Och nu då? Ett till löparmål för hösten 2022

Stockholm Maraton är lagt till handlingarna. Veckan efter inleddes med promenader och ett par lätta cykelturer innan jag åkte på en förkylning som höll mig helt borta från löpningen en vecka och först 10 dagar efter loppet tog jag den första lugna löprundan men är det någon gång man ska passa på att vila lite extra är det väl veckan efter ett maratonlopp, även om man inte gått för fullt? Muskulärt sliten var jag ändå i några dagar. 

Det känns knappt som om jag tränar för tillfället men det har bara gått drygt två veckor efter maran och jag gör mig igen brådska utan vet av erfarenhet att jag behöver en paus både mentalt och fysiskt. Även om maran är lagd till handlingarna så kräver kroppen lite omsorg, baksida lår är stela och ibland ömma och jag känner mig allmänt både stel och svag så lite styrka och prehab i sommar är definitivt också på sin plats och jag har redan börjat i blygsam skala, besökte t o m gymmet igår för att köra benpress och marklyft och känslan i kroppen går sakta åt rätt håll.

Nu hoppas jag som vanligt på kravfri och ostrukturerad sommarlöpning och lite fartträning. Få saker slår att först springa ett fartpass och sedan avsluta med nerjogg till sjön, hoppa direkt i vattnet och sedan jogga hem avsvalkad! Ledighet och semesterresor innebär alltid mindre träning och jag tror att det kan vara positivt, givet att jag upplevt lite problem med återhämtningen en längre tid. 

I oktober formulerade jag mina två löparmål för 2022, det första misslyckades jag med att uppnå i på Stockholm Maraton så jag ser det som att det målet kvarstår till ett annat tillfälle. Jag har inte släppt ambitionen om att springa maraton under tre timmar igen utan får se när lusten till det återkommer. Det andra målet, som jag också tror blir tufft att klara, att springa halvmaran snabbare än 1:22:59 återstår. Jag kommer springa 1-2 halvaror i höst där Stockholm halvmaraton i september blir huvudmålet av de två.

Jag tittade igenom alla lopp här på bloggen och såg då att Kungsholmen Runt i maj i år var tjugonde gången jag sprang milen sub 40 på tävling sedan 2010. Det första milloppet jag sprang var Hässelbyloppet 2010 på 38:46. Det är alltså tolv år sedan och 38:46 känns inte omöjligt att kunna springa milen på så där är ett till löparmål för hösten! Kanske jag för första gången i livet faktiskt testar ett träningsprogram också, som de som nyligen uppdaterats på jogg.se. Vi får se. Det är inte omöjligt att jag kommer springa något lopp också i sommar, jag har några på radarn men det blir i så fall spontant och utan större förberedelser eller förväntningar. Men som sagt, först lite härlig ostrukturerad sommarlöpning! 

Oktober 2010 och två nyblivna sub40 löpare i form av undertecknad och Thomas Helmin. Jag har snyggare glasögon idag...

Race Report Adidas Stockholm Maraton 2022 - 3:13:37 plats 517 (42 i åldersklass)

Dags då för lopprapporten från vårens stora mål och det gick inte som jag hoppats, den korta versionen ser ni i rubriken och jag gör mitt långsammaste maratonlopp sedan 2009 och missade mitt stora mål att springa snabbare i år och slå sub3-tiden jag gjorde för tio år sedan. 

Men, vi tar det från början. Dagarna innan lade jag som vanligt laddat med lite mindre träning och mer energi och en kort jogg dagen före gav ganska positiva besked. Väl på plats i ett soligt Stockholm var det en mäktig känsla som jag saknat de senaste åren, att igen komma ut i fållan på Lidingövägen och denna gång höra Christoffer Hiding eller @maratonfarsan sjunga nationalsången innan start. Vädret var oroande soligt men samtidigt tyckte jag det fläktade lite. 

Jag kom iväg bra utan trängsel efter att Kajsa Bergkvist skjutit startskottet och brukar vanligen vilja springa lite före farthållarna för tre timmar för att undvika trängsel men nu kom de ikapp mig redan efter någon kilometer, först två stycken jag tyckte sprang väldigt mycket för snabbt, följt av en tredje som var Henrik Orre som tidigare bl a vunnit Helsingborg Maraton. Det blev snabbt väldigt trångt och min klocka (som mätte distans urdåligt den här dagen) visade fart strax över 4:00 min/km men det kändes lätt så jag valde ändå att följa med. Frågade farthållarna längst fram om de inte sprang lite för snabbt och fick till svar att de ville ha lite marginal? Förmodligen då med avseende på den backiga andra halvan. 

Jag lapade min klocka manuellt vid varje 5km-passering, vid första hade vi sprungit in 32 sekunder och jag kände mig rätt stressad av trängseln. Hängde ändå med klungan ner på Lindhagensgatan, Norrmälarstrand och förbi milpasseringen där vi hade 30 sekunder tillgodo ca men det kändes som om vi hade sprungit fortare än 4:15-fart den andra femman. En stel höger höftböjare tidigt oroade en hel del men störde inte nämnvärt. 

