Löparsnack avsnitt 22

Jag medverkar igen i ett avsnitt av podcasten Löparsnack. Ni kommer kanske ihåg att Eva Fridman, Ann-Sofie Forsmark och jag pratade om säsongen 2014 i premiäravsnittet och sedan dess har det varit aktuellt att medverka igen men först nu fick vi till det.

Den här gången, i avsnitt 22, pratar Anna Nystedt, David Lenneman och jag om Race Reports (tävlingsrapporter från lopp på bloggar alltså) men också allmänt om löpning och bloggande, om New York Maraton och om säsongen som kommer och säkert lite annat också.

Löparsnack produceras av Agnete och Edward Dannenberg. Lyssna på ITunes eller Acast. Trevlig lyssning!

Skyll mig själv

Att skriva ett inlägg med titeln #detgårbranu är inget jag rekommenderar då det har en tendens att slå tillbaka. I torsdags sprang jag ett tufft men bra fartpass inför min planerade säsongspremiär ikväll på 5000m indoor i Huddinge. Jag sprang 8x300m i hög fart, t o m under 3 min/km och efter en lite längre serievila så avslutade jag med en längre intervall på 1500m som gick lätt i 3:28-fart även om benen hade lite syrakänning i slutet.

Fredag och lördag innebar helvila och Smålandsresa till min farmors begravning. Efter gudstjänst, smörgåstårta och släktmiddag blev jag på kvällen akut illamående och fick umgås en stund med den stora vita porslinstelefonen. Jag gick och lade mig tidigt med frossa men det hände sedan inte något mera, förutom att jag var trött och matt och att vätskebalansen var rubbad på lördagen. Även om magsjukan eller matförgiftningen eller vad det nu var snabbt drog över så är jag fortfarande inte pigg trots att jag sovit extra och vilat. Förmodligen blev jag också infektionskänslig för jag har haft ont i halsen och varit matt i kroppen. En promenad har känts tillräckligt ansträngande och det har varit både naturligt och lätt att helt avstå löpning.

Därför blir det tyvärr inte någon säsongspremiär ikväll. Det är synd då jag sett fram emot det och varit i bra form och tror att det hade varit fullt realistiskt att sikta på personbästa men det är som det är. Det är fascinerande så fort det går att bli osugen på hela grejen med löpning och träning efter några dagar med en kropp som inte är samarbetsvillig! Helt plötsligt lockar det inte alls och tankar på maraton och att plåga på mig tävling känns helt främmande och bara tanken på en lätt jogg känns ansträngande, rent av motbjudande. Det är väl som en löparkompis så klokt uttyckte det: "Kroppen är klok som dödar all lust till löpning när man är sjuk. Annars hade man bara hittat på dumheter som att träna och brutit ner sig ännu mer istället".

Igår kväll kände jag att det började bryta ut och vända och nu gäller bara att inte ha för bråttom. Det vankas långhelg och efter det några dagars påskledighet och jag hoppas kunna springa en hel del mil. Jag känner absolut ingen stress över utebliven träning då jag tränat bra hela våren och vet att den där lilla "spetsen" i form av fart går ganska snabbt att bygga upp igen. Jag hoppas jag kan hitta en annan tävling så småningom för det vore roligt att få stämma av formen med en tävling ganska snart.

På den ljusa sidan så var begravningsgudstjänsten för min farmor ljus och fin och jag fick tag i två biljetter till Kents avslutningsturné!

#detgårbranu

Det känns riktigt bra med löpträningen nu! Distanspassen går lätt och pulsen är lägre än den varit tidigare. Långpassen likaså, intervaller på löpband vilket jag skrev om i förra inlägget, går med en lätthet jag inte upplevt förut och på ett testpass över 10 km förra helgen sprang jag på 38:06 vilket är det snabbaste jag sprungit milen på träning på någonsin. Tanken var att springa milen sub40 vilket jag alltid vill kunna göra på träning för att få ett kvitto på att formen är OK men när farten stabiliserades på 3:50 min/km istället för på 4:00 min/km och känslan var kontrollerad så blev utfallet så bra!

Förra veckan var delar av familjen på sportlov och en sådan chans missar jag inte, det innebär att jag fick in ett par extra träningspass, bl a ett extra långpass på 28 km en vardagskväll och ihop med 24 km på helgen och veckans övriga träning sprang jag ihop drygt 100 km förra veckan. Vissa dagar har jag fått till dubbla löppass vilket naturligtvis håller upp volymen och hittills i år snittar jag nästan sju mil i veckan vilket är mer än tidigare.

