Min oförmåga att prestera på mina vanliga nivå och min upplevda känsla av brist på återhämtning har varit ett återkommande tema de senaste två åren.
Då magsmärtor, vilket jag drabbades av på Stockholm halvmaraton och också hade lite före det, alltid är en varningssignal beställde jag tid för provtagning och uppföljande läkarbesök, vilket gav samma resultat som vanligt. Hb-värdet var OK och inom referensvärdet om än inte strålande, däremot var kroppens järndepå i form av Ferritin, lågt, denna gång 23 mikrogram/L (referensvärde 30-400). Alla andra värden var normala. Dessa värden är i princip identiska med hur det såg ut för ett år sedan. Jag är förmodligen en av de friskaste patienterna läkaren ser på mottagningen på hela veckan och han tyckte inte det fanns anledning just nu att gå vidare med några andra undersökningar och då dessa undersökningar är jobbiga att genomgå och det är ganska hög sannolikhet att de inte visar något (been there done that x flera) så höll jag med.
Provresultaten betyder att min kropp innehåller för lite lagrat järn. Jag har för lite järn på "bankkontot" men tillräckligt med "pengar i plånboken" för att klara vardagen och också kunna springa men det är inte optimalt då järn är den centrala jonen i hemoglobinmolekylen som binder syret som ska transporteras ut i musklerna vid arbete.
Jag lyssnade på ett poddasvnitt om låga ferritinnivåer hos löpare (ja, det finns så nischade poddar) där det diskuterades hur svårt och hårt det är för kroppen att t ex maratonträna eller överhuvudtaget springa med för lite järn i kroppen/för lågt ferritin och det var som om de beskrev mig personligen! Trötta ovilliga ben, hög(re) ansträngning än normalt trots svårigheter att pressa upp pulsen dit den ska, svårt att återhämta sig, brist på energi, trötthet, koncentrationssvårigheter, lättirritabilitet, "I feel like arguing all the time" som en uttryckte det. Allt det jag upplever och har upplevt en längre tid. De pratade också i podden om att går det så långt att också blodvärdet är påverkat blir det ännu tuffare för kroppen att klara av någon form av konditionsträning.
Jag har varit inne på att min brist på återhämtning senaste året också kan ha att göra med att familjen skaffat hund och då jag jobbar hemma mycket är det också jag som promenerar mycket med hunden i skogen, det blir lätt uppemot 90 minuter per dag, vissa dagar mer. Jag har därför nu i oktober börjat logga alla hundpromenader för att få en bättre uppskattning om hur mycket det faktiskt handlar om varje vecka. Första fulla veckan landade på drygt fem mils hundpromenader och nästan 12 timmar första veckan. Kanske påverkar det känslan i benen.
Men, kanske är jag också något annat på spåret här. Det som talar emot att mina upplevda brist på återhämtning skulle ha att göra med lågt Ferritin är att jag haft låga det under ganska många år, också i perioder när jag inte upplevt symptomen jag gör nu. Men, efter läkarbesöket gör jag ett mer seriöst försök att igen bygga upp järnförrådet i kroppen igen genom att äta en hög dos järntabletter, åtminstone 200 mg om dagen. Jag har i många år slentrianmässigt ätit ca 100 mg kanske 2-3 gånger i veckan och det har räckt för att hålla blodvärdet på en OK nivå men varit otillräckligt för att bygga upp järndepåerna. Ett blodvärde kan förväntas stiga redan inom några veckor med regelbunden hög dosering av järntabletterna medans järndepåerna tar flera månader, upp till ett halvår att bygga upp så jag är beredd att ge det här tid för att se resultat men det är ändå med en viss spänning jag väntar på om detta högre järnintag om ett tag kan omsättas till en annan känsla i löpningen!
Det har nu gått några veckor och kanske upplever jag att jag är lite piggare i benen, har lite lättare att koncentrera mig och är lite mer stabil i humöret. På grund av en segdragen förkylning med hosta och halsont som nog min dotter smittade mig med så har de senaste två veckorna innehållit väldigt lite löpning så jag ser fram emot att utvärdera hur kroppen känns med lite mer löpning i benen framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar