En sommarrapport

Sommaren är inne på sista tredjedelen (jag vägrar skriva att hösten snart är här) och det har varit en bra sommar. Ett par veckor har vi varit på resande fot och även om jag varit lite semesterlat har jag tränat bättre än jag brukar när vi inte är hemma. Jag ska verkligen inte redogöra för träningen i detalj men jag kom upp i över 200 km löpning också i juli och har framförallt fått till några riktigt bra pass på bana i sommar, t ex: 

• 3000m tröskel + 15x200m + 3000m tröskel, tvåhundringarna i spikskor.
• 6x1000m (fyra tröskel, två snabbare).
• 2x5x800m varav hälften i spikskor
• Ett 11 km progressivt tempopass i Nederländerna från 4:40-3:55-fart
• 3x5x400m på bana, 45" vila och 90" serievila, i Skåne på hemväg från Nederländerna
• 5x1000m + 5x200m i spikskor.
• 2x5000m tröskel (19:40, 19:27) med ca 3 min vila mellan
• 22 km långpass (den första sedan Stockholm Maraton vilket såklart är för dåligt).
• 2x2 km, 2x800 m, 4x200 m i spikskor.

För tredje gången är jag anmäld till Sommarspelen 5000 m på Stockholm Stadion 27 augusti. Ett par gånger tidigare har jag varit anmäld men inte kommit till start p g a att jag dragit på mig en förkylning eller liknande men hoppas jag kunna klara att springa 5000 m på bana i spikskor vilket är anledningen till att jag använt det på flera pass den här sommaren. Det går snabbare än med vanliga skor och är roligt att springa i då steget blir lite annorlunda, men visst tar det lite extra på vaderna även om de nyare spikskorna faktiskt har lite mer dämpande mellansula, och det gäller att vara lyhörd för tecken på överansträngning. Jag ska också springa Stockholm Halvmaraton 7 september vilket också är veteran-SM, men kan tyvärr inte säga att jag tränat bra mot det, 11 augusti sprang jag det första långpasset sedan Stockholm Maraton och det är för dåligt. Jag har inte heller så många pass mellan 15-20 km, långa intervaller eller tempopass i dagboken så med de förberedelserna kan jag inte räkna med en topp-prestation. Att det är Veteran-SM är inte min främsta drivkraft utan drivkraften är mera att få till ett bra lopp efter den snöpliga DNF jag gjorde förra gången och jag tycker inte jag sprungit någon riktigt bra halvmara sedan 2019. 

I övrigt hoppas jag springa Enhörna Challenge 5000 m veckan efter Stockholm halvmaraton, Täljemilen 10 km i oktober (tyvärr inte DM-status i år) och eventuellt också Strängnäs halvmaraton som säsongsavslutning. Det skulle i så fall innebära att jag tävlat åtta gånger i år vilket är mer än på flera år. Jag fick också en startplats till Köpenhamn Halvmaraton veckan efter Stockholm via Top4Running men kommer inte nyttja den då jag inte planerat för det och två halvmaror på två helger tror jag inte jag klarar av och då känns jag mig för lat för att lägga en tid och pengar på att åka till Köpenhamn och inte springa bra.

Mot slutet av semestern har jag övervunnit lättjan och kommit in i lite träningsrutiner igen och det känns roligt att träna och formen är nog hygglig. Men medans mitt flöde på sociala medier är fullt av löpare som springer fjällmaraton, Ultravasan, Veteran-VM med mera så märker jag att motivationen för den där riktigt specifika, fokuserade och målinriktade träningen mot ett visst lopp saknas. Det är som det är och är nog heller inget konstigt efter nu ganska många år med ändå relativt fokuserad träning inriktad på att prestera på min nivå. Viljan att förbättra mig tillbaka till nivån jag höll för några år sedan finns men inte riktigt orken att omsätta den i praktiken.

Oavsett ambition så är sommarlöpning riktigt härligt!

Nu till något annat. Hemstaden Oskarshamn besöktes under några dagar på semestern samtidigt som den gigantiska orienteringstävlingen O-ringen gästade staden. Vilket arrangemang och vilken organisation! Självklart har jag hört talas om O-ringen innan men inte förstått storleken och vilken planering och logistik som krävs flera år i förväg när 20000 orienterare under en vecka besöker en kommun med 30000 invånare och orienterar på olika banor utspridda i kommunen varje dag. 

Under tävlingsdagarna såg jag många orienterare som också cyklade Mountainbike och det sådde ett frö i mig. Trogna läsare vet att jag köpte en begagnad racer 2015 när jag hade en skada i baksida lår och under de sex veckor jag inte kunde springa tränade jag cykling ganska flitigt men, jag fastnade inte för det alls på samma sätt som löpningen, och efter att jag kunde börja springa igen har antalet cykelpass per säsong kunnat räknats på ena handens fingrar och cykeln har blivit ett dåligt samvete ståendes i förrådet. Jag har tyckt att landsvägscykling varit långtråkig och ineffektiv träning, till viss del har jag också varit obekväm med farten man stundvis kommer upp i, trafiken och de smala däcken och det smala styret, rädd för att ramla och göra illa mig helt enkelt. 

Så, efter att vi kommit hem från Oskarshamn lade jag ut cykeln på annons och bara någon dag senare hade cykeln fått en ny ägare som siktade på Vätternrundan 2025. Jag såg i samma veva att Cykeltjänst i Södertälje reade ut vissa cyklar så jag åkte in och botaniserade och en 29" Mountainbike av märket Bergamont (tyskt märke ägt av Scott) Revox 4, nedsatt från 8995 kr till 4600 kr står nu här hemma istället. Jag har varit ute på några pass och cyklat grusväg, gräs och kortare sträckor på stig och det känns mycket roligare än att cykla landsväg! Tanken är att använda cykeln främst som alternativträningsredskap för att träna kondition och då ser jag mer grusvägscykling än teknisk stigcykling, men det är också roligt att träna detaljer och teknik i skogen så det kommer jag också göra ibland. Kanske kommer jag ersätta ett löppass med cykel, kanske kommer jag ibland ersätta en vilodag med en lättare cykelrunda. Det finns också ett Mountainbike-community där jag bor som cyklar tillsammans och förhoppningsvis kan jag få sällskap på något pass, och hoppas att de välkomnar en nybörjare. Det känns roligt med en Mountainbike och något som jag verkligen kommer använda till skillnad från landsvägscykeln, och roligt är ju det allt går ut på. 

Bergamont Revox 4 parkerad vid Södertälje IP efter första provturen

Jag har också under en period känt mig rätt kantig och stel i löpningen, vilket också fångats på film under sommaren men jag insåg en liten negativ konsekvens av en löpteknisk detalj för ett par veckor sedan och sedan jag experimenterat lite känns löpningen bättre och mer avslappnad, och ser också objektivt bättre ut på film. För att undvika att det här inlägget blir en roman så skriver jag mer om det i ett annat inlägg. Om jag startar i de tävlingar jag planerat blir det som vanligt rapporter från lopp här blandat med annat som jag får lust att skriva om.

På återhörande!