Nöjd, t o m lite stolt!

Löparpeppen är ganska stor nu! Finväder och mängder av fina prestationer av löparkompisar på Lidingö igår och Berlins gator idag som jag gläder mig åt! Jag själv är väldigt nöjd, lite stolt t o m, med den här träningsmånaden när det återstår några dagar av September och jag kommer kunna summera ca 270 km löpning när det blir oktober. Dagens långpass var 34 km långt med en 5 km lång fartökning i marafart och gick utan problem och det sätter punkt för en 75 km-vecka. Bra!

Får jag vara nöjd? Självklart får jag de även om de fåtalet läsare som börjat skriva nedlåtande kommentarer här senaste halvåret säkert kommer slå ner på detta men jag bryr mig inte om det. Har man inte fyra barn är det nog svårt att föreställa sig hur intensiv månaden efter skolstart är! Det är föräldramöten, utflykter, matsäckar som ska packas, uppstart för träningar med extra föräldramöten, skjutsningar, öppet-hus på nya skolor och så där håller det på i flera veckor. Lägg till att både jag och min fru vill träna några kvällar i veckan samtidigt som vi ska sköta hus och hem och helst också i alla fall ha någon timma över då och då att ta det lugnt och ni kan nog i alla fall ana att det inte direkt råder några sysselsättningsproblem den här tiden på året, eller för den delen i december eller maj som brukar se likadana ut. Att få till fokuserad träning när kalendern är så fullmatad kräver både kreativitet, planering och disciplin!

Mitt i allt detta har jag fått till en riktigt bra träningsmånad och det var viktigt nu inför maran! Efter halvmaran och med bra träning efter det har det känts allt bättre med träningen och under tisdagens timslånga pass som gick något snabbare än tänkt marafart kändes det som att jag återigen faktiskt är i sub3-form. Enligt den här artikeln av Greg McMillan är jag nästan redo att "hit my goal pace".

Jag har hyggligt "consistent mileage" med undantag för någon enstaka vecka, om än inte under lika lång period som artikeln beskriver men under de senaste två månaderna. De långpass jag sprungit som är några färre än jag brukar ha i benen har gått bra och jag har inte varit speciellt sliten efteråt. Det gäller även de långpass som innehållit fartökning. Det har blivit några mil i marafart och planen är att fortsätta med det och även förlänga de här passen något och det som återstår är att få att få den att kännas "bekväm" men det ska också sägas att marafartspassen ofta snarare gått i 4:05-fart än 4:15-fart. Så här har löpmängden sett ut per vecka från det att jag i slutet av juni startade från noll km igen:

Upptrappning i juli
12,4 km
14.5 km
37,5 km
30,2 km
juli/aug: 51,7 km

Augusti:
17,3 (semestervecka med resa)
60,5 km
60,9 km
51,1 km
 aug/sep: 52,3 km

September:
48,2 km
68,7 km
75,3 km

De senaste tre veckorna har jag fått till fem pass per vecka och även om många långpass varit korta så har jag sprungit långpass varje helg. Och att springa fler gånger per vecka istället för några färre pass men fler kilometer lönar sig för mig och ger mig mera hårdhet i benen och bättre träningseffekt. Två långa långpass återstår, alternativt ett riktigt långt och två kortare fast snabbare.

Springer jag under tre timmar i New York kommer jag vara väldigt nöjd, jag siktar inte högre än så. I min ideala scenario springer jag några minuter snabbare än tre timmar med samma kontrollerade känsla jag hade på Vintermarathon 2014 där jag avslutade tävlingssäsongen med att springa höga 2:55 med en bra känsla hela vägen. Ännu finns det ett par veckor till att jobba på planen!

Cyklingen har fått stå tillbaka lite nu för löpning men igår var det så fint väder att jag inte kunde
motstå en kort tur i solskenet

Smart Hälsa Löparmanifestation

I helgen firade vårt lokala gym Smart Hälsa där min fru tränar, fem år. Patrik och Åsa driver en riktigt fin verksamhet med helhetstänkande, gym, en bra blandning av pass och klasser, löpgrupp och en butik där man kan handla tillskott och produkter. Firandet av femårsjubileumet har pågått hela veckan med specialdesignade pass och tävlingar och igår gick en  Löparmanifestation av stapeln. Den utgick från en förutbestämd rutt som totalt var 15 km och vi som sprang sprang hela rundan sprang i ett jämnt, lågt tempo och  längs vägen fanns olika stationer där löpare kunde haka på längs vägen på en sträcka lagom för dem. 

