Långpass nr 1 genomfört - löpkänslan som försvann

Löparåret 2010 är så äntligen invigt och det med besked efter dagens långpass som såg ut så här:

• Distans: 33,3 km
• Tid: 2:44:30
• Snittfart: 4:56 min/km
• Snittpuls 172 bpm
• Skor: Asics DS Trainer
• Snabbaste kilometern: 4:39 (nr 23)
• Långsammaste kilometern: 6:23 (nr 33)
• I IPoden idag: Blandat från Lars Winnerbäck, Weeping Willows, Kent och gamla goa Simple Minds-låtar

Ni kanske hävdar att det inte är så smart att dra ut på ett så långt pass med tanke på att mitt senaste långpass var Stockholm halvmarathon i september och tänker jag på hur det kändes de sista 8 km håller jag nog med men fram tills dess var känslan pigg och fin. Det finurliga med dagens runda är att den erbjuder två punkter där man kan vända hemåt och låta passet antingen bli ca 15 km eller ca 25 km istället för det fulla passet. Den geografi-intresserade hittar en karta över passet här. Mätningen här är slarvigt genomförd och visar därför något kortare än pulsklockan gjorde.

Morgonen började med en lätt svordom när jag konstaterade att det fallit 10 cm nysnö under natten men vägarna var förvånansvärt bra plogade. De första fem kilometrarna var rätt jobbiga på väg där jag fick hoppa ut i den oplogade väggrenen titt som tätt och dessutom blev jag "jagad" av snöplogen.

Mellan 6-23 km var känslan helt fantastisk, ensam bland snötyngda träd och ett och annat rådjur på en grusväg genom skogen, lätta fina steg mitt på foten och ren och skär löpglädje i sin allra bästa form!! Farten låg omkring 4:45 +/- 5 sekunder och halvmaran passerades på 1:41 med pigg och bra känsla. Sista 10 km går på rak och tråkig landsväg och dessutom går km 24-26 svagt svagt uppför hela tiden och här försvann den fina känslan all världens väg i den svaga motvinden även om jag förvånat noterar att km 23 var den snabbaste på hela passet. Jag blev väldigt trött och farten låg nu mellan 4:53-5:06 min/km.

Hemma i Nykvarn med fem kilometer kvar och helt otroligt slut i benen nu - fullständig soppatorsk,förbrukad, kaputt, redo för tippen. Jag var tvungen att stanna flera gånger och pausa under de sista fem kilometrarna med alldeles skakiga ben. Känslan nu var att det var ett av mina jobbigaste långpass någonsin, tröttheten var fullt jämförbar med sista biten på maran, ett tag trodde jag knappt jag skulle ta mig hem! Sista kilometern gick på föga smickrande 6:23 min/km och med knappt styrfart på darriga ben kom jag till slut hem igen.

Nu börjar jag så smått bli människa igen...Trots det otroliga tröttheten sista biten så är jag nöjd med passet med tanke på hur länge sedan det var jag körde ett långpass.

Jag jämförde med träningsdagboken för 2008 och det första långpasset (32 km) i december inför maran 2009 som gick i snittfart 4:57 men där gick andra halvan 2 min snabbare vilket definitivt inte var fallet idag! Med några fler långpass i benen hoppas jag känslan blir en annan under hela passet.

Det kanske får bli ett kort återhämtningspass imorgon redan. Jag har sagt det förut; Förmodligen är man väl inte riktigt klok... ;-)