I mål men ändå inte

I helgen nådde jag mitt reviderade årsmål men eftersom det återstår drygt två veckor då jag inte har planerat in någon säsongsvila har jag återigen reviderat målet uppåt en bit. Det första målet jag satte vid början av 2020 var att springa 275 mil, eftersom det skulle ge 3000 löpta mil i min träningsdagbok. Det målet uppnåddes den 10 november vilket jag skrev ett inlägg om. 

Det har rullat på ganska bra sedan dess, i november snuddade jag vid 29 mil och med hjälp av två korta och lugna långpass i helgen nådde jag 300 mil vilket jag aldrig tidigare varit riktigt nära, toppnoteringen sedan tidigare är 280 mil från 2016. Nu är målet att springa åtminstone 312 mil i år. Varför då? Jo, för att 312 mil betyder 6 mil/vecka i snitt över hela året.

Kontinuitet är nyckeln till utveckling hör man ofta och är det något jag jag är bra på så är det det sedan många år. Det räcker dock inte längre för att utveckla mig men kanske är kontinuiteten förklaringen till att jag i alla fall inte försämrats speciellt mycket jämfört med fem, sex år sedan. 

Vi kan ta ett exempel. Jag har ett drömmål att springa halvmaran sub80. Det är inte nära för tillfället! Senaste gången jag sprang halvmaran i september 2019 sprang jag på 1:23 och till mitt pers 1:21:24 från 2014 är det också långt. Det är definitivt så att det inte räcker med den kontinuitet jag har för att ta mig tillbaka dit och under 1:20. Uthålligheten och grunden har jag men jag saknar både den specifika fartuthålligheten och snabbheten, 3 x 3 km i 3:47-fart är i dagsläget ett ganska hårt pass, för hårt för att uthålligheten i den farten ska räcka en halvmara. När det gäller snabbhet så sprang jag i år milen i 3:42-fart (37:00). Det är bara fem sekunders skillnad på farten jag skulle vilja kunna hålla på halvmaran och det är alldeles för lite. Jag bedömer att jag behöver 10 sek/km skillnad i fart för en fördubbling av sträckan. Mina pers ligger nästan exakt med den skillnaden i fart mellan 5 km upp till maran: 3:32-3:40-3:51-4:03 min/km. Det betyder att jag behöver komma ner på låga 36 minuter eller 36 blankt om sub80 på halvmaran ska vara realistiskt i framtiden. 

Trots ökad mängd och väldigt bra kontinuitet är jag väl medveten om att det blivit lite väl många bekväma, sköna distanspass i femfart de senaste åren, för att det ska vara optimalt ur ett utvecklingsperspektiv. Jag behöver komma ur den bekvämlighetszonen, kanske t o m skippa något sådant distanspass för att vara fräschare och köra lite hårdare på fartpassen. Jag skulle kunna höja den totala träningsdosen genom att t ex cykla mer men vet inte om jag har motivationen eller tiden. Jag kanske ska testa pass med väldigt korta intervaller, t ex 20-30 sekunder i för mig väldigt hög fart för att bygga lite styrka. Styrka och spänst jag, det är definitivt något jag tror jag behöver men jag tycker inte det är roligt! Mera tröskelträning som verkligen ska vara tröskel och inte för långsamt behöver jag nog också. Kort sagt, jag behöver förändra något, reta kroppen på något nytt sätt för att få något att hända med mina resultat igen. 

Samtidigt, det är ju skönt och avkopplande att ge sig ut och springa lugn distans...