Mycket funderingar finns ju kring det optimala sättet att träna INFÖR en viktig tävling.
Idag var första "riktiga" (söndagens 5 uppmjuknings-kilometer ej inräknade) träningspasset EFTER Stockholm halvmarathon och jag slogs av hur lätt det gick och hur skönt det var! Det stärker min teori om att tävlingar ger en formtopp efteråt. Jag hade några riktigt bra pass efter Stockholm Marathon också. Min vanliga lunchrunda är 7-8 km men idag förlängde jag till 10 km jämnt och det gick så lätt så lätt.
Jag hade ingen riktig plan för passet, och första 3 km är inte mycket att skriva hem om, de avverkades mellan 4:44-4:37 min/km men sedan infann sig en lätthet och resterande 7 km landades enligt följande; 4:24, 4:16, 4:12, 4:24, 4:22, 4:29, 4:13 i princip utan att trycka på alls och med lätt andning och låg och fin puls hela vägen. I slutet av lunchrundan finns en riktigt brant och 500m lång backe och här drog pulsen iväg över 190 men jag behöll farten riktigt bra hela vägen upp.
Totalt blev det 10 km på 44:27 med en snittfart @4:26 min/km. Tänk om alla pass gick så här lätt?