onsdag 30 augusti 2017

Nervös inför ett träningspass...

Ni läsare kan nog alla relatera till känslan av nervositet innan ett lopp? Förväntan, känslan av energin som väntar på att få släppas fri, trippelkollandet av utrustningen, vetskapen om att det kommer bli riktigt jobbigt, att minuterna innan startskottet mest önska sig bort därifrån och istället vilja vara någon helt annanstans vilket efter start ersätts av fokus, koncentration och förhoppningsvis en känsla av att känna sig stark.

Om tio dagar är det Stockholm halvmaraton, ett lopp jag ogärna missar, jag gör min nionde start och jag gillar hela arrangemanget, distansen, banan och storleken på loppet. Det är jag inte nervös inför! Det är inget A-lopp där jag har en klart definierad målsättning annat än att springa så bra jag kan för dagen och bättre än förra året då det var väldigt varmt. Kan jag springa i trakterna av de 1:22 jag gjorde i våras skulle jag vara nöjd!

Nervös inför ett träningspass är jag sällan även om jag kan gå och gruva mig inför tuffare pass som jag vet kommer kräva en hel del av mig både fysiskt och psykiskt, oftast gäller det snabbdistanser eller tuffare intervallpass.

Sedan jag började jobba har jag gått och snorat och känt mig tung i huvudet och i kroppen. Därför har jag tvingats att ta det lugnt, vilat extra och när jag känt mig bättre bara sprungit lugna pass. Varje försök att springa fort, som t ex Bellmanstafetten förra veckan, eller bara en snabbare avslutning på ett vanligt distanspass, har gett bakslag med igensatta bihålor och snorig näsa.

Uthålligheten finns och lugna långpass är inga problem men hur det står till med fartuthålligheten har jag inte en susning om just nu och det är det nervositeten handlar om. För tre veckor sedan var jag i riktigt bra form efter all intervallträning i sommar och det är ämne för ett annat inlägg, att det bara krävs ett tiotal fartpass på sommaren för att få ett lyft formmässigt. Min ungefärliga halvmarafart kändes väldigt kontrollerat både på lång snabbdistans över tolv kilometer och på längre intervaller, men nu? Nu är jag nervös inför ett träningspass! Jag vet helt enkelt inte hur orken kommer vara efter några kilometer i högre fart. Kommer jag orka? Kommer jag få ännu ett bakslag i form av snorig näsa och igensatta bihålor? 

Jag behöver sätta ett par nyckelpass för att kunna ställa mig på startlinjen på Norrbro nästa helg med lite bättre självförtroende, ett av passen ska vara 3x5 km i halvmarafart med kort joggvila och det vill jag helst klara i en fart under 3:55 min/km med en känsla av att det finns en växel till. Sedan vill jag också springa ett eller två fartpass snabbare än halvmarafart utan att bli helt slut de här tio dagarna. Ett första test kommer ikväll. Håll tummarna är ni snälla! 

Fundersam löpare...

8 kommentarer:

  1. Själv sitter jag just och funderar på om jag ska köra 3*5 km eller 15 km progressivt ikväll. Inte speciellt nervös men jag försöker få med huvudet på endera planen.
    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anders, tuffa pass båda två, vad blev det? Själv var det alldeles för mycket logistik hemma igår för att möjliggöra löpning i vettig tid och när mörkret och regnet kom blev jag för bekväm, ikväll ska jag dock springa någon form av intervaller :)

      Radera
    2. Jag tog det progressiva. Körde över 12 km inkl uppv och 4 km nerjogg. Körde Sthlm tri i söndags och var inte riktigt återhämtad kände jag och då är ett pass där man saktar ökar att föredra framför jämt hårt tempo kände jag.
      Det där med familjelogistik är knepigt, det finns inget direkt sätt att undvika eller prioritera bort det :-) Kör hårt ikväll!

      Radera
    3. Kanon! Jag har bestämt mig för att sänka ambitionen lite ikväll för att inte gå på för hårt men jag kommer köra 3x 2000m-1000m där 2 km ska gå i halvmarafart och 1 km i milfart, det blir ändå 9 km kvalité och ge en bra fingervisning om kapaciteten. Känns det bra så blir det ett sista längre fartpass i helgen som kommer!

      Radera
    4. Kör du någon vila mellan 2:an och 1:an eller är det bara setvila?
      Kan vara smart att lyssna på kroppen och inte köra för hårt.
      Jag ska köra ett långpass med 2h lugnt och 40 minuter i lite överfart relativ marafart. Sista tuffa långpasset innan Berlin om drygt tre veckor (om man inte räknar Sthlm hm som långpass men jag ser mer det dom ett tempopass).
      Känner jag mig hyfsat fräsch efter hm kör jag nog ett lugnt långpass till veckan efter.

      Radera
    5. 1 min vila efter 2000m och 2 min efter 1000m. Gick väldigt bra, 3:50-fart resp 3:40-fart.

      Tre veckor innan maran brukar jag lägga mitt tuffaste långpass ungefär 2:45 med 10-12 km marafart i slutet. Två veckor innan har jag ofta kört en halvmara i marafart.

      Radera
    6. Grymt pass Staffan, ser ut som att det kan bli en fin halvamara för dig.

      Nu har jag inte riktigt dina farter men låter som att ditt upplägg inför en mara är liknande mitt. Långpasset i helgen och Sthlm hm nästa helg där jag inte kommer gå för max utan agera farthållare åt en kompis som vill under 1:30 (vilket är ett bra fartpass för mig) är ju som klippt från ditt inlägg.

      Sen gäller det att lita på att all träning gett resultat och våga lätta på intensitet och volym, det är en av de svåraste delarna tycker jag....

      Radera
  2. Hoppas det Anders! Det verkar så, om jag klarar ett 35-37 km långt långpass med 10-12 km marafart i slutet och så en halvmara i marafart två veckor innan utan att behöva slita väldigt mycket så vet jag numera efter tio maror att min målsättning är realistisk! Det ger också en skjuts för självtroendet, nog så viktigt appropå din sista mening!

    Att springa halvmaran på 1:30 blir ju ett riktigt bra fartpass för dig inför Berlin! Trevlig helg!

    SvaraRadera