måndag 20 januari 2014

Varning: Gnälligt inlägg från frustrerad löpare

Bloggar jag själv gillar skriver inte bara om när allt är tjolahoppsan utan också när kugghjulen kärvar lite och nu skriver jag själv ett sådant inlägg. Jag var helt OK på eftermiddag och kvällen efter det långa långpasset i torsdags men i fredags vaknade jag upp med en diffus men bestämd känsla av att tillståndet i nationen inte var gott. Var seg och på dåligt humör och minsta aktivitet som att lyfta morgonkaffekoppen till munnen var ansträngande. Kunde knappt vänta på att familjen begav sig till jobb och skola så jag bara fick krascha i soffan.

Hade planer både på lugn återhämtningslöpning och längdskidor men på det fanns inte en tanke kvar. Fixade lite hemma men var oerhört trött så jag gick och lade mig och sov en timma, vaknade med frossa och kollade febern - 38,9 grader varpå jag kräktes fyra gånger i rad. Mysigt! Vi är oerhört rigorösa med handhygien m m här hemma, speciellt på vintern när det alltid går kräksjuka på dagis. Nu räckte med en dag för lilltjejen efter jullovet för att hon skulle insjukna, några dagar senare var det storebrors tur och när vi blåst faran över, i fredags var det alltså min tur. Det jag ändå gillar med kräksjuka (!?) är att det går fort över och när jag så att säga kolhydrattömt (...) mig fyra gånger så piggnade jag snart på mig och kunde börja dricka snart igen och äta framemot kvällen igen även om febern höll i sig till lördag morgon.

Sonen på väg uppför en av backarna i Oxvreten igår kväll

Igår kväll testade jag en 3 km testjogg med några lätta fartökningar och det kändes bra, senare på kvällen tillbringade jag och sonen också en timma i Oxvreten på längdskidor som just nu faktiskt kan erbjuda 4,5 km kuperad längdskidåkning med bra spår, plus ytterligare 3 km på ett flackt fält bredvid, mest i Stockholm! Både lite stakning och lite skate, väldigt mysigt men min hals och bröstkorg uppskattar inte alls att jag är ute och rör mig på i den kyliga luften just nu. Idag hade jag så mycket sett fram emot en timmas lugn löpning ute men har istället gått och rethostat hela dagen och det enda rätta är att vänta ut skiten någon dag till. Jag har tränat OK i januari men känner ändå att jag "ligger efter" (oklart vad) och jag är så trött på denna lätta infektion som vägrar att helt lämna mig och som jag dragits med i flera veckor nu och verkligen längtar efter att få springa. Samtidigt ärjag frustrerad, sur och grinig mot min familj och önskar nästan att jag inte var så van vid att träna för att slippa den här "abstinensen" och slippa vara så grinig.

Jag läser på bloggar om 3000m-tävlingar i hallarna i Stockholm varje helg nu och det fanns faktiskt i mina planer innan jul. Att i januari testa på 3000m inomhus för första gången och se hur långt borta drömgränsen 10 minuter skulle vara. Som det är nu har jag inte där att göra och att överhuvudtaget tävla eller ens träna målmedvetet känns bara avlägset och tråkigt! Som om allt detta inte var nog så jag har extra ont i mitt högra knä, på insidan, det enda ställe jag har lite besvär från löpningen.

 Jag inser ju att några dagars vila i det långa loppet är ett enda stort I-landsproblem utan betydelse men jag har inte nu på flera veckor känt att jag varit 100% fullt frisk och det tär fysiskt och psykiskt! Jag har faktiskt lite roliga nyheter att komma med också, men hörrni, jag tror faktiskt jag sparar dem tills de bättre matchar min sinnesstämning för just nu är det faktiskt inte speciellt roligt och härifrån kan det faktiskt bara bli roligare och bättre! På återseende med förhoppning om att nästa inlägg ska innehålla lite löpning och lite mer positiva tongångar!

25 kommentarer:

  1. Ibland får det lov att vara lite neråt och kan inte påstå att det pekar rakt uppåt här heller. Influensan har gjort sitt intågande och det är deppigt värre. I-landsproblem ?... kanske men allt är relativt brukar jag säga. Ser fram emot att höra om de roliga nyheterna dock. Krya krya!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är allt relativt! Tur att det inte är nu vi ska vara i toppform eller hur? Krya själv!

      Radera
  2. Kräksjukan är aldrig rolig, men jag förstår ju att det är det här långvariga som är det frustrerande. Har inga goda råd utan håller bara tummarna för att det snart vänder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Louise, det finns vissa positiva tecken, det var riktigt smart att hålla mig lugn igår och inte springa och idag har jag inte hostat, hoppas på samma ikväll så kan det bli en mycket lugn testjogg imorgon kväll!

      Radera
  3. Svar
    1. Tack tack, helt OK nu, men hostan måste vara helt borta innan jag kan börja igen!

      Radera
  4. Jag fattar precis!
    nu var det i och för sig oerhört längesedan jag var sjuk någon längre tid men jag minns hur skittrist det är.
    Ibland fattar man inte varför man har flyt/oflyt.
    Men varje gång man har flyt tror man sig kommit på "knepet". ;-)
    jag vet inte helt hur du har det socialt men ibland kan saker som hänt för en tid sen påverka senare. Tänker på hög arbetsbelastning t.ex. När det lugnar ner sig, och man tycker det borde bli bra med allt, så kan det bli helt tvärtom. Spänningar och stress släpper och kroppen orkar känna efter.
    Ett virus kan spela små spratt och pluppa upp med "jämna" mellanrum. Magvirus kan vara riktigt segt även om man inte är "akutsjuk".
    har du provat probiotika?
    Ha tålamod. Det kommer att vända!
    Jag LOVAR! :-)
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, nu tror jag inte stress och sådan spelar in här, även om jag gått och otrivts länge på jobbet, magsjukevirus slår ändå. Men visst, förkylningseländet kan ju bero på en försvagning. Hoppas det vänder snart! Kram!