Vi var ett ganska stort gäng som gav oss iväg från gymmet på eftermiddagen och ännu fler blev vi längs vägen i det för dagen perfekta löparvädret! Jag fick äran att hjälpa Patrik längst fram med farthållningen och trots att det förutbestämda 6:30-farten, som var vald för att alla skulle ha möjlighet att hänga med, är en fart jag aldrig annars tränar i så gick det förvånansvärt bra och vi kom i en lugn takt som det gick väldigt bra att hålla trots att jag inte hade någon klocka.

Det var härligt att springa längst fram och höra sorlet från alla deltagare i gruppen och att möta alla grupper av löpare som anslöt längs vägen och till slut var vi ett 70-tal löpare som efter 15 km väldigt nöjda gick i mål utanför Smart Hälsa i Nykvarns Centrum. Det var många som gjorde fina prestationer, som utmanade sig själva och sprang för dem långt för första gången. Ett riktig trevligt arrangemang med en härlig gemenskap där vi ville visa hur trevligt det är att springa i grupp!

I

Äldsta sonen hängde med de sista 6 km, här i sitt svarta innebandymatchställ

Målgång

Svärföräldrarna,  undertecknad, äldsta sonen och min fru. Svärfar var med sina 70 år den äldsta deltagaren
som sprang 15 km och även om han var lite orolig för det låga tempot gick det alldeles utmärkt!

Begreppsförvirringen kring inspiration och motivation

Jag upplever ofta en begreppsförvirring där inspiration och motivation blandas ihop när det gäller träning. Många vill komma igång och springa men undrar hur de ska gå tillväga. Det korta svaret är att det bara är att bestämma sig. Ut och spring. Du behöver inget träningsprogram, ingen löpcoach, inte alla prylar. Vägledning eller sällskap kan både underlätta och behövas men då kanske senare snarare än förr om eller när problem tillkommer.

Inspiration kan fås från många olika håll, se en löpartävling, prata med löpare, sociala medier, läsa en tidning, läsa bloggar, se en film om löpning, se på friidrott eller något helt annat. Jag själv inspireras mest av vänner som är mitt i livet med familj och jobb men som vill något mer med sin löpning än att jogga några gånger i veckan. Inspiration kan vara gnistan som tänder elden men elden i form av Motivation måste komma från dig själv och att börja handlar om motivation! Jag kan inte ge någon annan en anledning att börja springa. Den initiala drivkraften och målbilden måste komma inifrån! Det behöver inte vara ett livslångt åtagande utan mera ett beslut att i alla fall börja och prova för att sedan se vad det leder till.

Väl igång gäller det att sedan fortsätta och det är nu det svåra börjar för då handlar det varken om inspiration eller motivation utan att fortsätta handlar om vanor och en hel del om disciplin och inte minst planering. Att göra det till en vana  och till en självklar del av ens vardag och liv vilket tar ett tag. Vill du läsa om vanor så har Johan på utmärkta bloggen Hjärnfysik skrivit om det ett par gånger, du hittar de inläggen här och här.

Min egen träning den här veckan efter halvmaran har mest bestått och kommer mest bestå av lugn distanslöpning även om jag sprang rätt fort en timma i tisdags när benen överraskade mig med att kännas riktigt pigga och då gäller det att passa och de passen blir ofta både trevliga och bra! Även om jag inte sprang på mitt absoluta max i lördags finns anledning att ta det lugnt och låta kroppen hämta hem lite och planerna för helgen är ett extremt lugnt långpass i grupp på lördag och först på söndag tänker jag köra ett strukturerat fartpass igen.

