2:01:39

Jag vill skriva några rader om söndagens formidabla världsrekord i herrarnas maraton i Berlin. Jag valde att inte följa det hemma i TV-soffan eftersom jag prioriterade ett trevligt långpass på 28 km längs solbelysta, lantliga grusvägar.

2:01:39 av Eliud Kipchoge - världens bästa maratonlöpare de senaste åren, obesegrad i 10 av de 11 maratonlopp han sprungit, olympisk mästare och den som sprungit det överlägset snabbaste loppet någonsin, 2:00:25 på det icke-godkända och Nike-sponsrade Breaking 2-projektet på Monzabanan med hjälp av farthållare. Jag rekommenderar den dokumentären som finns på Youtube. Nu kan Kipchoge också äntligen titulera sig världsrekordhållare efter att ha blivit hindrad av sulor som ramlade ur skorna (!) i Berlin 2015, av regn och dåligt väder i Berlin 2017 liksom av värme och en otroligt offensiv öppning i årets London maraton i april.

Kipchoge har varit öppen med att årets lopp skulle vara en attack på världsrekordet.

Genomförandet är inget annat än en otrolig prestation, inte minst andra halvan, ingen har någonsin sprungit andra halvan av ett maratonlopp i den hastigheten. Faktum är att endast fyra amerikaner någonsin har sprungit HALV-maraton snabbare än Kipchoges andra halva vilket sätter prestationen i ett nytt ljus. I början på loppet fick han mana på farthållarna och den sista farthållaren klev av redan vid 25 km istället för vid planerade 30 km och sedan ökade han farten och sprang 15 km solo för att därefter ytterligare öka farten från 40 km och fram till mållinjen.

Grafik från @scienceofsport på Twitter. Världsrekordet i gult jämfört med Dennis Kimetto's förra världsrekord på 2:02:57 (streckad linje)

Likt många prestationer i världsklass behöver man vara lite insatt för att förstå hur snabbt detta är! En SNITT-hastighet på 2:52,9 min/km innebär de här tiderna på kortare distanser.

Det är inte helt trivialt att springa en tvåhundrametersintervall under 35 sekunder eller 400 m under en minut och tio sekunder! Jag uppmanar alla som springer att prova, jag har klarat att springa under 3 minuter på en kilometer på ett löpband men skulle idag inte klara det utomhus, jag har sprungit 400 m på ett intervallpass på 1:07 med en sista maxning och gissar att jag idag skulle hänga med i det här tempot ungefär så länge och då har jag ändå sprungit på en åtminstone hygglig motionärsnivå, i mer än tio år!

Idag är det tyvärr naturligt att behålla en viss skepsis mot prestationer som är alltför fantastiska eftersom de retrospektivt ofta har visat sig vara just för bra och beroende av intag av otillåtna preparat. Så hur är det med Kipchoge? Det går såklart inte att veta, alla intresserade av långdistanslöpningen vet att många kenyanska elitlöpare avslöjats med doping och att den interna dopingkontrollen är minst sagt bristfällig. Det som talar emot att han skulle dopa sig är det självklara, hur ofta en löpare av den här kalibern blir testad och han han hållit en så hög nivå så länge, vid 33 års ålder, har han redan varit världens bästa maratonlöpare i flertalet år. Långt innan han klev upp på maratondistansen hade han en framgångsrik banlöpningskarriär med mästerskapsmedaljer på 5000 m där han grundlade en snabbhet som han för övrigt verkar ha kvar än idag, kryddad med en uthållighet i yppersta världsklass efter långa, tuffa träningspass i hög fart inför maratonlopp. Att han redan länge ansetts vara världens bästa maratonlöpare understryks av den här "meritförteckningen" på distansen hittills.

Också från Twitter, Eliud Kipchoges maratonlopp hittills.

Söndagens lopp var på förhand en duell mot världsrekordet mellan Kipchoge och Wilson Kipsang, Kenya, den förrförra världsrekordhållaren med 2:03:23, också det från Berlin (2013). Kipsang slutade trea på 2:06 och även om han är den ende som slagit Kipchoge på ett maratonlopp (i ovan nämnda världsrekordlopp i Berlin 2013) och också den som gjort flest maraton under 2:04 i världen så var det klasskillnad redan från start igår och Kipsang har kanske sitt snabbaste maratonlopp bakom sig och kan förmodligen inte längre hota världsrekordet.

Världsrekordloppet var en sådan otrolig uppvisning, jämnheten, den snabbare andra halvan, den höga farten och den snabba avslutningen! Jag såg en graf på nätet där världsrekorden på maraton plottats i en graf och enligt den kommer drömgränsen två timmar att nås år 2038 och det nuvarande världsrekordet kom nu "sju år för tidigt" jämfört med lutningen på kurvan. Det ger ytterligare en dimension till hur bra den här tiden är. Det förra världsrekordet 2:02:57 av Dennis Kimetto från Berlin har stått sig sedan 2014 och jag tror att detta kommer att stå sig riktigt länge och jag ser ingen annan utmanare i dagsläget än Kipchoge själv.

Tidiga tankar om 2015

Många planerar nästa säsong så här års, kanske t o m har anmält sig till ett eller flera lopp redan. Ett stort lopp där förhoppningsfulla löpare fick positiva eller negativa besked nyligen var Berlin Marathon, populärt hos svenska löpare för den snabba banan och närheten och lättheten att ta sig dit.

Jag vann en startplats till lotteriet 2014 som jag sedan inte utnyttjade och sett i backspegeln var det helt rätt beslut! Jag hade inte orkat ladda om så snart efter Stockholm och Berlin skulle i alla fall jag springa, inte enbart för skojs skull utan för att försöka utnyttja den flacka banan för att göra en snabb tid.

