Igår lotsade dock brorsan mig på en fin runda vid havet i Oskarshamn, det blev till slut 13 km löpning och här har jag lovat att skriva att brorsan verkade stark så det skriver jag :-) det kändes bra men idag är det lite hostigt och irriterat i luftrören igen så jag tar det lugnt idag igen. Usch, jag vill känna mig helt frisk nu men nog är det någonstans bra att få sakna träningen ibland också, om jag ska försöka se det positivt? Nog tjatat om det nu!
Det går alltid att tänka tillbaka på tidigare löprundor vid sådana här tillfällen. Jag kan tänka på många tillfällen, somriga kortintevallpass som avslutats med bad, tillfällen när jag känt mig extra stark och snabb på min vanliga milrunda. Ett morgonpass på Alcudia, Mallorca som började segt i mörker men som avslutades med fantastiskt barfotajogg längs stranden och många andra tillfällen.
Men, om jag ska försöka välja ett enda speciellt pass av alla tusentals jag genomfört så tänker jag nog på det där löppasset under en sommarsemester i Lysekil för några år sedan när jag lekfullt likt Killian Jornet (nåja...) skuttade runt på stigarna och granithällarna i naturreservatet Stångehuvud medan västerhavets salta vågor brusade alldeles intill mig och stänkte havsvatten på mig. Passet var inte så långt, det gick inte speciellt fort tror jag men den karga och annorlunda miljön med öppet livfullt hav så påtagligt närvarande överallt gjorde det till ett minnesvärt och rakt igenom fantastiskt pass!
 |
| Stångehuvud, Lysekil |
Älskar havet OCH skogen! Om du gillar klipplöpning KANSKE du kan förstå tjusningen i swimrun med att ta sig fram längs klippor och för att sen ta sig vidare till nästa ö simma. Bäst på västkusten så klart med det salta havet ;-)
SvaraRaderaFörra årets mest minnesvärda pass var nog när jag kände att det vände med min astma. Jag sprang på en cykelbana längs havet och äntligen fick jag känna lite flow.
Jag är ju också uppväxt vid havet och förstår absolut tjusningen i att förflytta sig "för egen maskin i den miljön!
RaderaVid den här tiden på året längtar jag alltid till sommarens löprundor i Stockholms skärgård där vi har sommarställe. Efter en kopp kaffe på morgonen tar jag lillbåten över till grann-ön (som är lite större) där jag springer på slingrande grusvägar och stigar förbi betande kor och hästar. Efter rundan avslutar jag med ett dopp från bryggan innan jag går upp och äter frukost. Det är livskvalitet!
SvaraRaderaDet där såg ju otroligt härligt ut Jakob, underbart att ha en sommarställe i Stockholms skärgård! Det låter verkligen som en höjdare!!
RaderaEtt definitivt minnesvärt pass var en morgonrunda jag hann ta längs stranden på en arbetsresa i Miami. Men om jag skall plocka fram något vardagligare är det passen längs skogsstigar vid sommarstället.
SvaraRaderaLåter underbart båda två och det behöver inte alltid vara så ovanliga miljöer som "fastnar"
RaderaDet är då bra mycket enklare att riva av 30 km stakning i 3:30-tempo än att göra det till fots ;)
SvaraRaderaDet beror såklart på hur man är tränad ;-) 30km i 3:30-tempo fixar jag inte varken med löparskor eller eller på rullskidor ;) men jag har definitivt lättare att springa 30km eftersom jag är tränad för det.
RaderaDet har du helt rätt i ;) Har följt din blogg ett tag och du skriver intressant. Fortsätt kämpa på med löpningen!
Radera