Race Report Stockholm halvmarathon 2015

Tid: 1:24:27
10k splittar: 39:30/40:54
Placering: 209, placering åldersklass: 39
Puls: (snitt/max): 184/194

Igår inför loppet kom de vanliga fjärilarna i magen trots att jag verkligen inte borde känna någon press. Åt en lättare lunch strax före tolv och tog med mig en festis och en banan i  packningen, det brukar fungera för mig på det här loppet. Åkte upp till Stockholm och hämtade nummerlappen i ett soligt Kungsträdgården men konstaterade att det blåste en hel del. Träffade på Kent, Christian och Michael samtidigt som jag intog det traditionsenliga kaffet med kexchoklad och ca 45 minuter innan start lämnade vi in våra överdragskläder och joggade lite bland turisterna i gamla stan. Fortfarande lite fåfängt roligt att få höra kommentarer som "de ser snabba ut" från flanörerna och andra löpare med högre startnummer. Ett par besök i den blå enrummaren för att nervöskissa men jogga runt i startfållan var för bökigt så efter att ha bytt några ord med Kalle Wahlström, programledare för Svett och Etikett (som jag sedan höll på att springa på i Klaratunneln) så tog jag plats ovanligt långt fram i fållan bredvid Anders Larvia som bloggar på Runners World och jag passade på att berömma honom för en bra blogg. Hälsade också precis innan start på Nino Lavecchia Huddinge AIS som jag visste skulle springa loppet i fyrafart.

Kom iväg bra utan att stressa och tack vare att jag stod lite längre fram i år var det inte lika trångt även om det som vanligt blev lite trippande i några kurvor första kilometrarna. Hade Kent precis framför mig och också Nino och då Nino, som agerade föredömlig farthållare åt Lona Justesen IF Linnea, sprang i precis samma tempo som jag så gick jag upp jämsides med dem på Vasagatan. Istället för öppningsfart något över 4 min/km som jag tänkt mig gick det lite under 4 min/km men det kändes väldigt kontrollerat. Den nya backen på Torsgränd var brant så den trippade vi uppför försiktigt, ändå passerade vi löpare och som vanligt så var jag stark och kom ikapp uppför medans jag ofta tappade några meter utför.

Vi passerade 5 km på Kungsholmen på 19:46 och det kändes mycket kontrollerat. Pratade lite med Nino som servade Lona med dricka och pepp och uppmanade publiken att heja mera. Jag hoppade som vanligt över vätskan innan stigningen upp till Franzengatan och tog det försiktigt uppför. Det nya partiet vid Hornsberg upplevde jag sedan som en förbättring, visst backen upp bredvid Krillan var seg men i övrigt var det flackt och lättsprunget även om jag fick en lite dipp energimässigt här vilket jag brukar få ungefär här på det här loppet. Ut på Norrmälarstrand bet motvinden tag i oss och då jag inte ville "störa" Nino och Lonas farthållning så försökte jag hitta andra ryggar än Ninos eller springa bredvid honom för att ge Lona mer vindskydd. Lite tröttare nu men milpassering på 39:30 fortfarande med bra känsla. Här tog jag också den enda muggen med dricka, jag var lite kissnödig redan vid start och ville inte dricka för mycket, det var heller inte så varmt och jag brukar klara mig bra på en mugg på halvmara. Efter dricka och gel kändes det bättre igen trots motvinden. Jag hade som vanligt en treportioners Maxim-gel i enda handen som jag då och då tog en sipp ur och det fungerade lika bra som vanligt tills jag slängde den i Tantolunden senare. Vid Rosenbad sprang jag om Kent och ut på Skeppsbron blåste det rejält och jag valde att hitta flyt i löpningen istället för att trycka på vilket gjorde att farten gick ner här.

