Genom en kombination av slumpen och aktiva val har jag arbetat i läkemedelsbranschen sedan 1995 och då specifik med forskning och utveckling, mest utveckling och ännu mer specifikt med system för läkemedelssäkerhet, biverkningsrapportering och att väga nytta mot risk. Precis den diskussion som varit med många av Covid-vaccinerna under Covidpandemin vilket gjort att jag för första gången relativt enkelt kunnat förklara för utomstående vad jag faktiskt arbetar med. Hur väger man risken för väldigt sällsynta och potentiellt allvarliga biverkningar hos ett litet fåtal kontra nyttan med vaccination för det väldigt mycket större flertalet människor? Och, hur informerar man hälso-och sjukvårdspersonal och allmänhet (som inte sällan är ganska fastlåsta i sina åsikter och får dem från likasinnade på nätet vare sig man är för eller emot vaccination) om risk-nytta balansen? Vilka risker är acceptabla för att vaccinera en i övrigt frisk människa, kanske ett barn?
Nu var det inte mitt yrkesliv detta inlägget skulle handla om då detta fortfarande är en löparblogg men det hör till saken att läkemedelsbranschen är en föränderlig bransch. Företag går samman, köps upp, projekt läggs ner, omorganisationer eller neddragningar genomförs frekvent och med det följer att jag har bytt jobb relativt ofta jämfört med många andra, och definitivt oftare än vad mina föräldrar som inte bor i storstadsregion, tycker är norm. I genomsnitt har jag jobbar ca 3 år på varje tjänst även om jag ibland varit så länge som 13 år på samma företag.
Nyligen var det dags igen och jag har tidigare sett ett mönster som bestått i att varje gång jag bytt jobb har det spillt över på ett positivt sätt också på träningen och på resultaten på tävling. Det mest påtagliga exemplet på det var säsongen 2014 när jag började ett nytt jobb i februari. Jag har skrivit tillräckligt om den säsongen tidigare, ser ni en sökruta uppe till vänster på bloggen är de bara att skriva in 2014 där för lite jämförande läsning, och vill inte älta gamla meriter, även om jag fortfarande inte är helt på det klara med varför det gick så bra det året. Visst, jag sprang en tolvmilavecka med tre långpass i januari som säkert höjda min aeroba bas och jag höjde träningsvolymen från 2013 om jag räknar antalet kilometer under månaderna januari-maj med hela 48% (!) så det är kanske inte så konstigt att jag fick ett lyft på maran men redan i mars 2014 började jag leverera ganska häftiga pass med hög volym i snabba farter. Ja, jag har sneglat lite på träningsdagboken från det året och januari och februari innehåller inget speciellt och inte så många hårda pass jag skulle ha problem att leverera idag. Mars och april däremot, där ser det annorlunda ut.
2017 framstår i retrospekt som en lightvariant av 2014, jag bytte jobb i april och hade min näst bästa säsong det året med bl a en bra halvmara i Västerås på 1:22 under våren, 2:54 på maran i Stockholm och 1:24 på halvmaran och 37:30 på milen på hösten.
Efter att ha varit ledig i två veckor mellan jobb så arbetar jag sedan 7 februari nu 90% på ett konsultbolag och mestadels hemifrån och jag känner igen tecknen från tidigare. Den positiva energin av att känna mig välkommen och efterfrågad. Hur roligt det är att sätta sig in i något nytt, lära känna nya människor och samtidigt ha nytta av och kunna bidra med tidigare erfarenhet. Den begynnande stressen och tecken på sämre återhämtning när väl introduktionen är avklarad och det faktiska jobbet påbörjas med funderingar på hur jag ska få till träningen på ett bra sätt och så vidare. Jag har med tiden lärt mig att det brukar gå bra bara jag blir lite mer varm i kläderna och får en bättre överblick och får lättare att prioritera bland uppgifterna.
Träningen har gått bra både under senare delen av hösten och under januari med 28 mil löpning, flera långpass och en rad bra tröskel-och andra fartpass. Mitt koncept med att inte springa varje dag jag jobbar hemma utan lägga in någon mer vilodag i veckan har betalat sig i form av bättre återhämtning generellt och mycket bättre genomförande av kvalitétspassen. Vårens stora mål är som bekant Stockholm Maraton och även om jag är klart äldre nu än 2014 så ser jag positivt på var jag befinner mig i träningen och tycker jag håller en bra nivå och en bra form. Jag är också anmäld till Kungsholmen Runt 10 km 7 maj och funderar på att eventuellt också springa Adidas Premiärhalvmaran i slutet av April eller något annat lopp med kort varsel, väl medveten om att planering kan komma att ändras, då jag t ex är en av de få som (förmodligen) inte haft Covid-19 t ex. Fokuset just nu är att komma in i nya rutiner på nya jobbet, med hunden som kräver sin motion och att träna på ett sätt och med en volym som inte gör mig sliten men ändå förhoppningsvis fortsätter utveckla formen något mot en positiv löparvår 2022 så kanske jag vågar hoppas på en tredje gången gillt för kombinationen nytt jobb-ett bra löparår!
 |
| Då väglaget varit långt ifrån optimalt har det blivit en del fartpass på band den här vintern. Här efter 5x1000/1000m i 3:50-4:20-fart. |
