Färdigtränad

Om mindre än två veckor springer jag min tionde mara. I och med söndagens generalrepetition är jag färdigtränad. Visst kommer jag träna, kanske t o m springa ett lugnare långpass den kommande långhelgen men ändå, träningen är gjord nu. Nu handlar det om att få den rätta känslan att infinna sig, känslan av att tävlingsfarten är ganska lätt, att kroppen känns fräsch, att känna den där känslan av en kropp full med energi som bara väntar på att få släppas loss - jag hoppas ni vet vad jag menar och att ni också fått känna av det någon för för det är en fantastisk känsla! - och att mentalt känna att det är dags, att längta till startfållan! Det är ändå en märklig känsla av att vara "klar" att vila lite extra fast försommarkvällen bara skriker "kom ut och spring".

De sista snabbare och längre passen ska ge självförtroendet en skjuts och en skopa realism åt målsättningen och båda uppfyllde jag i söndags. Jämför jag med förra året när jag sprang maran på 2:55 så sprang jag exakt samma tävlingsförberedande pass på samma bana två sekunder snabbare per kilometer nu med samma snittpuls. Alltså är jag kapabel att springa maran på 2:55 även i år. Gott så! Nu är det så att jag har jag sprungit maran på 2:55 två gånger innan och det motiverar mig inte så mycket, däremot är det hela fem minuter ner till de 2:50 jag gjorde 2014 och att springa på sub 2:55 vore nästpers och något som motiverar mig mera.

Att det under första halvan av passet kändes så lätt att hålla 4 min/km fick mig som vanligt att drömma om att klara det där drömmålet på sub 2:50 (4:02 min/km). I slutet av passet kändes det inte lika realistiskt längre men min poäng är att det räcker att känna att kapaciteten att springa på ungefär den tid man vill.

Vi vill ofta göra detaljerade planer men spekulerande som även jag hamnar i kanske hör till den mentala uppladdningen men det tillför inte så mycket annat. Maraton är långt. Mycket kan hända. Förhållandena på tävlingsdagen kan variera väldigt vad gäller temperatur, vind, dagsform och de kan variera mycket mer än de planer vi gjort upp på förhand om t ex 4:02-fart/km eller 4:05-fart per km. Vi måste ändå anpassa oss till yttre omständigheter och hur kropp och till viss del huvud när startskottet går och vi passerar linjen.

Jag strävar efter att springa snabbt men avslappnat och kontrollerat första halvan. Det kan kännas jobbigt ganska tidigt och jag kan tvivla men jag måste ändå till en viss del känna att det är realistiskt att jag kan hålla ända in i mål i den aktuella farten. Att tänka "Jag kör på så får jag se hur länge det håller" är inte en tanke jag vill ha i början av ett maratonlopp, då är risken stor för ett ojämnt genomfört lopp med sämre tid än jag hade kunnat springa på om jag gått ut lite lugnare. 

Generalrepetition...

På promenad i kvarteret efter generalrepetitionen, en del av nedvarvningen...

Solskensjogg i helgen