Jag har många gånger beklagat att Stockholm Marathon ligger där det ligger i början på sommaren men har efterhand ändrat åsikt i princip 180 grader! Visst, om vintern blir sträng får man börja maraträningen med en del kalla och snörika långpass (förmodligen inte inför 2015) men ju närmare loppet man kommer desto mer vårlikt blir det och i april-maj när maraformen ska toppas är det alltid fantastiskt att träna löpning (om man inte är pollenallergiker that is, vilket jag inte är). Stockholm Marathon kommer jag inte springa 2015 trots att det målet brukar ge mig en bättre struktur i träningen än de säsonger jag inte sprungit (2011 och 2013).

Målgång på Stadion på Stockholm Marathon 2014. Klockan stannade några meter senare på 2:50:43 -
ett oförglömligt minne och en prestation jag fortfarande är stolt över!

När man gått i mål på Stadion kan man ägna sig åt återhämtning och lustfylld, kravlös och lätt sommarträning när Sverige är som vackrast i försommarskrud. Sommaren brukar innebära fantastisk löpning och jag tränar också gärna hårda, snabba pass härliga sommarkvällar, kanske med bad efter, men just kravlöst och mindre strukturerat. Sommaren och semester brukar också, för mig, innebära lite mindre träning än vanligt när rutinerna försvinner eller i alla fall ser lite annorlunda ut.

Berlin Marathon med sin snabba bana lockar även mig och någon gång hoppas jag stå på den där startlinjen men att under juli och augusti - sommar och semester - bedriva målinriktad maraträning när det kanske är väldigt varmt och mycket annat som pockar på uppmärksamhet, lata dagar på badstranden t ex, det lockar inte alls, i alla fall inte just nu!

Vad gäller mitt 2015 får jag anledning att återkomma, efter ett väldigt lyckat 2014 är jag lite inställd på en mellansäsong. Att tro att jag ska fortsätta sätta PB på alla distanser är inte realistiskt. Kanske tävlar jag lite mindre, kanske provar jag lite nya tävlingar än de gamla vanliga, kanske t o m lite nya sträckor. Kanske provat jag 3000 m inomhus i vinter, kanske försöker jag hitta någon tävling som välkomnar veteraner på 1500 m i vår, det vore roligt, och lite läskigt! Kanske överraskar jag med att springa Salomon Trail Tour i Trosa i vår när Trailloppet Åda Wild Boar upptas i Salomon-cirkusen?! Kanske springer jag ändå halvmaran Kungsholmen Runt i maj som vårens stora eller enda mål? Det ryktas nämligen om SM-status för Kungsholmen Runt! Många kanske, jag vet inte idag! Något Berlin Marathon 2015 står inte på schemat! Däremot kommer jag hänga på låset den 15/1 för att anmäla mig till höstens New York City Marathon när jag nu äntligen klarat den tidigare, lite svårare tidskvalgränsen. Det ironiska i att de till 2015 ändrar kvalgränserna så att det nu blir betydligt lättare att kvala in och därmed större konkurrens om platserna hoppas jag inte ska inverka negativt på min chans att få en startplats...

För övrigt tränar jag på riktigt bra, en hel del transportlöpning och lugn distans och i måndags på min födelsedag, 5x3 min på band i 3:30-fart med 2 min joggvila, en jobbig men kontrollerad födelsedagspresent!

Världsrekord!

Idag gick återigen BMW Berlin Marathon av stapeln och återigen slutade herrarnas lopp med ett fantastiskt världsrekord, 2:02:57 av Dennis Kimetto, Kenya. Snabbaste marathonloppet i historien (det snabbaste loppet förut sprang i Boston av G. Mutai men den banan är inte godkänd som rekordbana p g a lutningen och att start och mål är för långt ifrån varandra). Jag följde sändningen och kompisar som sprang lite till och från under förmiddagen och häpnade över hur lätt det såg ut, killen såg i princip oberörd ut hela vägen in i mål. 2:02:57 motsvarar en snittfart på 2:55 min/km vilket är överjordiskt snabbt i över fyra mil. Fyra millopp i rad under 30 minuter helt enkelt och eftersom de öppnade "lugnt" och var efter världsrekordet i början gick sista milen på under 29 minuter då femman mellan 30-35 km avverkades på overkliga 14:09 (2:50 min/km). Vill ni veta hur otroligt snabbt 2:55 min/km är går det enkelt att ta reda på, ta er till en drottsplats och spring ett varv på 400m-bana på 1:10. Så snabbt är det! Riktigt snabbt!!

Hyffsad synkning i steget efter 33 km

Foto; Jocke Sandin, aka OfficeRatRunner, Salming Running, lånat med tillstånd.

Själv vann jag en plats i årets Berlin Marathon via lotteriet faktiskt. Jag valde dock att inte utnyttja den och är inte heller ett dugg ledsen för att jag inte sprang den flacka och snabba banan idag. Efter Stockholm hade jag inte orkat ladda om med fokuserad maratonträning och långa, snabba långpass under sommaren! Jag behövde pausen jag tog i juli! Med över 50% vinstchans i lotteriet kan jag springa i Berlin något annat år och det vill jag gärna göra någon gång framöver. Efter pausen från den fokuserade träningen har jag nu laddat och uteluter inte helt en start i Vintermarathon i november.

Jag hejade istället på många av mina löparkompisar som sprang loppet och allra mest hejade jag på mannen i blått nedan, Kent som är en löparkompis som liksom jag ofta tävlar i Stockholm där han bor med sin familj. Han har jagat sub3 på maraton länge och närmat sig stadigt och idag grejade han det med 2:58:40 och jag är väldigt glad för hans skull!

Två glada löpare efter Kungsholmen Runt halvmaraton