I onsdags sprang jag Bellmanstafetten med jobbet och även om
det mera var en social tillställning med jobbet än en prioriterad
löpartävling blir det en kort rapport. Vår lagledare hade satt ihop vad som skämtsamt
kallades ”elitlaget” där jag skulle ingå, tråkigt nog var det laget inte mixat vilket alla andra lag var. Medlemskapet i lagen ändrades fram till sista stund, en av våra bästa löpare blev pappa en månad för tidigt och var då naturligtvis inte med, namn föll bort och tillkom men
från planerade tio lag blev vi till slut åtta kompletta lag och 40 löpare från jobbet på plats på Stora Skuggan på Norra Djurgården i Stockholm.
Lagen i "Mitt Val" förbereder sig för start. Foto: Privat |
Jag passade på att ”jogga upp” till startplatsen från kontoret, vilket blev drygt tre kilometer i den kyliga sensommarkvällen, väl på plats i myllret vid Stora Skuggan fick vi vår pinne och nummerlappar och jag blev tilldelad andrasträckan, Jag värmde upp med några stegringar och ställde mig i god tid för växling och jag såg min lagmedlem på första sträckan direkt och fick ta över pinnen och stack iväg på de mycket bekanta vägarna där jag ofta lunchtränar och där t ex Vintermaraton också går.
Jag lade mig i ett snabbt tempo, lite för snabbt i början men utan att tokrusa, det var trångt också på andrasträckan och jag fick kryssa mig fram, kilometerskyltarna stod lite för tidigt i början men 3:37-tempo fram till första skylten. Det var en lite för optimistisk öppning för sedan hamnade tempot strax över 3:40. Jag sprang om väldigt många hela vägen och jag tror faktiskt inte någon sprang om mig på min sträcka. Tredje och fjärde kilometern är jag inte så nöjd med då det blev lite mer kuperat och tempot gick ner men jag sprang mig trött och fortsatte springa strax utanför bekvämlighetszonen så att det kändes mera som tävling än som ett vanligt träningspass i alla fall! Den avslutande delen var lite småknixig på krokigare och smalare promenadgrusvägar och här kommer jag bara ihåg två detaljer, en kille framför sprang hyggligt fort i svarta långbyxor och vit skjorta (!) och jag tänkte högt för mig själv att ”honom tänker jag fan inte ta stryk av”. Det visade sig vara GANT som hade en sådan lagoutfit. Nästa incident kom väl 500 m före mål då jag tittade för mycket på publiken efter lagkamrater och efter en kurva upptäckte en löpare som plötsligt började gå alldeles framför mig, det blev ett raskt löpsteg åt sidan för att undvika krock…
Jag höll ihop det hyggligt mot slutet med en sista kilometer
på 3:44 enligt min klocka, var trött och önskade mig i mål och i mål kom jag
såklart och kunde smidigt växla över till min
lagkamrat. Efter min sträcka joggade jag kort ner innan det blev socialt snack
med kollegorna. En kraftig men kortvarig störtskur störde picknickplanerna men
vi fick till slut i oss lite lax med matvete och skumpa och banan, en underbar kombination! För att underlätta logistiken hade jag med min löparrygga
och jag avslutade dagen med att jogga ner (igen) från Stora Skuggan till Centralen
och tåget hem och fick på så sätt ihop en riktigt bra träningsdag med mer än 15 km löpning varav fem km i bra fart.
"Elitlaget", haha |
Det var matvete
SvaraRaderaHaha, ok tack! Ja jag såg ju att det var större än quinoa :)
Radera