måndag 4 juli 2011

Grabbig kortintervallstege

Gårdagskvällens lätta intervallpass kändes lite som en uppstart igen eftersom det var första kvalitétspasset sedan miltävlingen den 22/6.

Det blev en grabbig historia, båda sönerna, fem och tio år, ville följa med pappa och springa och äldsta sonen följde med på 2km uppjogg och sprang hela vägen i 6:15-tempo medans vi pratade (mest jag dock) om allt möjligt. Jag hade lovat femåringen en löprunda efter mitt intervallpass och när jag kom hem igen väntande han ivrigt i hallen och vi sprang en dryg kilometer, två varv runt gatan, under diverse bus och skratt.

Själva intervallpasset då? Tanken var mest att väcka kroppen till liv och en stege på 1000-800-600-400-200-100m i tröskelfart med 200m eller cirka 1 minuts joggvila var planen. Det kändes lätt och fint på de två inledande intervallerna men pulsen ville inte upp över 180 bpm där jag ha den när jag kör tröskelpass. Först på de tre avslutande kortintervallerna gick pulsen upp och förbi tröskeln i och med att farten blev högre och högre ju kortare intervallerna blev.

 
Ett lyckat "lagompass" även om jag jag sprang snabbare än ursprungsplanen men det är ju så kul att springa fort! Under nerjoggen körde jag 5 minuter löpskolning i ett svagt motlut, mest låg och hög skipping och hälkick. Väl hemma igen körde jag också igenom kroppen med 10 min styrka (plankan, utfall, djupa knäböj, armhävningar och situps) och kunde summera ihop 9,4km löpning (totalt 64km i veckan) och både löpskolning och styrka på det!

5 kommentarer:

  1. Låter kanon, ett lagompass för att komma igång var precis min plan igår kväll. Lustigt att vi tajmade våra nypremiärer för kvalitet efter enhörna så bra.

    Kul att kunna ta med grabbarna på löpträning, något jag ser fram emot!

    SvaraRadera
  2. Thomas, ja, det var ett pass på precis lagom nivå! Man kan ju börja tidigt med barnen på deras nivå och leka löpning, brukar uppskattas väldigt!

    Johan, tack

    SvaraRadera
  3. Hiskeligt fartigt "lagompass". :-)
    Kul att sönerna följer i dina fotspår. :-)

    SvaraRadera
  4. Ingmarie, jodå, men det var ju inte så långt i den farten, bra för att få kroppen att vakna dock. Ja, ju större de blir, desto mera hoppas jag få springa med dem!

    SvaraRadera