Stockholm Maraton är lagt till handlingarna. Veckan efter inleddes med promenader och ett par lätta cykelturer innan jag åkte på en förkylning som höll mig helt borta från löpningen en vecka och först 10 dagar efter loppet tog jag den första lugna löprundan men är det någon gång man ska passa på att vila lite extra är det väl veckan efter ett maratonlopp, även om man inte gått för fullt? Muskulärt sliten var jag ändå i några dagar.
Det känns knappt som om jag tränar för tillfället men det har bara gått drygt två veckor efter maran och jag gör mig igen brådska utan vet av erfarenhet att jag behöver en paus både mentalt och fysiskt. Även om maran är lagd till handlingarna så kräver kroppen lite omsorg, baksida lår är stela och ibland ömma och jag känner mig allmänt både stel och svag så lite styrka och prehab i sommar är definitivt också på sin plats och jag har redan börjat i blygsam skala, besökte t o m gymmet igår för att köra benpress och marklyft och känslan i kroppen går sakta åt rätt håll.
Nu hoppas jag som vanligt på kravfri och ostrukturerad sommarlöpning och lite fartträning. Få saker slår att först springa ett fartpass och sedan avsluta med nerjogg till sjön, hoppa direkt i vattnet och sedan jogga hem avsvalkad! Ledighet och semesterresor innebär alltid mindre träning och jag tror att det kan vara positivt, givet att jag upplevt lite problem med återhämtningen en längre tid.
I oktober formulerade jag mina två löparmål för 2022, det första misslyckades jag med att uppnå i på Stockholm Maraton så jag ser det som att det målet kvarstår till ett annat tillfälle. Jag har inte släppt ambitionen om att springa maraton under tre timmar igen utan får se när lusten till det återkommer. Det andra målet, som jag också tror blir tufft att klara, att springa halvmaran snabbare än 1:22:59 återstår. Jag kommer springa 1-2 halvaror i höst där Stockholm halvmaraton i september blir huvudmålet av de två.
Jag tittade igenom alla lopp här på bloggen och såg då att Kungsholmen Runt i maj i år var tjugonde gången jag sprang milen sub 40 på tävling sedan 2010. Det första milloppet jag sprang var Hässelbyloppet 2010 på 38:46. Det är alltså tolv år sedan och 38:46 känns inte omöjligt att kunna springa milen på så där är ett till löparmål för hösten! Kanske jag för första gången i livet faktiskt testar ett träningsprogram också, som de som nyligen uppdaterats på jogg.se. Vi får se. Det är inte omöjligt att jag kommer springa något lopp också i sommar, jag har några på radarn men det blir i så fall spontant och utan större förberedelser eller förväntningar. Men som sagt, först lite härlig ostrukturerad sommarlöpning!
 |
| Oktober 2010 och två nyblivna sub40 löpare i form av undertecknad och Thomas Helmin. Jag har snyggare glasögon idag... |
I Hässelbyloppet 2010 var jag bara 12 sekunder efter dig. Under de tolv år som gått har jag dock inte lyckats hålla farten lika väl som du. Lycka till med de mål du har kvar, Staffan! Du har hela tiden inspirerat!
SvaraRaderaTack Morgan! Kul att höra från dig, länge sedan! Vi sågs väl senast på Kungsholmen Runt, var det 2019? Jag har ju också börjat märka att det blir allt svårare att hålla farten men hoppas ändå att löpningen kommer finnas med mig i många år, även om suget att prestera och tävla kanske kommer minska.
RaderaHar du sprungit några av de större loppen ute i Europa? Är man ute efter att gå under 3 timmar så torde Berlin eller Paris eller Rotterdam vara lättare än Stockholm...?
SvaraRaderaHej Jacky, nej jag har inte det, den enda mara förutom Stockholm Maraton och gamla Vintermaran (numera Höstrusket, också det i Stockholm) jag sprungit är New York 2015 och den är dessutom tuffare än Stockholm med högre broar och hårdare underlag.
RaderaHar inte riktigt varit sugen på att åka iväg och satsa fullt ut på en utomlandsmara av familjeskäl tidigare men nu är barnen större så visst vore det roligt. Berlin är jag inte sugen på då den ligger i September och jag har ingen större lust med målmedveten maraträning i juli och augusti när det är semester och som varmast här hemma. Köpenhamn lockar lite, liksom Växjö med sin snabba bana på hösten. Just nu arbetar dessutom äldsta dottern i Enschede i Nederländerna där det finns en flack mara som går i april varje år så blir hon kvar där ett tag kanske det blir ett besök dit, om motivationen för att satsa på maran kommer tillbaka igen. Men, för att satsa på sub3 igen behöver jag nog åtminstone försöka bygga upp lite mer snabbhet på kortare distanser igen.