Baksidorna som jag hade problem med förra våren ger sig tillkänna ibland mellan passen genom att vara lite stela men det gör inte ont som förra våren. Några styrkeövningar från rehabprogrammet, lite stretch och punktmassage/foamroller håller dem i schack.

Det gäller att både lyssna på kroppen och att vara lite opportunistisk.Jag har snorat lite i veckan men har sprungit ändå men inte på så hög intensitet. Prioriterat sömn! På söndag ska jag skjutsa dottern riktigt tidigt då hon ska iväg med klassen och åka skidor, det ger utrymme för ett långpass på över 30 km även om det blir tidig start. En sådan chans missar jag inte heller!

Årets första tävling närmar sig också och det ska bli spännande! Jag planerar inte för någon toppning eller neddragning av träningen då det inte är en prioriterad tävling utan mer en avstämning av formen och en chans att "tjöta" löpning med trevliga löparkompisar vilket jag alltid uppskattar.

Det är "bara" att nöta på, ha en bra variation mellan lugnt och tufft, lyssna på kroppen och anpassa sig därefter, sova bra och äta bra, precis som vanligt alltså. Att en härlig löparårstid med värmande vårsol nu är här höjer motivationen ytterligare! Jag skulle kunna bjuda på mängder av soliga bilder här men då jag endast undantagsvis har med telefon på mina löprundor så får ni hålla tillgodo med ett par äldre från ungefär samma årstid som nu :)

Backträning i Södertälje för några vårar sedan...

Solkenslöpning på klipporna runt Brunnsviken i Stockholm förra våren

Trevlig (löpar-)helg på er!

Kilometerstolpe!

En milstolpe i mitt löparliv, eller snarare en kilometerstolpe uppnåddes idag på platsen på bilden vilket föreställer ena hörnet på jobbgymmet. Ett nytt löpband har nyligen köpts in och det går upp till 20 km/h vilket det gamla skrället till löpband som lät som en hel mekanisk, fabrik inte orkade.

Ett första testpass förra veckan med tusingar gick oväntat bra inkl 2x1000m i 3:20-fart (18 km/h). Det går ju att misstänka att det nya bandets fabriksinställningar är helt åt fanders men det gick inte orimligt lätt utan bara lite mer kontrollerat än tidigare. Det går därför lika bra att misstänka att min form är god.

Hursomhelst, till saken. Jag har länge varit sugen på att ”maxa” 1000m, en gång har jag sprungit på 3:08 utomhus som del av ett kortare intervallpass och ett drömmål är ju att någon gång fixa en kilometer under tre minuter med någotsånär bibehållen värdighet. Ett utmanade mål för mig! 

Därför provade jag idag på bandet, efter att först ha provat ett par km i 4:00-fart och en km i 3:30-fart och döm om min förvåning när jag märkte att 20 km/h eller 3 min/km inte var så farligt! Visst var det jobbigt, visst blev jag trött, visst kom jag upp i 198 i puls, min egenuppmätta maxpuls (länge sedan) är 203 men det var inte kämpa-för-livet-för-att-hålla-mig-kvar-arrghh-bara liiite-till-inte-ramla-av-nu-helt okontrollerat sluggande-flåsa-så-jag-dör-jobbigt! Tvärtom. Nu vet jag att jag klarar det på ett bra sätt.

Återstår bara den lilla detaljen att också klara det ”på riktigt” ute. Är det fler än jag som upplever löpning på löpband vs ute som helt olika grenar ibland? Det finns inte på kartan att jag idag skulle klara 1 km ute på tre minuter. I vår med shorts och linne ökar chansen men jag skulle fortfarande vara en liten bit ifrån, tror jag. Det finns naturligtvis bara en sak att göra och det är att prova så småningom så här har ni mitt löfte på att det testet kommer i vår!

Med hustru och de yngre barnen iväg på lite minisportlov tänker jag faktiskt springa en gång till idag och det i form av ett långpass ikväll! Är det sportlov så är det! Pizza ihop med tonåringarna och en öl till mig och det låter som en bra kväll! 

Snabb löpning kräver snabba skor!