      Radera
    2. Såklart det vänder! det gör det alltid. För du vet ju: Inget varar för evigt, inte ens eländet. :-)

      Radera
  5. Ett inlägg med en sådan rubrik bara måste jag ju läsa! Får liksom knottror av de där rosa-skimrande. Ta hand om dig nu så att du blir frisk! Jag tycker det är helt okej att gnälla (det har ju jag gjort en hel del :-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha;) Visst måste vi få skriva av oss lite! Jag tar hand om mig, var riktigt smart och vilade igår kväll och idag hur springsugen jag än är!

      Radera
  6. Krya på dig, på den nivån du är med din löpning så förstår jag hur frustrerad du måste känna dig, krävs mycket tid och disciplin för att komma dit du är. När man sedan vill utvecklas ännu mer så krävs det än mer av både kropp och hjärna, marginalerna blir mindre tills skador och elände kommer i vägen. Tror just det är de flesta löpares gissel, att hitta sina gränser och att lagom fort flytta fram dom för att navigera mellan skador och sjukdomar.
    Lyssnade på intervjun med dig. Verkligen bra och intressant lyssning, satt som klistrad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nisse, du får det att låta som om jag är en elitlöpare :) men visst ogillar jag oplanerade avbrott, träningen fungerar bäst när den är rutin i vardagen! Ja, på högre nivå är det en fin balansgång! Vad roligt att du gillade intervjun!

      Radera
  7. Heja dig, Staffan! Du ska se att det vänder! Jag försöker intala mig själv detsamma för även om jag kan springa (och ändå kan slippa abstinensen) så känns det inte på topp just nu. Därmed så skönt att höra att någon mer än jag kämpar på… Själv dras jag med en seg kropp som inte är så alert som den brukar och de hårda passen tar mer än de brukar. Men men. Snart kommer våren och med den ljuset, hälsan, livet… ja vi säger så i alla fall. Hoppet är det sista som lämnar människan, visst var det så? HEJA HEJA! Snart springer du 3000 meter på bana som en vind.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tove, det är OK att känna så här nu, heller nu än i maj! Jag ska ju jaga ditt blåa Spårvägen-linne då längs Valhalla och Strandvägen har jag tänkt :) I ditt fall tror jag på järnet, innan nivåerna är riktigt stabila igen gäller det att inte ta några pauser, det tar till att återfylla förråden!! Heja heja säger jag också och tack för pepp!

      Radera
  8. Usch och blä. Riktigt trist att höra. Men du, det blir bättre framåt våren, och det är ju faktiskt då du ska vara i form, inte nu. Krya på dig.
    Mvh, Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klokt och rätt Magnus, tack för pepp, ljuset märks ju redan av, snart släpper nog kylan också!

      Radera
  9. Särskilt gnälligt var väl inte inlägget, men jag förstår frustrationen. Jag önskar god och snar bättring och påminner om att ett avbrott i träningsupplägget inte alltid är enbart av ondo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en klok man Oliver och det kan vara bra att få längta lite och ett avbrott några dagar nu gör också att kroppen muskulärt får vila lite och mitt ömma knä som kan ha tillkommit efter 33,4km i dubbskor i fredags kan bara må bättre av lite löpvila! Tack!

      Radera
  10. Hoppas att du är tillbaka snart! Blev överraskad att du hade funderat på 3000 m, hade varit kul att mötas på riktigt. Hade bara smygtittat på avstånd, men det lär väl dyka upp alla möjligheter till det under säsongen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smygtittar på avstånd, varför det?? Jag hade gjort allt jag kunnat för att försöka hänga med i din fart :-)

      Radera
  11. För att var ett gnällinlägg, tycker jag det var mäkta nyanserat. Inte ens kräksjukan var ju enbart ve och fasa. :-)
    Hoppas att allt redan vänt till det bättre med både knä och illvilliga andningsvägar! Ibland finns det liksom ingen anna väg ut än att vila på allvar och inte stressa på kroppen när den inte är hundra. Säger jag, som alltför ofta friskförklarar mig själv i förtid och får förkylningar att sitta i en halv evighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack, magsjukan var minst sagt kortvarig, uppskattningsvis ca 20 sekunder :-D

      Förkylningen är klart bättre och jag sprang lätt igår efter sex vilodagar, kunde börjat tidigare men valde att ta det lugnt ytterligare ett par dagar, ovanligt klokt för att vara jag. Nu hoppas jag på att få in ganska mycket, men lugn löpning i nästa vecka.

      Radera
  12. Jag vet hur det känns!! Jag brukar dumt nog springa ändå, fast jag är sjuk. Gränsen är väl påtaglig feber, då vilar jag. Jag blir alldeles för frustrerad om jag får vila längre än en vecka. Då kör jag på och hoppas att det provocerar igång förkylningen eller vad det är, eller också försvinner för att kroppen kommer igång. Ang den där rethostan, om den är långvarig och återkommande så kan det ha att göra med känsliga luftrör mot torr och kall luft. Min son har det. Förra vintern var det bra men i vinter kom det igen. Han fick en ihalator och vips var det borta. Det är någon typ av lindrig vinter astma. Det är jäkligt torrt i luften nu, och kallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen en del av det du skriver Morgan, kilometersamlaren i mig vill ut och träna och inte "komma efter". Jag har aldrig under tidigare vintrar haft känsliga luftrör så jag tror att det helt enkelt är en ovanligt efterhängsen virusinfektion då jag gått och snorat tidigare också!

      Radera