Strandvägen och mitt ansiktsuttryck var ganska talande här hur känslan var efter drygt en mils löpning

Nere i stan var det nu rejält varmt i medvinden. På Norrmälarstrand och Strandvägen kändes det som om det stod stilla och på Strandvägen efter ca 12-13 km kom redan den första dippen med negativa tankar. då även tredje farthållaren Henrik Orre började springa ifrån mig. Alltför tidigt. Enligt resultatlistan klev han sedan av innan 15 km-passeringen. Uppför Narvavägen började avståndet växa sakta och jag blev ännu mer stressad. Blev passerad av först Thoralf Lindström från Team Any Pace som liksom jag siktade på sub3 och på Valhallavägen efter passering av Stadion och på väg ut mot Djurgården av Daniel Tegfors, Strängnäs med samma mål. Båda gick i mål på 3:05. Nu fick jag ta ett beslut, antingen pressa mig ikapp och fortsätta pressa mig i värmen så långt det skulle gå och riskera att springa rakt in i väggen och få promenera i mål, eller dra ner farten till något som kändes mera rimligt för dagen. Jag vet att dippar kommer och går på maran men det jag är nöjd med från i lördags är att jag valde det senare redan här, för det skulle bli jobbigt nog ändå längre fram.

Jag hamnade istället i en lite mer ansträngande distansfart runt 4:20-4:30-fart fram till halvmaran som passerades på 1:31 och fortfarande här fick jag någon tanke på att springa ikapp, vilket jag såklart inte skulle lyckas med givet banprofilen på andra halvan. Passeringen fram till Slussen och Söder flöt på och uppför Hornsgatsbacken gick fint, bitvis i trevligt sällskap av smålänningarna Simon och Marcus från Sävsjö och jag vill passa på att tacka för de fina kommentarerna kring bloggen och min träning - det betydde och betyder mycket! Nere längs vattnet igen förbi färjeterminalerna på Stadsgårdskajen kom den första ordentliga dippen trots temposäkningen, här mådde jag rätt dåligt och tog en första gångpaus och femman mellan 25-30 km blev min långsammaste där jag bara snittade 5:10-tempo. Jag tog också en kisspaus efter att ha kommit in på den berömda cykelvägen, som eliten inte visades in på. 

Jag kände heller inte igen nämnda cykelbana från loppet 2019 men till slut kom jag uppför Folkkungagatans backe och det kändes rätt OK på söder, säkert tog jag ett par gångpauser till och jag började också hälla vatten över huvudet vilket kändes skönt. Jag drack klart mer sportdryck i värmen än jag brukar göra och i övrigt hade jag med mig 4 st 100g energigeler från Maxim, varav jag tog en strax innan start och de resterade tre sippandes då och då under hela loppet så energi hade jag gott om hela loppet. 

Lundagatan gick jättebra bra liksom Västerbron precis som den gjorde 2019. Västerbron är inte speciellt jobbig på nya bansträckningen i och med att man kommer in högre på bron vid början och slipper stigningen upp från Söder Mälarstrand, efter att ha avverkat femman mellan 30-35 km i 4:42-fart,. Kom ner på Norrmälarstrand igen och det blev genast tyngre i värmen igen och gångpauserna några fler men jag var noga med att hela tiden hålla dem korta i alla fall. Femman mellan 35-40 km gick i 4:59-fart och vi kom strax förbi Stadshuset och slottet där första farthållaren för 3:15-passerade mig i vad jag då tyckte var relativ hög fart och han försvann framför mig vilket gjorde mig ytterligare lite uppgiven eftersom jag trots att jag nu sedan länge gett upp ambitionerna, ändå hoppats på att fixa en tid under 3:15 

Någonstans på Söder, kanske på Hornsgatan och lite festligare min här.
Foto: David Lennemann

Vi passerade Kungsträdgården och Dramaten och i sluten av Strandvägen, just när jag tog ytterligare en kort gångpaus passerade nästa farthållare för 3:15 och peppade oss som hade det tungt att hänga på. Hon kom ca 50 m framför mig upp på Narvavägen innan jag skärpte till mig och sa till mig själv att: "Nej, du ska vara före henne i mål och komma under 3:15". Fick pepp av speakern i korsningen Strandvägen/Narvavägen att jag inte skulle se så glad ut utan kämpa lite istället :)

Sagt och gjort så kände jag mig faktiskt lika stark uppför Narvavägen som uppför Västerbron, såklart ett tecken på att jag inte tagit ut mig så mycket, och kunde igen öka farten ner till 4:20-fart och resultatlistan visar att jag sprang om 49 löpare från 40 km in till mål.  Uppför Sturegatan passerade jag en sliten Staffan Westerdahl som hade betydligt högre ambitioner än jag och sedan var det en härligt känsla att komma in på Stadion och då jag såg att jag hade marginal till 3:15 så passade jag på att njuta extra av målgången på Stadion denna gång! 

Dröjde mig sedan kvar en stund på Stadion för att njuta av stämningen, pratade med många löparkompisar, varav flera haft det lika tungt eller tyngre än jag och det var fint som vanligt att dela upplevelsen av loppet!

