tisdag 18 september 2018

2:01:39

Jag vill skriva några rader om söndagens formidabla världsrekord i herrarnas maraton i Berlin. Jag valde att inte följa det hemma i TV-soffan eftersom jag prioriterade ett trevligt långpass på 28 km längs solbelysta, lantliga grusvägar.

2:01:39 av Eliud Kipchoge - världens bästa maratonlöpare de senaste åren, obesegrad i 10 av de 11 maratonlopp han sprungit, olympisk mästare och den som sprungit det överlägset snabbaste loppet någonsin, 2:00:25 på det icke-godkända och Nike-sponsrade Breaking 2-projektet på Monzabanan med hjälp av farthållare. Jag rekommenderar den dokumentären som finns på Youtube. Nu kan Kipchoge också äntligen titulera sig världsrekordhållare efter att ha blivit hindrad av sulor som ramlade ur skorna (!) i Berlin 2015, av regn och dåligt väder i Berlin 2017 liksom av värme och en otroligt offensiv öppning i årets London maraton i april.

Kipchoge har varit öppen med att årets lopp skulle vara en attack på världsrekordet.

Genomförandet är inget annat än en otrolig prestation, inte minst andra halvan, ingen har någonsin sprungit andra halvan av ett maratonlopp i den hastigheten. Faktum är att endast fyra amerikaner någonsin har sprungit HALV-maraton snabbare än Kipchoges andra halva vilket sätter prestationen i ett nytt ljus. I början på loppet fick han mana på farthållarna och den sista farthållaren klev av redan vid 25 km istället för vid planerade 30 km och sedan ökade han farten och sprang 15 km solo för att därefter ytterligare öka farten från 40 km och fram till mållinjen.

Grafik från @scienceofsport på Twitter. Världsrekordet i gult jämfört med Dennis Kimetto's förra världsrekord på 2:02:57 (streckad linje)

Likt många prestationer i världsklass behöver man vara lite insatt för att förstå hur snabbt detta är! En SNITT-hastighet på 2:52,9 min/km innebär de här tiderna på kortare distanser.

Det är inte helt trivialt att springa en tvåhundrametersintervall under 35 sekunder eller 400 m under en minut och tio sekunder! Jag uppmanar alla som springer att prova, jag har klarat att springa under 3 minuter på en kilometer på ett löpband men skulle idag inte klara det utomhus, jag har sprungit 400 m på ett intervallpass på 1:07 med en sista maxning och gissar att jag idag skulle hänga med i det här tempot ungefär så länge och då har jag ändå sprungit på en åtminstone hygglig motionärsnivå, i mer än tio år!

Idag är det tyvärr naturligt att behålla en viss skepsis mot prestationer som är alltför fantastiska eftersom de retrospektivt ofta har visat sig vara just för bra och beroende av intag av otillåtna preparat. Så hur är det med Kipchoge? Det går såklart inte att veta, alla intresserade av långdistanslöpningen vet att många kenyanska elitlöpare avslöjats med doping och att den interna dopingkontrollen är minst sagt bristfällig. Det som talar emot att han skulle dopa sig är det självklara, hur ofta en löpare av den här kalibern blir testad och han han hållit en så hög nivå så länge, vid 33 års ålder, har han redan varit världens bästa maratonlöpare i flertalet år. Långt innan han klev upp på maratondistansen hade han en framgångsrik banlöpningskarriär med mästerskapsmedaljer på 5000 m där han grundlade en snabbhet som han för övrigt verkar ha kvar än idag, kryddad med en uthållighet i yppersta världsklass efter långa, tuffa träningspass i hög fart inför maratonlopp. Att han redan länge ansetts vara världens bästa maratonlöpare understryks av den här "meritförteckningen" på distansen hittills.

Också från Twitter, Eliud Kipchoges maratonlopp hittills.

Söndagens lopp var på förhand en duell mot världsrekordet mellan Kipchoge och Wilson Kipsang, Kenya, den förrförra världsrekordhållaren med 2:03:23, också det från Berlin (2013). Kipsang slutade trea på 2:06 och även om han är den ende som slagit Kipchoge på ett maratonlopp (i ovan nämnda världsrekordlopp i Berlin 2013) och också den som gjort flest maraton under 2:04 i världen så var det klasskillnad redan från start igår och Kipsang har kanske sitt snabbaste maratonlopp bakom sig och kan förmodligen inte längre hota världsrekordet.

