Race Report Strängnäs halvmaraton 2019: 1:25:54, 17:e plats

Förra året avslutade jag löparsäsongen genom att springa Strängnäs halvmaraton en vackert solig och kall vinterdag på hårda, frusna grusvägar och jag såg fram emot att avsluta även årets säsong på samma sätt.

Min start var osäker innan på grund av sjukdomskänsla och en envis hosta i ett par veckor före loppet vilket gjorde att träningen i princip uteblivit hela november. Veckan före loppet sprang jag inte ett enda pass och veckan före det joggade jag bara 17 km fördelat på två lätta pass. Inte idealiska förutsättningar alltså även om loppet inte var högprioriterat. Samma vecka som loppet var jag på tjänsteresa och kunde springa ett par pass i shorts längs havet i Barcelona och då jag kände mig helt frisk utan hosta på torsdagen bestämde jag mig för att springa.

Strax dags för start på Vasavallen

En Enhörnakvartett med Daniel (122), segrande Viktor (273) som är född 2000, undertecknad och Erik (100) som kom trea

Väl på plats på Vasavallen lördag morgon var loppet fulltecknat med nästan trehundra startande och vi släpptes iväg efter en kort genomgång. Jag startade bredvid klubbkompis Viktor Zackrisson, född 2000, som tog ledning från start i loppet och sedan solosprang till en överlägsen seger med fem minuter på 1:15 och Erik tog hand om tredjeplatsen med 1:21.

Jag var förberedd på att grusvägarna som banan mest går på skulle vara vattensjuka och mjuka efter veckor med regn och plusgrader och på stigpartiet efter den andra lätta kilometern på asfalt var det väldigt lerigt och med Nike Vaporfly på fötterna som helt saknar mönster i sulan gled jag omkring som Bambi på hal is i de flesta riktningar utom just framåt och den kilometern gick därför tio sekunder långsammare. Det var både frustrerande och komiskt på samma gång och jag var nära att helt tappa fotfästet flera gånger.

Jag hade inte exakt koll på placering men hamnade runt tolfte-femtonde plats i början, passerade någon enstaka löpare, blev passerad av någon ibland, hade någon i rygg en stund men sprang mest själv. Sprang mellan 3:53-4:00 min/km på de första åtta kilometerna förutom i leran på tredje kilometern. På den nionde och tionde kilometern kom återigen ett parti på stig/traktorväg som var väldigt lerigt följt av en sträcka med väldigt geggig grusväg och här fick jag igen slita för att bara komma framåt, klockan skrattade åt mig med 4:21-fart och tre löpare sprang om mig, däribland dem damvinnaren som sprang om mig med bra fart. Passerade 10 km på drygt 40 minuter med en kontrollerad ansträngning, tog det lugnt uppför och justerade ner ansträngningen lite när jag ibland kände att jag låg på för hårt.

Jag fick en Maurtens gel langad av en klubbkompis en bit efter milen, tyvärr tappade jag den och fick stanna och plocka upp den från marken, jag tog också god tid på mig vid båda vätskestationerna och drack en mugg vätska på båda. Det var skönt att komma tillbaka på asfalt efter ca 15 km men benen började bli rätt trötta, ett tecken på att fartuthålligheten tagit lite stryk av frånvaron av träning i november - och farten låg snarare runt 4:10-tempo än fyrafart nu. Det var fler löpare inom synhåll i år på de sista kilometrarna jämfört med förra året då jag sprang helt själv genom centrala Strängnäs och jag passerade ett par tröttnande löpare vid Europaskolan men fick en löpare i rygg hela långa avslutande slakmotan upp till målet och fast jag gjorde en fartökning på tartanen de sista 300 m var han klart snabbare. Jag sprang i mål med god fart men utan att kunna spurta om någon på 1:25:54 och en sjuttondeplats. Fick den fina medaljen och värmande kaffe innan jag bytte om. Pratade sedan en stund med klubbkompisar och Nykvarnskompisar jag åkt till Strängnäs med innan jag joggade ner och tog tåget tillbaka hem.

Målgång. Foto: Nathan Tanner Malmén

Med tanke på uppladdningen, den obefintliga träningen i november och det grisiga underlaget så värderar jag 1:25:54 i år högre än de 1:25:21 jag sprang på i fjol på den då hårda, frusna banan och som ett tecken på att jag är bättre tränad nu än jag var då med fler mil i benen i år.

Här finns herrarnas resultat.
Här finns damernas resultat.

Jag fick en trevlig förmiddag med löparkompisar i Strängnäs, ett riktigt bra träningspass och en fin medalj med mig hem, en väldigt bra novemberdag kort och gott! Loppet var aldrig ett "A-lopp" med en tuff målsättning utan ett trevligt avbrott i den novembergrå träningen innan den långa vinterperioden tar vid och det är långt till nästa lopp! Tack till Strängnäs Löparklubb för ett mycket fint arrangemang som är väl värt att upptäckas av flera! Hoppas ni kan fortsätta utveckla loppet, det ligger perfekt i tiden som säsongsavslutning utan några andra lopp som konkurrerar om deltagare och det är smidigt att ta sig till och från Strängnäs med tåg eller bil från hela Mälardalen! Till nästa år beställer vi väl igen sol, ett par minusgrader och gnistrande hårda vägar ute på Vansölandet igen?!

Consistency and common cold

52,7
54,4
61,8
61,2
66,2
51,1
61,4
72,0

Running is a very measurable activity. Pace, cadence, pulse, splits, weekly mileage, everything and a lot more readily accessible at your wrist via your Garmin, Polar or Suunto watch. The numbers above are not very random but my weekly mileage in kilometers the last eight weeks. The thing here it's not whether it's high or low but rather the stability. This is consistency! Being able to execute the planned training week after week without becoming sick or injured. Having the capability to constantly balance the requirements of training, which sometimes is tough on the body but shouldn't be too tough, with adequate sleep, managing stress at work, maintaining a good nutrition and stay healthy even when everyone around me seem to be plaqued by common colds. This is the challenge I sometime struggle with just like everyone else.

Looking at my running year so far I can be quite pleased with the consistency. I have been able to run every week so there have been zero weeks with zero running which is good of course. There are four weeks in total with much less volyme and three of these were due to sore throat/common cold and one was due a minor calf injury during a half marathon in May. The fifth week with less running is unfortunately ongoing since I have just restarted running after a few days with a common cold with a sore throat and lightheadedness but this isn't much to worry about after two months with solid training. I just have to trust the process which have become a popular expression lately. With four kids and a full time job, having four common colds during an entire year isn't much.


I am hoping to wrap up the race season with a half marathon on November 23rd. This is not a high priority goal but rather a small, fun race and a nice change from the dull wheather and monotonous training that otherwise dominates this time of year. A chance to put on my running club singlet and race with my running club friends once more. Last year we had four runners among the top ten finishers and I placed nine with a finishing time of 1:25:21 and the aim is to place higher up and to run faster this year as my fitness is better now than it was a year ago. Still, running a race in the end of november means the wheather can spoil any detailed pre-race plans. A feet of snow on the ground, very cold temperatures or a lot of wind and any plans might need to be adjusted accordingly.


A few pictures from the same half marathon from last year.