Ut på Södermälarstrand kändes det lättare igen med vinden i ryggen och det kändes som om vi sprang extremt jämnt men när vi passerade 15 km på strax under timman konstaterade jag att farten gått ner en del och det berodde väl på vinden på det här partiet som många upplevde som tuff. Nino verkade helt oberörd och vi sprang och snackade en del här igen. Plötsligt hade jag nu Kent framför igen samtidigt som Nino och Lona kom efter några meter och då känslan var bra fortsatte jag själv. Upp genom Tanto sprang jag förbi Robert som sänkt tempot men fortfarande sprang lätt och fint. Visst ökade ansträngningen något men det kändes väldigt kontrollerat och klart lättare än vanligt. Jag kände att jag hela loppet löpte väldigt jämnt, energisnålt och avslappnat med bra teknik, hög stegfrekvens och bra hållning. Jag passerade hela tiden löpare utan att bli omsprungen av speciellt många. Snart var jag uppe utan att vara så otroligt trött som jag brukar vara här, hade Kent ca 20 meter framför mig, uppför sista backen och peppade publiken i kurvan utför Götgatsbacken. När jag sedan skulle svänga höger in på gatstenen på Slussentorget i slutet av den branta backen fick jag i riktigt hög fart parera några som gick över gatan och fick därmed springa en extra vid kurva. Ut på Skeppsbron och förbi 20 km på 1:20:24 konstaterade jag att även den här femman gått lite långsammare och att 1:23 verkade tufft att nå. Här är jag i vanliga fall är helt slut, och istället för att ta ut de sista procenten och slita hund valde jag att bara fortsätta i samma tempo, kontrollerat fram tills dess att vi "kommit runt hörnet" fram till slottet. Resultatlistan visar ändå 3:40-tempo på den här sträckan och den visar också att jag passerade åtta löpare från 20km och in i mål. Uppför sista backen vid slottet tryckte jag på och även på sista delen av upploppet där klockan reggade 3:24-fart var jag nästan var ifatt Kent som jag var den första att krama om och gratulera till nytt PB i mål efter att min egen klocka stannat på 1:24:27.

I målfållan följde sedan skönt löparsnack och gemenskap med alla härliga löpare jag lärt känna. Kramade om Nino och Lona och tackade för sällskapet, snackade med Gabriel som sprang en riktigt fin halvmara på ett rejält PB, Robert, Anders, Jakob och många många fler och jag insåg hur mycket jag saknat detta, eftersnacket, stämningen, gemenskapen, den peppande atmosfären. Allt. Ganska snart blev det kallt att stå stilla så jag bytte om till torra, varma kläder och hängde sedan kvar i Kungsträdgården en stund i vänta på tåget utan att träffa på så många fler löparvänner.

Så här dagen efter är jag nöjd med mitt lopp! Jag fick precis det kvitto jag ville ha att jag är "tillbaka", inte i fjolårets fina form men på den stabila nivå jag vill befinna mig på. Jag kunde pressat på mera, tagit i mera, det fanns mer att ge men det hade då naturligtvis varit slitsamt och kanske blivit en negativ upplevelse och det ville jag inte riskera nu när jag inte tävlat på länge. Jag hade också varit ännu mer sliten idag vilket påverkat återhämtning och kommande träningsvecka negativt. Jag sa igår att det inte är dåligt att jogga en halvmara i fyrafart under trevligt småprat, riktigt så lätt var det ju inte. Jag sprang väldigt kontrollerat, har nog aldrig sprungit en halvmara med så bra kontroll och känsla hela vägen in i mål och ändå klarar jag att snitta 4 min/km och landa på 1:24 vilket var precis vad jag hoppades på innan loppet och det är alltid lika fascinerande att en fart som kan kännas ganska ansträngande själv på träning kan kännas så lätt på tävling!

Nu siktar jag vidare mot några bra träningsveckor inför höstens viktigare mål - New York. Tack till alla som hejade på mig igår och alla jag träffade, före, under och efter loppet! Jag gillar er!

Avslutar med Micke Sjöbloms fina film från Vimeo där jag faktiskt skymtas en kort stund vid stängslet i startfållan i början.


Stockholm Halvmarathon 2015 from Micke sjöblom on Vimeo.

Snart dags för Stockholm halvmarathon igen

På lördag är det dags att sätta en nummerlapp på bröstet igen, det var riktigt länge sedan, har inte tävlat sedan i januari då jag sprang 3000m i Storängshallen. Att 2015 skulle bli en mellansäsong med mindre tävlande bestämde jag redan i slutet av 2014 då jag både tävlade intensivt och presterade väldigt bra med flera nya personbästan. På grund av skadeuppehållet har det blivit mindre tävlande än jag velat i år men trots det lyser det riktiga tävlingssuget ändå med sin frånvaro.

