit är att springa en kilometer på 3:08 när jag en gång sprang 4x1000m med ganska lång vila mellan. Vissa av mina löparbekanta tror att jag fixar det "ganska lätt". Det tror inte jag men övning ger väl färdighet och det är en av anledningarna till jag just nu springer de här intervallerna. Inte för att i närtid kunna springa en kilometer under tre minuter men för att bli mer van vid den här farten, och förhoppningsvis få mina "vanliga" tränings-och tävlingsfarter att kännas lättare.

Här var meningen att jag skulle bett något av barnen att filma när jag sprang i hög fart men det har inte hunnits med så istället får ni hålla till godo med en kort film jag spelade in i fredags när jag sprang 6x1000m progressivt i farter jag känner mig bekväm och avslappnad med enligt ovan, här är det 3:30-fart eller för den som vill 17 km/h, på bandet.

video


Detta blir sista blogginlägget före jul så jag passar på att önska alla läsare av den här bloggen en riktigt


God Jul! 

Jag avslutar löparåret 2015 med en ganska bra känsla i kroppen, tränar på hyggligt mycket på vad som känns som rätt intensitet, jag varierar mig och känner att träningen tar utan att jag blir så sliten vilket är bra. Jag brukar summera löparåret och kommer göra det även i år, håll utkik här i mellandagarna igen!


8 kommentarer:

  1. Det där med fart funderar jag också på. Jag har ju inte riktigt dina farter men är ändå hyfsat snabb på de flesta distanser ner till 5 km. Just att man har en viss fart man kan komma till utan "problem", i ditt fall ca 3:30, för att sedan upptäcka att man måste både ta i och tänka samtidigt för att få till det är fascinerande. Jag har själv flera arbetskamrater som tränar regelbundet fast långsammare än mig. Dom tror att jag kan dra av en km på 3 minuter när som helst och när jag då förklarar att jag har svårt att ens hålla 3-minuterstempo i 400 m (som jag under hösten klarade på 69 s) så tror dom att jag underdriver.
    Samma sak när jag förra hösten försökte mig på 800 och 1500, det fanns helt enkelt ingen fart att ta till :-).

    Fast det är riktigt kul att träna i överfarter, att få känna sig snabb.

    God Jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det är svårt för någon som inte springer ganska mycket att förstå hur snabbt t ex 3 min/km faktiskt är. Håller med om att fartträning är kul, och nyttigt, gäller bara att ge akt på skaderisken, speciellt nu på gamla dar ;)

      Radera
  2. God fortsättning, Staffan!
    Snyggt steg tycker jag! Även om det där med löpteknik inte är mitt gebit. Alls. Men jag är inte så illiterat att jag inte känner att mitt löpsteg havererat rätt rejält sedan jag helt lagt mina fartintentioner på hyllan. Allsköns olater har smugit sig in i steget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Bureborn! Jag tokfokuserar inte heller på löpteknik och kör sällan löpskolning men mycket löpning över tid ger resultat :)

      Radera
  3. Det är kul att springa fort :)
    1 km p 3 min fixar du nog. Ta dig an den beryktade 1 Mile på 4 min sen ..
    God fortsättning Staffan! Tack för en bra blogg. Jag hoppas på att få följa dig nästa år också.

    /Morgan Pettersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det Morgan :) det är ett tufft mål, för att inte tala om en mile :) 1500m under FEM minuter borde jag dock fixa :) God fortsättning!

      Radera
  4. Jag tror det är svårt för icke-löpare att förstå det "exponentiella" i löphastighet. Att förbättra sig från 60 min till 50 min på milen är ingen match för de flesta (nu tänker jag damer), men att gå från 50 till 40 min är mer eller mindre omöjligt för de flesta (kvinnor). Samma för män men med lite annorlunda tidsintervall. Och börja man närma sig 3 min/km fart är varje sekund tuff att kapa. Gissar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det Anneli! Det är därför det också nästan krävs att man är löpare själv för att förstå hur snabbt elitlöpare springer!

      Radera