Vila och vela

Kroppen har känts oförskämt pigg i veckan efter halvmaran men jag låter mig inte luras, efter dryga två mil i hög fart är kroppen sliten och både skallen och kroppen behöver återhämtning och det har den verkligen fått i veckan! Två lugna och korta distanspass har det bara blivit tisdag-onsdag. Tisdagens pass sprang jag i vårt motionsspår med rekordlåg snittpuls och det är ju bra men också ett tecken på att kroppen inte hunnit återhämta sig. Helvila igår och ikväll blir det en lugn runda igen då ett besök i skogen med Inov-dojjorna väntar. Senare i helgen planerar jag ett lättare intervallpass med fokus just på lätthet och flyt snarare än maxad fart.

Tävlingssugen är jag då det gick så bra på Kungsholmen Runt  och jag hoppas kunna springa en miltävling snart, har ett par alternativ som jag tittar på nu i maj. Återkommer om det!

Tävlingsplanerna för resten av säsongen är lite lösa. Jag är inte anmäld till Lidingö 30 km än och snart brådskar det nog. Jag är heller inte anmäld till Stockholm halvmarathon men det är inte lika bråttom. Jag har varit och är väl fortfarande inställd på att satsa mot Lidingö för att prova något annorlunda i år men efter Kungsholmen Runt började jag fundera igen. Jag gillar halvmarathon på asfalt i allmänhet och Stockholm halvmarathon som går 14 dagar innan Lidingö, i synnerhet!

Det saknas backstyrka i benen, något som Lidingös kuperade 30 km ställer extra krav på. Frågan är då om jag är så sugen på att utsätta mig för det? Ska jag springa Lidingö är det med en satsning på silvermedaljen, jogga runt 30 km terräng kan jag göra hemma. Samtidigt är jdet just backträningen inför Lidingö som mina ben behöver för att bli starkare.

Springa båda kanske ni säger? Två veckor mellan borde vara tillräckligt för att tillåta en satsning på båda och det är min förhoppning att jag kommer kunna göra det men det ska funka med min frus jobbschema och alla familjens aktiviteter också. Jag lär få anledning att återkomma om det också!