Stockholm halvmarathon är ett av mina absoluta favoritlopp som jag ogärna missar, det blir min elfte halvmara totalt och min sjunde start just här. I mina sex tidigare starter har jag sprungit på:

1:32:59 (2007)

1:32:15 (2009)

1:23:32 (2011)

1:24:52 (2012)

1:24:14 (2013)

1:21:24 (2014)

Tittar jag tillbaka sprang jag fantastiskt bra 2011 och 2013, högt och otroligt jämnt tempo. Loppet från 2011 rankar jag fortfarande som ett av mina allra bästa sett till både genomförande och tid. Och jämnheten 2013, att jag råkade springa både första och andra milen på 40:03. Loppet från 2012 var tyngre och mera ojämnt, formen var lite i dalande efter våren med första sub3 på maran i Stockholm och jag slog av lite på ambitionerna en bit in i loppet och klarade ändå 1:25. I fjol var jag också i bra form efter ett färskt PB på 10000m bana på Långlöparnas kväll några veckor innan och olikt mig så öppnade jag i ett högt tempo där jag visserligen tappade något på slutet men inte så mycket och det blev ett rejält PB. Målbilden var också extremt tydlig vilket inte är oviktigt såklart, nämligen att springa under den gamla kvalgränsen 1:23 för att kvala in till New York vilket jag klarade.

I år har jag ingen tydlig målbild förutom att jag tänker springa loppet som en avstämningspunkt inför New York för att se vad jag står någonstans. Det är en ny situation som påverkar hur jag lägger upp loppet när jag inte vet vad jag ska sikta på. Givetvis är målet alltid när jag tävlar att prestera så bra som möjligt för dagen och i princip alltid är en satsning mot PB aktuell. I form för att springa 1:21:24 från förra året tror jag dock inte att jag är i. Jag har fyra veckor med bra löpträning i benen och innan dess också en hel del träning mätt i tid men då i cykelsadeln och på styrketräningsmattan i sommar.

Jag skulle kunna springa i marafart eller ”bara” i 4:15-fart och hoppas på ett lätt känsla men det känns för defensivt. Jag brukar själv säga att är man stabil på 1:25 på halvmaran så klarar man sub3 på maran och under 1:25 vill jag därför gärna klara. Ännu mera nöjd är jag om jag skulle klara att snitta 4 min/km vilket ger 1:24 i sluttid. 1:21 tror jag absolut är utom räckhåll i år och jag tänker inte öppna i 3:45-3:48-fart vilket jag gjorde förra året. 

Ett alternativ är att gå ut lugnare - det svåra med det är att jag tidigare har provat det just på halvmaran och då upplevt det svårt att växla upp, halvmaran karakteriseras av halvhård "marschfart" och jag är duktig på att springa jämnt trots att banan med sin kuperade inledning och avslutning inte inbjuder till det. Banan är riktigt lättsprungen från strax innan milen fram till 18 km men att växla tempo efter en mil är ändå inte lätt.

Ett annat alternativ är såklart att köra på - håller det så håller det och håller det inte så får jag ju besked om det.

Det troligaste är nog att jag, 1. inte kommer bestämma något definitivt förrän startskottet gått och jag ser hur känslan är. 2. öppnar någonstans i trakten av 4:05-4:10 min/km och förhoppningsvis kan hamna någonstans runt 4 min/km eller strax däröver när jag kommit in i loppet i motsats till vad jag skrivit ovan.

Några små förändringar av banan har gjorts i år men jag gissar att det i stort sett är ett nollsummespel, övre Torsgatan slipper vi och backen upp till "Lilla Västerbron" på Kungsholmen, i gengäld återkommer ett segt motlut efter "Krillan" och någon ny sväng längs vattnet både i Tantolunden och vid Hornsberg.

