"Det här är fan inte friskt"

Tanken slår mig ibland, senast i torsdags kväll.

Jag har ett volymmål i år och det har mestadels haft en positiv inverkan på träningen. Men, ibland undrar jag vad fan jag håller på med! September kommer att bli en bra träningsmånad men det hade kunnat bli riktigt riktigt bra om jag haft mer tid. Känslan är att tiden inte räcker till, det är intensivt på jobbet och det är intensivt med terminsstart hemma och tiden jag tillbringar med att verkligen ta det lugnt, göra ingenting, läsa en bok, se en film etc är minimal! 

Det är lätt hänt att jämföra sig med andra och undra hur de hinner träna så mycket men som vanligt så ser allas vardag olika ut, vi har olika tid till vårt förfogande även om, jag vet, tiden är det mest rättvisa vi har och alla har vi 24 timmar på dygnet till vårt förfogande o s v. 

I torsdags var en sådan kväll när tiden inte räckte till och jag tänkt mig hinna ett längre fartpass innan det var dags att hämta dottern på innebandyträning, det slutade med den här anteckningen i träningsdagboken:

"Helt sinnessjukt detta. Hade tänkt ett lite längre fartpass ikväll innan hämtning på innebandy kl.  20 men intensivt på jobbet, ett lite försenat tåg och matlagning krympte mina marginaler och gjorde att jag fick stressa ut först kl. 19 direkt efter middagen för det här superkorta passet istället för att vila en stund eller bara jogga lugnt en kort runda. Fan inte friskt att hålla på så här! 

I alla fall, fram och tillbaka längs en raka där halva blir utför andra uppför. Lite tuffare åt ena håller så lite ojämna tider. Segt, stressat och orytmiskt med dålig teknik. De sista 600 m runt runt utanför innebandyhallen. Sjukt som sagt.

Det här blir igen en sämre träningsvecka än jag tänkt mig. Lunchpasset fick utgå också".  

Passet jag genomförde stressat var blygsamma 4 x 500 m + 1000 m och totalt sju kilometer på dryga halvtimman men det hade nog varit bättre att vila. Jag behöver inte mer stress i mitt liv och definitivt inte från träningen! 

Till syvende och sist är ändå jag riktigt stolt över den mångåriga kontinuitet jag har, de mil jag får till trots heltidsjobb och barnens aktiviteter, utan möjlighet till transportlöpning eller speciellt mycket lunchträning just nu. 

Medan andra sprang bra på Lidingö och i Berlin i helgen så tog jag en vilodag i lördags och sprang sedan ett skönt långpass i söndags morse, 25 km avslappnade kilometer i 4:30-fart med härligt flyt och rytm i löpsteget och en fin känsla hela vägen utan att bli speciellt trött. Det är känslan jag söker i min löpning! 

Race Report Stockholm halvmaraton 2019 - 1:23:38, plats 183 (16 i åldersklass)

Stockholm halvmaraton var i våras ett A-lopp med ett nytt försök på sub80 efter DNF på Kungsholmen Runt i våras men så blev det inte. Sommarlatmasken slog till och även om jag höll uppe träningsmängden hyggligt lyste den lite tuffare träningen och de längre fartpassen med sin frånvaro, den fartträning som blev av under sommaren var korta intervaller inför Sommarspelen 5000 m som jag sedan tvingades ställa in p g a förkylning.

Fyra veckors köksrenovering i augusti, terminsstart, full fart på jobbet och en liten förkylning gjorde att energin var långt ifrån på topp men veckan innan sprang jag i alla fall åtta kilometer i fyrafart vilket kändes bra och jag insåg att fyrafart fick bli den högre målsättningen och att försöka springa snabbare än den senaste halvmaran på 1:25 från Strängnäs i november.

Det är nästan tradition att jag snorar lite samma morgon jag ska springa Stockholm halvmaraton men jag kände mig pigg i övrigt. När jag kom till Stockholm vräkte regnet ner och även om jag sökte skydd var jag tvungen att hämta nummerlappen på expot och blev verkligen dyngsur inpå bara kroppen och frös så jag skakade. Solen tittade sedan fram och jag kunde jag torka upp lite med en kaffe och snacka med löparkompisar i Kungsträdgården. Missade sedan att jag skulle gått via målet in i startfållan utan joggade lite längs Skeppsbron och hoppade ändå in längst fram i startfållan för lite mer jogg innan jag ställde mig långt fram bredvid min jämnåriga klubbkompis Mario Cortinovis från Enhörna.

Starten var så mycket bättre i år, ingen stress eller trängsel alls och det var mäktigt att stå där med musiken, röken och presentationen av elitlöparna precis framför!

