Gästinlägg: Magnus Cederholm - Var och en utifrån sina förutsättningar?

Magnus blev läsare nr 50 001 på den här bloggen sedan 8 oktober 2010 och "vann" därmed priset i form av ett gästinlägg här på bloggen. Magnus är också löpare och skriver bloggen Resan mot en lättare mara. Han är också en läsare jag haft det stora nöjet att träffa IRL då vi träffade på varandra både innan Stockholm marathon och Hässelbyloppet i år.

Kul att du ville ställa upp Magnus!! Här är hans gästinlägg där han ockå i slutet fått besvara några frågor från mig:

"Jag har fått den stora äran att skriva ett gästnlägg här hos Staffan – en idol, glädjespridare och en inspiration för oss andra som befinner oss i ”lufseliten”. För mig har resan hit varit lång och knappast spikrak. Och det är precis här som jag tror att jag funnit min plats i bloggvärlden.

”En 43-årig tjockis” – det var så det började. Jag bloggade för att hela världen skulle hålla ögonen på att jag inte spårade ur på min vikt- och maratonresa. Mina första löpsteg var färre än en handfull och långsammare än de flesta promenerar raskt. Min livsstil förändrades långsamt, men säkert, och jag hittade nya värderingar och nya vänner i bloggvärlden. Jag läste livshistorier helt främmande för mig, tolkade statistik som visade på tempon som snarare var elit än jogg och jag iakttog tyst!

Numer iakttar jag sällan tyst! Jag inbillar mig att jag har lika mycket att tillföra träningsbloggvärlden som den som löper som en kenyan :-) ÄRLIGT - det handlar liksom inte om det (som min nu tioåriga dotter säger)! Det handlar på något sätt om att visa empati, deltagande, engagemang och ge synpunkter utifrån ens egen situation. Det utvecklar både dig och läsaren!

Jag vet inte hur många gånger jag tidigare suttit och ”tjuvläst” här på Staffans blogg, men inte ”vågat” kommentera. Staffan är ju en ”rackarns rask gosse” och jag var ju en ”43-årig tjockis”… Numera, inte minst efter att ha träffat Staffan (glädjen förkroppsligad) live, kommenterar jag friskt :-)

På samma sätt har jag börjat träna. Det handlar inte längre om att försöka slå någons tid. Åtminstone inte någon annans tid! Du kör ju efter dina egna förutsättningar och det är ju ditt eget förra resultat du kan, och SKA jämföra dig med. Jag gläds åt andras förbättringar, jag peppar när de inte lyckas nå sina mål och jag uttrycker min åsikt även i frågor jag faktiskt inte testat (DET är nästan roligast!).

Hela min poäng är just detta – Var och en utifrån sina förutsättningar! Ingen är bättre och ingen sämre – vi når bara olika långt jämfört med våra egna mål och det är förbaskat kul när andra som nått annorlunda mål är med på våra respektive resor!

SÅ – tack Staffan för möjligheten jag fått att vara med på en ”elitblogg”(och då menar jag sett med MINA förutsättningar) som ”elitlufsare” och delta i din resa lite grann…"

- Beskriv din träning
"Jag tränar framförallt löpning och då med betoning på distanspass i lättare fart. Helt enkelt av oerfarenhet, fantasilöshet och rätt mycket lathet. Jag VILL träna mer varierat och har planer på detta inför Stockholm Maraton 2011. Planen är då mer varierade löppass (lättdistans, intervall och backträning), styrketräning av hela kroppen med fokus på bål samt promenader och pulkaåkning i vinter :-) "

- Varför har du fastnat för just löpning som träningsform?
"Löpningen är lättillgänglig, billig och den går att anpassa efter individ och ”dagsform”.

- Tränar du enbart löpning eller varvar du också med annan träning?
"För tillfället är det endast löpträning och ganska omotiverad sådan. Det kommer bli bättring efter den period av viktfokus jag går in i nu. Målsättningen är att ”kura” bort tio kilo och sen börja grundträna fokuserat".

- Du har tre barn. Hur gör du för att hinna med träningen?
"Det har jag också undrat! När vädret tillåter låter jag barnen cykla med mig, men i annat fall försöker jag förlägga passen till tider när barnen sover eller är i skolan. Ett bra exempel är ”löpluncher” på arbetstid. En tidsmässigt rätt kort runda med efterföljande matlådeintag och vips – ”löplunch!"

