En av de regnigaste och mest kylslagna semestrarna jag kan minnas är slut och det är dags att komma in i rutinerna igen. Motivationen har åkt lite jojo under sommaren inte minst vad gäller att springa distans. Det kyliga vädret har underlättat men jag har ändå ganska ofta känt mig lite less på mina vanliga rundor och tyckt det varit tråkigt.
Då har det faktiskt gått lättare att ge mig ut och springa fartpass och ändå har det blivit lite för få sådana. Löparsjälvförtroendet känns lite stukat och speciellt längre intervaller har ofta gått trögt och motivationen att fortsätta när klockan visar att det går långsamt inte alltid så hög och jag har blandat bra pass med pass som gått tyngre.
I juli sprang jag i alla fall igen strax över 200 km. Annan träning än löpning har det som vanligt inte blivit någon i sommar, jag har tagit ut min racer en gång och istället funderat på att sälja den, det känns ovärt att den bara står där och så länge jag tycker att ett cykelpass är ett förlorat löppass lär det inte bli så många mil på cykel. Jag tycker inte det är roligt att träna cykling och förmår inte riktigt slappna av i sadeln. Samtidigt, det är ett bra alternativ om jag t ex skulle skada mig och inte kunna springa.
Augusti har varit bättre träningsmässigt och jag kommer landa i trakterna av 250 km vilket är en riktigt bra månad. Ett långpass på 25 km och ett flertal längre mellan 20-23 km har bidragit till det. Har t ex sprungit en halvmara i pulszon 3 i 4:26-fart väldigt kontrollerade och några bra fartpass så löparsjälvförtroendet som tidigare varit lite stukat är nu lite bättre igen.
Jag ligger fortsatt lite lågt vad gäller planerade lopp i höst. Vill inte gärna anmäla mig och sedan prestera med mina mått dåligt. Då avstår jag hellre helt. Närmast är det till exempel Stockholm halvmaraton, ett lopp jag gillar men som jag avbröt p g a magstrul/magont förra året. Min "trend" på halvmaran har gått från 1:23 2019 till 1:25 och nu senast 1:27 i höstas. Jag är inte anmäld och har inte bestämt mig ännu om jag ska springa men kanske blir det en start utan så höga ambitioner denna gång. Kanske blir det något millopp eller någon halvmara senare i höst men det beror också på vad övriga livet bjuder på. Semestern har innehållit en hel del funderingar kring att byta bostad och det har tagit och kommer ta, om det blir en realitet, en hel del tid och energi, och då vill jag inte samtidigt ställa en massa krav på mig själv inom löpningen.
Det har inte blivit så många långpass i år vilket både tränade timmar och sprungna mil visar och ambitionen är att springa dem lite oftare än en gång i månaden nu och lite längre också för att bygga upp uthålligheten lite igen men jag försöker samtidigt tänka bort att jag borde träna en viss mängd och att mängd i sig faktiskt kan göra mig sliten, vilket det gjorde under pandemin när jag ökade lite i mängd. Jag presterar nog bättre genom att tänka bort mängd och vara fräsch till nyckelpassen istället för slentrianmässigt fylla ut med distanspass på 7-8 km i femfart, de ger inte så mycket.
Jag har också umgåtts lite med tanken på att skaffa mig en coach, jag har all nödvändig kunskap själv men att applicera den själv är inte alltid det lättaste. Jag har dock inte ett bra track record av att följa ett träningsprogram och även om det det kanske vore nyttigt med extern input så lutar det nog åt att jag inte riktigt har motivationen till det heller utan kör på ungefär som vanligt.
Ja, ni ser att motivationen inte är lika hög som den varit tidigare, men den är högre idag än den varit tidigare i sommar. Jag känner mig ofta ganska trött och seg och annat i livet tar i periodern tid och energi och löpningen får då ofta rollen som återhämtande aktivitet och det är OK. Jag har inga som helst planer på att sluta springa utan det kommer jag göra i någon form så länge kroppen tillåter.
