När jag istället ville "studsa tillbaka" i förra inlägget fick jag en rejäl smäll rakt i Solar Plexus och hamnade på en riktigt mörk plats en längre tid. Därav den två månader långa frånvaron härifrån.
Det har varit en del tuffa händelser i mitt liv de senaste åren och löpningen har nu liksom då alltid funnits där som en hjälp. De senaste sex veckorna har jag tränat på riktigt bra, om än inte så målmedvetet eller ambitiöst men heller inte bara slöjoggat, långt därifrån. I Februari blev det drygt 200 km och mars slutar på +240 km vilket är bra och en nivå det enkelt går att bygga vidare på - om jag vill. Jag ledsnade på vintern när den senaste omgången snö föll och köpte ett klippkort på närmaste gymet och har sedan dess sprungit några bra tröskelpass på löpband och formen känns som om den är på väg åt rätt håll. Långpassen lyser i princip med sin frånvaro, jag springer ibland runt 20 km och det är ungefär vad jag förmår motivera mig till i dagsläget. Jag har tidigare sagt att jag inte tänker springa något maraton i vår och det känns rätt att då inte heller tvinga mig ut på längre långpass jag inte har lust med.
Det var det löprelaterade sedan sist. Mer livsstilsdetaljer om den där smällen följer här för den som är intresserad av det.
Måndagen 13 februari tog vi akut bort vår älskade hund p g a sjukdom. Han var inte ens två år. En längre beskrivning av vad som hände är out of scope för den här löparbloggen men det är/var och har varit en oerhört tuff tid sedan dess för hela familjen men mest kanske för mig. Jag har varit så förtvivlat ledsen och också i behov av professionellt samtalsstöd och t o m blivit diagnosticerad med depression efter detta, något jag kämpar med även nu och det är ett hårt dagligt arbete för att fungera som vanligt och aktivera mig som gäller och här är träningen till stor hjälp.
Avslutningsvis är jag inte troende på något sätt men av en slump fick jag för ett par veckor sedan reda på att det finns en ung Golden Retriever-tik med väldigt bra och stabil mentalitet för omplacering från en bra, välkänd uppfödare. Jag kontaktade henne och ställde massor av frågor och vi fick väldigt bra kontakt. Efter att ha funderat lite och pratat igenom det hemma så erbjöds vi att ta över henne och sedan snart en vecka är vi hundägare igen och även om det varit en mental berg-och dalbana den senaste tiden så känns det väldigt bra!