Världsrekordloppet var en sådan otrolig uppvisning, jämnheten, den snabbare andra halvan, den höga farten och den snabba avslutningen! Jag såg en graf på nätet där världsrekorden på maraton plottats i en graf och enligt den kommer drömgränsen två timmar att nås år 2038 och det nuvarande världsrekordet kom nu "sju år för tidigt" jämfört med lutningen på kurvan. Det ger ytterligare en dimension till hur bra den här tiden är. Det förra världsrekordet 2:02:57 av Dennis Kimetto från Berlin har stått sig sedan 2014 och jag tror att detta kommer att stå sig riktigt länge och jag ser ingen annan utmanare i dagsläget än Kipchoge själv.

4 kommentarer:

  1. Jag undrar om du skulle kunna ge mig lite råd. Jag suktade ju efter sub 3 i Berlin i helgen, men jag blev skadad i hälen 4 veckor inför och missade två veckors löpning, sen fick jag rejält ont i halsen några dagar innan loppet och visste inte förrän på söndagsmorgonen om jag skulle kunna springa, så uppladdningen var inte den bästa. Jag kom i mål på 3.07.43 efter att ha fått löparmage för första gången och otaktiskt loppupplägg. Nu vill jag ta revansch och se om jag kan förbättra tiden redan så fort som möjligt i höst. Berlin är det enda lopp jag siktat på och sprungit i år. Nu funderar jag på att anmäla mig till Frankfurt maraton den 28 oktober. Jag vet att det är tätt och att det bara är sex veckor mellan loppen och kanske inte det bäst för att hinna återhämta mig och slipa på formen emellan, eller vad tror du? Hur skulle du lägga upp tiden fram till Frankfurt om du vore jag? Eller skulle du ha hejdat dig och gett det mer tid? Jag känner av söndagens lopp i benen än och har inte sprungit sen dess, men tänkte ta ett väldigt lätt distanspass på lördag, kanske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tråkigt att du missade målet i Berlin! Vilken intressant fråga och situation, hur skulle jag ha gjort?

      Sex veckor är inte mycket tid att spela med om nedtrappning och upptrappning efter Berlin räknas in. Hur mycket tog du ut dig i Berlin, är förkylningen över och hur är det med hälen? Om vi antar att förkylningen är borta och att hälkänningen var lindrig och att du känner dig mentalt sugen på revansch skulle jag nog ge det ett försök till men om hälen fortfarande gör ont och det kanske är en begynnande hälsporre skulle jag bestämt råda dig att vila och göra ett nytt försök senare.

      Om du är hel och frisk så skulle jag ta det ganska lugnt även nästa vecka v.39, köra något kortare pass ca 10 km i marafart kanske mot slutet av veckan.

      v.40 skulle jag försöka få in extra volym, något pass snabbare än milfart och ett något längre marafartspass och samtidigt ganska mycket lugn distans och gärna ett lugnare långpass på helgen.
      v.41 skulle jag lägga in en halvmara i marafart i helgen och innan dess ett par fartpass i högre fart än marafarten och någon dags extra vila.
      v.42 ett par kortare fartpass, några riktigt lugna distanspass som inte är så långa och lägga ett pass med t ex 3x5 km eller 4x3 km i marafart med förhoppningsvis en bra känsla på ganska pigga ben.
      v.43, ett kort fartpass med generös vila mellan repetitionerna tidigt i veckan sedan ett par korta korta joggar med någon enstaka kilometer bara i marafart, förhoppningsvis då med en lätt känsla som ger självförtroende.

      Några tankar utan att veta mer om hur du tränar i vanliga fall, jag skulle alltså fokusera en hel del på specifik träning i maratonfart, springa något pass i veckan i snabbare fart och låta distanspassen gå riktigt lugnt, nästan återhämtande och försöka få till lite extra vila.

      Rapportera gärna om hur det går och om du gör ett försök eller inte.:)

      Radera
    2. Min erfarenhet är att om man vilar tillräckligt och inte stressar igång träningen för snabbt efter en mara så kan det komma en formtopp efter 2-3 veckor så att ta det riktigt lugnt nu och nästa vecka tror jag du tjänar på! Lycka till!

      Radera