Förkylningskänningen från i början på veckan flög sin kos och jag blev sugen på något annat än bara lugn distans. När tågkaos förhindrade mig att komma till jobbet på fredagen körde jag ett backpass på lunchen med tre helt olika backar (lång brant, kort brant, lång flack), där jag sprang varje backe fem gånger med joggvila ner. Jag har känt att min backtålighet inte är så bra just nu och det blev ett ganska tufft pass på syrastumma i slutet i den 300m långa flackbacken som avslutade passet.
I lördags sprang jag 90 minuter vilket är ett kort långpass i min bok och trots att jag faktiskt bara råkade springa 89 minuter och 41 sekunder så fuskbokförde jag det som ett långpass i träningsdagboken. Efter en mil lade jag in 5x2 min med 2 min joggvila och jag hade svårt att tro på vad klockan visade! Jag tyckte jag sprang riktigt fort, nästan hårt men klockan envisades med att visa vad som ungefär är halvmarafart. Jag blev trött i alla fall och det var ju meningen. Jag avslutade passet riktigt bra genom att höja farten progressivt i 15 minuter från ca 4:40-fart ända ner till 3:30-fart den sista biten med ganska bra känsla och kunde jogga ner riktigt trött och nöjd.
I söndags kväll avslutade jag helgen med att jogga väldigt lätt en dryg halvtimma utan att bry mig om klockan! Jag känner mig inte snabb just nu och är inte snabb heller och det är helt OK. Det är långt till något behov av någon toppform men jag vet vad jag behöver förbättra och hur jag ska träna vilket jag kommer skriva om i nästa inlägg.
Avslutningsvis klagar många på mörkret och visst är även jag trött men att just springa i det kompakta novembermörkret tycker jag är ganska mysigt så länge det inte också regnar och blåser! Avslutar därför med några bilder från igår från cykelvägen som går mellan vårt bostadsområde och barnens skola. Oräkneliga löpsteg på den här sträckan har jag sprungit under åren och några till blir det senare ikväll!
Mörkt men tryggt och lite mysigt! |
Blir nyfiken på vilka backar du sprang
SvaraRaderaTisalen = Patrizia
SvaraRaderaLifeofrunning.blogg.se
Har du lokalkännedom om Nykvarn Patrizia? Det är relativt platt men det finns några fina backar att intervalla i och ett grymt kuperat terrängspår som är perfekt Lidingöträning!
RaderaMys på där ute i spåret. Din kontinuitet är ju så inspirerande. Hemligheten bakom att även som motionär dtädigt utvecklas. Tunnelloppet kändes mer jippo än springtävlig, men den som ville kunde springa fort.
SvaraRaderaDet ska jag göra Urban, tack! Kontinuiteten blir ju ett mål i sig när man som jag har en så lång svit av fina träningsmånader!
Radera