Några saker i att komma ihåg även i år:

• Motlutet vid Tantolunden är kvar, det känns löjligt lätt först, knappt ens som en backe men är långt och jag kommer precis som vanligt vara trött vid krönet. 
• Skeppsbron är lika lång som vanligt och där den svänger är det inte INTE för målgång utan för Kungliga Slottet som ligger där det alltid legat, även i år, jag är aldrig så mycket republikan som just här! 
• Det kommer vara hysteriskt trångt första halva kilometern då den för stora startgruppen A även i år rymmer löpare som springer på allt mellan 1:18-1:40. In i fållan i god tid! 
• Det är lika mycket folk som vanligt överallt i Kungsträdgården och på Skeppsbron men att värma upp genom att jogga bland turisterna i Gamla Stans gränder på andra sidan starten går faktiskt alldeles utmärkt! 

Loppet är lagom stort, det är nästan alltid bra väder och mycket publik och distansen passar mig och jag tror inte formen är katastrofalt dålig efter de senaste veckornas bra träning så det ska bli kul att tävla på ett av mina favoritlopp igen! Jag var riktigt seg i benen efter helgen efter bra träning förra veckan så den här veckan innehåller bara ett par lättare pass, bla ett distanspass idag på lunchen med lite fartökningar på fortfarande ganska sega ben. Det är dessutom en hel del annat som ska göras i veckan, föräldramöten t ex och väldigt mycket på jobbet vilket gör att jag är stressad. Löpare jag känner avverkar det ena fantastiska passet efter det andra men nu är tid att fokusera på att jag också kan springa bra på ben som förhoppningsvis är mer återhämtade på lördag. Ser du ett par röda DS Racers, ett rött klubblinne med nr 277 på bröstet före eller efter loppet så säg hej! 

2012 var det ganska slitsamt, här med ca 5 km kvar

2013 var jag piggare på Södermälarstrand när jag sprang om Erik

2014 var jag glad i mål efter ett rejält PB, här med Karima och Gabriel, två duktiga löpare jag följer på jogg.se

Att springa med regnjacka - två recensioner. Kamleika Race Smock II och Craft Weather Jacket.

Någon bestämde att det blev höst första september och det senaste dygnet har regnet vräkt ner! Uppväxt på sjuttiotalet var regnkläder länge synonymt med de där tjocka, stela gula rockarna med knappar och hängselbyxorna. Efter det har jag haft billiga regnjackor köpt på rea i någon random sportaffär som jag använt vid utflykter och utomhusvistelse i regnigt väder och absolut inte att träna i. Med andra ord har inte jackorna använts speciellt ofta då jag t ex inte fjällvandrar eller idkar något friluftsliv att tala om.

Förra året var det aktuellt att byta regnjacka och efter att ha läst på t ex Swedentrails-bloggen om skillnaden med att springa i en bra regnjacka så blev jag nyfiken på en jacka med bredare användningsområde som inte skulle hänga i garderoben 350 dagar om året.

Valet föll till slut på en jacka från brittiska OMM som är en förkortning för Original Mountain Marathon som är en flerdagarsorientering i de brittiska bergen. Jackan som heter Kamleika Race Smock II köpte jag för egna pengar hos orienteringsspecialistens butik på Kungsholmen i Stockholm.

Det som framförallt utmärker den här väldigt lätta jackan som bara väger 230 g är mjukheten och hur tyst den är. Glöm gamla regnjackor som prasslar vid minsta rörelse, med den här jackan rör du dig knäpptyst! Tyget kallas Kamleika 4-way stretch och är ett elastiskt material i tre lager som har en vattentäthet på 20000 mm och andning på 15000 gsm/24h vilket inte säger mig något alls men är tydligen väldigt "bra". Tyget är både extremt tunt OCH "stretchigt" vilket gör att den både tål lite tuffare tag och ger full rörlighet trots en tight skuren passform. Jag valde storlek M, expediten (orienterare) tyckte jag kunde gått ner till S vilket också gav full rörlighet över axlar och armar men jag kände att det blev väl tight över bröstet och jag ville få ha plats med ett mellanlager kläder för kallare dagar så jag valde M och då är passformen fortfarande tight men inte trång och jag upplever att jackan blivit något större med tiden, kanske just p g a det stretchiga tyget.