Start elit och första startgrupp Ramboll Stockholm halvmaraton 2019. Foto: Ramboll Stockholm halvmaraton

Min klubbkompis Mario Cortinovis i gulsvartrandigt sprang in på plats 95 med 1:19:41. Vi har tävlat ihop mycket och varit jämna men nu springer han ifrån mig.

I år förivrade jag mig inte i starten, hade lovat mig själv att inte dra iväg i 3:40-fart utan jag sprang mycket kontrollerat i fyrafart när alla rusade iväg. Hamnade i sällskap med Rickard från IF Linnea som tidigare skrivit på jogg att vi hade samma målsättning för dagen och vi växeldrog lite. Benen kändes oroväckande trötta redan strax efter Centralen och i första riktigt backen upp runt Sabbatsberg tog jag det därför riktigt lugnt men sedan försvann den sega känslan i benen helt och det kändes mycket bättre. Passerade fem km med ca 15 sekunders marginal till 20 minuter på klockan och känslan längs med Kungsholms Strand var avslappnad och jag var ganska oberörd vid milpasseringen efter drygt 39:30 på Norrmälarstrand där Rickard lade i en lite högre växel och drog ifrån mig.

Energimässigt tog jag en Maurtens-gel i startfållan och så hade jag med mig en treportionsgel från Maxim som jag började ta lite tidigare än vanligt. Jag sippade lite så fort jag började känna mig lite låg på energi och kastade den innan jag kom ner på Söder Mälarstrand. Det och en full mugg sportdryck strax före slussen var allt jag tog i energiväg. Jag tog också en Enervit-gel från en funktionär på Södermälarstrand men tappade den direkt vilket kanske var lika bra då jag brukar få magont av Enervits produkter.

På väg in i Rålamshovsparken på Kungsholmen efter ca 9 km med Rickard från IF Linnea några meter före, vi följdes åt till Stadshuset innan han lade i en högre växel och sprang in på pers 1:22:57 - grattis och tack för sällskapet! Foto: Krister Nilsson

Efter 15 km  - som också passerades med 15 sekunders marginal till fyrafart - hörde jag en stor klunga närma sig med Johan Forsstedt från Maratonlabbet längst fram. Johan som skrivit på Maratonlabbets Instagram att han skulle hara för sub 1:24 hade gått ut med att han skulle öppna första fem km på ca 20:10 för att därefter öka farten vilken han verkar ha följt exakt. Snyggt harat! Jag lade mig i klungan för att få en bra resa sista fem men jag kände efter bara några hundra meter att tempot var lite för högt så jag släppte en lucka på kanske 100 m. När vi rundat Söder började jag plocka placeringar och istället för att tappa fart här som jag gör ibland var jag stark uppför det sega motlutet och det var sedan en klar förbättring av banan igen att slippa sista uppförsbacken och den branta utförslöpan nedför Götgatspuckeln. Istället kom vi ut på Hornsgatan och mötte löparna som avverkat ca 13-14 km och fick en skön utförslöpa ner mot 20 km-skylten och jag kunde öka farten. Fortfarande trodde jag att sluttiden skulle bli 1:24 men när jag passerade 20 km med lite marginal till 1:20 så insåg jag att 1:23:XX var inom räckhåll så ökade jag farten rejält och när Johans rygg dök upp strax efter så var det den perfekt moroten! Ansträngningen ökade rätt rejält men motivationen var hög och jag stumnade inte utan pressade på och klättrade 13 placeringar från 20 km och in i mål, upplevde inte Skeppsbron som så lång i år, passerade Johan som peppade mig med ett "grymt Staffan" och kunde svänga uppför backen till upploppet med en minut tillgodo. Jag brukar vilja njuta lite av målgångar men den här gången blev det full fart mot mål men en riktigt härligt men trött känsla!

Påsen med saker efter målgång är riktigt generös på Stockholm halvmaraton - se och lär Göteborgsvarvet! En god öl på det och det blev lite häng i Kungsträdgården efter loppet men då överdragskläderna var blöta sedan före loppet var det inte speciellt skönt att dröja kvar. Jag gillar Stockholm halvmaraton och tycker arrangemanget förbättrar sig varje år och nu med ny sponsor tycker jag loppet blivit ännu bättre, både före, under och efter loppet! Kvar att förbättra är logistiken från klädinlämning till startfållan där det är dåligt skyltat vilket leder till att många inklusive jag själv tar fel väg till startfållan och det är onödigt mycket avspärrningar vid Kungsträdgården med kravallstaket runt t ex klädinlämningen. Banan är inte supersnabb men varierad och publiken är riktigt bra. Banan kommer bli ännu trevligare framöver när den inte som nu passerar så många byggarbetsplatser.

