Avslappnad

Om knappt fyra veckor ska jag springa maraton. I vanliga fall hade jag fokuserat mycket på att få till de sista långa nyckelpassen just nu och börjat fundera på hur nedtrappningen ska se ut de sista två veckorna. Nu är jag istället väldigt avslappnad inför det hela. Jag vet ju att jag står distansen men maraton är alltid trevligare ju bättre förberedd man kommer till startlinjen.

Jag konstaterar att jag varit rätt så flitig med långpassen hittills i år, de långpass som jag inte längre uppskattar som förr och det kommer nog ett inlägg där jag summerar dem vilket jag gjort inför mina tidigare maror.  Hittills har det blivit ett tiotal i år varav flera kortare långpass på strax över 20 km men också 25, 28, 31 och i fredags sprang jag hela 36 km i 4:34-fart på ett väldigt bra långpass där jag lade in en 7 km lång fartökning mellan 4:15-4:20 min/km mellan km 20-27 och planen är att få in åtminstone ett till över 30 km. Ett riktigt bra långpass men utöver det så saknas de formtoppande och riktigt specifika långpassen med fartökning vilka jag i normala fall ser som mina generalrepetitioner. 

Jag har inget tidsmål för Boston och därmed inte heller någon klart definierad maratonfart. Sedan länge har maratonfarten för sub tre timmar känts alldeles för hård för att hålla under långpassen, så också i fredags. Inte heller har jag kört många specifika långintervaller eller tempopass i den farten, det enda förutom ett gäng lättare tröskelpass där jag sprungit omkring marafart, jag genomfört var en halvmara där jag sprang 4x4km med 500m joggvila, där fyrakilometerna gick i ca 4:12-fart. Ett bra pass absolut men inte så prognosticerande för maraton.

Några veckor innan Stockholm Maraton 2024 sprang jag 37 km i 4:37-fart vilket sedan i värmen också visade sig bli min marafart på tävlingsdagen och min nuvarande form tror jag är ganska bra och jag gissar att jag nog är god för en tid runt 3:10 idag om jag nu bestämmer mig för det när det närmar sig. Eller så blir det enbart upplevelselöpning, det återstår att se.

Med tanke på att helgerna sedan årsskiftet till stor del varit fylld av rensning inför vår flytt i maj så är jag ändå lite imponerande av hur jag hållit ihop träningen den här vårvintern. Lösningen heter mitt flexibla arbete där jag i ganska hög utsträckning kan styra min egen tid och därmed välja att lägga ett långpass en vardag före eller efter lunch istället för på helgen och arbeta igen den tiden en annan gång. 

Fredagens 36 km i kortbyxor, solglasögon och tunn tröja längs en cykelbana fri från vinterns grus.