Analys efter är enkel

Jag har inte tränat ett enda pass i den värmen som blev idag och jag kände att den påverkade mig väldigt mycket. Tydligen bröt 4500 löpare av de 14000 som startade vilket sätter mitt lopp i ett annat ljus och jag vill verkligen berömma dem som faktiskt klarade sina målsättningar i lördags trots värmen - fantastiskt bra! En stel höftböjarmuskel i högerbenet hjälpte inte men påverkade nog inte så mycket heller. Huvudet var heller inte beredd på att kriga hårt så tidigt och förmodligen trodde jag heller inte riktigt på det så mycket som man måste göra på maran. Jag visste att sub3 skulle bli tufft idag med min nuvarande kapacitet då maratonfarten hela träningscykeln känts lite mer utmanande än vanligt. trots att min uthållighet är bra. 

Ska det vara realistiskt för mig att klara sub3 igen/någon mera gång så MÅSTE jag först bli snabbare på milen igen, alla fall ner mot höga 37/låga 38 minuter. Som formen är nu blir marginalen för liten trots att det i teorin ska räcka med 20 sekunder/km mellan milfart och marafart. Teori och praktik lirar inte alltid samstämmigt och en miltid kring 39 brukar ofta ge en maratid strax över tre timmar och så lite värme på det så blev det en +3:10-tid. 

Slutligen några tankar om arrangemanget och Adidas som ny titelsponsor.  Det kommer ju en enkät vi löpare får fylla i - ta den chansen! 

Maratongruppen är rutinerad och brukar leverera högklassiga arrangemang, dock inte lika mycket denna gång. Givetvis tänker jag på katastrofen där elitlöparna visades fel väg innan Folkkungagatan, det ska naturligtvis inte kunna hända, oavsett orsak, även när jag som motionär passerade överraskades vi av att vi skulle upp på cykelbanan. Jag förstår att Slussenkaoset är en enorm utmaning för arrangörerna och kanske återkommer Södermälarstrand på banan när det är klart för sträckan på Stadsgårdsleden nu är lätt loppets tråkigaste parti och milen på Söder rejält backig och frågan är om inte två Västerbropassager och den tråkiga längre Djurgårdssvängen på gamla banan ändå är att föredra framför detta? Sträckningen inne i stan är rolig från Stadshuset-Slotten-Kungsträdgården-Strandvägen med mycket publik och finvädret gjorde att många sökte sig ut på gatorna runt Nybroviken men liksom för många andra upplevde jag också det störande att väldigt många korsade banan här, gåendes och med elsparkscykel, vanliga cyklar, barn och vuxna, utan att vara speciellt brydda om att de faktiskt störde oss löpare och var i vägen - dåligt! 

Adidas har ganska hög svanföring i sin marknadsföring, med sponsring av många av våra ledande svenska elitlöpare men i år innebar titelbytet en försämring tycker jag. Påsarna både på mässan och efter loppet var båda ett stort skämt, i stor sett hela tomma båda två. Mässan som brukar vara rätt dålig kändes ovanligt tom och öde när jag hämtade nummerlappen på torsdagen. Maratonfarsans nationalsång i startfållan var en höjdare, annars hände det inte så mycket som vanligt i starten med nedräkning och musik. Utbudet på Östermalms IP efter loppet var också klart sämre än vanligt tyckte jag, ingen öl som brukar smaka så gott efter maran t ex och efter att ha pratat med några löparkompisar så blev det snart hemfärd.

Loppets starttid har diskuterats många gånger. Stockholm Maraton är tämligen ensamma om en starttid mitt på dagen för en stor stadsmara, dessutom i juni vilket innebär hög risk för värme i Stockholm. För länge sedan var argumentet att det möjliggör för Finländarna att komma med färjan samma morgon, vet inte om det är så men väldigt många deltagare kommer ju också med tåg till Stockholm samma dag, t ex från Göteborg och det är nog en svår avvägning för arrangören om alla de löpare inte skulle anmäla sig om de också skulle behöva betala en hotellnatt i Stockholm före loppet. Oavsett det potentiella deltagartappet är vi nog många löpare som lagt ner månader av träning som skulle uppskatta om starttiden tidigarelades till kl. 09:00 eller i alla fall 10:00 istället för att minska risken för värme mitt på dagen.

Tröjan var i alla fall av det snyggare slaget

Även om jag inte är nöjd med min tid eller prestation så är jag ganska nöjd med genomförandet och beslutet att ganska tidigt dra ner på farten, det hade inte blivit sub3 ändå och att gå i mål på en ännu sämre tid än jag nu fick lockade inte. Jag vet att jag kan bättre men utmaningen ett tag nu har varit att kunna få fram formen och göra det också. Ser fram en lite lugnare period nu och en sommar med lite fartträning och mer variation/färre långpass. Tack till alla som hejade och hälsade på mig, före, under och efter loppet, ni var många, nästan fler än vanligt och det är väldigt uppskattat! Tack igen och förhoppningsvis på återseende på en startlinje någonstans!