Efter två lååånga dagar med kånkande av möbler, tapetrivning, takmålning, tapetlimmande, tapetsering, målning, mera målning, ännu mera målning och rengöring av en massa målarprylar återstår nu bara de klassiska listerna innan vårt vardagsrum har fått en ordentligt ansiktslyft. Bildbevis kommer när kameran tillsammans med resten av familjen återvänder från mormor imorgon. Ett stort tack till morfar/ svärfar för hjälpen!!
Det var en befrielse att få lämna vardagsrummet och ge sig ut på 11km löpning ikväll. Nu blev det "bara" två dagars löpvila, de senaste två veckorna har det blivit 3-dagarsvila både en och två gånger på semesterresorna och det har stressat mig lite trots att jag inte vet varför. Det är ju inte så att jag tävlar om mästerskapsmedaljer direkt. Jag njuter av löpningen och vill inte att den ska stressa mig! Ändå har utebliven löpning den effekten ibland.
Och ändå, det är ju inte precis som om jag har byggt om hela huset, jag har ju bara renoverat vardagsrummet. Hur funkar det för er andra som springer mycket mera än jag, tar ni er tid för löpning när ni är mitt uppe i något annat projekt och låter projektet dra ut på tiden eller har ni tålamod till att löpvila?
Idag ville jag springa helt utan krav på fart och så blev det också, men just nu går det inte att springa riktigt sakta (DET kallar jag ett I-lands-problem). Med sakta menar jag långsammare än fem minuter per kilometer. Snitthastigheten idag blev 4:56 min/km med 162 i snittpuls, lågt för att vara jag.
Det kanske är just det som skiljer oss löpare från vanliga människor. Många har svårt att förstå hur det kan vara roligt att springa. Jag tror svaret ligger i våra kära endorfiner. För mycket vila gör att man klättrar på väggarna (vilket har varit verklighet för dig, bokstavligt talat).
SvaraRaderajag mår dåligt av att vila ifrån löpningen helt klart!
SvaraRaderaLöpningen är ju helt klart något jag prioriterar, men då kan det pga olika anledningar bli till att springa extremt tidigt på morgonen ibland!
SvaraRaderaEn dag utan löpning ger mig numera närapå abstinens. Men man får väl ändå säga att det är ett sunt beroende.. :-)
SvaraRaderaJohn, visst måste endorfinerna spela roll för hur det känns, helt klart!
SvaraRaderaJulle, det antog jag, som du tränar :-)
Jenny, det är ju en variant, dock en jobbig sådan. Jag gjorde så men mina långpass innan Stockholm Marathon, bra träning för karaktären också, speciellt klockan 06.30 en söndag i februari, mörkt, blåsigt, -15 grader...
Hempa, visst men ett beroende som det inte alltid är så lätt att kombinera med alla andra sysslor och en familj som ibland tycker att 5km två gånger i veckan är en lagom dos löpning...
Välkommen i klubben du med! The "Love running-club". :-) Hela livet är en fråga om prioriteringar och val. Om du mår bra av det så ta dig tid! Vinsten är mångfaldig. Och varför springa saktare när det känns bra i den fart du höll?
SvaraRaderaMin fru är nästan lika fast i endorfinträsket som jag så vi schemalägger och planerar så båda ska hinna ut och jogga en sväng 4-5 dagar per vecka. Men pusslet är inte lätt... :-)
SvaraRaderaTur att löpning är ett rätt ofarligt knark, jämfört med heroin och tv-spel;)
SvaraRaderaIngmarie, jo den klubben har jag ju varit med i ett tag! Och visst har du rätt både ang prioriteringar och hastighet men mina prioriteringar måste också stämma hyffsat med resten av familjens, åtminstone ibland!
SvaraRaderaHempa, min fru gillar också att träna, även om hon inte är löparbiten.
Johan, helt rätt!
Pussla passar inte mig. Det är inte värt det att planlägga mitt liv så hårt. Dessutom tappar jag, till skillnad från många andra, tråden när jag går huvudstupa in i ett nytt projekt. Med nytt gammalt hus så finns det några stycken och det är helt klart en anledning till sommarens uppehåll. Med tanke på att jag siktar på två pass i veckan nu så är det såklart inget problem att få till men jag får lätt tankarna på annat håll.
SvaraRaderaStaffan: Byter ämne... Kommer du springa Telge-loppet? Varför tror du att du "misslyckats" där tidigare?
SvaraRaderaMmmm. Tänkvärt. Jag älskar att springa (nästan jämt), men kan faktiskt bli rätt irriterad på att löpningen, eller snarare bristen på löpning, kan stressa mig så. Gillar inte att ett par luckor i träningsdagboken ger mig stresspåslag. Träningen är ju samtidigt min medicin mot annan stress. Jobbstress till exempel. Svårt att hitta balans tycker jag.
SvaraRaderaBureborn, håller med dig, lite av löpträningens Moment 22 på något vis. Fördelen med några dagars löpvila är att löpsuget blir ännu större och att kroppen brukar kännas fräschare. Vi får knäcka den där nöten med balansen, någon gång...
SvaraRadera