- Har du några specifika mål du vill uppnå med din träning? Springa ett lopp/en distans på en viss tid eller något annat?
"Jag har flera mål jag fokuserar på just nu. Jag SKA springa maraton på en tid under 4.30 tim och när jag står på startlinjen ska min vikt vara sub 85 kg".

- Vilka är dina bästa motivationstips för att fortsätta med löpningen nu när det blir mörkare och kallare?
"Ett bra sätt att undvika mörkret är just ”löpluncher”. Då får man träna i ljus och får dessutom en boost inför eftermiddagens jobb. Annars är min patentlösning musik! Bra musik i öronen under träningspasset gör att det blir så mycket trevligare i höstrusket".

- Har du något favoritpass du vill dela med dig av?
"Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men mitt absoluta favoritpass är de riktig långa passen i lugnt tempo. I mitt fall är det pass över 15 km. På dessa tar jag det lugnt, tar vätskepauser och tar mig tid at njuta av natur och omgivningar. Till skillnad från de riktigt snabba passen med hög puls finns det på långpassen möjlighet att reflektera under passet och inte bara efter detsamma. Mysigt värre!"

- Du sprang Stockholm Marathon för första gången 2010. Vad var det som gjorde att du bestämde dig för det målet och beskriv känslorna när du gick i mål efter att ha klarat av den klassiska distansen!
"Ursprungligen satte jag upp målet 2007. Jag skulle springa Stockholm maraton! Målet var egentligen att få in en ny livsstil och jag satte upp delmål: Millopp 2008, Halvmaraton 2009 och Maraton 2010. En riktigt ambitiös plan som faktiskt gick i lås. Innan detta hade jag i praktiken inte tränat någonting sedan jag gjorde lumpen för tre miljoner år sedan.

Känslan att passera mållinjen efter att ha slutfört ett maraton är svår att beskriva. Redan efter 13 km var jag helt slut. Jag gjorde misstaget att springa ett halvmaraton i tropisk klimat (Göteborgsvarvet 2010) två veckor före min maratonpremiär och det fick jag ångra bittert. Men jag hade ju bestämt mig! Det jag minns alldeles särskilt är ca en kilometer före målgång i den absolut sista uppförsbacken. Kroppen gjorde mest bara ont överallt och känslorna svallade! Tårarna var då inte långt bort. Sen kan man ju inte annat än att skriva under på den vanligaste beskrivningen av trapporna ner mot Östermalms IP – Smärta! Då tog å andra sidan fnittret över…"

- Berätta om ditt bästa ögonblick som löpare!

"Mitt hittills bästa minne är märkligt nog Göteborgsvarvet 2010! Det loppet löpte jag igenom med ett leende på läpparna trots den tropiska värmen. Jag hade inga tidsambitioner och skulle ”bara” njuta mig igenom loppet. Det var den mest underbara löpupplevelsen jag någonsin haft. Att löpa lätt hela vägen, småprata med medtävlare, peppa de som hade det tungt på slutet och passera mållinjen och tänka tanken ”Jamen, ett par mil till ska väl gå bra…”. Det är löpning när den är som bäst för mig!"

- Du skriver också en träningsblogg, hur kom det sig att du började blogga om din träning och vad ger dig bloggandet?
"Min blogg startade som ett ”piskprojekt”. Med det menar jag att min självdiscipln var oerhört usel och jag satte upp mål för att ner i vikt. Genom att exponera mina mål på webben gick det inte att ”smita”.

Med tiden har bloggen växt och utvecklats. Både när det gäller hur jag skriver och vad jag tar upp. Numera är det mer reflektioner än statistik som exponeras och idag vet jag inte hur jag skulle klara mig utan bloggen. Inte minst har jag fått många nya vänner via bloggandet. Vänner i bemärkelsen signaturer som för diskussioner med mig på bloggen, men också i bemärkelsen människor jag träffat ”in real life”.

Bloggen är min ventil för tankar, reflektioner och annat som susar genom mitt medvetande!"

Staffan: Tack igen Magnus för att du ville ställa upp som gästbloggare och grattis till att ha kommit så här långt på din träningsresa!! Tack också för de berömmande orden (det där med "elit" tar jag till mig :-) och för din härliga och sunda inställning till både bloggande och din egen och andras träning! Du har mycket att bidra med!

Här är igen en länk till Magnus blogg, du som ännu inte besökt den, gör det!