Jämfört med loppet från 2011 som också gick på 1:23 så har banan ändrats på ett par ställen men mellantiderna påminner väldigt mycket om varandra förutom att jag gjorde en snabbare tredje femma 2011 men då sprangs inte den långa backen vid Slussen.

Slutligen måste jag nämna hur imponerad jag är av Mustafa Mohammed som vinner loppet på nytt banrekord 1:03:44 som 40-åring. Det är otroligt imponerande att kunna hålla den höga nivån han gör under så många år! Stort grattis!

Tack till alla er som hejade på mig personligen, på "Enhörna" eller som många barn som vanligt sa, på "getingen", ni var många som ropade "Heja Staffan" längs med banan vilket jag verkligen uppskattar - TACK igen! Nu väntar några dagars lugnare löpning och så hoppas jag kunna träna på hyggligt nu och kanske springa ett eller två lokala lopp innan året är slut.

Tid: 1:23:38
Placering: 183 (16 AG)
Snittpuls/maxpuls: 178/197
Tid i pulszon (mm:ss):
Z5: 31:17
Z4: 48:27
Z3: 2:48

Mellantiderna från 2013 ser väldigt lika ut...

årets dito...

Inför årets Stockholm halvmaraton

De senaste månaderna har jag jag prioriterat ner träningen mer än jag egentligen velat. Det blir oftast så under semestern men har fortsatt även efteråt. Terminsstart är alltid en intensiv period med fyra barn och även om de äldsta barnen är unga vuxna nu så flyttar de hemifrån och behöver hjälp med många saker och gång efter annan har jag prioriterat bort eller förkortat helgens långpass. Lägg till det fyra veckors köksrenovering med byggstök och begränsade möjligheter att laga mat och så är risken stor att energin inte riktigt räcker till för de lite tuffare löppassen som behöver genomföras om jag ska förvänta mig några resultat.

Förra helgen avbröt jag ett planerat långpass, visserligen hade jag sprungit lite tuffare pass både onsdag och torsdag och sprungit fyra dagar i rad men jag kände mig väldigt sliten även i vanlig distansfart varför jag valde att avbryta passet efter nio kilometer istället för att plåga mig runt de tänkta 24 km. En av orsakerna var nog energibrist eftersom jag piggnade på mig rejält när jag ätit ett extra mål mat och det är en lärdom jag försöker komma ihåg. För några år sedan kunde jag kanske komma undan med att träna tuffare pass två dagar i rad och samtidigt slarva med sömn och mat men inte nu. Ska jag orka med träningen så behöver jag äta bra, sova bra och också få i mig tillräckligt med energi.

Till helgen är det Stockholm halvmaraton som jag i år springer för tionde gången, från början ett högt prioriterat lopp i år men just nu har jag inga större förhoppningar om en bra tid. Tittar jag på samtliga halvmaror jag genomfört så ser det ut så här.

1:44:59 2007 1:32:59 2007 1:32:15 2009 1:28:08 2010 1:26:50 2010 1:23:32 2011 1:24:52 2012 1:25:03 2013 1:24:14 2013 1:21:24 2014 1:24:27 2015 1:26:05 2016 1:22:44 2017 1:24:24 2017 1:25:21 2018

Ett stabilt facit absolut och ännu har jag inte märkt av någon tydlig åldersförsämring. Jag tittade lite i träningsdagboken och årets förberedelser påminner lite om 2016 när jag sprang min långsammaste halvmara sedan 2010, en varm sommar, förkylningar som kom och gick och en del avbrutna pass. Samtidigt finns det pass i träningsdagboken som jag nog inte skulle fixa idag i samma fart, t ex 8x1000 m i 3:38-fart på bana. Åtta kilometer i fyrafart i onsdags kändes kontrollerat men i tisdags kväll kändes tre kilometer i fyrafart ganska jobbigt i lite motvind, kanske att jag påverkats av en lättare förkylning sënaste veckan.

Som vanligt ska jag göra mitt bästa och det ska bli kul att springa ett av mina absoluta favoritlopp och att ta på sig Enhörnalinnet igen, det var en riktig höjdare att springa i getingrandigt på Stockholm Maraton senast! Ett troligt scenario nu är att jag går ut i fyrafart men tröttnar på andra halvan i avsaknad av fartuthållighet så förhoppningen får kanske vara att åstadkomma ett litet hack nedåt i kurvan igen och springa något snabbare än den senaste halvmaran från november 2018 i Strängnäs.