Jackan har sedan köpet varit en trogen följeslagare och även om jackan egentligen är helt "overkill" för mig som förmodligen aldrig kommer springa några bergsultror så har jag upfyllt målet att den ska användas ofta både när det regnar och inte regnar.

Jackan ger ett ömtåligt intryck med sitt extremt tunna tyg men jag har cyklat med den i hällregn och sprungit med den i regn och den står emot mycket vatten! Det tunna tyget gör att jackan kan kännas kall mot huden om jag bara har en T-shirt under men inte om jag har underställ under. Tyget känns tätt men jag upplever oftast andningsförmågan som god även om jag också ibland upplevt jackan som varm trots dess tunnhet. Just andningsförmågan är omdebatterad i kundrecensionerna på t ex Wiggle, men jag upplever absolut att tyget andas. Jackan har Annorak- (halv) dragkedja men det finns en motsvarande Race Jacket i samma material med traditionell lång dragkedja.

OMM Kamleika Race Smock II 

+
Extremt lätt och packbar, tar väldigt lite plats
Tight passform med full rörlighet vid löpning
Snygg och annorlunda jacka som människor tittar en extra gång på
Huvan sitter tight och på plats
Lättåtkomlig bröstficka

-
Hos vissa användare har jackan fått kritik för hållbarheten och tyget ger ett skört intryck men jag tycker ännu så länge den står emot tuffa tag, grenar etc.
Högt pris (knappt 1500kr) men håller jackan förväntar jag mig att den håller i många år då kvaliteten i övrigt känns hög!

Slutligen är jackan väldigt tuff och snygg som folk tittat en extra gång på och har ni alltid letat efter en jacka där ni känner er som en käpptyst, svartklädd Ninja när ni bär den så kan ni sluta leta här. Då är detta definitivt jackan för er! :)

Ni vet att jag tack vare bloggandet sedan länge supporteras av Craft och av dem fick jag förra säsongen en jacka som är fantastisk att springa i när vädret är åt det busigare hållet, Craft Weather Jacket. Jämfört med Kamleikan så är Weather Jacket en mer traditionell regn-och löparjacka. Den är kraftigare i materialet och därmed varmare och står emot vind bättre än Kamleikan utan att för den skull kompromissa med andningsförmågan som är fullgod. Den här jackan har jag alltså fått och inte köpt för egna pengar. Den ligger lika i pris som OMM-jackan och går att köpa t ex genom Crafts webbshop men går att hitta billigare på nätet, genom att t ex söka på t ex Prisjakt eller Pricerunner eller liknande. Den går också att hitta i mer välsorterade sportbutiker.

Liksom hos Kamleikan sitter huvan på plats men på Weather Jacket fladdrar den lite mer bakom nacken när den inte sitter på huvudet, framförallt om det blåser.

Årets modell av Craft Weather Jacket är blå från Crafts webbshop

+
Bra ventilation i ryggen
Huvan sitter på plats med goda justeringsmöjligheter
Mjuk och följsam och med mycket bra passform
Snygg

-
Inte så gott om fickor som jag skulle önska

Craft Weather Jacket har blivit min favorit för löpning i ruskväder, då den effektivt stänger vind och väta ute och håller mig varm, inte minst höst och vinter. Kamleikan springer jag också i men den är inte lika varm som Weather Jacket. Däremot använder jag ofta Kamleikan som regnjacka när jag inte springer och ofta vid uteaktiviteter till vardags.

Slutligen ja, det är en väldigt skillnad åt det positiva hållet att springa i regn med en jacka som är tillverkad för att klara regn och komma hem torr och varm efter löprundan till skillnad mot en vanlig vindjacka där jag ofta blir våt och kall vid löpning i regn! Jag trodde inte skillnaden skulle vara så stor men nu är regnjacka givet vid längre löpturer med risk för regn!

Jag har en riktigt bra träningsvecka i benen med kuperad distans, marafart och fart och tanken var ett längre fartpass idag men kanske skjuter jag på det till imorgon regnjacka till trots...